Fråga om byggnadsentreprenör gjort sig skyldig till sådan grov vårdslöshet som avses i 5 kap 8 § i Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72).

(Jfr 1986 s 61)

Strängnäs kommun (kommunen) och Flens Byggnadsaktiebolag (bolaget) träffade i jan 1979 avtal om att bolaget skulle såsom generalentreprenör utföra arbeten avseende om-, till- och nybyggnad av Mariefreds skola. I entreprenaden ingick bl a uppförandet av en ny matsalsbyggnad med innertak av träpanel. Slutbesiktning av entreprenadarbetena ägde rum år 1980. Garantitiden utgick år 1982. Den 1 maj 1985 rasade innertaket med regelverk i sin helhet ned i matsalen sedan infästningen i de ovanförliggande limträbalkarna släppt.

Efter egen ansökan d 1 juli 1985 försattes bolaget i konkurs vid Katrineholms TR samma dag. Konkursen handläggs som ordinär konkurs med advokaten Anders Engdahl som förvaltare.

Kommunen bevakade i konkursen fordran avseende kostnader för nytt innertak, ny inredning m m och som grund för fordringen åberopades att bolaget vid utförandet av arbetena med taket i matsalen gjort sig skyldigt till grov vårdslöshet.

Förvaltaren bestred i anmärkningsskrift bevakningen helt och förnekade därvid grov vårdslöshet från bolagets sida.

Då förlikning inte kunde träffas hänsköts tvistefrågan d 14 okt 1985 till rätten.

I rättegången bestämde kommunen slutligt det bevakade beloppet till 190 035 kr.

Förvaltaren vitsordade beloppet som i och för sig skäligt.

TR:n dagmannen Sturkell samt rådmännen Behrman och Svahn) anförde i slutligt beslut d 26 febr 1987:

Parternas sakframställning och bevisning.

Kommunen har anfört: Enligt de för entreprenaden gällande konstruktionsritningarna skulle takbjälklaget, uppifrån räknat, bestå av papptäckning, panel, limträbalk och 170 mm mineralull mellan balkarna och plastfolie under mineralullen, regel 48 X 45 mm och 45 mm mineralull mellan reglarna och svart papp under mineralullen samt innertakpanelen. Vid utförandet ändrade entreprenören konstruktionen så att han under den angivna regeln, som i utförandet var 45 X 45 mm, och det 45 mm tjocka mineralullslagret spände snören och lade till en regel 45 X 45 mm och en mellanspikregel 25 x 69 mm. Den tillagda uppreglingen möjliggjorde dragning av elledningar och dosor till takuttag för armaturer utan att isoleringen skadades. Andringen beslöts av den ansvarige arbetsledaren på byggnadsplatsen. Han handlade därvid helt på eget bevåg utan att ha kontakt med beställaren eller konstruktören. Ändringen medförde att undertakets vikt ökade med 3,7 kg per meter limträbalk. Konstruktören hade inte gett någon anvisning om hur infästningen i limträbalken skulle utföras. Den utfördes så att den övre regeln fästes i limträbalken med 3-tumsspik som slogs i med spikmaskin. Med den aktuella belastningen borde spikavståndet ha varit högst 40 cm men avstånden varierade i utförandet från 17 cm ända upp till 93 cm, se bilaga 1. (Denna här utesluten; red:s anm.) Genom att använda alltför klen spik med alltför stora avstånd i förhållande till belastningen på spikförbandet har bolaget förfarit grovt vårdslöst. Felet har inte kunnat märkas vid slutbesiktningen eller före garantitidens utgång. Bolaget har därför enligt AB 72 5 kap 8 § ansvaret för att innertaket rasat.

