I mål mot en polisinspektör angående ansvar för tjänstefel uppkommer fråga, om polisinspektörens handlande skett vid myndighetsutövning. - Dessutom fråga, om tjänstefel varit grovt. 20 kap 1 § BrB, 9 § polislagen (1984:387)

Uppslagsord:
Myndighetsutövning; Polis; Tjänstefel; Rapporteringsskyldighet

Lagrum:
20 kap. 1 § brottsbalken (1962:700); 9 § polislagen (1984:387)

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å tf polisinspektören Olle T, född 1957, jämlikt 20 kap 1 § 2 st BrB för grovt tjänstefel enligt följande gärningsbeskrivning:

Under april månad 1991 upprättade Olle T i Göteborg tre polisanmälningar på blankettset tillhörigt polismyndigheten i Göteborg.

En anmälan avsåg misshandel och olovligt förfogande med Haci E som angiven gärningsman, en andra avsåg brott mot tystnadsplikt med Görsev G K som gärningsman. Den tredje anmälan avsåg förberedelse till människorov med Haci E, Görsev G K och Kerim K som angivna gärningsmän.

Olle T registrerade inte anmälningarna hos polismyndigheten.

Olle T har till familjen G/K översänt kopior av anmälningarna och därtill fogat brev innehållande hot av innebörd att polisanmälningarna skall ingivas till polismyndigheten för det fall man icke lämnar Gönul E ifred.

Den 13 april 1991 anmälde Kerim K sin dotter Gönul E till polismyndigheten i Göteborg som försvunnen.

Gönill E vistades samtidigt i olika av Olle T anvisade bostäder i Göteborg eller dess närhet.

Olle T har vid myndighetsutövning som tf inspektör vid polismyndigheten i Göteborg uppsåtligen åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att dels icke registrera anmälningarna på vederbörligt sätt dels hota familjen G/K i avsikt förmå dem upphöra med eftersökandet av Gönul E, dels oaktat han var medveten om att Gönöl E var anmäld försvunnen, underlåtit meddela vederbörlig enhet inom polismyndigheten var hon befann sig.

Brottet är att bedöma som grovt då Olle T allvarligt missbrukat sin ställning som polis genom att dels undanhålla Gönul E från såväl hennes familj som polismyndigheten i Göteborg dels på ovan angivet sätt hota personer med invandrarbakgrund och härigenom bristande kännedom om polisens arbetssätt. Förfarandet har inneburit allvarligt förfång för såväl familjen G/K som för polismyndigheten i Göteborg. TR:n (ordf chefsrådmannen Ogvall) anförde i dom d 6 maj 1993: Bakgrund.

Den i målet åtalade Olle T är kriminalinspektör och anställd vid polismyndigheten i Göteborg sedan 1977. Gönul (Gunnel) E är född och uppvuxen i Göteborg. Hon är dotter till turkiska medborgarna Emine och Kerim K. Gunnel E är gift med Haci E och de har tillsammans ett barn. Görsev G är syster till Gunnel E och arbetar som tolk i Göteborg. Ralf H är polisassistent och anställd vid polismyndigheten i Göteborg. Ralf H är i detta mål delgiven misstanke om tjänstefel. Bo S är bekant till Olle T och arbetar som utredare på polismyndighetens enhet för trafikmål. Han är inte polisman.

Under ett uppdrag 1983 där Olle T behövde hjälp med att tolka kom han i kontakt med Gunnel E som endast var tolv år gammal. Under de följande åren hade Olle T och Gunnel E kontakt då och då. Bl a ringde Gunnel E under 1988 till Olle T för att få råd av honom sedan hennes bröder fått problem med polisen.

