Fråga vid vilken tidpunkt tillämpning av skiljeavtal påkallats.

Uppslagsord:
Skiljedom; Klandertalan; Skiljeavtal

Lagrum:
11 § lag (1929:145) om skiljemän; 18 § lag (1929:145) om skiljemän; 21 § lag (1929:145) om skiljemän

(Jfr 1955 s 224)

John D sålde virke enligt kontrakt till K J A Skogsprodukter Handelsbolag. Kontrakten var försedda med en skiljedomsklausul. Jan A trädde sedermera i handelsbolagets ställe för en fordran som bolaget ansåg sig ha på John D. Jan A väckte genom sitt ombud advokaten Jan Olof Bergström talan mot John D, företrädd av advokaten Erik Lindén, vid Alingsås TR och yrkade att John D skulle återbetala visst belopp som han erhållit i förskott av handelsbolaget. Talan återkallades d 10 juli 1985 i samband med att Jan A i stället påkallade skiljedom i tvisten. Genom skiljedom d 7 maj 1986 förpliktades John D att till Jan A utge 45 271 kr jämte ränta och ersättning för skiljedomskostnader.

John D väckte talan mot Jan A vid Karlstads TR och yrkade hävning av skiljedomen. Som grund återopades i första hand att skiljedomen hade meddelats efter den i lag föreskrivna tiden.

Jan A bestred bifall till käromålet.

Till stöd för sin talan anförde John D bl a: Jan A påkallade genom sitt ombud skiljenämnd d 10 juli 1985. Påkallandeskriften är ställd till John D under hans ordinarie adress. Påkallandedatum är avgörande för tid inom vilken skiljedom skall meddelas (11 § och 18 § 2 st lagen om skiljemän). Skiljedomen har meddelats d 7 maj 1986, mer än sex månader efter den dag då skiljedom påkallades. Jämlikt 21 § 1 lagen om skiljemän skall därför skiljedomen på parts talan av domstol hävas. John D har inför skiljenämnden gjort invändning om att tiden för skiljedomens meddelande gått till ända och att skiljenämnden därför saknar behörighet att pröva tvisten. Skiljenämnden har uttalat, att man anser att tiden för skiljedomens meddelande utgick d 8 maj 1986. Ombud i skiljeförfarandet för John D var Erik Lindén. Enligt skiljenämndens domskäl synes den förutsätta att påkallandeskrift skall vara delgiven John D personligen, vilket skedde d 8 nov 1985. Först därefter skulle sexmånadersfristen börja löpa. Så är emellertid inte fallet, vilket skiljenämnden borde haft klart för sig. För att ändå upprätthålla skiljeförfarandet anger nämnden i sina domskäl som motivering att Jan A:s ombud Bergström måste anses ha saknat kännedom om att Lindén var John D:s ombud, att Bergström haft skäl för denna sin tro samt att Lindén underlåtit att ge tillkänna sin behörighet såsom ombud. Detta är felaktigt då såväl förhandlingar som brevväxling har förekommit Lindén och Bergström emellan i saken. Vid tidpunkten för påkallandet av skiljedom var Lindén ombud för John D vilket Bergström var medveten om. En kopia av påkallandeskriften till John D skickades av Bergström till Lindén för kännedom. När Lindén såsom ombud för John D erhållit skriften i fråga är John D delgiven denna. Lindén erhöll skriften d 15 juli 1985. Sista dag för meddelande av skiljedom skulle därmed ha varit d 15 jan 1986.

