Sedan ansökan om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång, höjde sökanden det yrkade beloppet. Oaktat visst underlag för det högre beloppet funnits bilagt ansökningen har det nya yrkandet, som inte stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga, ansetts som en otillåten ändring av talan och avvisats. 13 kap 3 § RB.

Josef Roggendorf GmbH Internationale Spedition (bolaget) yrkade i en ansökan om betalningsföreläggande, som ingavs till Kronofogdemyndigheten i Malmö d 30 mars 1992, förpliktande för Thomas W att utge 4 797:33 tyska mark (DEM) eller motsvarande belopp i svensk valuta jämte ränta och kostnader.

Sedan Thomas W bestritt betalningsföreläggandet överlämnade Kronofogdemyndigheten d 29 okt 1992 målet till Malmö TR för vidare handläggning (T 3633-92).

I ansökan om betalningsföreläggande som ingavs till Kronofogdemyndigheten d 20 maj 1992 yrkade bolaget förpliktande för Thomas W att utge DEM 2 344:77 jämte ränta och kostnader.

Även denna ansökan bestreds av Thomas W och överlämnades till TR:n d 14 april 1993 - sedan beslut av Kronofogdemyndigheten att avskriva densamma överklagats och rättats - för vidare handläggning (T 1463-93).

I skrivelsen med begäran att målen skulle överlämnas till TR:n angav bolaget sitt yrkande sålunda: Det yrkas att Thomas W förpliktas enligt ansökningarna d 30 mars 1992 och d 20 maj 1992 om betalningsföreläggande. Bl a åtta fakturor var bilagda skrivelsen.

TR:n förordnade därefter om gemensam handläggning av de två ansökningarna och förelade d 10 maj 1993 Thomas W att avge svaromål till TR:n. Till föreläggandet fogades ansökningarna om betalningsföreläggande samt bolagets skrivelse med begäran om överlämnande jämte de vid skrivelsen fogade bilagorna.

Thomas W kunde inte delges TR:ns föreläggande förrän d 10 aug 1993. Vid samma tidpunkt inkom meddelande att Thomas W försatts i konkurs vid TR:n d 9 aug 1993. Bolaget underrättades härom.

Den 18 aug 1993 inkom från Thomas W skrift vari han förklarade att han medgav yrkandet i målet.

Den 24 sept 1993 ingav bolaget en skrift vari yrkades förpliktande för Thomas W att utge DEM 10 415:10 i kapital, jämte ränta och kostnader. Sedan TR:n påpekat att det kapitalbelopp som yrkats i målet i ansökningarna - och senare vid hänskjutandet av ansökningarna - uppgick till sammanlagt DEM 7 142:10 och att yrkandet i målet sålunda ändrats anförde bolaget bl a: Beloppen som angivits på första sidan av ansökningarna om betalningsföreläggande är ofullständiga (vilket för övrigt framgår redan av den till resp ansökan bifogade beräkningen av upplupen dröjsmålsränta). Sedan Thomas W bestritt betalningsskyldighet ingavs fakturorna med uppgift att dessa vore obetalda. På grundval av denna utredning - fakturabeloppen är lätta att addera och summan blir den som angivits i min inlaga d 24 sept 1993 - medgav Thomas W bolagets talan. - Därför är det svårt att inse, att beloppskorrigeringen skulle vålla TR:n eller annan någon olägenhet.

Konkursboet förklarade sig inte inträda i rättegången.

TR:n (chefsrådmannen Ramkull) anförde i dom d 22 nov 1993: Domskäl. Skillnaden mellan vad som yrkats i kapital tidigare i målet och det belopp som yrkats i skrivelsen d 24 sept 1993 uppgår till DEM 3 273. Även om de två fakturor som sammanlagt avser detta belopp (= nr 63102 och nr 63246) har omnämnts i den första ansökningen om betalningsföreläggande och senare, efter målens överlämnande, ingetts i kopior tillsammans med övriga fakturor till TR:n, har bolagets yrkande i målet varit bestämt till DEM 7 142:10.

