Fråga om jäv för intresseledamöter i arbetsdomstolen.


Lagrum:
3 kap. 1 § lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 3 kap. 2 § lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 3 kap. 3 § lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 3 kap. 4 § lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 3 kap. 5 § lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 3 kap. 6 § lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 4 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740); 4 kap. 14 § rättegångsbalken (1942:740); 4 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740); 58 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken (1942:740); 59 kap. 1 § 1 st. 4 p. rättegångsbalken (1942:740); Artikel 6 konventionen angående skydd för de grundläggande friheterna; Lag (1994:1219) om konventionen angående skydd för de grundläggande friheterna

Vid huvudförhandling d 7 dec 1995 inför arbetsdomstolen i mål mellan Lars R och Vasakronan Aktiebolag angående skadestånd anförde Lars R hinder mot förhandlingen med hänvisning till arbetsdomstolens sammansättning. Han begärde vidare att arbetsdomstolen skulle inhämta förhandsbesked från EG-domstolen i frågan hur en domstol skall vara sammansatt för att den skall anses oavhängig och opartisk. Arbetsdomstolen fann i beslut, som meddelades vid huvudförhandlingen, att något hinder mot huvudförhandlingen inte förelåg på grund av domstolens sammansättning. Arbetsdomstolen fann inte heller skäl att bifalla yrkandet om inhämtande av förhandsbesked från EG-domstolen. Dom i målet meddelades d 31 jan 1996.

Lars R (ombud jur kand Mats El Kott) klagade i HD och yrkade att HD skulle undanröja arbetsdomstolens dom på grund av domvilla och därvid antingen återförvisa målet till arbetsdomstolen för prövning i en annan sammansättning eller pröva målet i sak.

I andra hand yrkade Lars R att HD skulle bevilja honom resning och därvid antingen förordna att målet skulle återupptas till prövning i arbetsdomstolen eller pröva målet i sak.

Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Molin Stenberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Som grund för sin talan har Lars R anfört i huvudsak följande.

"Arbetsdomstolen har gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB genom att företa målet till huvudförhandling med en sammansättning i vilken fem ledamöter - Karin 1, Ulf E N, Bo H, Rolf L och Lennart A - inte har varit opartiska. Karin 1 är anställd tjänsteman i staten, som äger Vasakronan AB, Ulf E N och Bo H har utsetts efter förslag från SAF respektive Landstingsförbundet och representerar arbetsgivarintressen. Eftersom Lars R:s talan i arbetsdomstolen innebär ett angrepp på den fackliga sfären representerar även Rolf L och Lennart A, vilka har utsetts efter förslag från LO respektive TCO, honom motstående intressen. Enligt artikel 6, punkt 1, i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, vilken gäller som svensk lag sedan d 1 jan 1995, har var och en rätt att få bl a sina civila rättigheter prövade av en oavhängig och opartisk domstol. Arbetsdomstolen har genom sitt förfarande åsidosatt denna bestämmelse och därmed även fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget).

Arbetsdomstolen har vidare gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB genom att hänvisa till ej åberopad och ej heller existerande sedvänja vid prövningen av frågan om Statsanställdas förbund (SF) med bindande verkan för honom har kunnat träffa avtal med Vasakronan AB om avvikelser från bestämmelserna om företrädesrätt till återanställning. Förfarandet strider mot 17 kap 2 och 3 §§ RB.

Trots att fem ledamöter inte har kunnat betraktas som opartiska i förhållande till honom har arbetsdomstolen ansett att hinder för huvudförhandlingen inte har förelegat. Arbetsdomstolens tillämpning av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 6, punkt 1, strider därvid uppenbart mot densamma och därmed även mot Romfördraget. Grund för resning föreligger därför enligt 58 kap 1 § 1 st 4 RB.

Arbetsdomstolens tillämpning av reglerna om företrädesrätt till återanställning strider också uppenbart mot anställningsskyddslagen som den har tolkats i tidigare domar, t ex AD 1995 nr 8. Även av detta skäl föreligger därför grund för resning enligt 58 kap l § 1 st 4 RB.

Om HD finner att grovt rättegångsfel förekommit eller att grund för resning föreligger, får HD med hänsyn till att saken är uppenbar och att arbetsdomstolen har gjort en felaktig bedömning i frågan om Vasakronan AB kringgått anställningsskyddslagens bestämmelser om turordning vid företrädesrätt till återanställning anses oförhindrad att pröva Lars R:s yrkanden sådana de framställts i arbetsdomstolen."