I mars 1991 blev Olle T uppringd av Gunnel E som ville ha råd av Olle T angående skilsmässa. Gunnel E berättade då för Olle T att hon ville skiljas från sin man och att detta skulle leda till svårigheter med hänsyn till hennes turkiska föräldrar och deras syn på äktenskapet. Olle T beslutade sig för att hjälpa Gunnel E och tog kontakt med sin kollega Ralf H. Olle T kom överens med Ralf H om att Gunnel E skulle få disponera Ralf H:s lägenhet eftersom hon inte hade någonstans att ta vägen om hon lämnade sin man. Olle T och Gunnel E bestämde att Gunnel E skulle lämna sin man och flytta till Ralf H:s lägenhet. Detta skedde d 9 april 1991. Enligt Olle T berättade Gunnel E att hon blivit misshandlad av sin man. Hon berättade vidare att äktenskapet med Haci E tillkommit på föräldrarnas initiativ och att hon vid sjutton års ålder tvingats resa till Turkiet och gifta sig med Haci E.

Den 9 april 1991 lämnade Gunnel E sin son till sin mamma varefter hon hämtades i sin bostad av Olle T och Ralf H vilka körde henne till Ralf H:s lägenhet. Där lämnade Olle T till Gunnel E en av honom på ett blankettset tillhörigt polismyndigheten i Göteborg upprättad anmälan om brott. I anmälan var Haci E upptagen som misstänkt för att ha gjort sig skyldig till misshandel mot Gunnel E och vidare misstänkt för olovligt förfogande. I anslutning till att denna anmälan lämnades till Gunnel E skrev Gunnel E ett brev till sin syster Görsev G. I brevet förklarade Gunnel E att hon lämnat hemmet och åkt till kvinnojouren. Hon skrev vidare att Haci E hade slagit henne tillräckligt och att hon inte ville att systern eller någon annan skulle leta efter henne. Hon skrev också att hennes och Haci E:s barn fick åka till Turkiet under sommaren men om pojken inte kom tillbaks efter semestern skulle hon göra polisanmälan mot Haci E för mordförsök. Enligt Gunnel E skrev hon detta brev på diktamen av Olle T. Olle T har förklarat att han inte minns hur det förhåller sig med det brevet. Gunnel E:s brev till systern och en kopia av anmälan mot Haci E lades i ett kuvert som senare av Olle T lämnades i Görsev G:s bostad.

Görsev G hade under sina uppdrag som tolk kommit i kontakt med advokaten Lennart Forshufvud. Sedan hon fått brevet från Gunnel E kontaktade hon Lennart Forshufvud för att få råd om hur hon och familjen skulle bete sig för att komma i kontakt med Gunnel E. Deras efterforskningar ledde inte till något resultat och d 13 april 1991 anmälde Kerim K till polismyndigheten Gunnel E som försvunnen. Den 14 april 1991 fick Görsev G med bud ett brev innehållande dels en kopia på en anmälan, också den upprättad av Olle T på ett blankettset tillhörigt polismyndigheten i Göteborg. I den anmälan upptogs som misstänkt Görsev G och brottet angavs vara brott mot tystnadsplikt. I anmälan redogjordes för det påstådda brottet, nämligen att Görsev G vid sina tolkuppdrag hos bl a polisen avslöjat vad som därvid framkommit under förhör. Jämte anmälan fanns också ett brev ställt till Görsev G från Gunnel E där Gunnel E förklarade att hon inte ville att Görsev G skulle leta efter henne. I brevet stod också att om hon fick höra att Görsev G letade efter henne skulle hon lämna in skrivelsen till polisens utlänningssektion, till invandrarbyrån och till tolkcentralen. Enligt Gunnel E var även detta brev skrivet på diktamen av Olle T. På Görsev G:s begäran undersökte Lennart Forshufvud om någon av de anmälningar som kommit till Görsev G hade inlämnats till polismyndigheten. Han erfor därvid att så inte var fallet. Görsev G erinrade sig så småningom att Gunnel E hade haft kontakt med en polis som hette Olle T. Lennart Forshufvud kontaktade därför Olle T och bad om ett sammanträffande.

