Prövningstillstånd i HovR krävs inte vid överklagande av TR:s beslut i mål om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot.


Lagrum:
49 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740); 59 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740); 59 kap. 10 § rättegångsbalken (1942:740)

Kristina G godkände d 25 aug 1994 ett föreläggande om ordningsbot å 1 000 kr för underlåtenhet att stanna före obevakad cykelöverfart i Landskrona för att låta cyklande passera. Kristina G yrkade därefter vid Landskrona TR att föreläggandet av ordningsbot skulle undanröjas. TR:n lämnade i slutligt beslut d 16 maj 1995 Kristina G:s klagan utan bifall.

Kristina G överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge, som i beslut d 25 aug 1995 (hovrättslagmannen Aspelin, hovrättsrådet Rosqvist och tf hovrättsassessorn Kjellin, referent) förklarade sig inte meddela prövningstillstånd och konstaterade att TR:ns beslut därför skulle stå fast.

Kristina G överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Riksåklagaren bestred ändring. HD meddelade prövningstillstånd.

I en därefter d 25 juli 1996 dagtecknad inlaga till HD anförde Riksåklagaren, såvitt nu är av intresse: Fråga är till att börja med om det krävs prövningstillstånd för att HovR skall kunna ta upp ett tingsrättsbeslut av detta slag till prövning. I49 kap 13 § RB anges att det i brottmål under vissa förutsättningar krävs prövningstillstånd för TR:s dom. Av 59 kap 10 § jämfört med 8 § i samma kapitel framgår att vid överklagande av TR:s beslut med anledning av klagan på ordningsföreläggande bestämmelserna i 49 och 52 kap skall gälla. Bestämmelsen i 8 § fick sin nuvarande lydelse d 1 okt 1994. Dessförinnan föreskrevs att 49 kap och 52 kap skulle äga motsvarande tillämpning vid ett sådant tingsrättsbeslut varom nu är fråga. Någon saklig ändring torde inte ha åsyftats. I vart fall ger vad som anförts i prop 1993/94:190 inte stöd för en sådan uppfattning. Mot bakgrund härav och då en TR:s slutliga beslut inte kan anses ha större betydelse än sådan dom som avses i 49 kap 13 § 1 st erfordras enligt min mening prövningstillstånd också vid slutliga beslut av nu förevarande slag. (Se Welamson, Rättegång VI, 3 uppl s 259 och ss not 3.)

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 48 kap 3 § 2 st RB gäller godkänt föreläggande av ordningsbot som lagakraftvunnen dom. Enligt 59 kap 6 och 10 §§ samma balk kan dock föreläggandet under vissa förutsättningar undanröjas efter klagan till TR i särskild ordning. Beträffande överklagande av TR:ns beslut i sådant mål gäller enligt 59 kap 8 och 10 §§ RB reglerna i 49 och 52 kap samma balk. HovR:ns beslut får inte överklagas.

Fråga är då om hänvisningen till 49 kap RB innebär att det krävs prövningstillstånd för att HovR:n skall kunna ta upp ett tingsrättsbeslut av detta slag till prövning. Enligt 49 kap 13 § krävs prövningstillstånd för att HovR:n i brottmål skall pröva en TR:s dom eller sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom, bl a i mål där den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter.

Den ursprungliga hänvisningen till 49 kap RB, som då återfanns i 59 kap 7 § samma balk, tillkom innan reglerna om prövningstillstånd i brottmål infördes. Senare överfördes hänvisningen till 59 kap 8 § 1 st. Någon saklig ändring åsyftades inte.

I förarbetena till den lagändring varigenom bestämmelserna om prövningstillstånd i brottmål infördes saknas uttalanden om att reglerna skulle vara tillämpliga också i mål där fråga är om överklagande av TR:s beslut i fråga om klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot. Tvärtom talar vad som sägs i förarbetena för att reformen endast varit avsedd att omfatta avgöranden där TR:n har dömt till böter i målet (prop 1992/93:216 s 56ff och 88ff samt justitieutskottets betänkande 1992/93 JuU34 s 9). Detta överensstämmer också med ordalydelsen i 49 kap 13 § RB, nämligen att prövningstillstånd krävs för att HovR:n skall pröva en TR:s dom i vissa fall.

Möjligen skulle en utvidgad tillämpning av 49 kap 13 § kunna motiveras av att en TR:s beslut med anledning av klagan över godkänt föreläggande av ordningsbot inte skulle kunna sägas ha större betydelse än en dom där den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter. Det är emellertid här fråga om tillämpning av ett extraordinärt rättsmedel, för vilket gäller andra regler än de som gäller vid överklagande i vanlig ordning. HovR:ns beslut får inte heller överklagas. En sådan inskränkning i rätten att få avgörandet prövat i en högre instans som ett krav på prövningstillstånd innebär måste komma till klart uttryck i lagstiftningen. HovR:n borde därför ha upptagit målet till prövning utan krav på prövningstillstånd.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för prövning.

HD (JustR:n Gregov, Nyström, Lambe, Lennander och Regner, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 48 kap 3 § RB gäller godkänt föreläggande av ordningsbot som lagakraftvunnen dom. Enligt 59 kap 6 och 10 §§ RB kan föreläggandet under vissa förutsättningar undanröjas efter klagan till TR i särskild ordning. I fråga om överklagande av TR:ns beslut i sådant fall gäller, enligt 59 kap 8 och 10 §§ RB, 49 och 52 kap samma balk. HovR:ns beslut får inte överklagas.

HovR:n har uppenbarligen tolkat den angivna hänvisningen i 59 kap RB till balkens 49 kap så att det krävs prövningstillstånd för att HovR:n skall kunna ta upp ett tingsrättsbeslut av detta slag till prövning. Regler om i vilka fall prövningstillstånd krävs finns i 49 kap 12 och 13 §§. Förstnämnda paragraf avser tvistemål, medan det i 49 kap 13 § RB anges att prövningstillstånd krävs i brottmål för att HovR:n skall pröva en TR:s dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader. Sistnämnda paragraf innehåller ytterligare bestämmelser som saknar betydelse i detta fall.

Det avgörande som TR:n har meddelat och som Kristina G överklagat till HovR:n utgör inte någon dom i brottmål utan ett slutligt beslut i ett mål angående särskilt rättsmedel. Även om saken avser brott, den enda brottspåföljd som det är fråga om är böter och det godkända föreläggandet av ordningsbot skall gälla som en dom som vunnit laga kraft, kan hänvisningen i 59 kap 8 § RB till 49 kap, såsom den utformats, inte anses innebära att bestämmelserna i 49 kap 13 § om tillståndsprövning i brottmål är tillämpliga vid ett sådant överklagande. Med hänsyn till den restriktivitet som bör gälla vid tolkningen av regler som undantar vissa målgrupper från den allmänna rätten till omprövning i HovR finns det inte heller utrymme för analog tillämpning av paragrafen i förevarande fall. HovR:n hade därför inte bort tillämpa nämnda lagrum.

HD finner att Kristina G:s överklagande, oaktat prövningstillstånd meddelats i HD, skall behandlas som klagan över domvilla.

Genom att HovR:n inte har omprövat TR:ns beslut, får ett sådant grovt rättegångsfel anses ha förekommit att HovR:ns beslut bör undanröjas i följd varav målet skall företas till ny handläggning i HovR:n.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och förordnar att målet skall företas till ny handläggning i HovR:n.

HD:s beslut meddelades d 10 okt 1996 (mål nr Ö 4066/95).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1996-10-10

Målnummer:
Ö4066-95