Bevisvärdering i mål om ansvar för misshandel och vållande till annans död.

Allmän åklagare yrkade vid Nacka TR ansvar å Anders Ö, född 1947, enligt följande gärningsbeskrivningar:

1. Försök till grov stöld

Anders Ö har d 24 okt 1988 tillsammans med annan person i syfte att stjäla försökt att medels inbrott bereda sig tillträde till ett Christer S tillhörigt fritidshus på Gymmerholmen, Värmdö kommun.

Gärningen har ej fullbordats enär de ej lyckats komma in i fastigheten. Fara har förelegat för brottets fullbordan.

2. Grov misshandel

Anders Ö har d 25 okt 1988 på Gymmerholmen misshandlat Arne I genom att med tillhygge tilldela honom tre slag i huvudet. Av misshandeln har vållats kroppsskada och smärta. Brottet är att anse som grovt enär gärningen varit livsfarlig.

3. Vållande till annans död

En kort stund efter sistnämnda brott har Anders Ö, som antagit att han dödat Arne I, med hjälp av lättantändlig vätska satt eld på Arne I. Denne har därvid erhållit så svåra skador att han senare avlidit samma dag. Anders Ö har sålunda av oaktsamhet orsakat Arne I:s död. Brottet är att anse som grovt enär Anders Ö underlåtit att förvissa sig om att Arne I varit död.

Christer S och dödsboet efter Arne I yrkade skadestånd av Anders Ö. Målet refereras emellertid endast såvitt gäller ansvarsfrågan.

Anders Ö förnekade vad åklagaren lagt honom till last under samtliga åtalspunkter.

TR:n (tre nämndemän) anförde i dom d 16 nov 1989 bl a:

Inledning.

Nämdö, som ligger i Stockholms skärgård, och öns omgivning framgår av domsbilaga 1 (här utesluten; red:s anm). Söder om Nämdö ligger Gymmerholmen, domsbilaga 2 (se nästa sida; red:s anm). På denna ö, som är 800 m lång och 200 m bred, finns fem fritidsfastigheter. En av fritidsfastigheterna ägs av Christer S (nr 3 på domsbilaga 2). En annan fritidsfastighet (nr 1 på domsbilaga 2) ägs av Lars Josefsson. Till denna fastighet hör en brygga, som under aktuell tid var under byggnad (nr 4 på domsbilga 2). En brygga i Norra hamnen (nr 2 på domsbilga 2) användes för besök på fastigheten. Hans Ö och Ulf F hade anlitats av Josefsson för uppförandet av den nya bryggan (nr 4). Dessa hade i sin tur anlitat Anders Ö och Arne I för vissa andra arbeten på Josefsson fastighet. Två murare, Pertti K och Tarmo P, murade tillika en öppen spis i bostadshuset på Josefssons fastighet.

Med anledning av en rundvandring, som gjorts på Gymmerholmen, anmälde två polismän d 29 okt 1988 att inbrottsförsök syntes ha gjorts i bostadshuset på Christer S:s fastighet, varvid en ytterruta i ett dubbelfönster slagits sönder och en ventilationsöppning slagits in. Brottsdatum antogs i anmälan vara d 24 eller d 25 okt 1988.

På eftermiddagen d 25 okt 1988 fraktades Arne I allvarligt brännskadad i taxibåt från Gymmerholmen och sedermera i ambulans till Karolinska sjukhuset brännskadeavdelning där Arne I avled kl 24.00.

I protokoll och utlåtande angående obduktion d 3 nov 1988 av Arne I:s döda kropp uttalade rättsläkaren Jan Lindberg - förutom att Arne I avlidit av erhållna brandskador - att vid rättsmedicinsk besiktning och obduktion konstaterats bl a tre bandformade underhudsblödningar i Arne I:s huvudsvål, nämligen en i nackregionen mot vänstra sidan, en i högra tinningregionen och en i vänstra tinningregionens bakre del. Vidare angavs att alkoholkoncentrationen i ett vid obduktionstillfället på Arne I taget blodprov uppgick till 1,6 promille samt att alkoholkoncentrationen i urinen uppgick till 3,6 promille.