Den 16 april 1991 inkom till polismyndigheten ett brev undertecknat av Gunnel E. Brevet var ställt till chefen för våldsspaningen, Hans Carlsson. I brevet förklarade Gunnel E att hon lämnat hemmet av fri vilja och att hon fruktade för sin hälsa och därför höll sig på säker ort. Detta ledde till att polismyndigheten beslutade att inte aktivt leta efter Gunnel E. Genom Olle T hade Gunnel E fått kontakt med advokaten Bertil Westlund i Alingsås som på Gunnel E:s begäran upprättade en ansökan om äktenskapsskillnad. Den ansökan är dagtecknad d 16 april 1991. Lennart Forshufvud sammanträffade d 18 april 1991 med Olle T som enligt Lennart Forshufvud bekräftade att han "tagit ansvaret" för Gunnel E. Olle T vägrade dock att för Lennart Forshufvud uppge var Gunnel E befann sig. Olle T ville inte heller låta någon i Gunnel E:s familj få kontakt med henne. Olle T lämnade dock till Lennart Forshufvud en adress till Bo S i Kungsbacka och uppgav att brev till Gunnel E kunde skickas till Bo S som skulle se till att breven via Olle T vidarebefordrades till Gunnel E. Den 22 april 1991 sammanträffade Lennart Forshufvud, Görsev G och Gunnel E:s föräldrar med Olle T. Inte heller detta sammanträffande ledde till att Gunnel E:s familj fick veta var hon befann sig. Den 23 april 1991 inlämnade Bo S till polismyndigheten i Göteborg en anmälan om brott. Också den var upprättad av Olle T på polismyndighetens blankettset. I anmälan upptogs som misstänkta Haci E, Görsev G och Kerim K. Brottet som misstanken angavs avse var förberedelse till människorov. Som anmälare var Olle T upptagen. Det brott som beskrevs i anmälan var att det skulle ha kommit till Olle T:s kännedom att Gunnel E skulle av de misstänkta personerna föras ur Sverige till Turkiet och att hon där skulle "göras med barn" och med hot och våld tvingas att återta sin ansökan om äktenskapsskillnad och sin begäran om svenskt medborgarskap. Bo S lämnade på uppdrag av Olle T in denna anmälan. Anmälan registrerades i vederbörlig ordning. En kopia av denna anmälan hade tidigare skickats till Görsev G tillsammans med ett av Gunnel E undertecknat brev. I detta brev stod bl a: "Nu jagar ni mig trots att ni vet att det är långa fängelsestaff för förberedelse till människorov. Ni har gjort så tidigare. Då klarade ni det. Denna gång har ni ett motstånd som ni aldrig kan övervinna. Får vi vetskap om att ni efter d 19 april 1991 letar efter mig eller på annat sätt fortsätter förberedelser att med våld föra mig ur Sverige låter jag samtliga skrivelser och andra handlingar komma chefsåklagaren tillhanda." Enligt Gunnel E skrev hon även detta brev efter diktamen av Olle T.

Någon av dagarna kring d 23 april 1991 upprättade Olle T en anmälan till Sveriges advokatsamfund mot Lennart Forshufvud. Anmälan undertecknades på Olle T:s begäran av Bo S. I anmälan gjordes gällande att Lennart Forshufvud aktivt tagit del av förberedelse till människorov genom att hjälpa till att leta efter Gunnel E trots att han visste att hon skulle komma att föras till Turkiet mot sin vilja. Den 22 april 1991 skrev Olle T till dåvarande statsministern Ingvar Carlsson och till moderatledaren Carl Bildt och berättade om vad som enligt Olle T väntade Gunnel E samt bad om deras stöd för Gunnels sak. I slutet av april fick polismyndigheten efter kontakt med Emine K klart för sig att en polisman var inblandad i Gunnel E:s försvinnande. Den 29 april talade poliskommissarie Thore Jonsson med Emine K och fick då veta att den inblandade polismannen var Olle T. Detta ledde till en anmälan till polismyndighetens i Göteborg disciplinnämnd. Polisen beslutade nu att återuppta eftersökandet av Gunnel E. Efter samtal med Bo S och Ralf H fick polisen till slut besked om att Gunnel E fanns i Ralf H:s lägenhet och fick också löfte om att där få träffa henne. Den 5 juni 1991 träffade två polismän och en representant för sociala myndigheter Gunnel E i Ralf H:s lägenhet. Polismyndigheten avslutade därefter ärendet om eftersökning av Gunnel E.

