Sedan ett bolag enligt avtal förvärvat annans anspråk på skadestånd på grund av påstått förtal genom tryckfrihetsbrott, väckte bolaget talan om utfående av skadestånd. Frågan huruvida anspråket kunnat överlåtas har ansetts avse själva saken och inte utgöra en fråga om rättegångshinder. (Avser även mål Ö 3009/96, avgjort samma dag.)


Lagrum:
11 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (1949:105); 34 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)

(Jfr 1994 s 751)

Kommanditbolaget Tvist & Troll (Tvist & Troll) väckte vid Uppsala TR talan mot Svante T och AB Upsala Nya Tidning (UNT) och yrkade att TR:n skulle förplikta Svante T och UNT att solidariskt till Tvist & Troll betala skadestånd med 75 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 9 juni 1994 till dess betalning sker avseende ersättning för ideell skada. Tvist & Troll förbehöll sig rätten att framdeles yrka ytterligare ersättning för ekonomisk skada. Tvist & Troll yrkade vidare att TR:n skulle förplikta UNT att i tidningen införa domen om bolaget så påkallade.

Tvist & Troll anförde i huvudsak följande som grund för talan. UNT har i skilda artiklar publicerat kränkande uppgifter om den så kallade studenten Arne. Personen bakom aliasnamnet Arne, Patrik M, har i första hand utpekats som brottslig och i andra hand såsom klandervärd i sitt levnadssätt. Artiklar har slutligen varit ägnade att utsätta Patrik M för andras missaktning. Det har med hänsyn till omständigheterna inte varit försvarligt att lämna uppgifterna. Uppgifterna är inte sanna; i vart fall hade tidningen inte skälig grund för uppgifterna. Svante T har, om det vore fråga om ansvar för brott, gjort sig skyldig till brottet förtal. Med hänsyn till UNT:s omfattande upplaga, närmast monopol på lokaltidningsnyheter i Uppsala, och de synnerligen kränkande uppgifterna om allvarlig brottslighet skulle artiklarna bedömas som grovt förtal. Svante T har genom sitt handlande åsamkat Patrik M skada i form av kränkning och väsentligt psykiskt lidande och är därför skyldig att jämlikt vedertagna rättsgrundsatser utge skadestånd. UNT skall såsom juridisk person åläggas att dela detta skadeståndsansvar. Det inträffade har påverkat Patrik M i hans privatliv och i hans yrkesutövning. - Patrik M har överlåtit samtliga sina enskilda anspråk i anledning av Svante T:s brott till Tvist & Troll.

Svante T och UNT yrkade att Tvist & Trolls talan skulle avvisas.

TR:n (hovrättsassessorn Folkeson) anförde i beslut d 22 nov 1995 i avvisningsfrågan: Svante T och UNT har som grund för yrkandet om avvisning anfört i huvudsak följande. Rättegångshinder föreligger eftersom Tvist & Troll saknar talerätt. Reglerna om talerätt i tryckfrihetsmål har varit föremål för prövning av HD (NJA 1978 s 3). Enligt HD är endast den som enligt allmänna regler är målsägande vid det påstådda tryckfrihetsbrottet behörig att föra skadeståndstalan i anledning av brottet. Målsägande för det påstådda tryckfrihetsbrottet uppges vara Patrik M och inte Tvist & Troll. Tvist & Troll kan inte förvärva Patrik M:s påstådda målsäganderätt. Tvist & Troll har därför inte talerätt varför deras talan skall avvisas. - Svante T och UNT har beviljats anstånd med att inkomma med svaromål till dess att avvisningsfrågan är avgjord.

Tvist & Troll har bestritt avvisningsyrkandet. Som grund för bestridandet har Tvist & Troll för det första gjort gällande att frågan om bolaget är målsägande är ett moment i saken och att frågan därför skall avgöras genom dom. Tvist & Troll har för det andra gjort gällande att bolaget har talerätt eftersom det har övertagit målsäganderätten genom succession. För det tredje har Tvist & Troll anfört att bolaget har talerätt eftersom det övertagit Patrik M:s skadeståndsanspråk.