- - -

(Domsbilaga 2)

TECKENFÖRKLARING

1. Brandplatsen (Josefssons fastighet)

2. Norra hamnen

3. (Christer S:s fastighet, vilken haft inbrottsförsök

4. Brygga under byggnation, där den skadade hämtades med taxibåt (nya bryggan)

Övriga fastigheter på ön

Åklagarens sakframställning. Måndagen d 24 okt 1988 kl 07.30 kom K och P till Gymmerholmen. Hans Ö och F anlände kl 08.00. Under arbete på ön brukade Hans Ö och F inta sina måltider i Christer S:s fritidshus, till vilket de hade nyckel som gömdes i en utbyggnad för gasolflaskor. Nyckelns gömställe var bekant även för Anders Ö och Arne I. Vid 11-tiden kom även Anders Ö och Arne I till ön. Båda var berusade och utförde inget arbete. Hans Ö och F, som såg att Anders Ö och Arne I var berusade, åt lunch i Christer S:s fritidsfastighet och varseblev då inga tecken på inbrott i fastigheten. Vid 13-tiden lämnade Hans Ö och F ön. De hade då gömt nyckeln till Christer S:s fastighet på ett annat ställe än i gasolutrymmet för att undvika att den sprit, som fanns i huset skulle försvinna. K, som höll på med murningsarbete i Josefssons fastighet, såg vid något tillfälle under eftermiddagen Anders Ö och Arne I komma från södra delen av ön där Christer S:s fritidshus är beläget. Då de kom fram till K sade Anders Ö att de gjort inbrott i ett hus på södra delen av ön i vilket det fanns sprit. Vid 16-tiden samma dag åkte Anders Ö och Arne I till Nämdö där de övernattade hos en bekant vid namn Tommy S K och P övernattade på Gymmerholmen. Verkställd brottsplatsundersökning vid Christer S:s fritidshus ger vid handen att ett fingeravtryck säkrats på en glasbit från den krossade ytterrutan. Detta härrör dock inte från någon som berörts i utredningen. På glasrutan ovanför vädringsluckan till höger om den sönderslagna rutan anträffades ett stänk humant blod. Stänket kan inte enligt verkställd undersökning uteslutas härröra från Anders Ö men dennes typ av blod finns å andra sidan hos 49 procent av svensk normalbefolkning. Vid det misslyckade försöket till inbrott genom en ventilationslucka på norra gaveln har aktuellt fönster ånyo satts igen med ståltråd, uppenbarligen av gärningsmannen.

Tisdagen d 25 okt 1988 gjorde K och P rent i den öppna spisen i vardagsrummet vari de eldat. De avlägsnade sig från Gymmerholmen kl 09.45. Dessförinnan mellan kl 08.00-08.30 hade F som hastigast besökt ön. Anders Ö och Arne I anlände till ön någon gång mellan kl 10.00 och 11.15 i Arne I:s båt, som lades i Norra hamnen. Såvitt är känt var de då de enda människor som fanns på ön. Taxiföraren Olof F iakttog, då hans båt passerade Gymmerholmen omkring kl 16.20, en brand utanför Josefssons fritidshus. Enligt Anders Ö:s uppgifter - dessa måste vara oriktiga - hade han, efter att ha legat och sovit i Arne I:s vid Norra hamnen förtöjda båt, på återväg till Josefssons fritidshus påträffat Arne I liggande brinnande på en spång vid köksingången till fritidshuset. Anders Ö välte då - likaledes enligt egna uppgifter - Arne I från spången, släckte elden och ringde ett antal telefonsamtal. Bl a ringde han till båttaxis sambandscentral mellan kl 16.45 och 16.50 och beställde en båttransport från Gymmerholmen för en "lättare brännskadad". Sambandscentralen gav omedelbart taxibåtföraren Jan Olof A. uppdrag att hämta den skadade. Larmcentralen erhöll genom telefonsamtal kl 16.56 beställning på en ambulans, som vid Stavsnäs skulle möta och hämta den skadade. Anders Ö ringde även Tommy S på Nämdö och bad denne komma ut till Gymmerholmen, vilket denne också gjorde. Arnold anlände kl 17.30 till Gymmerholmen med sin taxibåt. Han lade till vid den nybyggda bryggan på Josefssons fastighet. Då han där inte kunde lämna sin båt utan tillsyn fick Anders Ö och S låna en bår på vilken de bar ner Arne I till båten. Arnold anlände kl 18.30 till Stavsnäs där ambulans väntade för transport av Arne I till sjukhuset.

