Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i lokalerna utan stöd i något avtal med fastighetsägaren. Underhyresgästens faktiska nyttjande har ansetts grunda skyldighet att utge ersättning till fastighetsägaren motsvarande skälig hyra för lokalerna. Eftersom fastighetsägarens talan om ersättning grundat sig på det obehöriga nyttjandet har talan bifallits på denna grund utan hinder av att fastighetsägaren påstått att nyttjandet innefattat brott och yrkat skadestånd endast enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.


Lagrum:
2 kap. 4 § skadeståndslagen ( 1972:207); 17 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740); NJA 1946 s. 143

(Jfr 1946 s 143, 1987 s 243, 1988 s 161 och 1989 s 614)

Börje R förde efter stämning å Auto-West i Malmö AB (Auto-West) vid Malmö TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (chefsrådmannen Ramkull, rådmannen Stenefeldt och hovrättsassessorn Landin) anförde i dom d 22 juni 1989:

Yrkanden och redogörelse för saken. Börje R har yrkat att Auto-West förpliktas att till honom betala 22 384 kr 20 öre jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 5 febr 1987 till dess att betalning sker. Auto-West har bestritt käromålet men vitsordat skäligheten av yrkat kapitalbelopp jämte ränta.

Som grund för sin talan har parterna anfört följande.

Börje R.

Han äger fastigheten Ljungbyhus 6 i Malmö med adress Tessins väg 17. Enligt ett hyreskontrakt d 31 dec 1982 hyrde Ribershus Bil AB lokaler för kontor och bilutställning i fastigheten. Ribershus Bil AB överlät enligt avtal d 13 dec 1984 hyresrätten till lokalerna till Auto-West. Börje R sade med anledning härav upp hyresavtalet med Ribershus Bil AB med omedelbar verkan d 2 maj 1985. Något avtal om hyresrätten träffades inte mellan Börje R och Auto-West. Ribershus Bil AB försattes i konkurs i febr 1986.

Sedan Börje R väckt talan vid TR:n mot Ribershus Bil AB och Auto-West inträtt som intervenient i processen ålade TR:n genom en dom d 10 okt 1986 Ribershus Bil AB att vid äventyr av avhysning avflytta från lokalerna samtidigt som Auto-Wests talan om fastställelse att ett hyresförhållande förelåg mellan Börje R och Auto-West ogillades. Ribershus Bil AB och Auto-West överklagade TR:ns dom. Sedan Auto-West avflyttat från lokalerna i början av febr 1987 återkallades vadetalan och HovR:n avskrev d 6 maj 1987 målet. Efter det att Ribershus Bil AB hade överlåtit hyresrätten till Auto-West betalades hyra för lokalerna fram t o m okt 1986.

Börje R gör gällande att Auto-West genom att utan giltigt hyresavtal sitta kvar i lokalerna efter uppsägningen d 2 maj 1985 har rubbat hans besittning till dessa under sådana omständigheter att förfarandet är att betrakta som egenmäktigt förfarande alternativt självtäkt och därmed grundar skadeståndsskyldighet.

Auto-West.

Det är riktigt att Ribershus Bil AB hyrde lokalerna enligt ett hyresavtal i dec 1982. I april 1984 kom Auto-West in i lokalerna på så sätt att man av Ribershus Bil AB hyrde en del utrymmen för bilförsäljning i egenskap av underhyresgäst. I okt 1984 lät Ribershus Bil AB förstå att man var intresserad av att överlåta lokalerna och Auto-West förklarade sig intresserat av att överta dessa. I samband med Auto-Wests övertagande av lokalerna utfäste sig Ribershus Bil AB att ombesörja att hyresavtalet med Börje R överfördes på Auto-West. Auto-West utgick ifrån att Ribershus Bil AB var i stånd att genomföra detta. Auto-West tillträdde lokalerna d 1 jan 1985.

Auto-Wests närvaro i lokalerna var känd sedan tidigare. Bl a hade företaget en skylt utanför lokalerna. Börje R:s fastighetsförvaltare kände till förhållandena. Auto-West bibringades genom företrädare för Ribershus Bil AB uppfattningen att överföringen av hyreskontraktet var klar och genom Börje R:s fastighetsförvaltares uppträdande fick Auto-West uppfattningen att Börje R godkände överlåtelsen.