Under maj månad hade Olle T kontaktat olika journalister och för dem berättat om Gunnel E. Detta ledde till artiklar i olika tidningar vari bl a redogjordes för hur Olle T tagit hand om Gunnel E för att rädda henne från att mot sin vilja föras till Turkiet.

Under sommaren och början av hösten 1991 bodde Gunnel E i Ralf H:s lägenhet och i andra bostäder anskaffade av Olle T eller Ralf H. I sept flyttade hon tillbaka till sin man Haci E. Gunnel E och Haci E bor sedan dess tillsammans igen.

Olle T:s inställning.

Olle T har förnekat att han gjort sig skyldig till tjänstefel. Han har medgett att han har upprättat de ifrågavarande anmälningarna med av åklagaren angivet innehåll samt att de två första anmälningarna inte registrerats hos polismyndigheten. Han har medgett att kopia av anmälningarna och brev från Gunnel E sänts till Görsev G men förnekat att det varit han som skickat anmälningarna och breven. Han har förnekat att han svarat för innehållet i breven. Han har vitsordat att Gunnel E anmälts som försvunnen och att han känt till denna anmälan. Han har också medgett att Gunnel E under den här tiden vistades i olika av honom anvisade bostäder i Göteborg eller dess närhet. Han har förnekat att han hotat familjen G/K för att förmå dem att sluta leta efter Gunnel E. Han har vidare ansett att han inte haft någon anledning att till vederbörlig enhet inom polismyndigheten rapportera att han visste var Gunnel E befann sig eftersom Gunnel E själv ville hålla sig undan. Slutligen har han gjort gällande att han hade rätt och skäl att undanhålla Gunnel E från hennes familj och från polismyndigheten i Göteborg. - När det gäller brottets rubricering har Olle T gjort gällande att det inte bör bedömas som grovt eftersom han inte allvarligt missbrukat sin ställning och då varken polisen eller Gunnel E:s familj lidit allvarligt förfång genom hans agerande.

Utredningen i målet.

Vid huvudförhandlingen har Olle T lämnat en berättelse om vad som enligt hans uppfattning förevarit men därefter förklarat sig inte orka svara på några frågor. Han har inte heller efter förhören med vittnena velat lämna några kommentarer till deras uppgifter.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med Gunnel E, Görsev G, Lennart Forshufvud, Bo S och med kommissarien vid polisens jourrotel, Sture Nilsson.

På begäran av Olle T har dels vittnesförhör ägt rum med Kaj Scheffel, anställd som polisassistent vid polismyndigheten i Kungälv, och med assistentåklagaren Ove Svensson, dels förhör ägt rum med Ralf H.

Olle T:s uppgifter har präglats av hans uppfattning att hans agerande skett i det vällovliga syftet att rädda Gunnel E från att tvångsvis föras till Turkiet och att hela hans handlande skett för Gunnel E:s bästa och i överensstämmelse med hennes vilja. Han har vidare sagt att polisen redan från d 13 april 1991 kände till att Gunnel E fanns hos honom men att polisen avsiktligt underlåtit att kontakta honom för att de hellre ville ha bevis mot honom; "det var roligare att ta Olle T än att hitta flickan".

Gunnel E har bekräftat att hon tog kontakt med Olle T för att få råd och hjälp med anledning av att hon ville skiljas från sin man. Hon har också bekräftat att hon för Olle T berättat om att hon i 16-årsåldern måst flytta till Turkiet och att det fanns risk för att familjen nu kunde komma att tycka att det skulle vara bäst för henne att så skedde nu också. Hon har vidare sagt att det var Olle T och Ralf H som skötte allt och att de lovade henne att lösa hennes problem. Det var Olle T som skrev anmälningarna och som dikterade de brev som bifogades anmälningarna när de lämnades till hennes syster. Både Olle T och Ralf H visste att hennes syster fick både anmälningarna och hennes brev. Olle T var förtjust i henne och undrade om de inte kunde gifta sig med varandra, något som hon inte var intresserad av. Olle T och Ralf H ville inte att hon skulle sammanträffa med polis och socialsekreterare eftersom de upplevde det som att de hade misslyckats.