Onsdagen d 26 okt 1988 besökte polis, under förhör med Anders Ö, tillsammans med denne som hastigast Gymmerholmen i mörker. Samma dag besökte kriminalinspektören Anna-Karin Andersson och Mats Björk Gymmerholmen och gjorde viss brottsplatsundersökning i samband varmed vissa fotografier togs.

Lördagen d 29 okt vidtog kriminalinspektören Björn Thurfors ytterligare brottsplatsundersökande åtgärder. En skiss över utrymmena i Josefssons fastighet upprättades domsbilaga 3 (här utesluten; red:s anm). Ytterligare fotografier och en videofilm togs på platsen.

Enligt rättsläkaren Lindberg har de bandformade underhudsblödningarna i Arne I:s huvudsvål tillkommit kort innan Arne I anlände till sjukhuset och orsakats av någon form av yttre våld. Samtliga tre underhudsblödningar har - enligt vad Lindberg vidare uttalat - inte kunnat uppkomma vid fall i samma plan. De synes i stället vara resultatet av våld med något långsträckt och mot sidorna avgränsat föremål. Trots att det våld, som förorsakat underhudsblödningarna i Arne I:s hud, på intet sätt varit av direkt betydelse för Arne I:s död, har våldet kunnat medföra att Arne I:s medvetande grumlats ordentligt och gjort honom ordentligt omtöcknad.

Av Thurfors' tidigare berörda undersökningsprotokoll, framgår bl a följande. Ett antal foton har tagits av Josefssons fritidshus, bl a av västra gaveln med brandplatsen. Denna synes även på domsbilaga 3, av vilken utrymmena inne i fritidshuset också framgår. Brandplatsen är belägen på en spång som leder ut från (köks)entrén på västra gaveln. Spången hade använts av murarna till att köra murbruk och annat byggnadsmaterial på. Spången är gjord av två parallella plankor vars övre del vilar på en gjuten betongtrappa och vars nedre del står mot en trätrall, som jämte en annan trätrall ligger direkt på marken under spången. Trätrallarna var brandskadade till stora delar och i viss mån genombrunna. Spången var - bortsett från en viss del - i stort sett oskadd på ovansidan. Under den innersta trätrallen, som ligger mot entrédörren, fanns nedsmält grön plats, troligen härrörande från en plastmatta som legat ovanpå trallen under branden. Till vänster om spången fanns rester av brända textilier. Drygt två meter till höger om trappan anträffades en grön stövel, märkt med Arne I:s förnamn. Inte långt därifrån låg Arne I:s byxor. Till höger innanför entrén anträffades en sopsäck, vari två till hälften förkolnade vedträn anträffades ett stycke ner i avfallet. Till vänster innanför entrén anträffades två fyllda femliters plastdunkar med lysfotogen och till höger om den öppna spisen i vardagsrummet ytterligare en, vilken inte var helt full. Ännu en sådan plastdunk har stått tillsammans med de två förstnämnda före den aktuella branden, men var nu borta. Det påstås att Anders Ö använt denna dunk vid bränningen av Arne I. I punkt 7 på domsbilaga 3 hade plastmattan en ungefär 5 cm stor brandskada i vars utskikt anträffades en bit av en telefonkatalogsida fastbränd. På ett bort i vardagsrummet anträffades en telefonkatalog från 1988 uppslagen på bokstaven "S". Där var sidorna 337-396 urrivna. I vardagsrummets öppna spis fanns ett antal telefonkatalogsidor - i viss utsträckning brandskadade liggande på delvis brända vedträn. Christer S har varit upptagen på sid 392 i katalogen. Den i plastmattan i köksdelen anträffade katalogbiten härrör från denna sida. På spishällen framför låg brandskadade delar av sådana sidor. Under vedträna i spisen fanns brända tygfragment. På spishällen låg en större tändsticksask. På golvet nedanför spisen anträffades ett tjugotal obrända tändstickor. Verkställd undersökning ger vid handen att i den öppna spisen påträffade tygfragment härrör från Arne I:s kläder. Några spår av brännbar vätska har inte anträffats i några brandrester. Detta utesluter inte att sådan vätska kan ha förekommit. Brandprover har gjorts för att bl a fastställa vilken tid som åtgått för det aktuella brandförloppet med eller utan användande av tändvätska. Proven talar för att det är sannolikt att någon form av brandfarlig vätska använts för att åstadkomma primärbranden. Vid undersökning av Arne I:s båt har den av Arne I till Gymmerholmen medföra matväskan anträffats i båten ehuru Anders Ö och Arne I ätit lunch i Josefssons fritidshus. Motorkåpan på båten var avlägsnad och startveven isatt vilket tyder på att någon tänkt ge sig av med Arne I:s båt.

