Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har inte ansetts tillämpliga i fråga om förening av åtal för brott med talan om skadestånd i anledning av brottet.


Lagrum:
14 kap. 7 a § rättegångsbalken (1942:740); 22 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)

Vid Köpings TR handläggs ett brottmål (mål B 331/91) mellan Markku H, målsägande, och Hans J, tilltalad, angående enskilt åtal för förtal. Vid Göteborgs TR handläggs ett tvistemål (mål T 7/92) mellan Markku H, kärande, och Volvo Personvagnar Komponenter AB, svarande, angående skadestånd i anledning av förtal. Käromålet grundar sig på att bolaget som arbetsgivare för Hans J uppges ha principalansvar för det brottsliga handlande Hans J påstås ha gjort sig skyldig till.

Göteborgs TR anmälde, efter hemställan av Markku H och Volvo Personvagnar Komponenter AB, till HD att de ifrågavarande målen borde förenas i en rättegång vid Köpings TR.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Holmstrand, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: I 22 kap 3 § RB finns en bestämmelse om att rätten får förordna att ett enskilt anspråk som förs i ett särskilt mål vid rätten skall tas upp till behandling i samband med åtalet. Någon motsvarande bestämmelse till 14 kap 7 a §, som behandlar förening av tvistemål som väckts vid olika domstolar, finns däremot inte i 22 kap. HD finner därför hinder föreligga att meddela förordnande enligt 14 kap 7 a § RB om förening av målen.

HD (JustR:n Vängby, Lind, Gad, Törnell, referent, och Lambe) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1992-10-26

Målnummer:
Ö1655-92