Ägare till hyresfastighet, som vägrat en kvinna att hyra en lägenhet i fastigheten på grund av att kvinnans sambo var färgad, har dömts för olaga diskriminering. Även fråga om påföljd.

Allmän åklagare väckte vid Mölndals TR åtal mot Rudolf A för olaga diskriminering enligt följande gärningsbeskrivning: Rudolf A, som driver näringsverksamhet i form av uthyrning av hyresrättslägenheter, har i mars 1992 diskriminerat Aron O på grund av dennes hudfärg och nationella ursprung genom att med hänvisning till Aron O:s hudfärg och ursprung vägra honom och hans sammanboende att hyra en lägenhet i Rudolf A:s fastighet vid Lufttrycksgatan 9 i Göteborg. TR:n (ordf rådmannen Ingvarsson) anförde i dom d 1 juli 1993: Rudolf A har förnekat gärningen och anfört att det var av andra skäl än de av åklagaren angivna han vägrade Aron O:s sammanboende att hyra lägenheten.

Domskäl. Rudolf A har uppgett: När han kom till fastigheten d 29 febr 1992 märkte han att Barbro H höll på att flytta från den lägenhet hon hyrde. Han träffade henne och hon frågade om hon fick komma med förslag på ny hyresgäst till hennes lägenhet. Det fick hon lov att göra och vidare skulle hon lämna en nyckel så att lägenheten skulle kunna separeras. Efter några dagar lämnade Barbro H honom ett förslag på en hyresgäst som genast ville överta lägenheten i befintligt skick utan att några reparationer gjordes. Några personer hade dessförinnan ringt och hört sig för om lägenheten, bl a en släkting till fastighetsskötaren. Han ansåg det vara förmånligt om fastighetsskötarens släkting fick lägenheten, eftersom även fastighetsskötarens hustru utförde vissa sysslor i fastigheten och kunde få hjälp av släktingen med barnpassning. Vid samtalet med Barbro H sade hon att det par hon anvisade var skötsamma och länge hade sökt lägenhet. Hon nämnde även att mannen var svart. Han kommenterade inte alls det förhållandet. Barbro H påstod även att han gett henne löfte att hyra ut lägenheten till den person hon föreslog. Han svarade henne att han inte ville hyra ut lägenheten till den anvisade. Då hotade hon med att anmäla honom till diskrimineringsombudsmannen och att det skulle bli synd om honom. Han hade blivit tveksam till att hyra ut till någon hon anvisade, dels för att hon inte hade sagt upp lägenheten och dels för att han hade märkt att hon lämnat kvar en del möbler i lägenheten fastän hon sagt att hon var klar med utflyttningen. Detta tillsammans med hotet medförde att han inte ville hyra ut till någon person hon föreslog. Vidare ansåg han det vara förmånligt om fastighetsskötarens släkting blev hyresgäst och så blev det. - Han har inte något minne av att han talat med Jeanette A vid något tillfälle. I fastigheten har han en hyresgäst som har ett färgat barn. Tidigare lät han en hyresgäst i andra hand hyra ut sin lägenhet i fastigheten till en svart man.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Barbro H och Jeanette A. Dessa har uppgett följande.

