I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och åtta månader gammal flicka. - Även spörsmål om verkan av utformningen av gärningsbeskrivningen.


Lagrum:
6 kap. 1 § brottsbalken (1962:700); 30 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740); NJA 1992 s. 446

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å somaliske medborgaren Osman S, född 1964, enligt följande:

1. Grov våldtäkt alternativt sexuellt umgänge med barn. Osman S har d 28 febr 1993 i ett rum på flyktingförläggningen Gyllene Ratten i Fruängen genom våld tvingat 2-åriga Venus S till med samlag jämförligt sexuellt umgänge. Härvid har han med sin penis berört hennes könsorgan och ändtarmsöppning och då fått utlösning. - Lagrum: 6 kap 1 § alt 6 kap 5 § BrB.

2. Stämpling till mened. Osman S har i september 1993 från kronobergshäktet i Stockholm per telefon sökt anstifta Hazi Omar och Osman Addow till att begå mened. Han har härvid uppmanat Omar och Addow att vittna om att dessa varit tillsammans med Osman S vid visst tillfälle. Denna uppgift som var osann var ägnad att ge Osman S alibi för den gärning för vilken han häktats. Osman S har också uppmanat vederbörande utredningsman att anställa förhör med Omar och Addow till styrkande av att han ej kunnat utföra den gärning häktningen avsåg.

Åklagaren yrkade vidare att Osman S skulle utvisas ur riket.

Venus S yrkade ersättning av Osman S enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen med 70 000 kr för det lidande han tillfogat henne genom kränkningen av hennes personliga integritet och med 30 000 kr enligt 5 kap 1 § skadeståndslagen för sveda och värk.

TR:n (ordf t f rådmannen Göran Herner) anförde i dom d 2 dec 1993: Domskäl. Ansvar.

Bakgrund. Som asylsökande kom Hawa I i september 1992 till Sverige på flykt från Somalia. Hon medförde dottern Venus, född 1990. I Sverige födde hon en dotter i slutet av 1992. Hawas make försvann under flykten och hon känner inte hans öde. Till en början bodde Hawa och barnen på en flyktingförläggning i Tumba men flyttade, i oktober 1992, till förläggningen Gyllene Ratten i Fruängen. - Osman S, också han asylsökande flykting från Somalia, kom till Sverige i oktober 1992. Han har hustru och tre barn, vilka uppehåller sig i Etiopien. På förläggningen i Tumba lärde han känna Hawa. De kom att följas åt till förläggningen i Fruängen. Där har de bott i skilda rum men till viss del haft gemensamt hushåll. Det har varit vanligt att Osman S var barnvakt åt Venus, när Hawa behövde sådan hjälp.

Åtalspunkten 1. Osman S har bestritt ansvar under förnekande att han på något sätt förgripit sig på Venus.

Hörd med anledning av åklagarens ansvarstalan har Hawa I berättat: Ostnan S var en god vän som gav henne stöd och hjälp. Någon sexuell relation till honom har hon aldrig haft. Ibland tog Osman hand om dottern Venus åt henne. Att han skulle förgripa sig på Venus befarade hon aldrig; han är gift och har egna barn. En väninna till Hawa, Ayan H, som också bor på förläggningen behövde hennes tjänster för sina barn, något som föranledde att Hawa ibland sov över i hennes lägenhet. Natten till d 27 och natten till d 28 februari var Osman barnvakt åt Venus. Han övernattade ensam med henne i Hawas lägenhet medan Hawa för sin del tillbringade nätterna hos Ayan H. Det var trångbott hos Ayan och det var av praktiska skäl som Venus var kvar i Hawas lägenhet med Osman. Hawa sov länge på söndagmorgonen, d 28 februari. Hon gick till sin lägenhet för att hämta Venus. Det skedde vid 13-tiden. Dörren till lägenheten var låst. Hon knackade på dörren och ropade till Osman att öppna. Osman svarade "Vänta, vänta" och öppnade först efter omkring 15 minuter. Då hon kom in stod Osman och torkade av Venus efter att just ha duschat henne. Hawa blev upprörd eftersom hon av olika skäl direkt förklarat för Osman att han inte skulle duscha Venus. När Venus såg modern grät hon högljutt. Hon visade sig skräckslagen inför Osman - Abo som hon kallade honom - och sade att hon inte ville vara ensam med honom. Osman lämnade rummet när Hawa tog hand om Venus. På frågor om vad som hänt visade Venus med sina händer mot sitt underliv, upprepade gånger, och sade samtidigt "Mamma, han gjorde här och han tog här". Hawa lade Venus på en säng för att undersöka henne. Venus vägrade på ett sätt som hon aldrig gjort tidigare att låta Hawa komma nära hennes underliv. Hawa kunde emellertid se att blygdläpparna var svullna och att Venus hade en spricka i analöppningen. Hawa lät också Ayan se på Venus kropp. - Senare samma dag hade Venus avföring på en toalettstol. Hawa såg då i vattnet något som hon tyckte såg ut som sädesvätska. Tillsammans med Ayan tog hon upp litet av detta på en tandborste och såg på det närmare. Sedan kastade hon dock bort tandborsten. - På söndageftermiddagen kom Osman till Ayans lägenhet. Han frågade hur det stod till med Venus. Följande natt låg han ensam i Hawas lägenhet. Han lämnade sedan flyktingförläggningen.

