Resning har beviljats i faderskapsmål där HovR:n meddelat dom utan delgivning av vadeinlagan med motparter och utan huvudförhandling, trots att villkoren i 50 kap 8 § 2 st RB inte var uppfyllda. Av barnet anhängiggjord talan i resningsärendet har ansetts kunna fullföljas av barnets dödsbo.


Lagrum:
50 kap. 8 § 1 st. rättegångsbalken (1942:740); 3 kap. 5 § föräldrabalken (1949:381)

(Jmf 1989 s 754)

Gunnar A, som var född 1894, avled 1988.

Birgit C, född 1915, väckte vid Stockholms TR talan mot Gunnar A:s uppgivna arvingar med yrkande att TR:n skulle förklara Gunnar A vara hennes fader.

En av svarandena medgav yrkandet, som bestreds av de övriga. Som grund för yrkandet åberopade Birgit C att hennes moder Gerda K, född 1891 och död 1965, och Gunnar A haft samlag med varandra under tid då hon kunde vara avlad och att det var sannolikt att hon avlats av Gunnar A.

TR:n meddelade dom d 11 april 1990 och lämnade käromålet utan bifall.

TR:n anförde följande Domskäl. Som bevisning har föredragits en utskrift av ett förhör under sanningsförsäkran med Birgit C. Vittnesförhör har ägt rum med dr. Jur. Bela S och med Raul E. Vidare har viss skriftlig bevisning åberopats, bl a omnämnd annons i Allers, brev, fotografier och en ring.

Bela S, svärson till Birgit C, har uppgett att han träffat Gunnar A 6-7 gånger, att första gången var 1972, att Gunnar A då sade att han var Birgit C:s fader, att Gunnar A då var "helt klar" samt att denne inte ens på sin åttioårsdag var senil.

Raul E, svärson till Gunnar A, har uppgett att han lärde känna Gunnar A 1967, att de därefter umgicks regelbundet, att Gunnar A redan 1967 var ganska senil och förvirrad, att detta förvärrades med åren, att Gunnar A aldrig nämnde något om en dotter förutom Raul E:s hustru, att Birgit C:s presentation av sig själv som Gunnar A:s dotter på dennes åttioårsdag mottogs med bestörtning samt att Gunnar A inte heller därefter erkände detta faderskap.

I åberopade brev, skrivna av Gunnar A till Birgit C 1967 och 1968, omnämner han henne som sin dotter.

Genom förhöret med Birgit C och innehållet i åberopade brev får anses utrett att hennes moder och Gunnar A träffades under år 1914. Det får härigenom också anses utrett att han från senare delen av 1960-talet betraktade sig som fader till Birgit C.

Någon bevisning som ger direkt stöd för att Birgit C:s moder och Gunnar A haft samlag med varandra under konceptionstiden finns inte. Frågan är då om omständigheterna i övrigt kan anses vara sådana att det därigenom får anses klarlagt att sådant samlag förekommit. Gunnar A:s uppgift att han betraktade sig som fader är lämnad mer än 50 år efter Birgit C:s födelse. Birgit C:s uppgifter om förhållandet mellan hennes moder och Gunnar A är andrahandsuppgifter och också mycket gamla. De visar inte heller annat än att modern och Gunnar A - om än trolovade - sällskapade med varandra utan att bo ihop.

Sammantaget anser TR:n inte visat, genom erkännande av faderskapet från Gunnar A:s sida eller genom vad i övrigt förekommit, att samlag förekommit mellan honom och Birgit C:s moder under tid då Birgit C kan vara avlad.

På grund härav, och då någon rättsgenetisk undersökning som "direkt" skulle kunna bevisa faderskapet, inte finns skall käromålet ogillas.

Birgit C fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att käromålet skulle bifallas.

HovR:n anförde i dom d 17 sept 1990: HovR:ns domskäl. Målet har företagits till avgörande enligt 50 kap 8 § 2 st RB, då det funnits uppenbart att vadetalan är ogrundad.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Birgit C sökte revision men HD fann i beslut d 21 dec 1990 ej skäl att meddela prövningstillstånd, varför HovR:ns dom skulle stå fast.

Birgit C (ombud advokaten Bo Thoren) ansökte hos HD om resning och, sedan Birgit C avlidit d 6 aug 1993, fullföljde hennes dödsbo ansökningen. Såsom motparter antecknades 40 personer, av vilka en del avgav förklaringar av innebörd att bifall till ansökningen bestreds eller att ingenting anfördes i ärendet.

HD anmodade HovR:n att avge yttrande i ärendet.