Konkursförvaltaren har vitsordat allt vad kommunen sålunda påstått om de faktiska förhållandena. Han har också vidgått, att bolaget förfarit vårdslöst. Han har dock gjort gällande att vårdslösheten inte är att bedöma som grov. Till utvecklande av sin ståndpunkt har förvaltaren anfört: För att en entreprenörs vårdslöshet skall kunna betraktas som grov bör krävas att han gjort sig skyldig till vad som brukar kallas byggfusk. Med byggfusk menas att entreprenören hoppar över något viktigt moment eller använder undermåligt material, allt i syfte att tjäna pengar på beställarens bekostnad. I förevarande fall har entreprenören handlat efter bästa förstånd och i det vällovliga syftet att utan extra kostnad för beställaren ge honom ett bättre tak än enligt den ursprungliga konstruktionen.

Förhör har i målet hållits, på kommunens begäran med ingenjören Lars Brink och på förvaltarens begäran med civilingenjören Sixten Olsson. Båda har hörts som sk sakkunniga vittnen. Envar av dem har i sin utsaga bekräftat vad den part som åberopat honom anfört i sin sakframställning.

Skäl. Den fråga TR:n har att ta ställning till är huruvida den vårdslöshet som bolaget gjort sig skyldigt till vid infästningen av innertaket är grov eller inte.

TR:n konstaterar, närmast som en truism, att ett hållfast innertak är av vital betydelse för att en byggnad, där människor skall uppehålla sig dagligdags, skall kunna fungera för sitt ändamål. Vad man här främst tänker på är givetvis risken för svåra personskador i händelse innertaket faller ned. Ju flera människor lokalen är avsedd för desto större krav måste ställas på kvaliteten i arbetet med infästning av innertaket.

Den i bilaga 1 påvisade oregelbundenheten i spikavstånden och den stora förekomsten av avstånd större än det enligt parternas samstämmiga uppfattning största godtagbara avståndet 40 cm gör på TR:n intryck av slarv och nonchalans vid arbetets utförande. Med tanke särskilt på att det varit fråga om en skolmatsal och alltså en lokal avsedd som praktiskt taget daglig uppehållsplats för ett stort antal, till övervägande delen unga människor finner TR:n att den vårdslöshet, som ostridigt ligger bolaget till last, är att bedöma som grov. Kommunen skall därför förklaras berättigad till utdelning i bolagets konkurs för det bevakade beloppet.

TR:ns beslut. TR:n förklarar Strängnäs kommun äga rätt till utdelning i Flens Byggnads AB:s konkurs för en fordran om 190 035 kr.

Konkursboet anförde besvär i Svea HovR och yrkade att konkursförvaltarens talan vid TR:n skulle bifallas.

Kommunen bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Gehlin, Urell, referent, och Adolfsson samt adj led Bergkvist) anförde i slutligt beslut d 14 juni 1988:

HovR:ns skäl. Vid infästningen av ett innertak av ifrågavarande slag måste av säkerhetsskäl ställas höga krav på kvaliteten i det utförda arbetet. Det måste ha stått klart för bolaget att det sätt på vilket arbetet utfördes medförde en påtaglig risk för att taket skulle falla ner. Vid sådant förhållande är den vårdslöshet, som ostridigt ligger bolaget till last, att bedöma som grov. Kommunen är därför berättigad till ersättning för den uppkomna skadan och skall således, som TR:n funnit, förklaras berättigad till utdelning i bolagets konkurs för det bevakade beloppet, som till sin storlek är ostridigt.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Konkursboet (vars talan fördes av konkursförvaltaren) anförde besvär och yrkade bifall till sin talan i HovR:n.

Kommunen (ombud advokaten Stig Friberg) bestred ändring.

HD beredde Boverket och Entreprenörföreningen tillfälle att avge yttranden i målet.

Boverket anförde i yttrande d 16 jan 1990 bl a: Av handlingarna framgår att takbjälklaget, enligt de för entreprenaden gällande konstruktionsritningarna, uppifrån räknat skulle bestå av papptäckning, panel, limträbalk, 170 mm mineralull mellan balkarna och plastfolie under mineralullen, regel 48 x 45 mm, 45 mm mineralull mellan reglarna och svart papp mellan reglarna, innertakpanel.