Hörd om vad som förekommit har Osman S lämnat från tid till annan skiftande berättelser. Han har ändrat sina uppgifter under förundersökningen allt efter det nya omständigheter framkommit. I TR:n har han vid häktningsförhandlingar och under huvudförhandlingen berättat och givit frågesvar med innehållsmässigt anmärkningsvärda variationer. Som TR:n har uppfattat hans senaste utsaga har Osman S i stora drag anfört följande. Under en period troligen i januari 1993 låg Hawa I på sjukhus. Osman övernattade då fyra gånger med Venus i Hawas lägenhet. Han övernattade också ensam med Venus i lägenheten nätterna till fredagen d 26 och lördagen d 27 februari. Hawa sov då över hos sin väninna Avan H; Osman kallar väninnan Nadira. På lördagsmorgonen tog Hawa själv hand om dottern. Även natten till söndagen d 28 februari övernattade han i Hawas lägenhet men han låg då där ensam. Hawa och Venus övernattade båda i Nadiras lägenhet. På söndagsmorgonen ägnade han en stund åt läsning i Koranen. Därefter åt han en måltid i Nadiras lägenhet. Sedan gick han till Hawas lägenhet och duschade. Under dagen i det följande uppehöll han sig i förläggningens kafeteria, där han såg TV och samtalade med några bekanta. Vid 17-tiden var han tillbaka hos Nadira och åt middag där. När han träffade Venus hos Nadira under söndagen fann han henne frisk och normal. Följande natt övernattade han ensam i Hawas lägenhet och nästa dag, d I mars, lämnade han förläggningen.

Ayan H har hörts som vittne. Hon har uppgivit: Hon är bekant med både Hawa och Osman S. Det hade varit tal om att Osman duschade Venus och senast under lördagen d 27 februari hade Hawa sagt åt honom att inte göra det vidare. Ändå fann Hawa, enligt vad hon sade, Venus i duschen med Osman, när hon nästa dag kom till sin lägenhet för att hämta dottern. Ayan var sedan med när Hawa undersökte Venus. Själv såg Ayan att Venus hade en liten spricka i ändtarmen; den såg färsk ut men något blod iakttogs inte. Ayan talade med Venus och hörde henne säga något om att "Abo stoppade här och här", samtidigt som hon gjorde många handrörelser ned mot låren och underlivet. När Ayan och Hawa såg på avföringen i toalettstolen tyckte också Ayan att det ljusa slemmet var sädesvätska.

Vidare har i denna del av målet hörts leg läk. Eva Sjöberg-Ylipää om besök som Hawa gjorde med Venus d 2 mars på hennes mottagning. Hon har sagt i huvudsak följande i sitt vittnesmål. Hawa kallades till mottagningen med anledning av att en sköterska på förläggningen ringt om att något hade hänt Venus och att flickan borde läkarundersökas. Eva Sjöberg-Ylipää kände Venus sedan tidigare. När hon nu kom skrek hon och värjde sig kraftigt mot undersökning; hon var skräckslagen och uppträdde alls inte normalt. Vid undersökning sågs en liten spricka i mödomshinnan och möjligen en vidgning av slidan. Det stod klart att Venus måste undersökas vidare av rättsläkare. Hawa talade om fynd av någon flytning som kommit ut med avföring från Venus. Då det kunde misstänkas att Venus hade mask i magen eller led av shigellainfektion togs avföringsprover från henne. Dessa visade sig vara negativa.