Görsev G har bl a uppgett: Hon och hennes familj uppfattade Gunnel E:s brev och kopiorna på anmälningarna som ett hot. När hon träffade Olle T uppträdde han omväxlande vänligt och hotfullt. Med hänvisning till kontakter med Säpo förklarade han att hela familjen skulle bli utvisad om de fortsatte att leta efter Gunnel E. Olle T berättade också att han varit förälskad i Gunnel E alltsedan han första gången träffade henne och att det var hans avsikt att gifta sig med henne.

Lennart Forshufvud har uppgett att Olle T vid sammanträffande inte gjorde någon hemlighet av att han var polis utan tvärtom underströk det när han för Lennart Forshufvud och Gunnel E:s föräldrar framhöll vikten av att de slutade att leta efter Gunnel E. Lennart Forshufvud blev av Olle T anklagad för delaktighet i förberedelse till människorov. Olle T hänvisade under samtalen till sina kontakter med Carl Bildt och med den turkiske presidenten. Gunnel E:s föräldrar kände sig hotade av Olle T och hade mycket svårt att förstå att en polis kunde vara inblandad i dotterns försvinnande särskilt som de inte kunde göra skillnad mellan Olle T som person å ena sidan och polismyndigheten å andra sidan.

Domskäl. Ansvarsfrågan.

Genom Olle T:s erkännande och den övriga utredningen är styrkt att Olle T på det sätt som åklagaren har angett har upprättat tre anmälningar om brott på blankettset tillhörigt polismyndigheten i Göteborg. Av utredningen i målet och genom Olle T:s egna uppgifter framgår att endast den sista av de tre anmälningarna registrerats hos polismyndigheten, dock att registreringen skedde först sedan Olle T enligt vad han själv uppgett fått klart för sig att de andra anmälningarna kommit till polismyndigheten. Genom förhöret med Gunnel E finner TR:n vidare utrett att de brev som lämnats till Görsev G samtidigt med kopia på anmälningarna skrivits av Gunnel E efter diktamen av Olle T. Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta Gunnel E:s uppgift om att Olle T känt till att anmälningarna och breven låg i det kuvert som Olle T enligt vad han själv uppgivit lämnat till Görsev G. Breven har haft den av åklagaren angivna innebörden, nämligen att anmälningarna skulle lämnas in till polisen om man fortsatte att leta efter Gunnel E. För Gunnel E:s anhöriga måste breven ha inneburit ett hot.

Av utredningen framgår att Olle T känt till att Gunnel E till polismyndigheten varit anmäld försvunnen och att han känt till att Gunnel E:s familj och polisen sökte efter henne under den tid som hon vistades i olika av honom anvisade bostäder. Olle T:s uppgift om att polisen redan d 13 april 1991 känt till att Gunnel E kunde nås genom honom men - så som Olle T får uppfattas - av illvilja mot honom underlåtit att kontakta honom förtjänar i sig inte tilltro och motsägs av Sture Nilssons och åklagarens besked om att polisen först d 29 april fick klart för sig att Olle T var inblandad i Gunnel E:s försvinnande.

TR:n finner således utrett att Olle T förfarit på det sätt som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen. Enligt TR:ns mening är det uppenbart att Olle T härigenom åsidosatt vad som gällt för honom såsom polisman. Att Olle T ansett sig ha handlat i vällovligt syfte - något som vinner stöd av förhören med Kaj Scheffel, Ove Svensson och Ralf H - förändrar inte denna bedömning. Hans agerande har skett vid myndighetsutövning. Olle T har alltså gjort sig skyldig till tjänstefel. Med hänsyn särskilt till att Olle T underlåtit att till polismyndigheten meddela att han visste var en person som var anmäld försvunnen befann sig och i stället upprättat anmälningar om brott och till dem fogat hotfulla brev anser TR:n att Olle T allvarligt missbrukat sin ställning som polisman. Brottet är alltså grovt.

