Fråga, beträffande verkställighet av kvarstad för fordran, huruvida gäldenären hade rätt att få viss ianspråktagen egendom utbytt mot att säkerhet ställdes resp att ett kontantbelopp inbetalades.


Lagrum:
16 kap. 14 § utsökningsbalken (1981:774); 15 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)

I mål mellan Philip D:s konkursbo genom förvaltaren advokaten Rune Brännström och AB Geomar beslöt Norrköpings TR om kvarstad på så mycket av Geomars tillgångar att konkursboets påstådda fordran, 600 000 kr, kunde antas bli täckt vid utmätning.

Kronofogdemyndigheten i Östergötlands län verkställde kvarstaden d 28 maj 1991. Efter begäran från Brännström hävde kronofogdemyndigheten senare kvarstaden beträffande viss egendom och kvarstadsbelade i stället dels två lastmaskiner dels en hyresfordran på Blomstedts Mekaniska Verkstad AB i konkurs. Fordringen, vars nominella belopp var 250 000 kr, värderades i kvarstadsärendet till 25 000 kr. Lastmaskinerna såldes, efter medgivande av Brännström, på auktion d 26 maj 1992. Den erhållna köpeskillingen, 85 000 kr resp 162 000 kr, belades med kvarstad och Farmek i Linköping, som ombesörjt auktionen, meddelades förbud att betala ut de influtna medlen till annan än kronofogdemyndigheten.

Geomar begärde hos kronofogdemyndigheten att få byta ut kvarstaden på de influtna medlen och på hyresfordringen mot bankgaranti av svensk affärsbank. Konkursboet motsatte sig detta. Under hänvisning till konkursboets inställning avslog kronofogdemyndigheten (kronofogden Marken) Geomars begäran i beslut d 21 sept 1992.

Geomar anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle tillåta utbyte av den från försäljningen av lastmaskinerna erhållna köpeskillingen mot bankgaranti av svensk affärsbank. Beträffande hyresfordringen yrkade Geomar i första hand tillåtelse att överlåta denna till annan och som ersättning för kvarstaden erlägga 25 000 kr till kronofogdemyndigheten. I andra hand yrkades tillåtelse att byta ut även hyresfordringen mot bankgaranti av svensk affärsbank. Eftersom kvarstaden avsåg att säkerställa visst värde och inte viss egendom saknade kronofogdemyndigheten enligt Geomar laglig grund att motsätta sig utbyte av den kvarstadsbelagda egendomen mot bankgaranti.

Konkursboet bestred bifall till besvären och anförde bl a: Den numera kvarstadsbelagda egendomen är att anse som jämställd med likvida medel. Den erbjudna bankgarantin är en väsentligt sämre säkerhet. Den som lämnat bankgaranti kan göra sådana invändningar i förhållande till banken att det skulle kunna bli nödvändigt att väcka särskild talan för att få betalt enligt bankgarantin. Dessutom finns det i dessa dagar anledning att ifrågasätta huruvida en garanti av en bank utgör fullgod säkerhet. Laglig grund torde saknas att tillåta utbytet.

HovR:n (hovrättspresidenten Petri, hovrättsrådet Holm och t f hovrättsassessorn Nilsson, referent) anförde i beslut d 9 nov 1992:

Skäl. UB saknar uttryckliga bestämmelser om en generell möjlighet för kvarstadsgäldenären att påkalla utbyte av kvarstadsbelagd egendom mot annan säkerhet. Enligt 16 kap 14 § 1 st UB föreligger emellertid möjlighet för kronofogdemyndigheten att på grund av särskilda skäl tillåta att kvarstadsgäldenären förfogar över egendomen. Gäldenären torde med stöd av detta lagrum kunna tillgodose borgenärens intressen genom pantförskrivning av egendomen, i följd varav verkställigheten av kvarstaden skall hävas. (Se Walin m fl, UB, 2 uppl s 583 f.) Denna lösning innebär att kronofogdemyndigheten trots uttrycklig begäran från borgenären kan neka verkställighet av en beslutad kvarstad, endast under hänvisning till att borgenärens behov av säkerhet för fordringsbeloppet tillgodosetts genom ställande av säkerhet i privaträttslig ordning. Detta förfaringssätt måste ses mot bakgrund av att samtidigt som borgenärens rätt skall tillgodoses detta inte bör få ske så att gäldenären drabbas mera än vad som är påkallat (jfr 4 kap 3 § UB). Den omständigheten att just pantförskrivning omnämns i litteraturen bör inte medföra att andra, likvärdiga säkerheter skulle falla utanför lagrummets tillämpning.