Senare under dagen d 2 mars förrättades rättsmedicinsk besiktning av Venus. Enligt utlåtande över besiktningen företedde Venus ej spår eller skador av sexuellt våld.

Som skriftlig bevisning har åklagaren förebragt undersökningsprotokoll från Stockholms polisdistrikt, tekniska roteln, angående brottsplats och särskilda fynd samt två sakkunnigutlåtanden från Statens kriminaltekniska laboratorium.

TR:n gör följande bedömning. Som sagts i det föregående har Osman S under förundersökningen och rättsförhandlingarna varierat sina uppgifter på ett högst anmärkningsvärt sätt. Han har motsagt sig själv upprepade gånger och funnits beljuga annan inblandad i misskrediterande syfte. Genom vad sålunda förekommit har Osman S förlorat trovärdighet. Hans förnekande av att ha övernattat med Venus natten till d 28 februari, och att ha duschat henne, förtjänar inte tilltro.

Av vissa skäl hade Osman S tillhållits att inte duscha Venus. Att han trots detta gör det - och det på en tid på dagen som inte är den vanliga för morgontoalett - vittnar om hur angeläget hans förehavande var. Angelägenheten är markant också därigenom att Osman S höll flickan inlåst och tvingade modern att vänta utanför dörren. Venus skräckreaktioner, som omvittnats i målet, ger vid handen att hon utsatts för ett övergrepp. Hennes ord och gester talar för att detta riktats mot underlivet. Duschningen kan rimligtvis inte ha avsett annat än att skölja bort sädesvätska från hennes kropp. Ehuru det inte kunnat utredas vari "flytningen" i toalettstolen verkligen bestått är det ett fynd som talar i samma riktning, nämligen att Venus besudlats med sädesvätska. Sammantaget anser TR:n klarlagt att Osman S haft sexuellt umgänge med Venus i det han haft utlösning vid beröring av henne.

Självfallet måste hans handlande ha innefattat ett betvingande varför Osman S gjort sig skyldig till våldtäkt. Brottet kan ej bedömas som annat än grovt till följd av Venus ringa ålder.

Åtalspunkten 2. TR:n fann styrkt att Osman S sökt anstifta Omar och Addow att i vittnesmål lämna osanna uppgifter om honom, och att han därför skulle dömas för stämpling till mened.

Påföljd. Rättspsykiatrisk undersökning av Osman S har företagits i målet. I utlåtande över denna sägs att han inte begått åtalade gärningar under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att det ej föreligger medicinska förutsättningar att överlämna Osman S till rättspsykiatrisk vård.

Genom straffvärdet av Osman S:s brottslighet är fängelse enda tänkbara påföljd. Fängelsestraffets längd måste inte obetydligt överstiga stadgat minimum.

Skadestånd. TR:n fann att Venus S borde tillerkännas ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen med 40 000 kr och med 30 000 kr enligt 5 kap 1 § skadeståndslagen.

Utvisning. - - - TR:n bedömer våldtäktsbrottet vara sådant att Osman S inte bör få stanna kvar här i landet. Utvisningsyrkandet skall bifallas. Något nämnvärt men torde inte orsakas Osman S genom att han utvisas ur Sverige.

Domslut. TR:n dömde Osman S jämlikt 6 kap 1 § BrB för våldtäkt och jämlikt 15 kap 1 och 15 §§ samt 23 kap 3 § BrB för stämpling till mened till fängelse 5 år.

Osman S utvisades ur riket och förbjöds återvända hit.

Osman S förpliktades utge skadestånd till Venus S med 70 000 kr jämte ränta. Fängelsestraffet skulle till en tid av 140 dagar anses verkställt i anstalt.

Åklagaren, Osman S och Venus S fullföljde talan i Svea HovR. Åklagaren yrkade straffskärpning.