Tvist & Troll har till utvecklande av den första grunden anfört i huvudsak följande. HD prövade i NJA 1978 s 3 endast huruvida det finns någon målsägande vid brottet hets mot folkgrupp. HD:s beslut att avvisa kärandens talan kan inte läggas till grund för ett avvisningsbeslut i målet eftersom en person kan vara målsägande vid brottet förtal. Rättegångshinder föreligger inte då det inte är uppenbart att bolaget saknar talerätt och frågan om bolaget är målsägande måste prövas i sak. Den ifrågavarande saken är skadestånd i anledning av brott samt om Tvist & Troll har lidit skada av brott och således är målsägande.

Till utvecklande av den andra grunden har Tvist & Troll anfört i huvudsak följande. Tvist & Troll har ett bindande avtal med Patrik M enligt vilket bolaget är skyldigt att ersätta denne för framtida brott m m som denne drabbas av. Patrik M lider därför ingen skada av brottet eftersom skadan omedelbart övervältras på bolaget. Mellan Svante T:s brott och bolagets skada föreligger ett orsakssamband som innebär att bolaget har lidit skada på grund av brottet, eller i vart fall i anledning av brottet. I detta mål har Patrik M med bindande verkan avsagt sig alla skadeståndsanspråk på grund av framtida tryckfrihetsbrott m m. Målsäganderätten beträffande det enskilda anspråket tillkommer därför Tvist & Troll.

Till utveckling av den tredje grunden har Tvist & Troll anfört i huvudsak följande. Tvist & Troll har talerätt eftersom Patrik M har överlåtit sin skadeståndsfordran till bolaget. Bolaget kan härleda sin rätt från Patrik M och är taleberättigat eftersom det har lidit skada i anledning av brott. 22 kap i § och 3 § 3 st samt 13 kap 7 § RB utgör stöd för att enskilt anspråk kan överlåtas.

Svante T och UNT har genmält i huvudsak följande. Att en part har talerätt utgör en tvingande processförutsättning. Om talerätt saknas skall käromålet avvisas. Rättsfallet NJA 1978 s 3 kan inte tolkas på annat sätt än att frågan om bristande talerätt i samband med en skadeståndstalan på grund av påstått tryckfrihetsbrott skall prövas som ett rättegångshinder. - Tvist & Troll har som stöd för sin andra grund åberopat ett avtal mellan Patrik M och Tryffeln AB (Tryffeln) där Tryffelns rättigheter sedermera har övertagits av Tvist & Troll. Enligt avtalet skall käranden ersätta Patrik M när skadeståndsgrundande handling enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen "konstaterats". En skadeståndsgrundande handling kan endast konstateras efter en rättslig prövning enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt avtalet finns således i förevarande fall ingen ersättningsskyldighet för Tvist & Troll förrän saken prövats av TR:n. Avtalet reglerar Tvist & Trolls rätt att rikta krav mot dem som vållat bolaget skada i anledning av att bolaget tvingas ersätta Patrik M. Eftersom ingen skada ännu drabbat bolaget finns ingen rätt överlåten som innebär att bolaget, i stället för Patrik M, kan föra talan mot Svante T och UNT.

Tvist & Troll har anfört bland annat följande. Bolaget bestrider att begreppet konstatera måste innefatta en prövning av domstol innan ersättningsskyldighet föreligger. Med begreppet konstateras i avtalet avses att en skada har skett, att denna har anmälts till Tvist & Troll och att ersättningsskyldighet har accepterats enligt egen utredning av bolaget samt godkänts av revisor Bertil Brundell. I förevarande mål uppgår ersättningsskyldigheten till yrkat belopp.

Tvist & Troll har tillagt att frågan om överlåtelse är av så avgörande natur att den kanske bör underställas HD:s prövning såsom prejudikatfråga enligt 42 kap 17 a § RB.

Svante T och UNT har anfört att tillämpningen av den bestämmelsen kräver att parterna ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap 2 § RB.

Eftersom något sådant avtal varken ingåtts eller kommer att ingås kan tillämpningen av 42 kap 17 a § RB inte aktualiseras.

