Fråga om överklagande av TR:ns dom i brottmål uppenbart är ogrundat. 51 kap 8 § 2 st RB.

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å Roland V, född 1933, jämlikt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning:

Roland V har d 11 nov 1993 i Stockholm fört personbil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd, att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgick till minst 1,19 mg per liter. - Rattfylleribrottet är att anse som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

TR:n (ordf rådmannen Löfstrand) anförde i dom d 8 april 1994: Domskäl.

Ansvarsfrågan.

Roland V har erkänt vad som lagts honom till last och anfört bland annat. Kvällen innan var han på ett 60-årskalas och kom hem vid 08tiden på morgonen. Under förmiddagen drack han två burkar starköl. Vid 18-tiden skulle han hämta hustrun i Västertorp och sedan åka hem till Älvsjö-Långbro. Han trodde att han kunde köra, han kände sig inte berusad, och tyckte att han körde försiktigt. Han var inte så berusad att poliserna måste hålla i honom då han klev ur bilen. Han hade aldrig tidigare haft att göra med polisen och blev knäsvag då dessa kom. - Som liten blev han inlåst av kamrater och fick panik. Sedan dess lider han av klaustrofobi och kan inte sitta inlåst.

Erkännandet stöds av utredningen. TR:n finner att åtalet är styrkt och skall bifallas.

Påföljdsfrågan.

Roland V förekommer inte i kriminalregistret. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. TR:n förutsätter att kriminalvården kan ta hänsyn till Roland V:s situation.

Domslut. TR:n dömde Roland V jämlikt 4 a § trafikbrottslagen till fängelse en månad.

Roland V överklagade TR:ns dom i Svea HovR och yrkade att påföljden skulle ändras till villkorlig dom.

HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsrådet Hriden och hovrättsassessorn Sandmark, referent) anförde i dom d 1 juni 1994: HovR:n finner att Roland V:s vadetalan är uppenbart ogrundad. Med stöd av 51 kap 8 § 2 st RB meddelar HovR:n därför genast dom i målet.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Roland V (offentlig försvarare advokaten Ingemar Folke) överklagade HovR:ns dom och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom. I andra hand yrkade han att HD med undanröjande av HovR:ns dom skulle återförvisa målet till HovR:n för att där avgöras efter muntlig förhandling.

Riksåklagaren medgav återförvisningsyrkandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Joharisson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Roland V har av TR:n dömts för grovt rattfylleri till fängelse en månad. Sedan han överklagat domen har HovR:n avgjort målet genast av det skälet att vadetalan varit uppenbart ogrundad.

I överklagandet till HovR:n yrkade Roland V att påföljden skulle ändras till villkorlig dom. Som grund för yrkandet åberopade han personliga förhållanden. Vidare begärde han att huvudförhandling skulle hållas i HovR:n. Enligt 51 kap 21 § 3 st RB (efter d 1 okt 1994 51 kap 13 § 3 st RB) skulle då huvudförhandling hållits i HovR:n, om det inte varit uppenbart obehövligt (jfr NJA 1988 s 92 och s 572).

Normalpåföljden för grovt rattfylleri är fängelse. Den tilltalades personliga förhållanden kan dock motivera att avsteg görs från normalpåföljden. Av TR:ns dom framgår att Roland V uppgett att han har vissa psykiska besvär. Han har vidare i HovR:n åberopat viss medicinsk utredning som dessutom skulle komma att kompletteras. Med hänsyn till det anförda kan det inte anses att huvudförhandling i HovR:n varit uppenbart obehövlig. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, referent, Lind, Lambe och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Om det är uppenbart att ett överklagande i brottmål är ogrundat, får HovR:n, enligt 51 kap 8 § 2 st RB, genast meddela dom i målet. Utrymmet för att tillämpa bestämmelsen är som redan framgår av ordalydelsen mycket begränsat. Enbart att vid en genomgång av handlingarna anledning inte framkommer till ändring av det slut vartill TR:n kommit gör inte överklagandet uppenbart ogrundat. När en tilltalad av TR:n dömts till fängelse för trafiknykterhetsbrott och överklagar påföljden kan en tillämpning av bestämmelsen endast förekomma i rena undantagsfall. Sådana omständigheter som gör det uppenbart att Roland V:s överklagande är ogrundat föreligger inte. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s beslut meddelades d 7 april 1995 (nr SB 61).

Samtidigt med det refererade målet och på samma sätt avgjorde HD ett mål mellan Daniel H och Riksåklagaren (SB 60).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1995-04-07

Målnummer:
B3162-94