Det är känt att Tommy S under första hälften av okt 1988 mottagit en tysk kvinna i sitt hem och att Arne I haft sexuellt umgänge med denna kvinna vilket sannolikt medfört att S blivit svartsjuk på Arne I. Startveven i Arne I:s båt har - möjligen i trakasserande syfte - avlägsnats och förblivit borta en tid men därefter kommit till rätta. I sin dagbok har Arne I vid flera tillfällen under okt - senast d 21 okt - antecknat "strul med Anders". Arne I, som inte var rökare, har inte uttalat någon livsleda bortsett från ett tillfälle för fem år sedan då han i en schism med en fästmö hotat att hänga sig.

När det gäller åtalade händelseförloppen påstås följande: Anders Ö och Arne I har d 24 okt i berusat tillstånd sökt ta sig in Christer S:s fritidshus för att där få tag i spritdrycker. Deras avsikt var ursprungligen att gå in i huset med den nyckel, som förvarades i gasolutrymmet, men denna hade, dem ovetande, av Hans Ö och F gömts på annan plats. På återvägen till Josefssons fritidshus talade Anders Ö om för K att de gjort ett inbrottsförsök i Christer S:s hus. Påföljande dag - d 25 okt - i samband med att Anders Ö och Arne I åt lunch i Josefssons fritidshus eller någon tid därefter, drabbades Arne I av ånger över inbrottsförsöket hos Christer S föregående dag och uttalade sin vilja att ringa upp denne för att söka ställa allt till rätta. Arne I har fullföljt sin avsikt så lågt att han i telefonkatalogen slagit upp det avsnitt där Christer S:s telefonnummer fanns. Anders Ö, som motsatt sig att för Christer S erkänna inbrottsförsöket, har hindrat Arne I i dennes agerande genom att riva ur sidorna med Christer S:s telefonnummer i telefonkatalogen, varefter Anders Ö sökt sätta eld på sidorna. Anders Ö har dock uppfattat det som att Arne I försökte hindra honom att bränna upp katalogsidorna och i den situationen har han slagit till Arne I i huvudet tre gånger med ett avlångt föremål, exempelvis ett vedträ. Arne I har fallit omkull och därefter förefallit medvetslös. Arne Ö har trott att han slagit ihjäl Arne I. I förhoppning om att kunna dölja detta har Anders Ö beslutat bränna upp Arne I:s kropp. I detta syfte har han släpat ut Arne I och lagt honom på spången utan för entrédörren. Därvid har Arne I tappat ena stöveln, vilken Anders Ö kastat en bit utanför huset. Arne I har lagts på nytt på spången med fötterna nedåt. Anders Ö har tagit en fotogendunk innanför entrén och hällt över Arne I. Efter att ha ställt dunken invid Arne I har Anders Ö tänt på denne. Därefter har Arne I visat livstecken vilket gjort att Anders Ö rullade honom av spången och sökte släcka elden i Arne I:s kläder, vilket lyckades med hjälp av filtar. Anders Ö har sökt "städa" på platsen genom att bl a lägga använda vedträn i sopsäcken och i spisen. Därvid har tygfragment av Arne I:s kläder följt med till spisen. Sannolikt har Anders Ö känt sig störd i sin städning, möjligen av den passerande taxibåten. Han har inte direkt ringt larmtjänsten utan först sin moder och därefter S och bett denne komma ut till ön., Möjligen har Anders Ö i något skede också övervägt att snabbt lämna ön i Arnes I:s båt, vilket förklarar att startveven i båten var apterad.