TR:n meddelar följande beslut. Enligt 11 kap 1 § tryckfrihetsförordningen får ett enskilt anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten endast grundas på att den skrift som anspråket avser innefattar tryckfrihetsbrott. Enligt HD i rättsfallet NJA 1978 s 3 får detta stadgande anses innebära att endast den som enligt allmänna regler är målsägande vid det påstådda tryckfrihetsbrottet är behörig att föra skadeståndstalan i anledning av brottet. HD konstaterar i rättsfallet att det aktuella brottet var hets mot folkgrupp och att någon målsägande inte kan finnas vid det brottet eller det däremot svarande tryckfrihetsbrottet.

I detta mål är det aktuella brottet förtal och vid det brottet finns det enligt lagtexten en målsägande. Vad frågan i det här målet handlar om är, till skillnad från det ovan nämnda rättsfallet, huruvida en målsägande kan överlåta sitt målsägandeanspråk avseende ideell skada och om tredje man kan göra gällande detta anspråk. Det är inte någonting som kan prövas i den för rättegångshinder stadgade ordningen utan skall avgöras genom dom (jfr NJA 1973 s 1).

TR:n har för avsikt att pröva frågan om överlåtelse av målsägandeanspråket särskilt och det återstår nu att låta Svante T och UNT komma in med svaromål i den delen.

TR:n ogillar Svante T:s och UNT:s invändning om rättegångshinder. TR:n förelägger Svante T och UNT att senast d 11 dec 1995 komma in med svaromål rörande frågan om överlåtelse av målsägandeanspråk. - - -.

Svante T och UNT överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n med undanröjande av TR:ns beslut skulle avvisa Tvist & Trolls talan. Tvist & Troll bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsråden Hahn och Adolfsson, referent, samt tf hovrättsassessorn Sjöblom) anförde i slutligt beslut d 3 juni 1996: 1 HovR:n är först fråga om Svante T:s och UNT:s invändning i fråga om Tvist & Trolls talerätt skall behandlas som en fråga om rättegångshinder eller som en fråga rörande själva saken.

Enligt 11 kap 1 § tryckfrihetsförordningen får enskilt anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten grundas endast på att den skrift som anspråket avser innefattar tryckfrihetsbrott. Av detta följer att endast den som enligt allmänna regler är målsägande vid det påstådda brottet har rätt att föra talan om ersättning i anledning av brottet (se rättsfallet NJA 1978 s 3).

I svensk rätt är målsäganderätten strängt personlig och kan inte överlåtas eller vara föremål för succession. Mot bakgrund härav kan kommanditbolaget med giltig verkan i målet förvärva varken Patrik M:s målsäganderätt eller hans skadeståndsanspråk. Tvist & Troll kan följaktligen inte vara att betrakta som målsägande vid det påstådda tryckfrihetsbrottet. Då talerätt således saknas och detta förhållande utgör rättegångshinder i målet skall Tvist & Trolls talan avvisas.

Med undanröjande av TR:ns beslut avvisar HovR:n kommanditbolaget Tvist & Trolls talan.

Kommanditbolaget, med firman ändrad till Calumnia Lex Media Assurans, överklagade och yrkade att HD skulle ogilla avvisningsyrkandet. Svante T och UNT (ombud för båda advokaten Jörgen Sandström) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: Kommanditbolaget har inte ställning som målsägande i målet genom avtalet med Patrik M och har därför inte på sådan grund talerätt rörande den instämda skadeståndstalan.

Frågan huruvida kommanditbolaget genom förvärv av skadeståndsanspråket har den rätt till ersättning av motparterna som omfattas av yrkandet avser själva saken. Motparternas invändning om att bolaget saknar sådan rätt skall alltså inte behandlas i den ordning som är föreskriven för rättegångshinder utan prövas genom dom (jfr NJA 1994 s 751).

På grund härav skall HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till TR:n.

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslutvisar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Vängby, Gregow, referent, Lars K Beckman, Svensson och Thorsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 24 febr 1997 (mål nr Ö 3008/96).

Samtidigt och på samma sätt avgjorde HD ett mål mellan samma kommanditbolag, å ena sidan, och Svante T, UNT och Folke J, å andra sidan (mål nr Ö 3009/96).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1997-02-24

Målnummer:
Ö3008-96