Osman S yrkade i första hand att åtalet skulle ogillas och att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet. I andra hand yrkade han straffnedsättning och nedsättning av skadeståndsbeloppet. Han yrkade vidare att beslutet om utvisning skulle upphävas.

Venus S yrkade att skadeståndet skulle bestämmas till 100 000 kr jämte ränta. Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättsråden Bremberg och Bjällås samt nämndemännen Silverstolpe och Blomberg) anförde i dom d 4 febr 1994: Utredning i HovR:n. Den skriftliga bevisningen i målet består dels av den rättsmedicinska undersökningen av Venus, dels av en teknisk undersökning som gjorts av lakan och klädesplagg som tillvaratagits i Hawa I:s lägenhet.

Enligt den rättsmedicinska undersökningen talar mödomsöppningens vidd emot att något föremål med diameter större än 9 mm tidigare trängt genom öppningen. Såvitt gäller analöppningen har noterats att inga äldre eller färska skador ses i området. De undersökande läkarna har noterat att Venus vid undersökningen av de yttre könsorganen och vid beröring av detta område blev kraftigt upprörd och försökte skyla detta område med händerna samt att hon under undersökningen av detta område grät hela tiden.

Vid brottsplatsundersökningen togs bl a ett påslakan och ett par trosor i beslag. På båda fanns spermafläckar.

Efter DNA-analys har det fastställts att spermafläckarna på påslakanet härrör från Osman S. Spermafläcken på trosorna har inte kunnat analyseras.

Osman S, Hawa I, Ayan H och Eva Sjöberg-Ylipää och - - - har hörts på nytt. De har i huvudsak berättat i överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom men med följande tillägg.

Hawa I: Hon och Ayan undersökte Venus underliv. För att ha något jämförelseobjekt tittade de på Ayans jämnåriga dotters underliv och vid denna jämförelse fann de att Venus blygdläppar var svullna. Hawa ville inte göra sak av detta förrän hon var helt säker. Hon bestämde sig därför för att låta läkarundersöka Venus för att få reda på om Venus skadats på något sätt. Om Venus inte skadats skulle hon låta saken bero eftersom Venus skulle drabbas mycket hårt om det kom fram att en man hade utnyttjat henne sexuellt. Det skulle innebära att Venus enligt somalisk sed skulle bli utstött och inte kunna gifta sig med en landsman. Först på måndagen fanns det personal på flyktingförläggningen som hon kunde tala med och på tisdagen fick hon komma till förläggningens läkare för att få Venus undersökt. - Hon stod i tacksamhetsskuld till Osman S, som hade stöttat henne under hennes graviditet och hjälpt henne med barnen. De delade hushåll på så sätt att Osman S handlade åt henne och hon lagade mat åt honom. Osman S behövde inte betala för maten eftersom han hade sin familj kvar i Afrika och behövde skicka pengar till den. Hon hjälpte honom att spara pengar och hon hade 5 000 kr som var hans. - De trosor med spermafläck som omhändertagits i hennes duschrum tillhör en väninna till henne och Osman S.

Osman S. Han var inte barnvakt natten till d 28 februari utan natten till d 26 och 27 februari 1993. Han har alltid behandlat Venus som sitt eget barn. Han och Hawa hade en sexuell relation och de spermafläckar som hittats på hans påslakan måste ha avsatts vid ett samlag som han och Hawa hade på lördagen d 27 februari. På måndagen d 1 mars åkte han och några vänner med bil till Örebro. Hawa bad honom att köpa kött i en muslimsk affär i Örebro och gav honom 200 kr. Ayan kan inte ha gjort några iakttagelser. Hon befann sig i Tyskland under denna tid tillsammans med sitt nyfödda barn för att förlänga sitt uppehållstillstånd där och för att få sitt nya barn inskrivet i sitt pass. Anledningen till att Hawa beskyller honom för att ha förgripit sig på Venus är att hon vill ha skadestånd. - - -

Eva Sjöberg-Ylipää har på fråga i HovR:n om sina iakttagelser av Venus underliv samma dag förklarat att hon inte har någon större erfarenhet av undersökningar av detta slag och att hennes iakttagelser om skador på mödomshinnan måste ha varit felaktiga.

