Efter det att ett lokalhyresavtal hade upphört kvarstannade en underhyresgäst i lokalerna utan stöd i något avtal med fastighetsägaren. Underhyresgästens faktiska nyttjande har ansetts grunda skyldighet att utge ersättning till fastighetsägaren motsvarande skälig hyra för lokalerna. Eftersom fastighetsägarens talan om ersättning grundat sig på det obehöriga nyttjandet har talan bifallits på denna grund utan hinder av att fastighetsägaren påstått att nyttjandet innefattat brott och yrkat skadestånd endast enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.


Lagrum:
2 kap. 4 § skadeståndslagen ( 1972:207); 17 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740); NJA 1946 s. 143
NJA 1946 s. 143; NJA 1987 s. 243; NJA 1988 s. 161; NJA 1989 s. 614
NJA 1993 s 13 (nr 3)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1993-02-08

Målnummer:
T279-90