En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i fastighet ogillats därför att talan väckts för sent har ansetts ha rättskraft även beträffande ny talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel i fastigheten. 17 kap 11 § RB.

(Jmf 1994 s 23)

Genom köpekontrakt d 7 jan 1992 och köpebrev d 15 jan 1992 förvärvade makarna Tomas och Ingrid W fastigheten Strängnäs Hermelinen 7 och viss del av Strängnäs Hermelinen 34 av makarna Thomas och Annica C. Tillträdesdagen bestämdes enligt köpekontraktet till d 15 jan 1992.

I en stämningsansökan som kom in till Eskilstuna TR d 14 jan 1993 yrkade makarna W att köpet av fastigheten skulle hävas och köpeskillingen återbetalas. Som grund för sitt yrkande åberopade de att fastigheten avvek från vad de med hänsyn till omständigheterna haft anledning att räkna med vid köpet och att felet inte var av ringa art. De redogjorde vidare för de påstådda felen. Makarna C bestred käromålet under påstående att makarna W:s rätt till talan var preskriberad, eftersom mer än ett år hade gått sedan makarna W fått tillträde till fastigheten. Makarna W bestred att talan skulle vara preskriberad men vitsordade att de bott på fastigheten från och med d 11 jan 1992.

I en mellandom d 17 dec 1993 biföll TR:n makarna C:s invändning att talan var preskriberad. I dom d 21 jan 1994 ogillades käromålet på samma grund.

Den 3 maj 1994 väckte makarna W talan på nytt vid Eskilstuna TR och yrkade att makarna C, såsom nedsättning av köpeskillingen för fastigheten skulle förpliktas utge visst belopp. De åberopade samma omständigheter till stöd för sin talan som i den första processen.

Makarna C bestred käromålet och yrkade att talan skulle avvisas, eftersom saken i målet genom den tidigare domen var rättskraftigt avgjord.

TR:n (rådmannen Jarl) ogillade i beslut d 16 aug 1994 makarna C:s invändning om rättegångshinder. Som skäl angavs att de rättsfakta som hade åberopats som grund för yrkandet om hävning inte hade kommit under TR:ns bedömning, varför den ogillande domen inte borde utgöra hinder mot att den nya talan togs upp till prövning, även om de rättsfakta som käranden åberopade till stöd för denna talan var desamma som åberopats i det tidigare målet.

Makarna C överklagade i Svea HovR och yrkade att makarna W:s talan skulle avvisas.

Till stöd för sin talan åberopade makarna C i huvudsak följande. Omständigheterna och grunderna är identiska i de båda processerna. Av HD:s avgörande NJA 1994 s 23 framgår att en dom angående ett yrkande om hävning av köp på grund av fel har rättskraft även beträffande ett yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel. HD talar i sitt beslut om yrkanden och om ogillande dom men inte om att ett ogillande skett på ett visst sätt. TR:ns motivering att man på grund av preskriptionsinvändning inte haft anledning att bedöma åberopade rättsfakta är ovidkommande. Yrkandet om prisavdrag skulle ha framställts när talan först anhängiggjordes.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Didån samt hovrättsråden Olding och Persson, referent) anförde i slutligt beslut d 11 nov 1994: HovR:ns skäl. Frågan i målet är om domen i den tidigare processen på grund av sin rättskraft utgör rättegångshinder i den senare processen. Enligt 17 kap 11 § 1 st RB äger dom rättskraft "såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts". I samma bestämmelses tredje stycke föreskrivs att "fråga, som sålunda avgjorts" inte ånyo får upptas till prövning.

Enligt förarbetena till lagrummet bestäms rättskraften av omfånget av den talan som genom stämning eller genom talans ändring blivit väckt. Det rättsförhållande som sålunda gjorts till processföremål blir, i den mån det dragits under rättens prövning, rättskraftigt avgjort (NJA II 1943 s 218).