En bankgaranti får i och för sig anses kunna utgöra en säkerhet likställd med likvida medel. Den närmare utformningen av garantin får i det enskilda fallet bli avgörande för om denna har samma värde för borgenären som den egendom den är avsedd att ersätta. Vad som anförts av Brännström är inte av beskaffenhet att utesluta möjligheten av utbyte mot bankgaranti. Detta måste i stället bedömas efter innehållet i erbjuden bankgaranti. I sammanhanget måste även beaktas att en del av kvarstaden än så länge avser en fordran i en pågående konkurs, med den osäkerhet som oavsett värderingen följer därav.

Utbyte av kvarstaden på hyresfordringen mot inbetalning av det värde hyresfordringen upptagits till bör därför kunna ske. I övrigt bör såväl hyresfördringen som det hos Farmek kvarhållna beloppet kunna bytas ut mot bankgaranti på motsvarande belopp. Prövningen av den garanti som kan komma att företes bör emellertid ske hos kronofogdemyndigheten i första hand och efter särskild begäran från AB Geomar.

HovR:ns beslut. HovR:n förordnar med ändring av kronofogdemyndighetens beslut att Geomar mot lämnande av villkorslös bankgaranti skall erhålla upphävande av kvarstaden på dels de medel, 247 000 kr, som influtit vid försäljningen d 26 maj 1992 av två lastmaskiner, dels hyresfordringen på Blomstedts Mekaniska Verkstad AB i konkurs, 25 000 kr. Geomar skall även erhålla upphävande av kvarstaden på hyresfordringen mot inbetalning till kronofogdemyndigheten av 25 000 kr.

Kronofogdemyndigheten har att efter särskild begäran från Geomar pröva i vad mån den därvid erbjudna bankgarantin kan anses utgöra en med kvarstaden likvärdig säkerhet och ersätta kvarstadsbelagd egendom.

Konkursboet (ställföreträdare Brännström) anförde besvär och yrkade att HD skulle upphäva HovR:ns beslut att kvarstaden på viss egendom skulle hävas mot att Geomar ställde bankgaranti resp inbetalade 25 000 kr.

Geomar lät inte höra av sig.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rüger, föreslog i betänkande följande Beslut:

Skäl. Konkursboet har i HD framhållit, att det i UB inte fanns några uttryckliga bestämmelser om en generell möjlighet för kvarstadsgäldenären att påkalla utbyte av kvarstadsbelagd egendom mot annan säkerhet. Trots avsaknaden av dylika bestämmelser kunde konkursboet acceptera att detta skedde under förutsättning att en likvärdig säkerhet ställdes. Konkursboet har emellertid gjort gällande, att en bankgaranti inte är en lika god säkerhet som kontanta medel innestående i en bank.

Enligt konkursboet finns dessutom inte kvarstadsbelagd egendom för att fylla upp hela kvarstadsbeloppet om 600 000 kr. Den kvarstadsbelagda hyresfordringen lyder i vart fall nominellt på 250 000 kr. Det finns därför möjligheter att den slutgiltigt kan inbringa mer än värderingen i kvarstadsärendet, som är på 25 000 kr. Om kvarstadsgäldenären skulle tillåtas att välja ut enskilda föremål av flera kvarstadsbelagda objekt, skulle detta kunna leda till förluster för borgenären om egendomen avyttrades till ett högre pris än vad man säkerställt borgenären med, i synnerhet som borgenären - såsom fallet är i förevarande mål - inte har full säkerhet för den kvarstadsbelagda fordringen.

Om HD skulle rinna att detta var möjligt, krävs därför enligt konkursboets uppfattning, att den säkerheten är så stor, att den tillsammans med övrig kvarstadsbelagd egendom tveklöst fyller upp till 600 000 kr.

Såsom HovR:n funnit saknas uttryckliga bestämmelser om en generell möjlighet för kvarstadsgäldenären att påkalla utbyte av kvarstadsbelagd egendom mot annan säkerhet. Även om kronofogdemyndigheten i vissa fall när särskilda skäl föreligger kan tillåta kvarstadsgäldenären att förfoga över egendomen, om denne tillgodoser borgenären genom pantförskrivning av denna, torde man därav inte kunna dra den slutsatsen att andra säkerheter jämväl kan komma i fråga. I vart fall måste stor restriktivitet ådagaläggas när risk föreligger för att borgenärens säkerhet urholkas.