Vid utförandet ändrade entreprenören konstruktionen så att det under den angivna regeln, som i utförandet var 45 X 45 mm, och det 45 mm tjocka mineralullslagret spändes snören och lades till en regel 45 X 45 mm och en mellanspikregel 25 X 69 mm. Den tillagda uppreglingen möjliggjorde dragning av elledningar och dosor till takuttag för armaturer utan att isoleringen skadades. Ändringen beslutades av den ansvarige arbetsledaren på byggnadsplatsen. Någon kontakt från arbetsledaren med beställaren eller konstruktören med anledning av ändringen togs inte. Någon anvisning om hur infästningen i limträbalken skulle utföras hade, förutom hänvisningar i beskrivning, inte lämnats av konstruktören. Infästningen utfördes så att den övre regeln fästes i limträbalken med 3-tumsspik som slogs i med spikmaskin. Inträngningsdjupet var 37 mm på de spikar som drogs ut vid raset; blank spik 75 X 31, dvs längd 75 mm och tvärmått 3,1 mm. Detta värde, 37 mm, överensstämmer bra med uppgiften att aktuell regel hade dimensionen 45 X 45 mm och spikarna, som sköts in med spikpistol, trängde in ca 8 mm i virket, dvs 75-45+8=38 mm. (Se boverkets bilagda tekniska utlåtande.)

Vid skolans uppförande gällde Svensk Byggnorm 67 Föreskrifter, råd och anvisningar till byggnadsstadgan (SBN 67) och Allmän material- och arbetsbeskrivning för husbyggnadsarbeten (Hus-AMA 72).

SBN 67 var tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan (BS) och bestod av dels föreskrifter jämlikt 76 § 1 mom BS, dels råd och anvisningar jämlikt 2 mom i samma paragraf. Aktuell föreskrift i detta fall var 27:323. Avsnittet är typografiskt utformat med full spaltbredd och innebär således bindande föreskrift jämlikt tidigare gällande 76 § 1 mom BS.

I avsnitt 27:323 anges tillåten spiklast vid axiell dragning i virke med konstant fuktkvot. I virke, som kan väntas torka efter spikning, skall tillåtna utdragslaster reduceras med 30%.

Med den aktuella belastningen borde spikavståndet ha varit högst 40 cm (samstämmig uppgift av parterna) men avstånden varierade i utförandet (enligt uppgift i Lars Brinks yttrande 1985-05-02) mellan 380 mm och 650 mm.

Boverket delar besiktningsmännens - Lars B och Jan B - bedömning att orsaken till raset var för gles spikning och/eller för kort spik. Enligt boverket behöver inte avsmältningen av snön vara den utlösande faktorn. Uttorkning/uppfuktning av limträbalkarna under vinter- resp sommarhalvåret kan ha reducerat bärförmågan så att taket rasat utan att någon stöt eller impuls utlöst raset. (Se boverkets bilagda tekniska yttrande.)

Av handlingarna framgår vidare att taldagskonstruktionen och infästningsmetod har beskrivits av konstruktören.

Vid projektering används vanligtvis olika allmänna material- och arbetsbeskrivningar (AMA). AMA består, i likhet med den typografiska utformningen i SBN 67, av bindande föreskrifter och icke bindande hänvisningar, råd ed. Det vanligaste förfarandet vid upprättande av en beskrivning torde vara att detta sker i nära anslutning till de olika AMA-böckerna. Eftersom AMA innehåller ett antal bokstavs- och sifferkodade beskrivningstexter är det vanligt att beställaren eller hans konsulter, i stället för att själva författa en beskrivning, åberopar lämpliga koder och rubriker i beskrivningarna. I det fall avvikelse från AMA önskas skrivs kompletterande text i beskrivningen. Branschens beskrivningar har genom detta system blivit starkt standardiserade och allmänt använda. Aktuell föreskrift i detta fall är Hus-AMA 72 punkt HS.152, vilken åberopas i beskrivningen. I punkt H5. 152 anges bl a att upphängningsjärn skall antingen "vara av minst 2 X 25 mm plattstål eller minst 6 mm rundstål. Upphängningsjärn gjuts in, skjuts fast, skruvas eller spikas i den bärande konstruktionen". Det anges inte om punkten avser fritt hängande undertak eller mot yttertaksstommen tätt ansluten undertakskonstruktion. Punkten bör anses avse båda typerna.

