Sedan servitutsavtal träffats av innebörd att en fastighet tillerkändes rätt att utnyttja den på en grannfastighet vid avtalets tillkomst befintliga brunnsanläggningen, har den tjänande fastighetens ägare låtit iordningställa en brunn med ett nytt borrhål på ett avstånd av tre-fem meter från det tidigare borrhålet. Servitutet har inte ansetts gälla med avseende på den nya brunnen. 14 kap 11 § JB.

Gösta P förde efter stämning å Lilian M och Stig J vid Sundsvalls TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (rådmannen Sikström) anförde i dom d 20 sept 1994: Bakgrund. Gösta P, ägare till fastigheten Båräng 1:14, träffade 1971 med dåvarande ägarna till fastigheten Båräng 1:15 ett servitutsavtal. Gösta P har ej utnyttjat den rätt till inskrivning som avtalet berättigat honom till. Avtalet stadgar, såvitt nu är av intresse, rätt för Gösta P att "från den djupborrade brunnen på fastigheten Båräng 1:15 Alnö, Sundsvalls komun) till sin fastighet framdraga och nedlägga vattenledning utan vederlag, ävenså utan avgift för förbrukat vatten". Nuvarande ägare av Båräng 1:15, Lilian M och Stig J, vilka förvärvade fastigheten 1979, borrade 1991 ett nytt borrhål. Det nya hålet, som är 85 m djupt, ligger mellan tre till fem m från det ursprungliga, vilket är 50 m djupt. I samband med uppborrningen av det nya borrhålet installerades en ny pump, nya slangar och ny adapter samt injektor. Av den tidigare utrustningen var det endast hydroforen som behölls. I samband med att det nya borrhålet gjordes avstängdes Gösta P från att nyttja brunnsanläggningen.

Yrkanden. Gösta P har yrkat, att TR:n skall fastställa att servitutsavtalet från 1971 omfattar jämväl den nu befintliga brunnsanläggningen på fastigheten Båräng 1:15.

Lilian M och Stig J (svarandena) har bestritt käromålet. Parternas utveckling av talan.

Gösta P har till stöd för käromålet anfört följande. Det nya brunnshålet, som ligger helt nära det gamla, tar vatten från samma vattentäkt som det ursprungliga. Anläggningen är oförändrad frånsett vissa icke identitetsförändrade åtgärder som vidtagits. Den renovering som utförts har endast haft till uppgift att återställa den ursprungliga anläggningen i funktionellt skick. Anledningen till att ett nytt borrhål togs upp var att det gamla hade slammat igen. Det nya borrhålet måste anses utgöra en underhållsåtgärd liknande byte av en pump. Det förhållandet att det nya borrhålet placerades strax intill det gamla visar att det inte var fråga om en önskan om bättre vattenkvalité, i sådant fall hade hålet borrats längre bort. Av åberopad utredning i målet framgår bl a att borrhålen med "övervägande sannolikhet" är belägna i samma sprickzon och att det därmed är fråga om samma vattenkälla till de båda hålen. - Placeringen av borrhålen strax intill varandra, att anläggningen i övrigt är intakt och att ändamålet, dvs att försörja en familj med vatten, är detsamma visar att de genomförda åtgärderna varit av renoveringskaraktär. Servitutsavtalet gäller därmed brunnsanläggningen även i dess nuvarande skick.

Svarandena har till stöd för bestridandet anfört följande. Den brunn som omfattas av servitutsavtalet sinade 1991. Redan året dessförinnan hade Gösta P:s ledning till brunnen stängts av. Orsaken därtill var att han hade läckage på en ledning, vilket i sin tur orsakade att pumpen oavbrutet "slog av och till". Eftersom Gösta P inte åtgärdade felet, var det stor risk för att pumpen skulle slitas ut onormalt snabbt. Gösta P fick därför i stället hämta sitt vatten från pumphuset. Det nya borrhålet, som är 85 m djupt, har kostat ca 36 000 kr att färdigställa. Skälet till att göra en rivbrunnsanläggning var att få en bättre vattentillgång. Den nya pumpen som installerades hade avsevärt mycket bättre kapacitet än den ursprungliga av årsmodell 1971. Det enda som bibehölls av den gamla anläggningen var hydroforen (tanken), medan slangar, injektor och adapter införskaffades och installerades i den nya anläggningen.

Det har således inte varit fråga om några serviceåtgärder, utan den gamla anläggningen har ersatts av en ny anläggning. Det föreligger ingen identitet mellan anläggningarna, varför servitutsavtalet - som omfattade den ursprungliga brunnen - inte gäller den nya.

Gösta P har som skriftlig bevisning åberopat servitutsavtalet, PM upprättat av professor Sten Hillert, geologiskt utlåtande av civilingenjören Hans Söderlund samt yttrande av hydrologen Christer Gedda.

