Påföljd för femtonårig gärningsman vid brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.


Lagrum:
1 § lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål; 4 § lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål; 29 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)

Allmän åklagare yrkade vid Solna TR ansvar å Daniel N, född d 3 nov 1980, enligt 1 § 1 st och 4 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål för brott mot denna lag bestående i att Daniel N d 8 dec 1995 på allmän plats vid Starrbäcksgatan 9 i Sundbyberg, trots att det inte kan anses ha varit befogat, innehaft en kniv.

TR:n (rådmannen Schiratzki) anförde i dom d 29 mars 1996: Domskäl. Daniel N har erkänt att han burit kniven på sig och har bestritt ansvar under invändning att han inte ens av oaktsamhet brutit mot lagen.

I målet är följande upplyst. Kvällen i fråga vid 23-tiden kallades polis till platsen i anledning av att ett stökigt ungdomsgäng uppehöll sig där. Vid polisens ankomst kastade en av ungdomarna ifrån sig en kniv. En annan kniv- en fällkniv av combatmodell - togs i beslag från Daniel N.

Daniel N har berättat följande. Han hade i skolan slarvat bort en passepartoutkniv, som bildläraren tillhandahållit, och var angelägen att återfinna och återställa den. I skolan fann han i stället combatkniven och lade den i sin jacka. Då han gick ut på kvällen hade han glömt sitt innehav av kniven. Han upptäckte det senare under kvällen och beslöt då att genast bege sig hem med den, men ertappades av poliserna. Såsom åklagaren framhållit har Daniel NT lämnat olika uppgifter under förundersökningen och också vid huvudförhandlingen ändrat sina tidigare lämnade uppgifter. Hans berättelse framstår därför som föga trovärdig och det kan med hänsyn till omständigheterna hållas för visst, att Daniel N var medveten om att han medförde kniven, då han begav sig ut på kvällen. Vad han därigenom låtit sig komma till last är att bedöma som åklagaren gjort.

På grund av Daniel N:s ringa ålder kan straffet stanna vid penningböter.

Domslut. TR:n dömde Daniel N enligt 1 § 1 st och 4 § knivlagen för brott mot denna lag till penningböter 1 000 kr.

En i beslag tagen kniv förklarades förverkad.

Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle bestämma påföljden till dagsböter.

Daniel N bestred ändring.

HD meddelade d 27 nov 1996 tillstånd till målets prövning i HovR:n (NJA 1996 s 719).

HovR:n (hovrättsråden Palmcrantz och Röst Andreasson samt tf hovrättsassessorn Catharina Nordlander) anförde i dom d 20 dec 1996: Domskäl. I enlighet med TR:ns i skuldfrågan inte överklagade dom skall Daniel N dömas för brott mot knivlagen.

När det gäller påföljden gör HovR:n följande överväganden.

År 1988 infördes ett straffsanktionerat förbud mot att inneha knivar och andra farliga föremål. Förbudet, som ursprungligen avsåg förbud mot att inneha kniv m m vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster - där det erfarenhetsmässigt ofta uppstår bråk, särskilt i samband med spritförtäring och när ett stort antal ungdomar samlas - utvidgades d 1 juli 1990 att gälla innehav av knivar m m på allmän plats och inom skolområde där grundskole- eller gymnasieutbildning bedrivs. Syftet med lagen är att motverka att knivar m m kommer till användning vid våldsbrott och att ändra attityderna till att bära kniv (prop 1987/88:98 s 6-7 och prop 1989/90:129 s 9).

I målet föreligger inte någon närmare utredning om antalet brott mot knivlagen eller om de skulle ha blivit vanligare bland just ungdomar. Åklagaren har dock hänvisat till en studie som gjorts bland högstadie- och gymnasieelever. Enligt denna (se SOU 1996:50 s 147f) uppger mer än tio procent av pojkarna på högstadiet att de burit vapen under helgerna. Ungefär hälften av dessa pojkar har uppgett sig bära vapen även i skolan. Det är vidare lätt att konstatera att knivar ofta kommer till användning såväl vid olaga hot som vid våldsbrott. I dessa fall väcks dock inte åtal för brott mot knivlagen utan för brottsbalksbrottet (jfr prop 1987/88:98 s 18).

Straffet för brott mot knivlagen är böter eller fängelse i högst sex månader. Vid straffmätningen bör utöver knivens art beaktas de omständigheter under vilka överträdelsen ägt rum, motivet för innehavet av kniven och faran för att den skulle komma till användning (jfr RH 1996:23).

Åklagaren har uppgett att Daniel N påträffades med kniv en fredagskväll omkring kl 23.00 då polis kallats till platsen eftersom det ungdomsgäng som Daniel N ingick i uppfattades som stökigt. Kniven är en fällkniv av s k combatmodell med ett knivblad om ca 10 cm.

Lagstiftningen om brott mot knivlagen kan sägas ha till syfte att stävja innehav av knivar m m bland ungdomar. Trots knivförbudet synes det inte vara ovanligt att ungdomar bär kniv på allmän plats. Tyvärr måste också konstateras att knivar kommer till användning vid våldsbrott där ungdomar är inblandade. Det finns därför anledning att se allvarligt på den typ av brott som Daniel N har gjort sig skyldig till.

HovR:n finner med hänsyn härtill och med beaktande av knivens art och omständigheterna under vilka den anträffades att påföljden, trots Daniel N:s ungdom, bör bestämmas till dagsböter. Dagsbotsantalet bör bestämmas till femtio. TR:ns dom skall ändras i enlighet härmed.

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på så sätt att påföljden bestäms till 50 dagsböter å 30 kr.

Daniel N (offentlig försvarare advokaten Conny Vigede) överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till penningböter. Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Birgitta Johnsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, Solerud, Westlander, referent, och 7horsson) beslöt följande dom: Domskäl. Som framgår av underrätternas domar ertappades Daniel N med att bära en kniv av s k combatmodell och med ett tio centimeter långt knivblad vid ett sådant tillfälle som vid tillkomsten av bestämmelserna i knivlagen ansetts medföra särskild risk för att bråk mellan församlade människor kan uppstå och medförd kniv komma till användning (se prop 1987/88:98 s 8 och prop 1989/90:129 s 9). För ett icke befogat knivinnehav under sådana förhållanden bör påföljden normalt bestämmas till femtio eller sextio dagsböter och inte till penningböter (jfr RH 1997:8). Emellertid var Daniel N vid tiden för gärningen nyss fyllda femton år. Med hänsyn härtill bör straffet sättas lägre än nu sagts men dock bestämmas till dagsböter.

Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns dom att straffet bestäms till 40 dagsböter å 30 kr.

HD:s dom meddelades d 26 juni 1997 (mål nr B 366/97).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1997-06-26

Målnummer:
B366-97