Allmänt gäller enligt Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings och installationsentreprenader AB 72 (AB 72) att entreprenören skall utföra arbetena enligt vad som avtalats eller måste anses avtalat. En allmän princip torde vara att i de fall beställaren inte givit uttryckliga föreskrifter, t ex beträffande utförandesätt för de i entreprenaden ingående arbetena, föreligger brist eller fel om arbetena inte utförts på fackmässigt sätt.

I förevarande ärende har entreprenören, såväl beträffande regelverket som metoden för in fästning, valt en annan utformning än den som angetts i konstruktionshandlingarna. Vid frångående av den i konstruktionshandlingarna angivna utformningen måste ett ansvar åvila entreprenören att tillse att gällande myndighetsföreskrifter iakttages (i detta fall SBN 67) och att arbetet utförs på ett fackmässigt sätt. Som framgår av bl a boverkets tekniska yttrande har så ej skett.

Sammanfattningsvis anser boverket att entreprenören förfarit vårdslöst. Vid infästningen av ett innertak av ifrågavarande slag måste givetvis av säkerhetsskäl ställas höga krav på kvaliteten i det utförda arbetet. Den på eget bevåg ändrade konstruktionen och den försummelse som därefter visats bedömer boverket med hänsyn till ovan anförda omständigheter såsom graverande.

(Det av Boverket åberopade och till yttrandet fogade tekniska utlåtandet har här uteslutits; red:s anm.)

Entreprenörföreningen anförde i yttrande d 8 okt 1990: Den för målet avgörande frågan är huruvida byggnadsbolagets sätt att gå till väga har innefattat grov vårdslöshet enligt AB 72 kap 5 § 8. Innan vi redovisar vår inställning i den frågan, vill vi dock först nämna något om innebörden av begreppet "grov vårdslöshet" i andra rättsliga sammanhang.

Inom verkstadsindustrin, som vid utförande av monteringsarbeten företer stora likheter med byggnadsindustrin, tillämpas vid leverans och montage av maskiner och annan mekanisk utrustning allmänna leveransbestämmelser, benämnda NLM 80. NLM 80 bygger i sin tur på motsvarande internationella bestämmelser, vilka benämns ECE 188 A. NLM 80 innehåller bland annat en del bestämmelser om ansvarsbegränsning för olika situationer, vilka bestämmelser dock inte kan göras gällande mot beställaren om leverantören gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. I en vederhäftig kommentar (Deullar/Nordström) till NLM 80 och ECE 188 A förklaras, att grov vårdslöshet kan anses föreligga vid ett chanstagande, som innebär att leverantören varit medveten (här understruket) om den stora skaderisken.

I kommentar till AB 54 (Sten K, Entreprenadjuridik) har beträffande begreppet grov vårdslöshet endast angetts följande: "Vad man efter garantitiden behöver skydd för är rena undantagsfall, nämligen vad som gått förbi alla kontroller och byggherrens egen kontinuerliga övervakning och som dessutom kan karaktäriseras som yrkesfusk. Därmed faller alla bagatellartade förseelser bort. Yrkesfusket - vad man i momentet benämner fel eller brister grundade på grov vårdslöshet - finns ingen anledning att skydda genom förkortad preskription och självfallet ej heller fel och brist, orsakade av svikligt förfarande, om sådant till äventyrs skulle kunna ådagaläggas."

Även i Motiv AB 72 har till förklaring av uttrycket grov vårdslöshet använts beteckningen "yrkesfusk".

Lagrådet har vid ett tillfälle (prop 1960:34 s 141) - efter att först ha konstaterat att svenska domstolar har stränga krav för begreppet grov vårdslöshet - uttalat att det inte skulle föreligga rätt till ansvarsbegränsning när skada orsakats "med insikt (här understruket) om att skada sannolikt skall uppkomma och under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn".

