Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB inte ansetts vara på obestånd trots att betalningsförmågan var en följd av bolagets felaktiga bokföring. Det förhållandet att åklagaren till grund för yrkande om ansvar för grov oredlighet mot borgenärer enbart påstått att bolag varit på obestånd har ansetts utgöra hinder för prövning av om det förelegat en påtaglig fara för obestånd.


Lagrum:
11 kap. 1 § brottsbalken (1962:700); 11 kap. 2 § brottsbalken (1962:700); 1 kap. 2 § 2 st. konkurslagen (1987:672); 30 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740); NJA 1978 s. 291
NJA 1978 s. 291; NJA 1987 s. 194; NJA 1990 s. 361
NJA 1994 s 336 (nr 63)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1994-05-11

Målnummer:
B765-93