Påföljdsfrågan.

Olle T är såvitt känt inte tidigare straffad.

Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen har i yttrande enligt 29 kap 5 § 5 BrB anfört att Olle T kommer att skiljas från sin anställning om han fälls till ansvar i huvudsak enligt åtalet.

Med hänsyn härtill och med visst beaktande av att Olle T ansett sig ha handlat i vällovligt syfte delar TR:n åklagarens uppfattning att påföljden kan stanna vid villkorlig dom.

Domslut. TR:n dömde Olle T jämlikt 20 kap 1 § 2 st BrB för grovt tjänstefel till villkorlig dom.

Olle T fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att åtalet skulle ogillas. I andra hand yrkade han att gärningarna skulle rubriceras som icke grovt tjänstefel och att påföljden skulle bestämmas till böter.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsråden Persson, referent, och Morard samt nämndemännen Larsson och Toftered) anförde i dom d 17 dec 1993:

HovR:ns domskäl.

I HovR:n har förnyade förhör hållits med Olle T, Gönul E, Görsev G, Bo S, Ralf H, Lennart Forshufvud och Sture Nilsson.

I målet är utrett att Olle T skrivit de handlingar som anges i första och andra stycket av åklagarens gärningsbeskrivning. Enligt vad utredningen ger vid handen har handlingarna sedermera kommit att lämnas in till vederbörande enhet inom polismyndigheten. I vart fall den sista kom där att registreras.

I målet är vidare utrett att Olle T till familjen G/K översänt de handlingar med det innehåll som åklagaren angett i fjärde stycket av gärningsbeskrivningen.

Slutligen är också utrett att Olle T, som var medveten om att Gönul E var anmäld försvunnen, inte meddelat vederbörande enhet inom polismyndigheten var hon befann sig.

De faktiska omständigheter som åklagaren åberopat till stöd för åtalet är alltså i allt väsentligt styrkta. Frågan är om Olle T:s handlande utgör tjänstefel.

Ansvar för tjänstefel kan inträda för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska åtgärder som ytterst grundar sig på samhällets maktbefogenheter (se t ex Kommentaren till Brottsbalken II, 6 uppl, s 452). Vad gäller begreppet "vid myndighetsutövning" är det avsett att markera att straffansvaret inte bara, som i tidigare lagstiftning angående myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning, skall träffa åtgärder som innefattar myndighetsutövning utan också sådana som ingår som ett led i myndighetsutövningen eller på annat sätt står i ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med denna (se t ex a a s 459).

I fråga om de "anmälningar" som Olle T upprättat framgår inte annat än att de utgör hedteckningar av berättelser, som lämnats av Gönul E bl a angående de omständigheter som föranlett henne att lämna hemmet. Enbart det förhållandet att vissa hedteckningar gjorts på polisens anmälningsblanketter medför emellertid inte att de skall betraktas som "polisanmälningar".

Det torde inte råda någon tvekan om att den del av polisverksamheten som utgörs av anmälningsupptagning, dvs mottagande av brottsanmälningar från bl a allmänheten, innefattar myndighetsutövning. Härtill kommer att en polisman enligt 5 kap 8 § polisförordningen är skyldig att, även utom tjänsten, bl a självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten inom det polisdistrikt där han är anställd. Detta innefattar en skyldighet att ingripa mot brott. En underlåtenhet att iaktta denna skyldighet, t ex genom att vägra att uppta och låta registrera en anmälan om brott, skulle säkerligen kunna vara att bedöma som tjänstefel.

Av utredningen i målet framgår emellertid att Gönul E uttryckt önskemål om att hennes uppgifter inte skulle vidarebefordras till polisen utan i första hand sändas till hennes anhöriga, något som Olle T bistod med. Att mot uppgiftslämnarens/målsägandens vilja ge in en polisanmälan med uppgifter som i sin helhet emanerar från henne kan ofta anses som felaktigt, eftersom man därvid bl a kan riskera att uppgiftslämnaren kommer att drabbas av ansvar för t ex falsk angivelse. Det kan rimligen i situationer av detta slag normalt inte bli fråga om att en polisman gör sig skyldig till fel vid myndighetsutövning, om han villfar uppgiftslämnarens begäran om att uppgifterna inte skall bli föremål för utredning. Det är därför inte visat att Olle T i nu angivet avseende gjort sig skyldig till ett sådant fel.