Till belysning av frågan om grov vårdslöshet kan även redovisas två entreprenadmål, som båda har avgjorts av mycket kvalificerade skiljenämnder.

1. Tätningsarbeten skulle utföras i ett tunneltak. För vissa arbetsmoment krävdes att en arbetare NN stod på en stege och sköt med bultpistol in i tunneltaket. När bultpistolen vid en avfyring klickade gick NN ned från stegen för att provskjuta mot ett plant underlag, vilket är ett normalt moment då en bultpistol klickar. NN tryckte pistolmynningen mot locket på en "trälåda", som gick längs tunnelgången och innehöll en kabel (50 000 volt). Skottet (spik, 9 cm) trängde genom lådans lock och in i kabeln, vilket medförde strömavbrott och driftstopp i en fabriksanläggning med stor ekonomisk skada som följd. Frågan om grov vårdslöshet var av betydelse för bedömning av huruvida entreprenören ägde rätt att åberopa avtalade begränsningar av ansvaret.

Skiljenämnden angav i domskälen följande: "Anledning saknas antaga att NN vid tillfället insåg (här understruket) att spiken skulle kunna träffa och skada högspänningskabeln. Man får snarare utgå från att NN handlat impulsivt och utan att tänka på att det löpte en kabel i lådan. Den vårdslöshet som NN visat kan mot bakgrund av det sagda enligt skiljemännens mening inte bedömas som grov.

2. En tennis- och badmintonhall uppfördes på totalentreprenad och omfattade bland annat projektering och utförande av samtliga arbeten. Ungefär två och ett halvt år efter garantitidens (2 år) utgång rasade en del av hallens tak och det blev ett 80-100 kvm stort hål i taket. Det framkom vid efterföljande utredning, att en avväxlingsbalk, som enligt ritning skulle ha utförts, saknades.

Skiljenämnden angav i domskälen att det inte hade visats att byggnadsbolaget eller någon för vilkens handlande byggnadsbolaget svarade haft insikt om att balken inte monterats och således hade inte heller någon på byggnadsbolagets sida haft insikt (här understruket) om att det förelegat betydande risk för att skada skulle inträffa. Inte heller vad som i övrigt hade framkommit i målet rörande de omständigheter under vilka det påtalade felet blivit begånget och omfattningen av den skaderisk, som varit förbunden med underlåtenhet att anbringa balken, föranledde skiljenämnden att beteckna den försummelse som låg byggnadsbolaget till last som grov vårdslöshet.

Av vad som redovisats framgår, att det enligt svensk rätt genomgående krävs ett klart medvetande ("insikt") om en stor skaderisk i den aktuella situationen för att grov vårdslöshet skall anses föreligga.

I nu förevarande fall kan noteras att byggnadsbolaget enligt vad kommunen uppgivit lagt till uppreglingen för att göra det möjligt att dra elledningar och utföra dosor till takuttag för armaturer utan att isoleringen av mineralull skadades. Byggnadsbolaget har alltså på egen bekostnad lagt till såväl material som arbetsutföranden för att i beställarens intresse erhålla ett så bra resultat som möjligt. Byggnadsbolaget får härigenom anses ha visat att man varit inställd på att lämna ifrån sig ett så fullgott arbete som möjligt.

Nämnas kan vidare att uppregling och spikning av undertak är mycket vanligt förekommande arbetsmoment såväl vid nybyggnad som vid reparations- och ombyggnadsarbeten. Val av spiksort, spikstorlek och spikavstånd sker därför i praktiken i största utsträckning genom att träarbetare och arbetsledning utnyttjar sin beprövade erfarenhet och allmänna yrkeskunskap. I detta fall borde enligt vad som framkommit i målet spikavståndet ha varit högst 40 cm medan avstånden i verkligheten varierade mellan 38 cm och 65 cm. Ingenting i målet tyder på att detta skulle ha varit utslag av ett medvetet risktagande från byggnadsbolagets ansvarige arbetsledare eller övriga anställda. Tvärtom måste med hänsyn till omständigheterna antagas att byggnadsbolaget skulle ha valt större spik och/eller tätare spikning - alternativt sökt inhämta konstruktörens instruktioner - om man bara hade varit medveten om risken med det valda spiksättet. Det kan för ordningens skull också noteras, att det i detta fall saknats ekonomiska incitament för att underlåta ett bättre utförande, eftersom merkostnaderna för en bättre spikning skulle ha varit försumbara.