Processen i TR:n angående hyresförhållandet blev en fullständig framgång för Börje R. Det fastslogs att något hyresförhållande inte förelåg mellan Börje R och Auto-West. Av den anledningen såg sig Auto-West om efter andra lokaler. Auto-West betalade t o m okt 1986 hyra för lokalerna. Först försökte man betala hyran i företagets eget namn, något som Börje R inte ville acceptera. I stället betalades hyran av Auto-West för Ribershus Bil AB:s räkning.

Auto-West har inte förfarit oaktsamt genom att ingå avtal med Ribershus Bil AB om att överta lokalerna och att till träda dessa. Härtill kommer att Auto-West inte kunde förutse att Ribershus Bil AB skulle försättas i konkurs. Det kan inte heller läggas Auto-West till last såsom oaktsamhet att företaget har stannat kvar i lokalerna i avvaktan på att hyrestvisten skulle lösas. Den ekonomiska förlust Börje R har lidit till följd av Ribershus Bil AB:s konkurs utgör en påtaglig risk som varje borgenär får räkna med. Det är fråga om en ren förmögenhetsskada. Auto-West har inte gjort sig skyldigt till något brottsligt förfarande som kan grunda skadeståndsskyldighet.

Domskäl. Det är ostridigt att något hyresavtal inte har förelegat mellan Börje R och Auto-West. Det är vidare ostridigt att Auto-West alltsedan april 1984 disponerat vissa utrymmen i lokalerna enligt överenskommelse med Ribershus Bil AB och att detta bolag i dec 1984 har överlåtit sin hyresrätt till lokalerna till Auto-West. Den omständigheten att Auto-West har suttit kvar i lokalerna efter d 2 maj 1985 kan emellertid inte anses innefatta något brottsligt förfarande. Någon grund för skadeståndsskyldighet föreligger följaktligen inte. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut. Käromålet ogillas.

Börje R fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans vid TR:n förda talan. Utöver vad han åberopat i TR:n gjorde han i HovR:n gällande att Auto-Wests förfarande i vart fall var att bedöma som olovligt brukande enligt 10 kap, 7 § 2 st BrB.

Auto-West bestred ändring samt yrkade att HovR:n skulle avvisa vad Börje R först i HovR:n åberopat om att Auto-West gjort sig skyldigt till olovligt brukande.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsråden Winquist och Håkansson samt adj led Nordh, referent) anförde i dom d 28 maj 1990:

HovR:ns domskäl: Parterna har som grund för sin talan åberopat detsamma som antecknats i TR:ns dom. - - -

Börje R:s påstående om att Auto-Wests förfarande utgjort ett olovligt brukande grundar sig på samma sakförhållanden som han åberopat vid TR:n. Påståendet ger endast uttryck för en ny rättslig bedömning av sakförhållandena och innebär inte att Börje R därigenom åberopat någon ny omständighet.

Det är ostridigt att Börje R d 2 maj 1985 med omedelbar verkan sade upp hyresavtalet med Ribershus Bil AB. Det har efter denna tidpunkt därmed inte längre förelegat något hyresförhållande mellan Börje R och Ribershus Bil AB. Det är också ostridigt att lokalerna vid uppsägningstillfället och därefter använts av Auto-West men att något hyresavtal inte har förelegat mellan Börje R och Auto-West. Genom att Auto-West, trots nu angivna förhållanden, har brukat lokalerna i sin rörelse har Börje R:s besittning till lokalerna rubbats. Auto-Wests brukande av lokalerna måste antas ha skett med godkännande av bolagets ledning. Vad Auto-West anfört föranleder därför inte till annan bedömning än att besittningsrubbningen skett uppsåtligen. Förfarandet är att bedöma som egenmäktigt förfarande enligt 8 kap 8 § BrB.

En juridisk person kan visserligen inte ådömas straff eller annan brottspåföljd. Däremot kan en juridisk person drabbas av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott. En juridisk person kan dessutom enligt de allmänna grundsatserna om s k organansvar bli skadeståndsskyldig enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen för ren förmögenhetsskada som vållats genom brott (jfr prop 1972:5 s 180 f). Det är därvid fråga om ett ansvar på grund av eget vållande, vilket är att skilja från s k principalansvar.

Auto-Wests förfarande har, som HovR:n ovan konstaterat, utgjort ett brott. Auto-West har genom sitt handlande vållat Börje R ren förmögenhetsskada, om vars storlek det inte råder tvist.

På grund av det anförda skall Börje R:s talan bifallas.