Jan A anförde bl a: Skiljedomen har meddelats i rätt tid. Den 10 juli 1985 översändes skrift vari skiljedom påkallades till John D för delgivning och till Lindén för kännedom. Den 27 aug skrev Bergström till Lindén och meddelade att John D inte blivit delgiven och att Bergström övervägde att anlita stämningsmannadelgivning. Lindén svarade ej på brevet. Ny påkallelseskrift sändes d 20 sept 1985. Kopia översändes för kännedom till Lindén. Brev från Lindén hade då kommit Bergström tillhanda. Av brevet framgår att Lindén ännu inte fått kontakt med John D. Först i brev avd 25 sept 1985 meddelade Lindén att han talat med John D i telefon. Den 8 okt 1985 översände John D ett brev till Bergström. Det sägs ingenting i brevet om att Lindén är ombud. I nov inkom hinder avseende stämningsmannadelgivningen av påkallandeskriften. Bergström översände ny påkallelseskrift till John D d 7 nov 1985, varå Lindén erhöll kopia. John D delgavs d 8 nov 1985. Den 3 febr 1986 skrev Lindén till skiljenämnden. I brevet talade Lindén om att han avsagt sig uppdraget som ombud för John D. Lindén skrev ett nytt brev till skiljenämnden samma dag, vari han angav att han saknade befogenhet och till synes behörighet att företräda John D. I brevet fanns ingen invändning om fel tid. Den 28 febr 1986 tillskrev Lindén skiljenämnden och omtalade att han hade fullmakt daterad d 7 febr 1986. Det är först då påståendet om att tiden för skiljenämndens dom utgått framfördes.

TR:n (lagmannen Nordahl samt rådmännen Eneström och Hertting) anförde i dom d 28 okt 1987:

Domskäl. Enligt 18 § 2 st lag om skiljemän skall, för det fall att parterna inte träffat överenskommelse om tid för skiljedomens meddelande, skiljedomen meddelas inom sex månader från den tidpunkt då skiljeavtalets tillämpning påkallades. Part som påkallar skiljedom skall enligt 11 § och 18 § lagom skiljemän skriftligen meddela motparten detta.

Utgångspunkten för beräkning av tiden för skiljedoms meddelande i detta mål skall vara när påkallandet av skiljedom kom John D tillhanda. Något uttryckligt krav på delgivning enligt delgivningslagen finns därvidlag inte i fråga om påkallande av skiljedom.

Jan A har genom Bergström i skrivelse, dagtecknad d 10 juli 1985 och ställd till John D, påkallat skiljedom med angivande av de frågor varom skiljedom önskas. Skrivelsen har översänts förutom till John D även till hans dåvarande ombud Lindén. Av skriftväxlingen, bl a ett brev d 22 juli 1985 från Lindén till Bergström, framgår att Lindén fått del av skrivelsen d 15 juli 1985. John D har delgetts en likalydande skrivelse dagtecknad d 7 nov 1985 dagen därpå.

Lindén var behörigt ombud för John D när han fick del av påkallelseskriften. Bergströms uppfattning eller tvekan i den frågan saknar enligt TR:ns mening betydelse. Eftersom Lindén, efter vad han själv bekräftat i brev till Bergström, fick del av skriften d 15 juli 1985 skall utgångspunkten för beräkning av tiden för skiljedoms meddelande vara d 15 juli 1985. Skiljedom skulle således ha meddelats senast d 15 jan 1986. Någon överenskommelse mellan parterna om förlängning av denna tid föreligger inte. Ej heller har andra åtgärder vidtagits för att få till stånd en förlängning av tiden.

TR:n finner således att skiljenämnden meddelat sin dom efter den tid som gäller. På grund härav skall skiljedomen hävas.

Domslut. Skiljedomen av d 7 maj 1986 hävs.

Jan A fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande av John D:s talan.

John D bestred ändring.

Till utveckling av sin talan i HovR:n gjorde parterna bl a följande tillägg.

Jan A: Den 15 juli 1985 var advokat Lindén inte ombud för John D i skiljemålet. I vart fall hade Lindén inte styrkt sin behörighet eller uppgivit sig vara behörigt ombud för John D vid denna tidpunkt. I brev till Bergström d 22 juli 1985 gav Lindén ett förslag till skiljeman samtidigt som han reserverade sig för sin behörighet. Genom att använda sig av begreppet behörighet ville Lindén klargöra att han eventuellt inte hade någon fullmakt. I brev d 27 aug 1985 till Lindén begärde Bergström besked av Lindén huruvida hans utseende av skiljeman skulle gälla eller inte. Annorlunda uttryckt gällde frågan om Lindén var ombud för John D eller inte. Frågan besvarades inte av Lindén. Handlingarna i målet styrker att Lindén under tiden d 15 juli-8 nov 1985 inte var ombud för John D. Enligt praxis kan en handling delges parten direkt. Genom att tillställa Lindén en kopia för kännedom av den till John D ställda påkallelseskriften avsåg Bergström att klargöra för Lindén att han inte avsåg att delge honom skriften. Det ifrågasätts om inte Lindén varit skyldig att för Bergström klargöra att han ansåg "förkännedomskopian" utgöra en till honom som ombud för John D ställd påkallelseskrift oberoende av John D:s intresse att förhala ärendet och oberoende av vilka instruktioner John D lämnat Lindén härvidlag.