Vad beträffar översändandet av de handlingar, som av åklagaren angetts innefatta hot, har detta agerande skett helt utan anknytning till Olle T:s tjänstgöring som polisman och det kan heller inte knytas till något allmänt sådant utflöde av polismäns skyldigheter som innefattar myndighetsutövning.

Polisens uppgifter i fråga om eftersökande av försvunna personer utgör i sig inte myndighetsutövning utan tillhör den hjälpande och stödjande verksamheten. Det har inte ens påståtts att Olle T har haft några specifika uppgifter i denna verksamhet, eller att det föreligger några föreskrifter i lag eller annan författning som förpliktat Olle T att handla på visst sätt.

Oavsett vad man från allmänna utgångspunkter kan ha för åsikter om Olle T:s agerande enligt åklagarens gärningsbeskrivning utgör det inte tjänstefel enligt den lagstiftning som nu gäller. Åtalet för grovt tjänstefel kan därför inte vinna bifall.

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n åtalet.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade att Olle T skulle dömas för grovt tjänstefel till villkorlig dom.

Olle T (offentlig försvarare advokaten Nils Djurberg) bestred ändring.

Riksåklagaren inskränkte i HD åtalet så att ansvar inte yrkades för att Olle T skulle ha undanhållit polismyndigheten uppgifter om var Gunnel E uppehöll sig. Riksåklagaren justerade vidare åtalet i övrigt vad gällde styckena fyra, sju och åtta i gärningsbeskrivningen enligt följande.

Stycke fyra

Olle T har till familjen G/K översänt kopior av anmälningarna och därtill fogat brev innehållande påtryckningar av innebörd att polisanmälningarna skall ingivas till polis- respektive åklagarmyndigheten för det fall man icke lämnar Gunnel E i fred,

stycke sju

Olle T har vid myndighetsutövning som tf inspektör vid polismyndigheten i Göteborg uppsåtligen åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att dels icke registrera anmälningarna på vederbörligt sätt dels ock genom otillbörligt utnyttjande av sin ställning som polisman använda anmälningarna som påtryckningsmedel mot familjen G/K i avsikt att förmå dem att upphöra med eftersökandet av Gunnel E,

stycke åtta

Brottet är att bedöma som grovt då Olle T allvarligt missbrukat sin ställning som polis genom att på ovan angivet sätt utöva påtryckningar mot personer med invandrarbakgrund och deras härigenom bristande kännedom om polisens arbetssätt. Förfarandet har inneburit allvarligt förfång såväl för familjen G/K som för polismyndigheten i Göteborg.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Gunnel Lindberg).

HD (JustR:n Magnusson, Lind, referent, Munck, Danelius och Lennander) beslöt följande dom: Domskäl. Vad som förekommit under huvudförhandlingen i HD föranleder inte några andra slutsatser i fråga om värderingen av bevisningen än dem domstolarna har dragit. I enlighet härmed finner HD styrkt att de faktiska omständigheter som anges i den justerade gärningsbeskrivningen har förelegat.

Olle T har gentemot åtalet invänt bl a att hans handlande skett på fritid och inte haft något samband med hans tjänst som polisinspektör. Olle T har därvid gjort gällande att handlandet inte skett vid myndighetsutövning.

Av Olle T:s uppgifter och Gunnel E:s vittnesmål framgår att det vid den aktuella tiden rådde motsättningar mellan Gunnel E och hennes make Haci E. Gunnel E önskade ansöka om äktenskapsskillnad men befarade att hennes man skulle motsätta sig skilsmässa. Hon har i sitt vittnesmål uppgivit att hon tog kontakt med Olle T därför att hon visste att han var insatt i juridiska frågor och därmed kunde ge henne råd. Vid det sammanträffande mellan Gunnel E och Olle T som därefter ägde rum fick Olle T, enligt vad utredningen visar, uppfattningen att det fanns risk för, inte bara att Gunnel E:s make skulle motsätta sig skilsmässa utan även att han och Gunnel E:s föräldrar skulle tvinga Gunnel E att lämna Sverige och fara till Turkiet där hon skulle med hot eller våld tvingas att återta ansökan om äktenskapsskillnad.