Svarandena har som skriftlig bevisning åberopat servitutsavtalet och utlåtande av Bryngels Brunnsborrning AB.

Domskäl. Gösta P har uttalat att skälet till att ett nytt borrhål tagits upp varit att det gamla slammat igen, medan svarandena uppgivit att skälet varit att den ursprungliga brunnen sinat. Parterna är således eniga - om än med olika förklaringar till orsaken - om att den ursprungliga brunnen vid tiden för upptagandet av det nya borrhålet inte längre fyllt funktionen att försörja de båda hushållen med vatten.

Söderlund har i sitt utlåtande bl a uttalat att det föreligger övervägande sannolikhet för att de båda borrarna är belägna inom samma större sprickzon och Gedda har i sitt yttrande bl a uttalat, att övervägande skäl talar för att det är ett och samma grundvattenmagasin som utnyttjas i de båda brunnarna. Bryngelsson, vilken utfört de ifrågavarande borrningarna 1991, har däremot uttalat att det inte finns något samband - i form av gemensamt vattenförande spricka i berg - mellan de båda brunnshålen.

Som framgår av Hillerts utlåtande - vilket inte heller gjorts gällande från någon av parterna - kan enbart den omständigheten att det på brunnsanläggningen företas reparations/serviceåtgärder, inte leda till att en servitutsrätt som den ifrågavarande upphör. Frågan blir i stället om de ostridiga åtgärder som svarandena företagit å brunnsanläggningen medför att den i sådan mån ändrat identitet att den inte omfattas av servitutsavtalet. - Svaret på denna fråga kan endast erhållas efter en bedömning av samtliga i målet förebragta omständigheter. TR:n finner nödvändigt poängtera detta, beroende på att frågan "huruvida vattnet i det nya borrhålet härrör från samma grundvattenmagasin eller inte" givits oproportionerligt stort utrymme i målet.

Hillert har i utlåtandet bl a uttalat följande. "Problemet i det aktuella fallet är nu att det första borrhålet ersatts med ett nytt sådant. Det åldock tillkommet som ersättning för det gamla och ligger enligt uppgift i närheten av det första hålet.

Inget tyder på att man för det nya hålet valt ett sådant avstånd från det första och ett sådant djup att man skulle nå en annan, och bättre vattentillgång. Mycket talar då för att den nuvarande brunnsanläggningen i sådan mening är samma anläggning som den första att den omfattas av den rätt ägaren av Båräng 1:14 har att ha sin vattenledning ansluten till den och ta vatten därifrån."

TR:n, som noterar att det till följd av servitutsavtalet- inte funnits någon skyldighet för den tjänande fastigheten att reparera eller hålla den ursprungliga brunnsanläggningen funktionsduglig, finner vid en samlad bedömning, att svarandena - genom att för en ungefärlig kostnad om 36 000 kr borra ett avsevärt mycket djupare borrhål vid sidan av det ursprungliga, och att byta ut samtlig utrustning - förutom hydroforen - givit brunnsanläggningen ny identitet för vilken det ifrågavarande servitutet inte är gällande. I målet har inte ens påståtts att svarandena haft annan bevekelsegrund för att företa åtgärderna än att erhålla bättre vattentillgång. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut. Käromålet ogillas.

Gösta P överklagade i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade bifall till sin vid TR:n förda fastställelsetalan.

Lilian M och Stig J bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hegrelius Jonson, fd hovrättsrådet Olsgren, referent, och hovrättsassessorn Magnusson) fastställde i dom d 24 nov 1995 TR:ns dom.

Gösta P (ombud advokaten Johan Holma) överklagade och yrkade bifall till sin fastställelsetalan.

Lilian M och Stig J (ombud för båda advokaten Johan Sterner) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bramstång, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Med fastställande av redan tidigare gällande grundsatser stadgas i 14 kap 1 § JB att ett servitutsförhållande skall vara ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning och avse ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. Syftet med servitutsavtalet d 21 okt 1971 har uppenbarligen varit att stadigvarande trygga den härskande fastighetens vattenförsörjning genom utnyttjande av den djupborrade brunnen på den tjänande fastigheten. Det är ostridigt att ändrade förhållanden därefter inträtt såtillvida att det befintliga borrhålet försämrats och därför ersatts med ett näraliggande nytt och djupare borrhål, varvid ny pump, nya slangar och ny adapter samt injektor installerats. Den riva utrustningen har anslutits till den befintliga hydroforen. Det nya borrhålet och därmed förknippad ny utrustning utgör enligt utredningen en direkt ersättning för den ursprungliga djupborrade brunnen och är i sådan mening samma anläggning som den första att den får anses omfattad av servitutsavtalet d 21 okt 1971. Käromålet skall därför bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD att servitutsavtalet d 21 okt 1971 omfattar jämväl den nu befintliga brunnsanläggningen på fastigheten Båräng 1:15.