Barbro H. Det blev så att hon snabbt skulle flytta från sin lägenhet i Rudolf A:s fastighet. Hon försökte få tag i Rudolf A men misslyckades. På eget bevåg annonserade hon om lägenheten och tog kontakt med en lägenhetsuthyrare. Den 29 febr flyttade hon ur lägenheten. Då kom plötsligt Rudolf A dit. Han blev förvånad över att hon skulle flytta. Hon frågade honom om det gick bra att hon fick tag i en ny hyresgäst och fick ett jakande svar. Det kom 4-5 personer och tittade på lägenheten. En kvinna var mycket intresserad. Kvinnan och hennes sambo hade båda jobb. Barbro H gav kvinnan Rudolf A:s telefonnummer men hörde sedan inte av henne på någon dag. Hon ringde då kvinnan och frågade hur det hade gått. Kvinnan svarade att Rudolf A inte var så intresserad. Barbro H ringde då till Rudolf A och frågade varför han inte var intresserad av kvinnan som hyresgäst. Rudolf A svarade ungefär följande. "Ja, den här lilla flickan, han är ju svart. Jag är inte rasist men jag tänker på grannarna." Hon blev chockad av detta svar. - Vid samtalet med kvinnan fick Barbro H inte reda på anledningen till att Rudolf A inte ville hyra ut lägenheten till kvinnan. Hon försökte senare att tala Rudolf A till rätta och förstod då att han trodde att hon hade anmält honom till diskrimineringsombudsmannen, vilket hon inte hade gjort.

Jeanette A: Efter kontakt med en privat lägenhetsförmedlare var hon och tittade på lägenheten i Rudolf A:s fastighet. Barbro H lämnade henne telefonnumret till Rudolf A. Hon tyckte att lägenheten var fin och ringde till Rudolf A dagen efter besöket. Vid samtalet frågade Rudolf A först om hennes namn och var hon arbetade. Hon talade sedan om för honom att hon väntade barn och att hon skulle bo i lägenheten tillsammans med sin sambo samt sade dennes namn. Hon nämnde även att sambon kommit som flykting från Uganda. Rudolf A frågade om sambon var svart och hon bekräftade det. Sedan blev Rudolf A avvaktande och sade att det blir problem med grannarna. Hon ville inte tjata på Rudolf A, eftersom hon förstod att denne inte ville hyra ut lägenheten till henne. Någon ytterligare kontakt med Rudolf A hade hon inte. Hon talade senare med Barbro H.

TR:ns bedömning.

Rudolf A har förnekat att han talat med Jeanette A i telefon. Genom vittnesmålen finner TR:n utrett att Jeanette A ringt till Rudolf A och samtalat med honom. Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta riktigheten av de uppgifter Jeanette A lämnat angående innehållet i Rudolf A:s yttranden under samtalet. Således är utrett att han - sedan Jeanette A talat om att hon sammanbodde med en svarthyad man som kommit som flykting från Uganda - lämnade Jeanette A sådant besked att hon förstod att han inte ville hyra ut lägenheten till henne och sade att det på grund av mannens hudfärg skulle bli problem med grannarna.

Rudolf A har hävdat att det var av andra skäl än Aron O:s hudfärg och nationalitet som han inte ville hyra ut lägenheten till Jeanette A. Hans uttalande till Jeanette A om befarade problem med grannarna och hans upprepning av detta argument för Barbro H kan tyda på att Aron O:s hudfärg hade betydelse för hans ställningstagande till Jeanette A som hyresgäst till lägenheten. Det har framkommit i målet att Rudolf A i sin fastighet har en hyresgäst med ett färgat barn. TR:n anser emellertid inte att den omständigheten har någon avgörande betydelse för bedömningen av huruvida Aron O:s hudfärg var anledningen till att Jeanette A inte fick hyra lägenheten. De skäl Rudolf A anfört som anledning till att han inte ville hyra ut lägenheten till Jeanette A får i och för sig anses vara helt godtagbara.

För bifall till åtalet har åklagaren att bevisa att Aron O:s hudfärg och nationalitet hade den avgörande betydelsen för att Rudolf A inte ville hyra ut lägenheten till Jeanette A. Det kan inte helt bortses från möjligheten att Jeanette A under sitt samtal med Rudolf A uppfattat denne som mera positiv till henne som hyresgäst än han i själva verket var. Vidare erbjuder det betydande svårigheter att klarlägga vilka omständigheter som hade den avgörande betydelsen för Rudolf A:s ställningstagande till Jeanette A som hyresgäst. TR:n anser inte att åklagaren mot de omständigheter Rudolf A anfört förmått bevisa att Aron O:s hudfärg och nationalitet var anledningen till att Rudolf A inte hyrde ut lägenheten till Jeanette A.

