HovR har undanröjt underrätts dom på grund av domvilla och visat målet åter för ny handläggning. HovR:ns beslut kan överklagas.


Lagrum:
54 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740); 59 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)

Östersunds TR, vattendomstolen, meddelade d 28 sept 1990 dom bla angående prövotid rörande frågan om erosion i anledning av tillstånd att driva Bergeforsens kraftverk och att dämma upp vattnet i Indalsälven samt angående skyldighet att underhålla vägar.

Märta S, ägare av fastighet som berörts av vattenkraftutbyggnaden, klagade i Svea HovR, vattendomstolen, över domvilla och yrkade undanröjande av vattendomstolens dom i vad avsåg underhållsskyldigheten i fråga om en väg, Harvomsvägen. Hon åberopade att hon inte blivit delgiven yrkande angående underhållsskyldigheten; vattendomstolens dom hade givits mot henne trots att hon inte varit rätteligen stämd och inte heller fört talan i målet.

Vattenfall AB n ill delägare i Indalsälvens vattenregleringsföretag hävdade att överklagandet skulle avvisas eftersom det kommit in för sent. I andra hand bestreds Märta S:s talan eftersom domvilla inte förelåg.

Vattenöverdomstolen fann i beslut d 22 dec 1994 att Märta S inte blivit delgiven ansökningen om ändring av underhållsskyldigheten och att domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 2 RB förelåg; klagoskriften hade inkommit i rätt tid. Vattenöverdomstolen undanröjde vattendomstolens dom i den del den överklagats och visade målet åter till vattendomstolen för erforderlig handläggning. Anvisning för överklagande av beslutet lämnades.

Vattenfall AB m fl delägare i vattenregleringsföretaget överklagade och yrkade att HD skulle avvisa Märta S:s talan och i andra hand ogilla hennes talan.

Målet föredrogs för fråga om avvisning av Vattenfall AB:s och medparters klagan.

Föredraganden, RevSekr Munck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Enligt huvudregeln i 54 kap 3 § 2 st RB får HovR:ns beslut om återförvisning av mål till underrätt inte överklagas. Fullföljdsförbudet gäller dock inte när HovR:ns prövning innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång.

I förevarande fall har Vattenöverdomstolen funnit att Märta S inte blivit delgiven Vattenfalls ansökan om befrielse från underhållsskyldigheten av Harvomsvägen i vederbörlig ordning och på grund härav återförvisat målet till vattendomstolen i denna del.

Vattenöverdomstolens ställningstagande att målet inte bort avgöras i föreliggande skick innebär inte att någon fråga som inverkar på målets utgång har avgjorts. Mot den motivering till Vattenöverdomstolens ställningstagande som har kommit till uttryck i skälen för beslutet kan talan inte föras. Trots den av Vattenöverdomstolen lämnade fullföljdshänvisningen får därför enligt ovannämnda lagrum beslutet inte överklagas (se NJA 1970 s 87 och NJA 1994 s 30).

HD avvisar Vattenfalls överklagande.

HD (JustR:n Jermsten, Lars Å Beckman, Lambe, Westlander och Thorsson, referent) fattade d 5 dec 1995 följande beslut: Vid överklagande av HovR:s beslut i fråga om klagan över domvilla tillämpas, enligt 59 kap 3 § 1 st RB, stadgandena i 54 och 56 kap samma balk. Enligt 54 kap 3 § 2 st får ett beslut av HovR, varigenom ett mål återförvisats till TR:n, överklagas endast om HovR:ns prövning innefattar ett avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång.

Bifall till klagan över domvilla innebär alltid, att det överklagade avgörandet undanröjs. Med undantag för de fall där undanröjandet sker på grund av att TR:n varit obehörig eller annars inte bort ta upp målet till prövning, skall beslutet dessutom enligt 59 kap 3 § 3 st RB alltid innehålla förordnande om att ny handläggning skall ske vid den rätt som meddelat det överklagade avgörandet. Bestämmelsen om fullföljdsförbud i 54 kap 3 § 2 st kan med hänsyn härtill inte vara tillämplig på HovR:s beslut om ny handläggning, då TR:ns dom undanröjs efter klagan över domvilla. Vattenöverdomstolens beslut har alltså, i enlighet med den meddelade fullföljdshänvisningen, kunnat överklagas.

HD förordnar, att målet skall överlämnas till avdelning för tillståndsprövning.

(Mål Ö 391/95)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1995-12-05

Målnummer:
Ö391-95