John D: Lindén var ombud för John D i sakfrågan som handlade om tvist rörande ett virkeskontrakt. Intill dess ett ombud avträder är han likväl ombud och därmed behörig att mottaga delgivning för huvudmannens räkning. Bergströms vetskap och uppfattning om Lindéns kommunikationsproblem med John D gav honom inte anledning att betvivla, att Lindén verkligen var John D:s ombud, hur inskränkt Lindéns rörelsefrihet än må ha varit. Något uttryckligt besked om att Lindén avträtt som ombud har ej lämnats förrän d 3 febr 1986. I Bergströms brev d 27 aug 1985 till Lindén kan inte utläsas någon fråga av innebörd att Bergström efterfrågade om Lindén var behörig att företräda John D. Orsaken till att Bergström inte ansåg John D delgiven genom Lindén måste ha varit att Bergström trott att påkallande av skiljenämnd måste ske med part personligen och icke med ombud. Att Lindén reservationslöst först i nov 1985 utsåg skiljeman innebär inte att han först då blev ombud för John D utan endast att han då fick John D:s godkännande av åtgärden. En part kan delges såväl personligen sona genom sitt ombud. Är ombudet delgivet är sålunda parten delgiven. När Lindén är delgiven kan Bergström inte välja att betrakta delgivningen som ogiltig och verkningslös.

HovR:n (hovrättsråden Thorleif och af Klinteberg samt adj led Sandin och Månsson, referent) anförde i dom d 26 maj 1989:

Domskäl. Av en av John D d 28 febr 1985 dagtecknad rättegångsfullmakt för Lindén framgår, att Lindéns behörighet bl a omfattade rätt att väcka och utföra talan utom domstol och inför skiljenämnd. Lindén fick d 15 juli 1985 del av den skrift i vilken Jan A påkallade tillämpning av skiljeavtalet. I målet har inte förebringats omständigheter som ger HovR:n anledning anta, att full makten inte var gällande i nämnda hänseende sistnämnda dag. Det förhållandet att Bergström avsåg att i första hand delge John D personligen skriften medför inte att delgivningen av skriften med Lindén inte skulle binda John D.

På grund av det anförda och TR:ns skäl i övrigt skall TR:ns domslut fastställas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Jan A (ombud advokaten Per Sjödin) sökte revision och yrkade ogillande av John D:s talan.

John D (ombud advokaten Rune Johansson) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Johnsson, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Enligt 18 § 1 st lagen (1929:145) om skiljemän ankommer det i första hand på parterna att komma överens om den tid, inom vilken skiljedom skall vara meddelad. När, som i förevarande fall, parterna inte kommit överens om annat, skall enligt 2 st samma lagrum skiljedom meddelas inom sex månader från det skiljedom påkallades.

Skiljemannalagen lämnar flera processrättsliga frågor oreglerade. I lagen finns t ex inga bestämmelser som reglerar formen för påkallelse. Påkallelse kan således ske muntligen eller skriftligen. Med hänsyn bl a till att påkallelsen måste vara bevislig, torde emellertid skriftlig form vara det vanligast förekommande. Inte heller nämns i lagen något om delgivning. Part, som gör gällande att påkallelse har skett en viss dag, har emellertid att styrka detta.

I målet är ostridigt att advokaten Erik Lindén d 15 juli 1985 tog emot kopia av påkallelseskriften och att John D personligen fick del av påkallelsen först d 8 nov 1985. Frågan är från vilken av dessa två tidpunkter tidsfristen för att meddela skiljedom skall räknas.

