Efter det att A tillsammans med annan brutit sig in i B:s bil och där tillgripit viss egendom började B förfölja A, slog omkull honom och hotade honom med en dragen dykarkniv. Under tumultet fick A en knivskada i ansiktet. Sedan B tagit ifrån A stulen egendom, tvingades A att med B gå till en telefonkiosk, varifrån polis tillkallades. B höll därvid kniven mot A:s strupe. Vid prövning av åtal mot B för vållande till kroppsskada och olaga hot uppkommer fråga om 1. nödvärnsrätt förelåg trots att B inte visste, att någon egendom tillgripits, förrän han avvisiterade A då denne låg på marken, 2. nödvärnssituationen upphörde när B tagit ifrån A stulen egendom eller först när polisen kom, 3. B:s handlande var uppenbart oförsvarligt, 4. B svårligen kunde besinna sig (nödvärnsexcess). 24 kap 1 och 5 §§ BrB.


Lagrum:
24 kap. 1 § brottsbalken (1962:700); 24 kap. 5 § brottsbalken (1962:700); 24 kap. 7 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740); 10 § 1 st. polislagen (1984:387); 23 § 1 st. polislagen (1984:387); NJA 1969 s. 425
NJA 1969 s. 425; NJA 1970 s. 58; NJA 1971 s. 442; NJA 1977 s. 655; NJA 1978 s. 356; NJA 1980 s. 606; NJA 1990 s. 210
NJA 1994 s 48 (nr 11)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1994-02-16

Målnummer:
B1641-93