Fråga om tillämpning av 10 kap 5 § RB.

Ekonomiplåt Olsson och Jansson AB väckte vid Stockholms TR talan mot Stahlmontage Inter AG, Genève, och yrkade åläggande för Stahlmontage att utge 444 830 kr, avseende ersättning för levererade varor enligt avtal, jämte ränta.

I svaromål yrkade Stahlmontage att TR:n skulle avvisa käromålet eftersom Stahlmontage inte hade forum i Sverige.

Ekonomiplåt invände mot avvisningsyrkandet att Stahlmontage hade fast driftställe i Sverige och att det aktuella avtalet hade träffats i Sverige, varför TR:n enligt 10 kap 5 § och 4 § RB var behörig att pröva tvisten.

TR:n (assessorn Brolin) anförde i beslut d 3 maj 1990: TR:n tar inledningsvis upp frågan om Stahlmontage kan anses ha fast driftställe i Sverige. Om bolaget har ett fast driftställe får bolaget i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är (10 kap 5 § RB).

Stahlmontage har anfört: Bolaget har anställt två svenska medborgare i Sverige för att bevaka den skandinaviska byggnadsmarknaden. Bolaget har därvid iakttagit vad som ålegat det beträffande de anställda i fråga om registrering, källskatt, arbetsgivaravgifter m.m. De anställda har inte haft rätt att teckna avtal rörande entreprenadprojekt, utan skulle hänvisa intresserade till bolagets kontor i Schweiz. Bolagets kontor i Sverige har numera endast en anställd.

Det svenska kontoret är inte någon filial och utgör inte heller fast driftställe. När bolaget hade etablerat sitt kontor i Sverige, tillställdes det en deklarationsblankett från svenska skattemyndigheter avseende beskattningsåret 1984. Bolaget anmälde då till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, gemensamma distriktet, att det ej är skattskyldigt i Sverige med hänsyn till § 5 d i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Schweiz. Med hänsyn till nämnda bestämmelse föreligger inte fast driftställe i Sverige och bolaget har inte heller någon inkomst av rörelse i Sverige. - Bolaget har efter detta meddelande till lokala skattemyndigheten aldrig avlämnat några självdeklarationer eller erlagt några skatter i Sverige, inte heller har svenska myndigheter framfört krav i dessa avseenden.

Bolagets representationslokaler i Stockholm är inhysta i lokaler som för bolagets räkning hyrts av Rolf E. Denne, som tidigare var bosatt i Sverige, är numera bosatt i Norge och chef för bolagets dotterbolag Byggproduksjon A/S.

I det nu aktuella fallet har bolaget anlitat en teknisk konsult, Gösta L. hos Plåtkonsult AB i Örebro. Gösta L. har haft kontakt med Ekonomiplåt och fordrat in offert från Ekonomiplåt som översänts till honom. Gösta L. har därefter muntligen beställt leveranserna hos Ekonomiplåt. Såväl Gösta L. som representanter från filialen i Stockholm har agerat gentemot Ekonomiplåt i ärendet.

Ekonomiplåt har anfört: Gösta L. har inte agerat som självständig konsult; i vart fall har hans handlande ratihaberats av behörig ställföreträdare för Stahlmontage. Stahlmontage har inte gjort något förbehåll för att giltigheten av de svenska representanternas handlande skulle vara villkorat av godkännade av huvudkontoret. Tvärtom tyder skriftväxlingen på att de haft behörighet att sluta köpeavtal. Rolf E. föreslår i ett brev av d 29 sept 1988 skiljedom i Norge eller Schweiz, vilket särskilt tyder på att han har behörighet att handla på Stahlmontages vägnar. Även utformningen av brevpapper och telefaxformulär tyder på detta. Utformningen kan antas ha skett med godkännande av huvudkontoret.

Till stöd för att fast driftställe föreligger åberopas Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål s 196 ff, Gullnäs m fl, Kommentar till RB I s 10:17, Ekelöf, Rättegång II § 11 samt rättsfallet RH 1982:120.

Slutligen anförs att företrädare för bolagen i närvaro av ombuden vid sammanträde d 29 nov 1988 slutit avtal om att den ifrågavarande tvisten skall prövas av svensk domstol i Stockholm, men att detta avtal ej bekräftats skriftligen.

TR:n gör följande bedömning.

Den av Stahlmontage bedrivna rörelsen är sådan som omfattas av 10 kap 5 § RB.

För lagrummets tillämpning krävs att ett fast driftställe föreligger. Enligt Gärde, Nya RB s 87, avses härmed "att rörelsen är lokaliserad till ett fast driftställe. För rörelsens utövande skall alltså finnas särskild anläggning eller annan stadigvarande anordning, såsom kontor, fabrik, verkstad, handelsbod eller upplagsställe." I målet är klarlagt att Stahlmontage haft ett kontor i Sverige. Härigenom har bolaget haft ett fast driftställe. De anställdas behörighet att teckna avtal och skattemyndigheternas bedömningar ändrar inte detta förhållande.