Domskäl. Ansvarsfrågan.

Skuldfrågan.

Anders Ö:s uppgifter. Efter att ha övernattat i land åkte Anders Ö och Anders I på förmiddagen måndagen d 24 okt till Gymmerholmen vid 10-11-tiden. De medförde en helbutelj vodka, vars innehåll de delade under dagen. Anders Ö blev väldigt berusad och utförde inget av det arbete, som han avsett att göra på ön, bl a att ta bort jord från en berghäll vid den nya bryggan på Josefssons fastighet. Hans Ö och F var också ute på ön ett tag, men de begav sig snart därifrån. Arne I pratade i allt fall med dem och Arne I nämnde sedan för Anders Ö att de var "sura" på denne och Arne I för att de glömt en ritning som de lovat medföra till ön. Anders Ö uppehöll sig för sin del bl a i Josefssons fritidshus där han "snackade" med murarna K och P. Han uppehöll sig även tillsammans med Arne I på Josefssons tomt. Ingen av dem var över huvud taget vid Christer S:s fastighet. Även om Anders Ö var mycket berusad och har vissa minnesluckor när det gäller händelseförloppet den aktuella dagen, borde han ha kommit ihåg en sådan utflykt som innebar en vandring över i stort sett hela ön. Såväl Anders Ö som Arne I kände till att nyckeln till Christer S:s fritidshus brukade förvaras i husets gasolutrymme. Anders Ö visste även att det brukade finnas sprit i detta fritidshus. Han har inte till någon av murarna - K eller P - sagt att han och Arne I gjort inbrott i Christer S:s fritidshus och han har heller inte något minne av att han yttrat något som skulle kunnat ha givit anledning till en sådan misstolkning. Den av Arne I gjorda anteckningen i dagboken d 24 okt - "strul med Anders" - avser sannolikt att Anders Ö var för berusad för att kunna utföra något arbete. Anders Ö och Arne I lämnade på eftermiddagen ön i Arne I:s båt. På kvällen besökte de S där de drack en del öl men ingen starksprit. Båda sov över hos S