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, Munck, referent, Danelius och Victor) beslöt följande dom: Domskäl. Genom servitutsavtalet d 21 okt 1971 upplät de dåvarande ägarna till fastigheten Båräng 1:15 rätt för Gösta P i hans egenskap av ägare till fastigheten Båräng 1:14 att "från vår djupborrade brunn å fastigheten Båräng 1:15 Alnö, Sundsvalls kommun till sin fastighet framdraga och nedlägga vattenledning utan vederlag, ävenså utgår ingen avgift för förbrukat vatten". Gösta P eller blivande ägare till hans fastighet skulle också ha rätt att utföra nödvändiga servicearbeten på den vattenledning som framdragits över fastigheten Båräng 1:15.

I målet är ostridigt att nuvarande ägare av Båräng 1:15 år 1991 har låtit borra ett nytt borrhål med ett djup av 85 m på ett avstånd av tre-fem m från det ursprungliga hålet, vars djup är 50 m, att i samband härmed viss ny utrustning installerats samt att anledningen till att det nya borrhålet upptagits varit att brunnen i sitt ursprungliga skick inte längre fyllt sin funktion. Frågan i målet är om servitutet gäller i brunnsanläggningen vid det nya borrhålet.

Servitutsavtalet kan inte uppfattas så att det. ger den härskande fastigheten rätt att utnyttja den brunnsanläggning som vid varje tid kan finnas på den tjänande fastigheten. Som avtalet är avfattat, måste det därigenom tillskapade servitutet anses ha blivit lokaliserat till den då befintliga brunnsanläggningen.

Den vid avtalets tillkomst gällande lagen (1907:36 s 25) om servitut utgick i fråga om lokaliserade servitut från att servitutsrätten kunde utövas endast på den plats som hade bestämts vid upplåtelsen. I motiven angavs sålunda bl a att, om i servitutsavtalet läget för en väg hade bestämts eller rätten till grustäkt fästs vid ett visst grustag, rätten skulle "utöfvas där och icke annorstädes; lika litet som den servitutsberättigade kan gå utom det sålunda gifna området, lika litet kan den tjänande fastighetens ägare fordra att så sker". Att den ene eller andre kunde påvisa att därigenom fördel skulle beredas honom utan den andres förfång angavs vara utan betydelse, såvida inte båda intressenterna kunde enas om en förändring (NJA II 1908 s 198). Genom lagen öppnades emellertid en möjlighet att genom förordnande av domstol åstadkomma förflyttning av ett servitut vid ändrade förhållanden, ursprungligen bara på yrkande av den servitutsförpliktade men efter lagstiftning år 1936 för vissa fall även i servitutshavarens intresse.

Den servitutsreglering som tillkommit genom JB och fastighetsbildningslagen (1970:988) vilar på samma grundläggande synsätt när det gäller platsen för utövandet av ett lokaliserat servitut. Detta har kommit till uttryck bl a genom regeln i 14 kap 11 § JB, där det föreskrivs att den fasta egendom som servitutet avser inte till följd av ändring i fastighetsindelningen eller annan ändring i förhållandena får belastas utöver vad som följer av upplåtelsen. Genom 7 kap 4 § 2 st FBL har emellertid tillskapats en generell möjlighet såväl för den servitutsberättigade som för den servitutsförpliktade att genom fastighetsreglering genomdriva en förflyttning eller annan ändring av ett avtalsservitut, under förutsättning att ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst och att det skulle innebära en väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydelse. Därvid gäller de allmänna bestämmelserna för fastighetsreglering, däribland reglerna om ersättning mellan sakägarna. Till skillnad från JB:s servitutsregler gäller bestämmelserna om ändring av servitut även i fråga om servitut som tillkommit före JB:s och FBL:s ikraftträdande d 1 jan 1972 (jfr NJA II 1971 s 185 och 205).

Den brunnsanläggning som iordningställts år 1991 har uppenbarligen samma ändamål som den som avsågs i servitutsavtalet. Den utnyttjar emellertid ett nytt borrhål som visserligen är näraliggande men ändå enligt vad utredningen ger vid handen är klart skilt från det som avtalet avser. Av det förut anförda framgår att rättsreglerna på området bygger på tanken att ändrade förhållanden principiellt sett inte medför någon förändring när det gäller platsen för utövandet av ett lokaliserat servitut men däremot kan ligga till grund för en förrättning varigenom servitutet, efter en intresseavvägning mellan berörda parter, förflyttas eller på annat sätt förändras. Tillräckliga skäl saknas mot denna bakgrund för ett synsätt enligt vilket förevarande servitut skulle ha giltighet även med avseende på den nya brunnen. HovR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 25 febr 1998 (mål nr T 5684/95).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1998-02-25

Målnummer:
T5684-95