Olle T har hävdat att hans handlande skall ses mot den nyss angivna bakgrunden. Såvitt utredningen visar har också det handlande som läggs Olle T till last i åtalet föranletts av att han velat hjälpa Gunnel E med att få till stånd skilsmässa och skydda henne mot hennes anhöriga.

Prövningen av åtalet bör ske med utgångspunkt i att det är fråga om ett sammanhängande handlande från Olle T:s sida i nyss angivet syfte.

I anledning av de uppgifter Gunnel E lämnade vid sitt sammanträffande med Olle T upprättade Olle T med användande av polismyndighetens blankettset anmälningar om brott. Dessa anmälningar har i allt väsentligt utformats på samma sätt som vanliga anmälningar om brott. Gunnel E måste ha uppfattat saken så att Olle T handlade i egenskap av polisman. Både Gunnel E och Olle T har uppgivit att Olle T:s avsikt med de upprättade anmälningarna var att Gunnel E skulle skicka in i varje fall anmälningarna om misshandel och brott mot tystnadsplikt till polismyndighetens centralvakt. Detta skedde emellertid aldrig eftersom Gunnel E såsom hon framhållit i sitt vittnesmål, talade om för Olle T att hon inte ville anmäla sina nära anhöriga för polisen.

Under angivna omständigheter måste anses att såväl upprättandet av anmälningarna som Olle T:s senare förfarande att tillställa Gunnel E:s anhöriga kopior av anmälningarna har skett vid myndighetsutövning (jfr Kommentar till Brottsbalken II, 6 uppl s 453 f). Det saknar vid den bedömningen betydelse att förfarandet delvis kan ha skett utom tjänstetid.

Det förhållandet att Olle T upprättade anmälningarna visar, liksom hans beteende i övrigt, att han bedömde saken så att Gunnel E:s uppgifter borde tas på allvar, trots att hon förklarat att hon inte ville anmäla sina anhöriga till polismyndigheten. Genom att i stället för att lämna rapport om de uppgivna brotten (jfr 9 § polislagen) tillställa Gunnel E:s anhöriga kopior av anmälningarna tillsammans med brev som, enligt vad utredningen visar, dikterats av Olle T för Gunnel E måste Olle T anses ha uppsåtligen åsidosatt vad som gällt för myndighetsutövningen. Olle T har alltså gjort sig skyldig till tjänstefel.

Åtgärden att tillställa Gunnel E:s anhöriga kopior av anmälningarna har varit ägnad att hos dem framkalla fruktan för något slags repressalier eller annan skadlig verkan. Belysande är därvid systern Görsev GK:s uppgifter att hon fruktade att hennes arbete som tolk för turkisktalande invandrare skulle allvarligt skadas om det blev känt att hon anmälts som misstänkt för brott mot tystnadsplikt. Att systern uppfattade anmälningen som ett allvarligt hot bestyrks också av att advokaten Lennart Forshufvud i sitt vittnesmål uppgivit, att hon d 14 april ringde Forshufvud, berättade om polisanmälan och uttalade att hon blivit angripen på ett fullständigt oacceptabelt sätt.

Vad Olle T gjort har stått i strid med vad som ålegat honom som polisman. Han får anses ha allvarligt missbrukat sin ställning till förfång för såväl Gunnel E:s anhöriga som det allmänna. Tjänstefelet är därför att anse som grovt.

Såsom TR:n funnit bör påföljden bestämmas till villkorlig dom.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken dömer HD Olle T enligt 20 kap 1 § 2 st BrB för grovt tjänstefel till villkorlig dom.

HD:s dom meddelades d 10 maj 1994 (nr DB 123).