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n Auto-West i Malmö AB att till Börje R betala 22 384 kr 20 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från d 5 febr 1987 till dess betalning sker.

Auto-West (ombud advokaten Bengt Kappelin) sökte revision och yrkade att HD med ändring av HovR:ns dom skulle ogilla Börje R:s talan.

Börje R (ombud advokaten Hans Lindell) bestred ändring.

Auto-West försattes d 8 maj 1991 i konkurs och konkursförvaltaren meddelade att konkursboet inte hade för avsikt att inträda i rättegången.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hallin, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl. Börje R har som grund för sin talan åberopat att Auto-Wests förfarande är att betrakta som egenmäktigt förfarande alternativt självtäkt eller olovligt brukande. För att egenmäktigt förfarande eller självtäkt skall föreligga krävs att annans besittning olovligen rubbats. I detta fall har Auto-West fått tillgång till lokalerna genom att i andra hand hyra dem av förstahandshyresgästen Ribershus Bil AB. Någon olovlig besittningsrubbning har således inte förelegat från början. Det förhållandet att Börje R inte accepterat vare sig att Auto-West hyrde lokalerna i andra hand eller att bolaget övertog hyresrätten medför inte heller att Auto-West skall anses ha gjort sig skyldig till något brottsligt förfarande i form av egenmäktigt förfarande eller självtäkt då hyresförhållandet mellan Ribershus Bil AB och Börje R upphörde. Auto-Wests utnyttjande av lokalerna sedan Ribershus Bil AB sagts upp kan dock rubriceras som ett olovligt brukande. I rättegången mellan Börje R och Ribershus Bil AB inträdde Auto-West som intervenient på Ribershus Bil AB:s sida och bestred Börje R:s yrkande om vräkning. Vidare yrkade Auto-West i egenskap av genkärande att rätten skulle fastställa att det förelåg ett hyresförhållande direkt mellan Auto-West och Börje R. I dom d 10 okt 1986 förpliktade TR:n Ribershus Bil AB att avflytta från lokalerna och ogillade Auto-Wests talan. Ribershus Bil AB och Auto-West överklagade domen. Sedan Auto-West fått tillgång till andra lokaler återkallade båda bolagen sin vadetalan och HovR:n avskrev målet d 7 maj 1987. Det kan inte anses ha varit helt oursäktligt av företrädarna för Auto-West att tro på framgång i rättegången med Börje R. Det subjektiva rekvisitet för ett brottsligt förfärande i form av olovligt brukande från Auto-Wests sida är därmed inte uppfyllt. Skadestånd på grund av brottsligt förfarande kan således inte utdömas.

Sedan fråga uppkommit i HD, huruvida Börje R:s talan kan uppfattas så att skadestånd skall utgå, även om det av honom åberopade förfarandet inte inneburit brottslig gärning, och i så fall på vilken rättslig grund, har parterna beretts tillfälle till yttrande i den delen. Börje R har därvid uppgivit att de rättsfakta han åberopar till stöd för sin talan är att Auto-West utan giltigt hyresavtal suttit kvar i lokalerna efter det att hyresgästen Ribershus Bil AB:s hyresavtal efter uppsägning upphört samt att Auto-West i anledning därav är skyldigt att ersätta honom den skada han lidit genom att bolaget obehörigen kvarsuttit i lokalerna. Börje R har vidare uppgivit att han, sedan Auto-West begärt besked om lagstöd för talan och om vilket brott som bolaget skulle gjort sig skyldigt till, åberopat 2 kap 4 § skadeståndslagen och påstått att Auto-Wests förfarande är att bedöma som egenmäktigt förfarande alternativt självtäkt eller olovligt brukande. Auto-West har genmält att Börje R:s talan är begränsad till att han åberopat 2 kap 4 § skadeståndslagen och till de omständigheter som han anfört till stöd härför.

Vid avgörandet av dispositiva tvistemål gäller den så kallade dispositionsprincipen som innebär bland annat att rätten inte får grunda sin dom på en omständighet, som part inte har åberopat till grund för sin talan (17 kap 13 § RB). Det finns däremot inte någon regel som på motsvarande sätt binder domstolen till de lagregler eller andra rättsregler som part har åberopat i målet (NJA 989 s 621 JustR Linds tillägg med där angiven litteratur). I det aktuella målet bör domstolen vara oförhindrad att föra ett resonemang som inte nödvändigtvis hänför sig till samtliga av Börje R åberopade rättsfakta. Så som också framkommer i Börje R:s yttrande kan hans grunder sammanfattas på så sätt att Auto-West har, under en viss tid, använt sig av hans lokaler utan hans samtycke och att han är berättigad till ersättning för detta. Med hänsyn till det anförda och då HD inte funnit att Auto-Wests förfarande är brottsligt har HD att bedöma om ersättning ändå kan utgå på av Börje R åberopade sakförhållanden.