Arbetsdomstolens beslut i frågan om hinder mot huvudförhandlingen förelegat på grund av påstått jäv beträffande Karin 1, Ulf E N, Bo H, Rolf L och Lennart A är inte av beskaffenhet att kunna bli föremål för resning (se NJA 1982 s 564 samt Lars Welamson, Rättegång VI, 3 uppl,1994 s 2091). Beslutet är inte heller sådant att det kan undanröjas på grund av grovt rättegångsfel. Frågan om ovannämnda ledamöter varit jäviga och den därmed sammanhängande frågan om Lars R fått tvisten prövad av en oavhängig och opartisk domstol kan emellertid tas upp till prövning som en fråga om grovt rättegångsfel har förekommit vid arbetsdomstolens avgörande av själva saken. I denna fråga gör HD följande bedömning.

Lars R har inte påstått att jäv förelegat i subjektivt hänseende beträffande någon av de fem aktuella ledamöterna. Han har alltså inte hävdat att de på grund av personlig övertygelse i fråga som haft betydelse för själva saken skulle ha varit olämpliga att delta i arbetsdomstolens avgörande av tvisten. Lars R får i stället anses ha gjort gällande att Ulf E N, Bo H, Rolf L och Lennart A representerar olika intressegrupper och att det, med hänsyn till de grunder efter vilka de har utsetts, rent objektivt saknas garantier för att kunna utesluta tvivel om deras opartiskhet samt att detsamma gäller Karin I såsom anställd av staten.

Frågan om intresserepresentation i den dömande verksamheten har varit föremål för diskussion under lång tid. Diskussionen har främst rört vilken ställning intresseledamöterna intar i förhållande till övriga ledamöter i de olika specialdomstolar där de förekommer samt i vilken utsträckning intresseledamöter skall anses jäviga med hänsyn till de grunder efter vilka de utses. Bland fördelarna med systemet har framhållits att intresseledamöter är väl insatta i de frågor som är föremål för prövning och att de på ett auktoritativt sätt kan ge uttryck åt värderingar som råder inom de grupper som närmast berörs av de olika domstolarnas verksamhet. Till intresseledamöter utses emellertid personer som på ett eller annat sätt är knutna till de organisationer som föreslagit dem och som därför kan antas solidarisera sig med och verka för respektive organisations syften. Tvivel kan därför uppstå om intresseledamöter kan bedöma förekommande tvistefrågor på ett opartiskt sätt. Detta var frågan i rättsfallet NJA 1982 s 564. HD hade då att ta ställning till om en intresseledamot i bostadsdomstolen varit jävig. HD uttalade därvid att hänsyn måste tas till intresseledamöternas särskilda ställning och det sätt på vilket de utses, men att den omständigheten att en ledamot allmänt sett företräder en viss intressegrupp inte innebär att han är jävig vid handläggningen av mål där någon av parterna tillhör denna intressegrupp. Samtidigt refererades ett uttalande i förarbetena till lagen om bostadsdomstol av vilket framgick att intresseledamöter skall verka som självständiga domare och inte som företrädare för bestämda partsintressen. I förarbetena till lagen om rättegången i arbetstvister (NJA II 1974 s 715) har på motsvarande sätt understrukits att arbetsgivar- och arbetstagarledamöterna inte skall uppträda som representanter för någon intressegrupp utan skall företräda erfarenhet och synsätt från arbetsgivare och arbetstagare generellt sett.

Dessa frågor har fått ny belysning i samband med att Europadomstolen avgjort ett mål - det s k Langborgermålet - i vilket frågan var om bostadsdomstolens sammansättning var förenlig med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Konventionen, som gäller som svensk lag sedan d 1 jan 1995, ger i artikel 6, punkt 1, var och en rätt att få bl a sina civila rättigheter prövade av en oavhängig och opartisk domstol. Europadomstolen fann i dom d 22 juni 1989 att Sverige hade kränkt konventionen då bostadsdomstolen i en tvist mellan en hyresgäst och en hyresvärd, vilken rörde frågan om en hyresförhandlingsklausul skulle utgå ur ett hyresavtal, inte kunde anses som en oavhängig och opartisk domstol. Av domen framgår att konventionen inte ger stöd för att rent generellt betrakta intresseledamöter som partiska enbart av den anledningen att de organisationer som har föreslagit ledamöterna i fråga har intressen som kan stå i strid med ett partsintresse. Av domen framgår emellertid också att situationen i enstaka fall kan vara sådan att den intressebalans som i vanliga fall finns i en domstol kan vara rubbad på ett sådant sätt att domstolen inte framstår som opartisk och oberoende, t ex då någon part har fog för att befara att intresseledamöterna har ett gemensamt intresse som står i strid med hans eget.

Som en följd av Europadomstolens dom ändrades reglerna om hyresnämndernas och bostadsdomstolens sammansättning för vissa typer av mål. De överväganden som då gjordes framgår av prop 1990/91:98 s 8ff. För arbetsdomstolens vidkommande gjordes den bedömningen att det bl a med hänsyn till den organisationsstruktur som finns på arbetsmarknaden inte skall behöva uppstå en situation liknande den i Langborgermålet. Någon ändring av reglerna om arbetsdomstolens sammansättning kom därför inte till stånd.

