Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera brott prövats i en rättegäng tillsammans med åtalet, har värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.


Lagrum:
49 kap. 12 § 1 st. rättegångsbalken (1942:740); 49 kap. 13 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740); 1 kap. 3 d § 3 st. rättegångsbalken (1942:740); NJA 1995 s. 558

Allmän åklagare yrkade vid Falu TR ansvar å Torsten T för misshandel i två fall, augusti 1992 och d 14 juli 1993, (åtalspunkterna 1 och 3) samt för olaga hot i juni 1993 (åtalspunkt 2). Rose-Marie T yrkade skadestånd av Torsten T med 38 000 kr, varav 8 000 kr i anslutning till åtalet i åtalspunkt 1, 22 000 kr i anslutning till åtalet i åtalspunkt 3 och 8 000 kr för kostnader för behandling som förorsakats av gärningarna i samtliga åtalspunkter.

TR:n meddelade dom d 4 febr 1994. TR:n fann endast åtalet enligt åtalspunkt 3 styrkt. Skadestånd skulle utdömas endast i anslutning till åtalspunkten 3.

Torsten T dömdes för misshandel (åtalspunkt 3) till 120 dagsböter. Åtalen enligt åtalspunkterna 1 och 2 ogillades. Torsten T förpliktades att utge skadestånd till Rose-Marie T med 10 000 kr jämte ränta.

Torsten T överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet för misshandel enligt åtalspunkt 3 och ogilla skadeståndet i sin helhet. Åklagaren anslutningsvädjade.

I HovR:ns protokoll antecknades bl a att Rose-Marie T i TR:n i anslutning till åtalspunkten 3 yrkat skadestånd med 30 000 kr.

HovR:n (hovrättsråden Karle och Sundberg; referent, samt tf hovrättsassessorn Gunnarsson) meddelade d 27 juni 1994 följande beslut: HovR:n meddelar inte Torsten T prövningstillstånd. Av 51 kap 2 § 2 st RB följer att åklagarens anslutningsvad därmed förfaller. TR:ns dom står därför fast.

Torsten T (offentlig försvarare advokaten Gunnar Lundgren) överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Rose-Marie T (ombud advokaten Susanne Crone-Morell) bestred ändring.

HD meddelade d 23 okt 1995 prövningstillstånd beträffande frågan om skadestånd samt förordnade att frågan om prövningstillstånd beträffande målet i övrigt skulle tas upp till behandling senare.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Ålander, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Torsten T var vid TR:n åtalad för misshandel i två fall (åtalspunkterna 1 och 3) och för olaga hot (åtalspunkt 2). Rose-Marie T yrkade i målet skadestånd av Torsten T med sammanlagt 38 000 kr jämte ränta, varav 8 000 kr avsåg åtalspunkt 1, 22 000 kr avsåg åtalspunkt 3 och 8 000 kr avsåg samtliga åtalspunkter. TR:n dömde Torsten T för misshandel i ett fall (åtalspunkt 3) till böter och ogillade åtalet i övriga delar. Han förpliktades att betala skadestånd med 10 000 kr jämte ränta.

Torsten T överklagade TR:ns dom i såväl ansvars- som skadeståndsdelen. HovR:n meddelade inte prövningstillstånd. Fråga är nu om det fordrats prövningstillstånd i HovR:n vad gäller TR:ns dom i skadeståndsdelen.

Av 49 kap 13 § 2 st RB följer att det är bestämmelserna i 12 § som gäller beträffande frågan om prövningstillstånd fordras för att HovR:n skall pröva skadeståndsfrågan. Enligt 12 § 1 st krävs prövningstillstånd om, såvitt nu är av intresse, det värde som sägs i 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rose-Marie T framställde sina skadeståndsanspråk i målet i januari 1994. Basbeloppet uppgick då till 35 200 kr. Yrkat belopp i den del av målet som överklagats till HovR:n får anses uppgå till 30 000 kr och överstiger alltså inte basbeloppet. Värdet av Rose-Marie T:s samtliga skadeståndsyrkanden i målet överstiger däremot basbeloppet.

Det förhållandet att tvisteföremålets värde i HovR:n inte överstiger basbeloppet saknar betydelse för frågan om prövningstillstånd krävs i HovR:n (se NJA 1995 s 558).

Rose-Marie T:s skadeståndsyrkanden vid TR:n avser olika gärningar och kan därmed inte sägas stödja sig på väsentligen samma grund. Yrkandena riktar sig emellertid mot samma svarande och har handlagts i en rättegång tillsammans med åtalet (22 kap 1 § RB). Vid sådant förhållande bör vid tillämpning av bestämmelsen i 49 kap 12 § RB tvisteföremålets värde bestämmas genom en sammanräkning av de yrkanden som framställdes vid TR:n (jfr prop 1973:87 s 175, Ekelöf, Rättegång V, 5 uppl s 81f samt Fitger m fl, Rättegångsbalken s 1:21).

HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd i skadeståndsdelen skall således undanröjas och målet i den delen återförvisas till HovR:n.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut att ej meddela prövningstillstånd såvitt avser skadeståndsfrågan och återförvisar målet i den delen till HovR:n för fortsatt handläggning.

HD (JustR:n Gregozu, Lars K Beckman, Lars Å Beckman, Lennander, referent, och Thorsson) fattade beslut i enlighet med betänkandet

HD meddelade prövningstillstånd beträffande överklagandet i ansvarsdelen.

HD:s beslut meddelades d 18 juni 1996 (nr SÖ 124).

NJA 1995 s. 558; NJA 1996 s. 14

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1996-06-18

Målnummer:
Ö3625-94