Av korrespondens mellan bolagen framgår att Stahlmontage från sitt kontor i Sverige avsänt skrivelser till Ekonomiplåt, bl a bekräftelse på beställning samt påstående om fel i varan. Det är härigenom visat att tvisten avser den i Sverige drivna rörelsen, även detta oavsett om de i Sverige anställda haft behörighet att teckna avtal eller ej.

Med stöd av det anförda anser TR:n sålunda att Stahlmontage enligt 10 kap 5 § RB skall svara inför svensk domstol. Någon invändning om att Stockholms TR därvid är fel forum har inte gjorts. Stahlmontages foruminvändning lämnas därför utan bifall.

Stahlmontage anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle avvisa käromålet.

HovR:n (hovrättsråden Beling och Svanström samt t f hovrättsassessorn Brattgård, referent) anförde i beslut d 5 nov 1990: Ekonomiplåt har i TR:n till stöd för att svensk domsrätt föreligger åberopat såväl att Stahlmontage har fast driftställe i Sverige som att tvisten rör ett avtal som har träffats här i riket. Ekonomiplåt synes också hävda att parterna har träffat ett avtal av innebörd att tvisten skall slitas av domstol i Stockholm.

Vid bedömningen av om kontoret i Johanneshov skall anses utgöra ett fast driftställe i den mening som avses i 10 kap 5 § RB, måste syftet bakom bestämmelsen beaktas. I förarbetena nämns uttryckligen att det även avser utländska rättssubjekt, jfr NJA II 1943 s 101. Om för stadgandets tillämpning skulle krävas att driftstället är behörigt att sluta avtal för sitt utomlands belägna huvudkontors räkning skulle stadgandet knappast få någon självständig betydelse i förhållande till 10 kap 4 § RB. Mot en så restriktiv tolkning av begreppet driftställe talar även det förhållandet att förarbetena nämner att redan verksamhet i Sverige genom agent skulle kunna vara tillräckligt för att grunda domsrätt här enligt 10 kap 5 § RB. Att de anställda vid Johanneshovskontoret inte må ha haft rätt att ingå avtal för Stahlmontages räkning utesluter således inte att kontoret kan anses utgöra ett fast driftställe.

Av utredningen framgår att beställningsunderlag, bekräftelse av beställning och reklamation har gjorts på firmapapper som upptar Stahlmontages firma kombinerat med adressen till Johanneshovskontoret. Reklamationen har gjorts av en hos Stahlmontage anställd person som var verksam vid Johanneshovskontoret. På grund av det anförda finner HovR:n att den verksamhet som har bedrivits vid Johanneshovskontoret varit av sådan art att detta är att betrakta som ett fast driftställe i RB:s mening.

Som tvisten har uppkommit omedelbart på grund av den vid driftstället bedrivna rörelsen föreligger vid denna prövning svensk domsrätt enligt 10 kap 5 § RB.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Stahlmontage (ombud advokaten Lars Edlund) anförde besvär och yrkade att Ekonomiplåts talan skulle avvisas.

Ekonomiplåt (ombud advokaten Kjell Wikström) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergkvist, föreslog i betänkande följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, referent, Gregow, Lars K Beckman och Sterzel) fattade följande slutliga beslut: Stahlmontage hade vid den aktuella tiden ostridigt ett kontor i Johanneshov med fast anställd personal. I detta kontors verksamhet användes bl a ett brevpapper på vilket såväl bolagets firma som kontorets adress, telefonnummer m.m angavs. I nedre delen av brevpappret fanns motsvarande uppgifter om "Head office" i Schweiz.

Redan på grund av dessa förhållanden får anses klarlagt att Stahlmontage hade ett sådant fast driftställe i Johanneshov som avses i 10 kap 5 § RB.

Av utredningen framgår vidare att personal vid Johanneshovskontoret bl a lämnat underlag för en beställning, bekräftat beställningen samt sedermera också gjort reklamation. I brev d 29 sept 1988 till Ekonomiplåt uppgavs slutligen följande: Detta brev översändes också till vårt huvudkontor som från och med nu övertar hela ärendet.

På grund av det anförda är också utrett att Johanneshovskontoret haft en sådan del i tillkomsten av det aktuella avtalet att förevarande tvist måste anses ha uppkommit omedelbart på grund av den vid driftstället bedrivna rörelsen.

I likhet med TR:n och HovR:n finner HD därför att forumbestämmelsen i 10 kap 5 § RB är tillämplig och att det för tvisten föreligger svensk domsrätt.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1992-01-03

Målnummer:
Ö1772-90