HovR:n anförde i yttrande d 16 mars 1993 bl a: HovR:n har företagit målet till avgörande enligt 50 kap 8 § 2 st RB, då det funnits uppenbart att vadetalan var ogrundad. Det kan givetvis föreligga olika uppfattningar om vilka krav på "uppenbarhet" som i det enskilda fallet skall ställas för att en vadetalan skall kunna anses "uppenbart ogrundad". HovR:ns tillämpning av stadgandet i förevarande mål torde i vart fall inte vara sådan att den kan anses vara uppenbart stridande mot lag.

Resningsärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergendal, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Birgit C:s dödsbo har som grund för resningsansökningen åberopat att HovR:n tillämpat 50 kap 8 § 2 st RB i uppenbar strid mot lag. Dödsboet har även anfört att den rättsliga prövningen i materiellt hänseende är stridande mot lag och får anses ha åberopat att viss bevisning, som till följd av HovR:ns handläggning inte förebragts där, sannolikt skulle ha lett till annan utgång.

Huvudregeln för hovrättsförfarandet i tvistemål är att målen skall avgöras efter huvudförhandling. Från denna regel finns vissa undantag. I 50 kap 21 § RB föreskrivs bl a att vadetalan i tvistemål kan avgöras utan huvudförhandling om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad. Under samma förutsättning är det enligt 50 kap 8 § 2 st RB möjligt att utan kommunikation med motparten ogilla vadetalan.

Av förarbetena till stadgandena och av praxis framgår att bestämmelsen i 50 kap 8 § 2 st ansetts böra tillämpas restriktivt (NJA 1989 s 754). HovR:ns tillämpning av bestämmelsen i förevarande mål är inte förenlig med ett sådant synsätt. HovR:ns handläggning får - även om den inte strider mot bestämmelsens ordalydelse - anses klart oriktig och har inneburit att grovt rättegångsfel förekommit. På grund härav beviljar HD jämlikt 58 kap 1 § 1 st 4 RB den sökta resningen samt förordnar att målet skall upptas till förnyad behandling av HovR:n - - -.

HD (JustR:n Gad, Sterzel, Munck, Danelius, referent, och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Genom domen d 17 sept 1990 ogillade HovR:n Birgit C:s yrkande att Gunnar A skulle förklaras vara hennes fader. Birgit C:s dödsbo får anses behörigt att fullfölja den av henne anhänggjorda resningsansökningen och att, om resning beviljas, överta den faderskapstalan som hon har väckt.

Som resningsgrunder åberopade Birgit C dels att HovR:n i uppenbar strid med lag ogillat hennes vadetalan med tillämpning av förfaranderegeln i 50 kap 8 § 2 st RB, dels att det förelåg sådan bevisning att den rättsliga prövningen i materiellt hänseende bort utfalla på annat sätt.

Som huvudregler för hovrättsförfarandet i tvistemål gäller att vadeinlagan först skall delges vadesvaranden som skall föreläggas att inkomma med skriftligt genmäle (50 kap 8 § 1 st RB) och att målet, sedan skriftväxlingen avslutats, skall bli föremål för muntlig handläggning vid huvudförhandling (50 kap 13-14§§ RB). HovR:n har emellertid, under anförande att Birgit C:s vadetalan var uppenbart ogrundad, med stöd av 50 kap 8 § 2 st RB företagit målet till avgörande utan delgivning av vadeinlagan med motparterna och utan huvudförhandling.

Undantagsbestämmelsen i 50 kap 8 § 2 st RB bör tolkas restriktivt och dess användning begränsas till situationer då det står helt klart att utgången i målet inte kan komma att påverkas av vad som skulle förekomma under en normal handläggning av målet (jfr NJA 1989 s 754 med där intagna hänvisningar till doktrin och förarbeten). En sådan situation förelåg inte i förevarande mål, där Birgit C kunde åberopa vissa beaktansvärda omständigheter till stöd för sin talan, där utgången i målet var beroende av en värdering av bevisningen och där Birgit C således hade ett berättigat anspråk på att HovR:n inte skulle ta ställning i målet förrän båda parter fått tillfälle att framlägga sin sak vid en huvudförhandling.

Den felaktighet som sålunda förekommit i HovR:n skulle i och för sig kunna anses som domvilla. Detta hindrar emellertid inte att felet också kan utgöra grund för resning (jfr NJA 1985 s 649 och 1986 s 93). I förevarande fall får det tillämpade förfarandet anses grundat på en rättstillämpning som uppenbart strider mot lag. Förutsättningar för resning föreligger därför enligt 58 kap 1 § 1 st 4 RB.

HD beviljar den sökta resningen och förordnar att målet skall upptas till ny behandling i HovR:n.

Det ankommer på HovR:n att pröva frågan om kostnader i resningsärendet i samband med målet efter dess återupptagande.

HD:s beslut meddelades d 10 febr 1994 (nr SÖ 31).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1994-02-10

Målnummer:
Ö903-91