Med hänsyn till vad som anförts anser vi, att byggnadsbolagets sätt att gå till väga vid uppspikning av reglar och undertak inte innefattat grov vårdslöshet enligt AB 72 kap 5 § 8.

Målet avgjordes efter förhandling.

HD (JustR:n Vängby, Palm, Gad, Munck och Nilsson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Kontraktet beträffande den i målet aktuella byggnadsentreprenaden hänvisar till Svenska teknologföreningens allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72). Enligt 5 kap 8 § i AB 72 ansvarar entreprenören för brist eller fel som inte har märkts och inte heller bort märkas före garantitidens utgång i den mån bristen eller felet visas ha sin grund i grov vårdslöshet av entreprenören.

Frågan i målet gäller om bolaget vid utförandet av arbetena med taket på Mariefreds skola har gjort sig skyldigt till grov vårdslöshet i den mening detta begrepp har i 5 kap 8 § i AB 72. Konkursboet har gjort gällande att grov vårdslöshet i denna mening förutsätter någon form av byggfusk vid arbetenas utförande. Kommunen anser däremot att grov vårdslöshet kan föreligga även i andra fall. Huruvida arbetena har utförts med insikt om att skada sannolikt skulle uppkomma eller ej är enligt kommunens mening inte avgörande.

I AB 72 anges inte närmare vad som skall förstås med grov vårdslöshet. Frågan har emellertid berörts i Motiv AB 72, som utarbetats av Svenska teknologföreningens kontraktskommitté. Där sägs att gränsen mellan grov vårdslöshet och enkel vårdslöshet är svår att dra men att vad som i dagligt tal kallas yrkesfusk under alla omständigheter bör hänföras till grov vårdslöshet (2 utgåvan, 1985, s 149). I litteraturen har framhållits att uttrycken yrkesfusk och byggfusk är nästan de enda som brukar nämnas som exempel på grov vårdslöshet enligt AB 72 (se Åke Lindsö, Juridik för byggbranschen, 1991 s 105;jfr Sten K, Entreprenadjuridik, 1960 s 233 och Jan Hellner, Speciell avtalsrätt II, 1984 s 107).

Vid tolkningen av begreppet grov vårdslöshet i AB 72, bl a i fråga om krav på insikt hos den vållande om skaderisken, är det naturligt att söka ledning i de bestämmelser i civilrättslig lagstiftning där samma begrepp används.

På skadestånds- och försäkringsrättens område gäller enligt vedertagen uppfattning att en vårdslöshet måste vara av mycket allvarligt slag för att den skall kunna betecknas som grov; vanligen är det fråga om ett handlande som ligger på gränsen till uppsåtligt förfarande, dvs som vittnar om en betydande hänsynslöshet eller nonchalans och som medför en avsevärd risk för skada (se prop 1975:12 s 133 och 173, 1975/ 76:15 s 69 och 1979/80:9 s 154;jfr SOU 1986:56 s 587 och 1989:88 s 181). Inte ens om den handlande har varit medveten om att det förelåg risk för betydande skador behöver handlandet bedömas som grovt, åtminstone inte när det gäller jämkning av skadestånd på grund av medvållande till personskada eller nedsättning av försäkringsersättning på grund av framkallande av ett försäkringsfall; omständigheterna måste i dessa fall även på annat sätt framstå som särskilt graverande för honom (se SOU 1989:88 s 181 och Bertil Bengtsson, Omjämkning av skadestånd, 1982 s 81).