Domskäl. Åtalet stöds främst av Hawas berättelse om Venus reaktion då Osman S, sedan Hawa fått vänta cirka 15 minuter, öppnade dörren till lägenheten. Av berättelsen framgår att Venus var nyduschad och endast iförd en handduk, att hon började gråta då hon fick se sin mamma och att hon pekade mot underlivet och sade "Abu stoppade här" eller "Abu gjorde här". Hawas berättelse om att Venus var förskräckt och utsatts för något otillbörligt som riktat sig mot hennes underliv bekräftas också av vittnesförhöret med Ayan H. Hennes berättelse stöds också av vad som framkommit om Venus reaktion vid läkarundersökningarna.

Osman S har uppgivit att han varit barnvakt hos Venus d 27 februari och inte 28 februari. Han har förnekat att han har duschat Venus och gjort gällande att Hawa och hennes väninna Ayan beskyller honom för att ha förgripit sig på Venus för att Hawa skall få skadestånd. Under förundersökningen har han lämnat ett flertal olika uppgifter om spermafläckarna på lakanet, var han befunnit sig d 28 februari och om sin relation till Hawa. Till förklaring av detta har han gjort gällande antingen att tolkarna missförstått honom eller att de på grund av att de tillhör en mot honom fientligt inställd klan i hemlandet gjort felaktiga översättningar för att misskreditera honom.

HovR:n delar TR:ns bedömning att Osman S genom sina olika och motstridiga uppgifter undergrävt sin egen trovärdighet. Därtill kommer att han försökt skaffa alibi för d 28 februari hos landsmän som han inte träffat denna dag.

Enligt HovR:ns mening är det med tanke på de sociala följder som ett sexuellt övergrepp enligt Hawa får för Venus i det somaliska samhället inte tänkbart att Hawa skulle offra barnets framtid för pengars skull. Beaktansvärt är också att det inte är Hawa som har gjort polisanmälan och att hon inte heller har begärt att en sådan skulle göras. Inte heller i övrigt har det framkommit något som ger anledning att ifrågasätta Hawas vilja och förmåga att lämna sanningsenliga uppgifter.

Vad Hawa och Ayan berättat om en vitaktig vätska som de iakttagit i samband med att Venus hade avföring senare under den aktuella dagen kan med hänsyn till att någon penetration av analöppningen inte har skett enligt den rättsmedicinska undersökningen och att Venus var nyduschad då Osman S öppnade dörren inte tillmätas något bevisvärde.

Osman S hade förbjudits att duscha Venus, eftersom en man enligt vad som upplysts om somalisk sed inte får duscha en liten flicka, inte ens om han är hennes far. Att Osman S trotsat detta förbud tyder på att det för honom har varit synnerligen angeläget att duscha Venus. Denna omständighet i förening med Osman S:s ovilja att öppna dörren för Hawa samt spermafläckarna på lakanet kan inte leda till någon annan slutsats än att Osman S duschat Venus för att skölja bort sädesvätska från hennes kropp.

Vid övervägande av det anförda finner HovR:n att det kan hållas för visst att Osman S med sitt könsorgan berört Venus underliv och därvid fått utlösning. Ett sådant handlande är oaktat att någon penetration inte har skett att bedöma som ett med samlag jämförligt sexuellt umgänge. HovR:n delar TR:ns uppfattning att handlandet måste ha innefattat ett betvingande och att Osman S har gjort sig skyldig till våldtäkt som med hänsyn till Venus ringa ålder är att bedöma som grov.

I likhet med TR:n finner HovR:n att Osman S har gjort sig skyldig till stämpling till mened.

Även i frågorna om påföljd och utvisning delar HovR:n TR:ns bedömning.

I fråga om skadestånd till Venus S fann HovR:n att den av henne yrkade ersättningen för såväl lidande som kränkning var skälig.

Domslut. HovR:n ändrade endast på så sätt TR:ns dom

att det skadestånd som Osman S skulle utge till Venus S bestämdes till 100 000 kr jämte ränta.