I målet är inte visat att de fem ledamöterna i fråga, av vilka endast Ulf E N, Bo H, Rolf L och Lennart A är intresserepresentanter i egentlig mening dvs har utsetts efter förslag från olika intresseorganisationer, har haft något gemensamt intresse som stått i strid med Lars R:s intressen i målet. Den intressebalans som skall finnas i arbetsdomstolen kan därmed inte anses ha varit rubbad. Inte heller kan jäv anses ha förelegat beträffande någon av de enskilda ledamöterna. Arbetsdomstolens sammansättning utgör således inte skäl att undanröja arbetsdomstolens avgörande av själva saken.

Vad härefter gäller Lars R:s påstående att arbetsdomstolen har åsidosatt 17 kap 2 och 3 §§ RB gör HD följande bedömning.

Av arbetsdomstolens dom framgår att domstolen grundat sitt ställningstagande i denna del på att SF och Vasakronan AB använt sig av den i anställningsskyddslagen anvisade möjligheten att göra avvikelser från bestämmelserna om företrädesrätt till återanställning. Arbetsdomstolens uttalande om att kollektivavtal om avvikelser från dessa bestämmelser förekommer på arbetsmarknaden har endast lagts till grund för konstaterandet att det inte ligger något ovanligt i att SF och Vasakronan AB utnyttjat lagens möjligheter att göra avvikelser. Vid sådant förhållande kan arbetsdomstolen inte anses ha åsidosatt de åberopade bestämmelserna i RB.

Då arbetsdomstolens tillämpning av reglerna om företrädesrätt till återanställning inte kan anses strida mot anställningsskyddslagen skall Lars R:s resningsansökan i denna del lämnas utan bifall.

HD avvisar Lars R:s klagan över domvilla och ansökan om resning såvitt avser arbetsdomstolens beslut d 7 dec 1995 med anledning av påstått jäv mot Karin I, Ulf E N, Bo H, Rolf L och Lennart A samt lämnar hans klagan över domvilla och ansökan om resning i övrigt utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Gregow, Nyström, referent, Lambe och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Lars R:s huvudsakliga grund för ansökan om resning och klagan över domvilla är att fem av arbetsdomstolens ledamöter inte kunnat betraktas som opartiska.

Arbetsdomstolens beslut i frågan om Lars R:s påstående om jäv mot fem av dess ledamöter är inte av beskaffenhet att kunna bli föremål för resning (jfr NJA 1974 s 277 och NJA 1982 s 564 samt Welamson, Rättegång VI, 3 uppl, 1994 s 209f). Inte heller kan det undanröjas på grund av domvilla. Frågan om ledamöterna varit jäviga kan däremot tas upp till prövning som en fråga om domvilla har förekommit vid arbetsdomstolens avgörande av själva saken.

Av Europadomstolens dom d 22 juni 1989 i det s k Langborgermålet framgår att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna inte ger stöd för att rent generellt betrakta intresseledamöter i en domstol som partiska enbart av den anledningen att de organisationer som föreslagit dem har intressen som kan stå i strid med ett partsintresse. Vidare framgår att däremot situationen i ett enskilt fall kan vara den att intressebalansen i domstolen är rubbad på sådant sätt, att domstolen inte framstår som opartisk och oberoende.

Att fyra av de fem berörda ledamöterna i Lars R:s mål mot Vasakronan utsetts efter förslag av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation innebär inte i och för sig att de varit jäviga att deltaga i prövningen av målet. Inte heller det förhållandet att en av dessa ledamöter utsetts efter förslag av Landsorganisationen, vari Statsanställdas Förbund som Lars R var medlem i ingick, kan anses ha utgjort jäv för denne ledamot. Av vad Lars R anfört framgår inte att det i målet förelegat en sådan intressekonflikt mellan de ledamöter som företrädde arbetsgivar- eller arbetstagarintressen och Lars R beträffande den tvist som prövades i målet att de varit jäviga. Lars R:s påstående om jäv för den ledamot som inte företrädde sådana intressen saknar allt fog. Arbetsdomstolens sammansättning utgör därför inte skäl att undanröja dess avgörande av själva saken.

Vad Lars R i övrigt anfört utgör ej skäl för resning eller för bifall till klagan över domvilla.

HD avvisar Lars R:s klagan över domvilla och ansökan om resning såvitt avser arbetsdomstolens beslut d 7 dec 1995 med anledning av påstått jäv samt lämnar hans klagan över domvilla och ansökan om resning i övrigt utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 29 april 1997 (mål nr Ö 2585/96).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1997-04-29

Målnummer:
Ö2585-96