Regler i transporträttslig lagstiftning om begränsning av bortfraktarens eller fraktförarens ansvar gör ofta undantag för fall då denne har förfarit grovt vårdslöst. I några lagar - som grundar sig på internationella konventioner - har dessutom uppställts ett krav på insikt hos bortfraktaren eller fraktföraren om att skada sannolikt skulle uppkomma. När 6 kap sjölagen, som innehåller ett sådant tillägg, ändrades år 1983 uttalade departementschefen att detta tillägg strängt taget var överflödigt med hänsyn till den restriktivitet som iakttas i svensk rätt när det gäller att beteckna ett vårdslöst förfarande som grovt vårdslöst; tillägget borde dock av andra skäl behållas (prop 1982/83:159 s 95). Grov vårdslöshet skulle alltså med detta synsätt förutsätta ett medvetet risktagande. När det gäller tillämpningen av 38 § lagen om inrikes vägtransport, som talar enbart om grov vårdslöshet, framgår det emellertid av rättsfallet NJA 1986 s 61 att begreppet måste i detta lagrum anses innefatta även andra fall än där det visats att ett medvetet risktagande från fraktförarens sida förelegat; avgörandet motiverades med att varken paragrafens avfattning eller förarbetena till den gav stöd för en restriktivare tolkning.

Också lagstiftningen på köp- och tjänsteområdet innehåller bestämmelser om grov vårdslöshet, bl a när det gäller möjligheten att åberopa fel i varan eller hos tjänsten efter utgången av en garantitid (se 33 § köplagen, 24 § konsumentköplagen och 17 § 2 st konsumenttjänstlagen). Vad som skall förstås med begreppet grov vårdslöshet i dessa paragrafer har inte närmare berörts i förarbetena, och någon rättspraxis som belyser frågan finns inte. Inte heller här finns det alltså något stöd för att begreppet skall anses omfatta endast fall där ett medvetet risktagande har förelegat.

Det ligger i sakens natur att begreppet grov vårdslöshet inte kan ges en enhetlig innebörd på alla områden där det används. De hänsyn - bl a till den ersättningsberättigade - som föranlett att detta begrepp på skadestånds- och försäkringsrättens område har getts en mycket restriktiv tillämpning gör sig inte gällande på samma sätt i kommersiella avtalsförhållanden på andra områden. I sådana sammanhang bör man i princip kunna beakta även andra kvalificerade avvikelser från normal aktsamhet än ett medvetet risktagande. Anledning saknas att tillägga den bestämmelse om grov vårdslöshet i AB 72 som det är fråga om i detta mål någon annan innebörd.

Av utredningen i målet framgår att bolaget vid infästningen av innertaket till Mariefreds skola tillämpat alltför stora spikavstånd med hänsyn till den spikdimension som valts. Den bristfälliga infästningen, som enligt vad som klarlagts i HD stred mot gällande myndighetsföreskrifter, medförde att taket så småningom rasade ned i skolans matsal. Enligt vad som omvittnats i HD skulle detta ha skett även om bolaget inte hade ändrat konstruktionen av taket i förhållande till ritningen.

Bolaget gjorde såvitt framkommit inte före arbetets utförande några beräkningar till ledning för bedömningen av hur infästningen borde ske. Det saknas visserligen anledning anta att man på bolagets sida var medveten om att infästningen utfördes på ett sätt som var förenat med risker. Det hade emellertid ålegat bolaget att, om erforderliga beräkningar inte kunde utföras genom dess egen personal, genom hänvändelse till konstruktören eller annan sakkunnig inhämta anvisningar till ledning för infästningen. Särskilt med hänsyn till att arbetena avsåg en lokal där risken för personskador var uppenbar är den vårdslöshet som bolaget genom sin underlåtenhet i detta hänseende ostridigt har gjort sig skyldigt till att bedöma som grov.

HD:s avgörande. HD lämnar konkursboets besvärstalan utan bifall.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1992-03-02

Målnummer:
Ö1043-88