Såsom konkursboet påpekat kan tvist uppstå om bankgarantins giltighet och/eller tillämplighet, när betalning ur den påfordras. Detta synes utgöra ett så stort men för borgenären, att utbyte utan dennes medgivande inte bör komma i fråga.

Ej heller synes kunna godtas, att kvarstaden hävs genom att det belopp, som motsvarar det värde som hyresfordringen upptagits till i kvarstadsärendet, inbetalas till kronofogdemyndigheten, när dess nominella värde är avsevärt högre och den kvarstadsbelagda egendomen inte fyller upp hela kvarstadsbeloppet.

På grund av det anförda skall konkursboets talan i dess helhet bifallas.

HD:s avgörande. HD upphäver HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, referent, Lars K Beckman, Törnell och Munck) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Någon bestämmelse som uttryckligen medger kronofogdemyndigheten att - helt eller delvis - vägra sökt verkställighet av beslut om kvarstad för fordran eller häva sådan verkställighet på den grund att gäldenären ställer säkerhet för sökandens fordringsanspråk finns inte. En sådan rätt tillkommer inte heller eljest kronofogdemyndigheten, vare sig med stöd av 16 kap 14 § UB eller på annan grund (jfr 3 kap 6 § UB som endast avser verkställighet av dom eller beslut varigenom betalningsskyldighet har ålagts). Detta sammanhänger med de befogenheter som domstol har med avseende på beslutande om säkerhetsåtgärder. Enligt 15 kap 8 § RB skall sålunda säkerhetsåtgärd som har beviljats enligt 1, 2 eller 3 § i kapitlet - bl a kvarstad för fordran - omedelbart hävas av behörig domstol, bl a om säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden ställs; bestämmelsen måste antas vara tillämplig även då fråga är om partiellt hävande av kvarstad för fordran. HovR har i egenskap av överinstans i utsökningsmål inte mera långtgående befogenheter i förevarande hänseende än kronofogdemyndigheten.

Av det anförda följer att HovR:n inte ägt förordna om upphävande av kvarstaden på influtna medel om 247 000 kr och en hyresfordran mot att gäldenärsbolaget ställer bankgaranti. Bolagets yrkande härom skall därför ogillas.

Av allmänna principer för det exekutiva förfarandet och grunderna för 16 kap 14 § UB får anses följa att något hinder inte möter mot att kronofogdemyndigheten i fråga om verkställighet av beslut om kvarstad för fordran - liksom beträffande utmätning (jfr 4 kap 29 § 1 st) - när anledning därtill föreligger medger att viss egendom som har tagits i anspråk utbyts mot annan egendom. Ett skäl för sådant utbyte kan vara att gäldenären svårligen kan undvara viss egendom, som har tagits i anspråk. Vid bedömande om en begäran om byte av egendom skall bifallas bör främst beaktas, förutom gäldenärens behov, borgenärens intresse av att säkerställandet av hans fordringsanspråk inte äventyras. Om den redan ianspråktagna egendomen inte har ett värde som överstiger fordringsanspråket (jämte kostnader som skall tas ut), kan det inte komma i fråga att medge utbyte av egendom mot annan egendom med lägre värde. Med hänsyn till svårigheten att mera säkert uppskatta hur mycket viss egendom kommer att inbringa vid en realisation är det tydligt att försiktighet måste iakttas vid tillåtande av utbyte. Vad nu sagts gäller givetvis också då fråga är om beslut i saken av överinstans i utsökningsmålet.

I förevarande fall är fråga om att byta ut en kvarstadsbelagd hyresfordran mot ett kontantbelopp om 25 000 kr. Hyresfordringen har visserligen värderats endast till 25 000 kr i kvarstadsmålet, men fordringens nominella belopp uppgår till 250 000 kr och konkursförvaltaren har framhållit möjligheten av att den kommer att inbringa mera än vad den värderats till. Med hänsyn härtill och till att den egendom som belagts med kvarstad, enligt vad som upplysts i målet, inte skulle täcka konkursboets fordringsanspråk i fall hyresfordringen inbringar endast 25 000 kr finns det inte skäl att tillåta det begärda utbytet. Yrkandet därom skall alltså ogillas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut lämnar HD Geomars yrkande om tillstånd att få kvarstaden på viss angiven egendom utbytt mot ställande av en bankgaranti resp inbetalning av 25 000 kr utan bifall.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1993-07-12

Målnummer:
Ö4024-92