Av det anförda framgår att en prövning måste ske dels huruvida saken, dvs processföremålet, är densamma i den tidigare och i den senare processen, dels om denna sak har prövats och därmed avgjorts genom TR:ns dom.

Makarna W har framställt kvalitativt skilda yrkanden, men de har åberopat samma omständigheter till stöd för sina yrkanden i de båda målen.

Som framgår av rättsfallet NJA 1994 s 23 kan det vara fråga om samma sak i båda processerna trots att det rör sig om kvalitativt olika yrkanden.

Det kan i förevarande mål konstateras att makarna W i två olika processer påkallat rättens prövning av frågan huruvida sådant fel förelegat i den aktuella fastigheten att de på grund av detta är berättigade till någon slags kompensation från makarna C.

Makarna W:s talan i det första målet ogillades därför att talan om hävning väckts för sent. Vid denna utgång hade TR:n inte anledning att gå in i prövning av de omständigheter som makarna W åberopat till stöd för sin talan och som är gemensamma för de båda processerna. Prövning av frågan huruvida fel i fastighet förelegat och om makarna W ägt åberopa dessa kan därför inte anses avgjord genom TR:ns dom, vilken till följd härav inte kan anses utgöra rättegångshinder i den senare processen. På grund av det anförda bör överklagandet lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

Makarna C (ombud advokaten Håkan Sönnerhed) överklagade HovR:ns beslut och yrkade att makarna W:s talan skulle avvisas. Makarna W (ombud advokaten Jan Lindskog) bestred yrkandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande att HD skulle fastställa HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Freyschuss, referent, Solerud och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan i målet gäller om Eskilstuna TR:s dom d 21 jan 1994 i en tidigare process skall anses utgöra rättegångshinder enligt reglerna om res judicata i en senare process beträffande av makarna W väckt talan om nedsättning av köpeskilling på grund av fel i fastigheten. I Eskilstuna TR:s dom hade ett av makarna W framställt yrkande om hävning av fastighetsköpet på grund av fel i fastigheten ogillats därför att talan om hävning väckts för sent. Någon saklig prövning av om de fel i fastigheten förelåg som makarna W gjort gällande hade således inte gjorts. Något yrkande om nedsättning av köpeskillingen hade ej framställts av makarna W i målet.

I förevarande mål har makarna W yrkat nedsättning av köpeskillingen och därvid åberopat i huvudsak samma omständigheter till stöd för sin talan som i den första processen.

En liknande fråga som den föreliggande har varit uppe till bedömning i rättsfallet NJA 1994 s 23 varvid HD bla uttalat. "När som i förevarande fall en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, är det rimligt att kräva att han i en och samma rättegång tar ställning till om han vill framställa båda yrkandena. Han bör därför vara förhindrad att sedan ogillande dom har meddelats angående ett av yrkandena i ny rättegång framställa det andra yrkandet, under förutsättning att det är fråga om samma fel (se NJA 1984 s 733). En ogillande dom angående ett av yrkandena har alltså rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden, som i förevarande fall, avstått från det."

I den tidigare processen, som avgjordes genom Eskilstuna TR:s dom, hade makarna W inte framställt något yrkande om nedsättning av köpeskillingen. I enlighet med det redovisade rättsfallet får makarna W anses ha varit skyldiga att, därest de velat få ett sådant yrkande prövat av rätten, framställa detta yrkande redan i första processen. Makarna W:s yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av de påtalade felen i fastigheten måste anses rättskraftigt avgjort redan genom avgörandet i den tidigare processen. Det förhållandet att TR:n i det första målet inte ingått i saklig prövning av de omständigheter makarna W åberopat till stöd för sin talan utan ogillat talan för att den väckts för sent medför ej annan bedömning. På grund av det anförda skall makarna W:s talan avvisas.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut avvisar HD Tomas W:s och Ingrid W:s talan i TR:n.

HD:s beslut meddelades d 3 nov 1995 (nr SÖ 178).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1995-11-03

Målnummer:
Ö5489-94