Av utredningen framgår att Erik Lindén var ombud för John D i tvistemålet vid Alingsås TR, då han fick kopian av påkallelsen. Den till TR:n ingivna skriftliga fullmakten omfattar enligt sin ordalydelse rätt för Erik Lindén att väcka och utföra talan även inför skiljenämnd. Oaktat detta gav Erik Lindén vid upprepade tillfällen under skriftväxlingen med såväl Jan Olof Bergström som skiljenämnden uttryck för osäkerhet i fråga om sin behörighet. I skrift till Erik Lindén d 27 aug 1985 angav Jan Olof Bergström uttryckligen att John D inte var delgiven påkallelseskriften och begärde besked angående vissa processuella frågor. Erik Lindén lämnade inget annat besked än att han inte hade fått kontakt med John D och att han, när han nådde John D, skulle diskutera frågan om han skulle fortsätta med ärendet. Sedan Erik Lindén enligt brev till skiljenämnden d 3 febr 1986 avsagt sig uppdraget som ombud för John D utfärdade denne en ny fullmakt för honom d 7 febr 1986. Först därigenom tycks osäkerheten beträffande behörigheten ha varit helt undanröjd. Påståendet att påkallelse skett redan i juli 1985 framförde John D första gången i samband med att sistnämnda fullmakt d 28 febr 1986 gavs in till skiljenämnden, dvs när det redan hade förflutit mer än sex månader från det att Erik Lindén tog emot kopian av påkallelseskriften.

Med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till påkallelsen, måste det vara möjligt för den påkallande parten att själv utröna vid vilken tidpunkt påkallelse har skett. Jan A får mot bakgrund av såväl John D:s som Erik Lindéns agerande anses ha haft anledning att utgå från att Erik Lindén saknade behörighet att för John D ta emot påkallelsen. Oaktat att det i efterhand har kunnat konstateras att Erik Lindén var behörig, bör därför påkallelse inte anses ha skett förrän d 8 nov 1985. Skiljedomen har således meddelats inom sexmånadersfristen. Klandertalan skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD John D:s talan.

HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, referent, Törnell, Munck och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. När, som i förevarande fall, parterna inte kommit överens om annat, skall enligt 18 § lagen (1929:145) om skiljemän skiljedom meddelas inom sex månader från den dag då tillämpning av skiljeavtalet påkallades.

Den i målet aktuella påkallelseskriften, som var dagtecknad d 10 juli 1985, sändes av Jan A:s dåvarande ombud, advokaten Jan Olof Bergström, till John D personligen i rekommenderat brev med mottagningsbevis. En kopia för kännedom sändes samtidigt till advokaten Erik Lindén, som fick del av kopian d 15 juli 1985. John D själv fick del av påkallelsen d 8 nov 1985.

Erik Lindén var ombud för John D i ett mål vid Alingsås TR angående samma tvist som i skiljeförfarandet och fullmakten i det målet omfattade enligt sin ordalydelse rätt för Lindén att väcka och föra talan även inför skiljenämnd. Denne var alltså i och för sig behörig att ta emot påkallelse på John D:s vägnar.

Jan Olof Bergströms avsikt var emellertid otvetydigt att påkalla skiljeförfarande hos John D personligen. Av den fortsatta skriftväxlingen mellan Bergström och Erik Lindén framgår också dels att Bergström fortfarande hade den avsikten, dels att Lindén inte gav uttryck för att skiljeförfarande hade påkallats genom den kopia som han hade mottagit för kännedom utan tvärtom framförde viss osäkerhet beträffande sin behörighet att företräda John D. Påkallelse kan därför inte anses ha skett genom att Lindén d 15 juli 1985 fått del av kännedomskopian. Vid denna prövning skall påkallelse anses ha skett först d 8 nov 1985. Skiljedomen har alltså meddelats inom rätt tid.

På grund av det anförda och då John D inte heller i övrigt visat fog för sin klandertalan skall denna ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD John D:s talan.