Sedan ett barn bortförts av fadern och denne på grund härav dömts för egenmäktighet med barn har han åter dömts för sådant brott på den grunden att han vägrat uppge vem som hade hand om barnet. Fråga, när barnet alltjämt ej kommit till rätta, om fadern på nytt skall anses ha gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn genom underlåtenhet att lämna uppgifter. Tillika fråga om bevisningen för att fadern skall ha kunnat lämna uppgifter av betydelse.


Lagrum:
7 kap. 4 § första st. brottsbalken (1962:700); 7 kap. 4 § tredje st. brottsbalken (1962:700); NJA 1991 s. 241
NJA 1991 s. 241; NJA 1992 s. 566
NJA 1993 s 277 (nr 58)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1993-06-15

Målnummer:
B1705-93