En stiftelse väcker talan enligt miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskadelagen (1986:225) mot två rederibolag och ett hamnbolag med yrkande att bolagen skall dels meddelas vissa förbud och ålägganden om begränsningar med avseende på fartygstrafiken, dels förklaras skyldiga att till stiftelsen utge ersättning för miljöskador som uppkommit för vissa enskilda sakägare. Till stöd härför åberopas avtal, varigenom dessa sakägare förklarat sig till stiftelsen överlåta sina enskilda anspråk. En invändning från bolagens sida att nämnda överlåtelser inte kunnat ske med rättslig verkan har inte ansetts vara att behandla som ett spörsmål angående rättegångshinder utan som en fråga rörande själva saken. Stiftelsen har ansetts till följd av överlåtelserna inträda i överlåtarnas rätt vad avser anspråket på ersättning för miljöskada medan överlåtelserna inte ansetts vara att beakta vid prövningen av stiftelsens talan om förbud och begränsningar i fråga om fartygstrafiken.


Lagrum:
34 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740); 34 § miljöskyddslagen (1969:387); 1 § miljöskadelagen (1986:225); 12 § miljöskadelagen (1986:225)
NJA 1994 s 751 (nr 133)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1994-12-27

Målnummer:
T679-93