Fängelsestraffet skulle till en tid av 204 dagar anses verkställt i anstalt. Osman S skulle kvarbli i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Referenten, hovrättsrådet Hahn, var skiljaktig och anförde: Venus uttalande och gest mot underlivet när hon fick se sin mor tyder enligt min mening också på att hon med stor sannolikhet blivit utsatt för någon sexuellt otillbörlig handling från Osman S:s sida. Någon ytterligare ledning för bedömningen av vad som kan ha hänt henne ger dock inte utredningen i målet. Den rättsmedicinska utredningen ger inte stöd för åtalet. Venus har inte vid senare försök att få henne att berätta vad "Abu gjort" velat berätta något och hon har inte heller förmåtts att visa på anatomiskt riktiga dockor vad som hänt. Det går inte att fastställa när spermafläckarna på lakanet avsatts. Hawa har tydligen inte uppmärksammat någon våt fläck på påslakanet när hon, sedan Osman S lämnat lägenheten, undersökt Venus. Lägenheten bestod av ett rum möblerat med i stort sett endast två sängar. Eftersom hon misstänkte att dottern blivit utnyttjad sexuellt borde hon ha uppmärksammat sådana fläckar. Målsägandebiträdet har framfört en teori om att övergreppet skulle ha skett i duschrummet. Hur det skulle ha gått till är svårt att föreställa sig. Överhuvudtaget lämnar utredningen i målet alltför mycket till domstolen att utifrån allmänna erfarenheter och egen fantasi försöka göra sig en bild av händelseförloppet. Enligt min mening kan detta inte vara domstolens uppgift. Utredningen i målet ger därför enligt min mening inte tillräckligt underlag för påståendet att Osman S - såsom gärningsbeskrivningen är utformad - med sitt könsorgan berört Venus könsorgan och därvid fått utlösning. Åklagarens gärningsbeskrivning ger inte heller utrymme för att döma till annat brott enligt 6 kap BrB. Jag anser därför att åtalet i denna del skall ogillas. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Osman S (offentlig försvarare advokaten Lars Ekman) sökte revision.

HD meddelade Osman S prövningstillstånd i målet utom beträffande ansvar för stämpling till mened. I sistnämnda del stod därför HovR:ns dom fast.

Osman S yrkade, att åtalet för grov våldtäkt, alternativt sexuellt umgänge med barn, samt talan om skadestånd skulle ogillas, att förordnandet om utvisning skulle upphävas och att straffet skulle sättas ned väsentligt.

Riksåklagaren och Venus S (ombud advokaten Kjell Jönsson) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Ewa Nyhult).

HD beslöt vid huvudförhandlingens slut d 11 april 1994, att Osman S ej längre skulle vara häktad utan omedelbart försättas på fri fot.

HD (JustR:n Magnusson, Freyschuss, Lind, referent, Lambe och Nilsson) beslöt följande dom: Domskäl. Venus S:s moder Hawa I har berättat att hon söndagen d 28 februari 1993 hämtade sin dotter som tillbringat natten med Osman S som barnvakt i Hawas lägenhet. Hon fick vänta omkring 15 minuter innan Osman S öppnade dörren till lägenheten. Venus var nyduschad och insvept i en handduk. Hon började gråta högljutt då hon fick se sin mamma, pekade mot underlivet och sade ungefär "Abu stoppade här" och "Abu gjorde här". Dotterns beteende och yttranden medförde enligt Hawa att hon började misstänka att Osman S utsatt dottern för något otillbörligt. Hennes misstankar förstärktes bl a av att flickan senare kräktes vid ett par tillfällen och fick påtagliga sömnsvårigheter.

Hawa I:s berättelse vinner stöd av Ayan H:s vittnesmål. I likhet med domstolarna finner därför HD att Hawas nyss återgivna uppgifter är trovärdiga och skall läggas till grund för den fortsatta prövningen av målet.

Riksåklagaren har yrkat ansvar på Osman S för grov våldtäkt, alternativt sexuellt umgänge med barn. I den gärningsbeskrivning som ligger till grund för åtalet påstås att Osman S tvingat Venus till ett med samlag jämförligt sexuellt umgänge och att han härvid med sin penis berört hennes könsorgan och ändtarmsöppning och då fått utlösning. För att Osman S skall kunna fällas till ansvar fordras alltså att det på grund av utredningen i målet kan anses ställt utom rimligt tvivel att Osman S med sin penis berört Venus könsorgan eller ändtarmsöppning.