I målet är ostridigt att Auto-West utnyttjat lokalerna efter det att hyresförhållandet mellan Ribershus Bil AB och Börje R upphört. Det är vidare ostridigt att något hyresförhållande inte kom till stånd mellan Auto-West och Börje R och att Auto-West efter okt 1986 inte betalat något för nyttjandet av lokalerna. Ledningen för Auto-West måste ha varit medveten om att inte heller Ribershus Bil AB erlagt någon hyra under den i målet aktuella tiden. Genom att sitta kvar i lokalerna har Auto-West hindrat Börje R att på annat sätt ha någon nytta av dessa. Under ovan anförda omständigheter bör Auto-West betala en skälig ersättning till Börje R för den nytta som bolaget har haft genom att ha tillgång till lokalerna. Det råder inte tvist om det belopp som Börje R yrkat ersättning med.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Bengtsson, Lind, referent, och Törnell) beslöt följande dom:

Domskäl. Börje R har gjort gällande att Auto-Wests företrädare gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande, alternativt självtäkt, eller olovligt brukande genom att utan att det fanns något hyresavtal mellan Börje R och Auto-West låta bolaget stanna kvar i de uthyrda lokalerna efter det att hyresavtalet med förstahandshyresgästen Ribershus Bil AB upphört att gälla. För tiden nov 1986-jan 1987 är därför Auto-West enligt vad Börje R hävdat på grund av 2 kap 4 § skadeståndslagen skyldigt att utge skadestånd till Börje R motsvarande hyra för samma tid med visst avdrag.

Av utredningen framgår att Auto-Wests företrädare i en rättegång mot Börje R - som pågick under den tid yrkandet avser - gjort gällande, att Börje R genom sin fastighetsförvaltare lämnat sitt medgivande till att Auto-West inträdde som hyresgäst i Ribershus Bil AB:s ställe. Det kan inte anses visat, att Auto-Wests företrädare vid den tiden faktiskt förstod, att den i rättegången hävdade ståndpunkten var obefogad och att bolaget olovligen kvarblev i lokalerna. Därmed kan Auto-Wests företrädare inte läggas till last att ha begått något av de påstådda brotten, varför Börje R:s talan inte kan bifallas enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.

Inom processrätten gäller som en princip att en domstol har att tillämpa den adekvata rättsregeln på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, även om parten inte hänfört sig till rättsregeln i fråga (se t ex NJA 1989 s 614). Sedan parterna genom särskilt beslut beretts tillfälle att yttra sig i frågan om skadeståndsskyldighet kan åläggas Auto-West, även om något brottsligt handlande inte förekommit, har därför HD nu att pröva, om talan kan bifallas på grund av de av Börje R åberopade objektiva omständigheterna oberoende av om Auto-Wests företrädare gjort sig skyldig till brott.

Auto-West har utan stöd i något avtal med Börje R nyttjat dennes lokaler. Auto-West har därmed ådragit sig skyldighet att ersätta Börje R motsvarande skälig hyra för lokalerna (jfr Hellner, Skadeståndsrätt, 4 uppl s 316 med hänvisningar till bl a NJA 1946 s 143 samt Agell i Festskrift till Jan Hellner s 23 ff). Om beloppets skälighet i och för sig råder inte någon tvist mellan parterna. I enlighet härmed skall Börje R:s talan bifallas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR:n Sterzel och Nilsson var skiljaktiga i fråga om motiveringen och anförde: Som majoriteten funnit har Auto-West genom att nyttja Börje R:s lokaler utan stöd i något avtal med denne ådragit sig skyldighet att ersätta Börje R motsvarande skälig hyra för lokalerna. Det gäller oavsett huruvida nyttjandet var brottsligt eller ej, och det saknas därför anledning att ta ställning till sistnämnda fråga. I övrigt är vi ense med majoriteten.

NJA 1946 s. 143; NJA 1987 s. 243; NJA 1988 s. 161; NJA 1989 s. 614

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1993-02-08

Målnummer:
T279-90