Väckt talan får enligt RB:s grundsatser inte ändras. Vissa undantag härifrån anges i 13 kap 3 § RB. För att ett nytt yrkande - så som det är fråga om här beträffande beloppet DEM 3 273 - skall tillåtas krävs enligt bestämmelsen härom (3 § 3 slutet) att det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund som det yrkande som redan föreligger i målet. Även om det i samtliga fall är fråga om fakturafordringar på grund av transportuppdrag kan det likväl inte anses - eftersom fråga är om andra fakturor och andra transportuppdrag än dem som de tidigare yrkandena grundats på - att det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund som de tidigare framställda. TR:n är således av uppfattningen att en taleändring föreligger som inte är tillåten enligt RB:s regler, till följd varav yrkandet avseende DEM 3 273, jämte ränta därå, skall avvisas.

I övrigt skall yrkandena i huvudsaken såsom medgivna bifallas.

Domslut.

1. Thomas 4V förpliktas att till Josef Roggendorf GmbH utge DEM 7 142:10 eller motsvarande belopp i svenskt mynt efter på betalningsdagen gällande omräkningskurs jämte ränta enligt 6 § räntelagen, på DEM 840:10 från 1989-03-28, på DEM 748:23 från 1990-07-29, på DEM 632 från 1990-09-14, på DEM 1 288:50 från 1991-01-31, på DEM 1288:50 likaledes från 1991-01-31 samt på DEM 2 344:77 från 1991-06-30, allt tills betalning sker.

2. TR:n avvisar kärandebolagets talan såvitt avser ett belopp om DEM 3 273 jämte ränta.

Bolaget överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade i själva saken att HovR:n skulle undanröja TR:ns avvisningsbeslut intaget under punkt 2 i domslutet och återförvisa målet till TR:n för vidare handläggning.

Thomas W avhördes inte.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Berirrsen, referent, och hovrättsassessorn Loberg) anförde i slutligt beslut d 31 okt 1994: Bolaget har till utvecklande av sin talan i HovR:n anfört följande. Höjningen av det uttryckligen yrkade beloppet utgör inte ett nytt yrkande utan en justering av en felaktig summering av de fakturor som åberopats. Detta framgår av åberopad fakturasammanställning och av att fakturorna i skriftväxlingen angetts vara obetalda. - För den händelse HovR:n skulle finna att höjningen av det yrkade beloppet utgör ett nytt yrkande så är taleändringen tillåten eftersom det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga, nämligen tillkommande beställning av samma tjänst hos samme tjänsteleverantör. --

Ansökan om stämning skall enligt 42 kap 2 § RB innehålla ett bestämt yrkande. Ett yrkande om betalning skall således vara till beloppet bestämt. Detta gäller även när talan anhängiggjorts genom ansökan om betalningsföreläggande. Bolagets åberopande av ingivna fakturor och fakturaspecifikationer medför inte att de framställda yrkandena kan ges annan innebörd än vad som uttryckligen framgår av ansökningar om betalningsföreläggande och hänskjutandeskrift. Den beloppsmässiga höjningen om 3 273 DEM utgör sålunda ett nytt yrkande och inte ett förtydligande av tidigare framställda yrkanden.

Väckt talan får enligt 13 kap 3 § RB inte ändras. Käranden får dock framställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund. Bolaget har som grund för de yrkade beloppen åberopat att bolaget utfört transporttjänster åt Thomas W och angett grunden för det nya yrkandet såsom "tillkommande beställning av samma tjänst hos samme tjänsteleverantör". Av vad bolaget anfört framgår att de utförda tjänsterna saknar inbördes samband och att grunden för det nya yrkandet utgörs av tillkommande avtal om transporttjänster. HovR:n finner lika med TR:n att det nya yrkandet inte stöder sig på väsentligen samma grund som tidigare framställda yrkanden. Det nya yrkandet skall därför avvisas.

HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

Bolaget (ombud advokaten Mikael Nordlin) överklagade och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Thomas W bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, Lars Å Beckman, Danelius och Thorsson, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 4 okt 1996 (mål nr Ö 5346/94).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1996-10-04

Målnummer:
Ö5346-94