Venus var i februari 1993 två år och åtta månader gammal. Av naturliga skäl har hon inte kunnat höras vare sig under förundersökningen eller i domstolarna. För den närmare bedömningen av vad som tilldragit sig mellan Osman S och Venus får moderns uppgifter om Venus reaktion och yttranden betydelse.

När ett så litet barn som Venus lämnar uppgifter om en persons beteende mot barnet kan de inte ensamma utgöra bevis för att det har förekommit ett sådant handlande som utgör våldtäktsbrott. Detsamma gäller i fråga om barnets reaktioner och allmänna beteende. I sådana fall kan den tilltalades skuld anses ställd utom rimligt tvivel bara om åtalet för våldtäktsbrott vinner klart stöd av annan utredning, exempelvis fynd vid gynekologisk undersökning av barnet i nära tidsmässig anslutning till det påstådda övergreppet eller resultat av DNA-analyser av sperma som anträffats på eller i barnets kropp.

Den rättsmedicinska undersökning av Venus som gjordes d 2 mars 1993 ger inte något stöd för att Venus könsorgan eller analöppning skulle ha utsatts för någon otillbörlig påverkan. Den DNA-analys som utförts ger inte heller något stöd för åtalet.

Hawa I och Ayan H har båda uppgivit att Venus hade avföring en eller ett par timmar efter det att modern hämtat henne från Osman S. De båda kvinnorna iakttog då vid avföringen ett vitt sekret. som båda ansåg vara sperma. Hawa tog upp litet av sekretet på en tandborste. - Av utredningen i HD framgår att tandborsten påträffades d 2 mars 1993 utomhus av polisen och analyserades. Vid den analysen kunde det inte påvisas någon sperma på tandborsten. Hawas och Ayans iakttagelser kan under angivna omständigheter inte anses utgöra något stöd för åtalet.

Det förhållandet att det på ett lakan har påträffats fläckar av sperma som härrör från Osman S har inte heller något bevisvärde.

Både TR:n och HovR:n har funnit att Osman S under förundersökningen och rättegången lämnat olika och motstridiga uppgifter. HD har samma uppfattning. De varierande uppgifter Osman S lämnat och den bristande trovärdighet han till följd därav kan anses ha tillåter emellertid inte i sig slutsatsen att Osman S handlat mot Venus just på det sätt som angetts i gärningsbeskrivningen.

Sammanfattningsvis finner HD att det inte är ställt utom rimligt tvivel att Osman S vid det med åtalet avsedda tillfället med sin penis berört Venus könsorgan eller ändtarmsöppning. Osman S kan därför inte fällas till ansvar för grov våldtäkt. Åklagarens gärningsbeskrivning ger inte utrymme för att döma för annat brott.

Venus talan om skadestånd på grund av den gärning som avses med åtalet kan inte heller bifallas.

Det återstår då att bestämma påföljden för stämpling till mened och ta ställning i utvisningsfrågan. Riksåklagaren har för den händelse åtalet för grov våldtäkt ogillas förklarat, att den tid Osman S i målet varit berövad friheten - 270 dagar - innefattar tillräcklig påföljd för menedsbrottet och att det då inte bör komma i fråga att utvisa Osman S.

Menedsbrott är av den art att fängelse normalt bör komma i fråga. Straffvärdet för det aktuella menedsbrottet får anses förhållandevis begränsat. HD bestämmer påföljden till fängelse fyra månader. Skäl saknas att utvisa Osman S.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD dels åtalet för grov våldtäkt, alternativt sexuellt umgänge med barn, dels talan om skadestånd.

Med ändring av HovR:ns dom i fråga om påföljd bestäms påföljden för stämpling till mened till fängelse i fyra månader. Fängelsestraffet skall anses verkställt i dess helhet till följd av att Osman S i målet varit berövad friheten sammanlagt 270 dagar.

HovR:ns förordnande om utvisning upphävs.

HD:s dom meddelades d 29 april 1994 (nr DB 114).

NJA 1992 s. 446; NJA 1993 s. 310; NJA 1993 s. 616

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1994-04-29

Målnummer:
B818-94