Åtalet bör på grund av det anförda ogillas.

Domslut. Åtalet ogillas.

Åklagaren fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till åtalet.

Rudolf A bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsrådet von Reis, referent, f d hovrättslagmannen Öhrbom samt nämndemännen Larsson och Johansson) anförde i dom d 30 dec 1993: Domskäl. I HovR:n har Rudolf A, Barbro H och Jeanette A hörts på nytt. De har därvid i allt väsentligt berättat vad som för dem antecknats i TR:ns dom, varvid Jeanette A gjort det förtydligandet att Rudolf A, sedan han under telefonsamtalet upplysts om att hennes sambo var svart, sa att "det inte skulle gå" och att han själv inte var rasist men att det skulle bli problem med de övriga hyresgästerna.

Av utredningen framgår att Rudolf A kom att anta en släkting till fastighetsskötaren som ny hyresgäst efter Barbro H. Det finns ingen anledning att sätta i fråga Rudolf A:s uppgift att det var just anknytningen till fastighetsskötaren som avgjorde att dennes släkting erhöll hyresrätten.

Att valet av ny hyresgäst utföll som det slutligen gjorde är en sak. En annan fråga är om Rudolf A redan i ett tidigare skede har uteslutit personer ur kretsen av tänkbara hyresgäster. Av intresse blir då att klarlägga om det avgörande motivet därvid varit att särbehandla någon på grund av ras eller dylikt.

Genom Barbro H:s och Jeanette A:s uppgifter får det anses klarlagt att Rudolf A, innan han hade bestämt sig för att hyra ut lägenheten till fastighetsskötarens släkting, vägrade Jeanette A att tillsammans med Aron O hyra lägenheten och att det avgörande skälet för detta ställningstagande var Aron O:s hudfärg.

Vid angivna förhållanden har Rudolf A gjort sig skyldig till olaga diskriminering. Åtalet bör därför bifallas.

Påföljden bör bestämmas till böter.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n Rudolf A enligt 16 kap 9 § 1 st BrB för olaga diskriminering till dagsböter 75 å 500 kr.

Rudolf A (offentlig försvarare advokaten Thomas Wilton) sökte revision och yrkade ogillande av åtalet, i andra hand nedsättning av antalet ådömda dagsböter.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Anne-Marie Nyholm).

HD (JustR:n Magnusson, Freyschuss, Lambe, Nilsson och Westlander, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Av utredningen framgår att Rudolf A haft ett telefonsamtal med Jeanette A angående möjligheten att hyra ut lägenheten till henne och att han därvid först visade intresse för en sådan uthyrning men ändrade inställning sedan han fått reda på att hon skulle bo i lägenheten tillsammans med Aron O. Det får anses klarlagt att Rudolf A:s ställningstagande berodde på Aron O:s hudfärg. Härigenom har Rudolf A gjort sig skyldig till olaga diskriminering i enlighet med åtalet.

Straffet för olaga diskriminering höjdes år 1986 från böter eller fängelse i högst sex månader till böter eller fängelse i högst ett år. Det finns anledning att se allvarligt på olaga diskriminering som sker på ett för den enskilde så viktigt område som bostadsmarknaden. HD har i ett fall år 1979, således före straffskärpningen, haft att bestämma påföljd för olaga diskriminering när det gällt upplåtelse av bostad (NJA 1979 s 657). I det fallet ansågs det föreligga sådana omständigheter att påföljden kunde bestämmas till ett förhållandevis lågt bötesstraff. I förevarande mål har inte framkommit några omständigheter som ger anledning att sänka det av HovR:n bestämda straffet.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 12 sept 1994 (nr DB 198).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1994-09-12

Målnummer:
B555-94