På morgonen d 25 okt köpte Anders Ö 14-16 burkar folköl. Efter att ha hämtat sin matväska åkte han tillsammans med Arne I i dennes båt till Gymmerholmen. På vägen ut drack de väl ur några av de medförda ölburkarna. De lade till i Norra hamnen vid den vänstra bryggan från sjösidan sett. Därefter fraktade de rivningsvirke i båten från Norra hamnen till den nya bryggan på Josefssons fastighet, varefter de med båten återvände till Norra hamnen. Huruvida de därefter satte in startveven, som är urtagen under gång, innan de gick iland kommer Anders Ö inte ihåg. Det är emellertid inte vanligt att man gör så. Därefter begav de sig båda till Josefssons fritidshus. Det var då fortfarande förmiddag. Där åt de av den i matsäcksväskorna medförda matsäcken. Lunchen intogs i vardagsrummet. Sannolikt drack de öl till maten. Någon som helst osämja förekom ej. Ingen använde sig av telefonkatalogen såvitt Anders Ö minns. Då de efter matförtäringen skulle sätta igång med att arbeta - täcka av berget nere vid den nya bryggan - kände Anders Ö ingen lust att arbeta. Anledningen var att han var "bakfull". Han meddelade därför Arne I att han tänkte gå ner till båten för att vila där ett tag. Varför Anders Ö inte lade sig i huset vet han inte. Han tog i allt fall sin egen matväska, och möjligen även Arne I:s, och gick ned och lade sig på en träbrits i båtens styrhytt. Där somnade han. Då han vaknade - han vet inte hur länge han sovit - hade Arne I ännu inte kommit ned till båten. Anders Ö begav sig därför upp mot Josefssons fritidshus för att säga till Arne I att de borde åka hem. Anders Ö vill minnas att han hunnit till fastighetens grindstolpar eller strax före dessa, då han såg att det brann vid fritidshuset. Därefter varseblev han att det låg en människa vid brandplatsen och tog för givet att det var Arne I. Anders Ö sprang fram till brandplatsen. Där fann han Arne I liggande på spången utanför entrén svårt bränd. Den kraftigaste eldhärden föreföll vara under Arne I. Det slog upp lågor på sidorna om spången. Anders Ö tog tag i ena axeln på Arne I och ryckte ner denne från spången till vänster sett från spångens nedre ände. Han har en minnesbild av att Arne I var mest bränd på ryggen. Anders Ö slet av Arne I något av de klädesplagg som brann - det är möjligt att han kastade klädesplagg och annat omkring sig - varefter han i huset hämtade filtar eller täcken varmed han kvävde elden på Arne I. Det brann då fortfarande i spången och Anders Ö släckte den elden med vatten från brunnen. Alltid gick i ett. Anders Ö frågade också Arne I vad som hänt men fick inte något annat svar från denne än att "jag fryser". Vilka reflektioner Anders Ö gjorde beträffande vad som hänt minns han ej. Hans allt överskuggande ansträngningar gick ut på att telefonledes kalla på hjälp. Först ringde han till sin mor för att få telefonnumret till en Stig Öhman, som hade taxibåt och bodde närmast Gymmerholmen. Anders Ö antog att denne snabbast skulle kunna komma till ön. Stig Öhman hade emellertid inte tillräckligt med bränsle för en utryckning utan föreslog att Anders Ö skulle ringa båttaxi i Stavsnäs. Detta gjorde Anders Ö Hur han uttryckte sig vid telefonsamtalet minns han ej. Han måste dock ha sagt att det gällde transport av en brandskadad från Gymmerholmen. Han vill erinra sig att man på båttaxi frågade om de behövde skicka med någon extraman som bårbärare. En taxibåt skulle i vart fall komma. Anders Ö ringde också S, sannolikt för att denne skulle vara Anders Ö behjälplig med att bära ner Arne I till taxibåten. Vid det samtalet berättade Anders Ö att det hänt en olycka med Arne I och bad S komma till ön. Vad som i övrigt sades vid samtalet minns ej Anders Ö, som var mycket chockad med anledning av vad som hänt med Arne I. Chocktillståndet gjorde att hans minnesbilder inte är helt klara men turordningen när det gäller telefonsamtalen måste ha varit den som nu angivits oavsett vad han eventuellt kan ha sagt vid polisutredningen. Det föreföll Anders Ö som om lång tid förflöt innan någon kom ut till ön och han vill minnas att han ånyo ringde båttaxi för att höra varför ingen kom. Han minns inte var han uppehöll sig då S anlände och följaktligen inte heller om han då telefonerade. Efter larmsamtalet var han dock vid flera tillfällen hos Arne I. Denne yttrade ingenting men det hördes att han andades. Anders Ö vill minnas att han tillsammans med S befann sig utanför huset intill Arne I eller i backen ned mot den nya bryggan när han såg taxibåten - lanternorna syntes - komma vid Hästholmen. Det var då mörkt men vägen ner till bryggan lystes upp av båtens strålkastare sedan båten lagt till vid den nya bryggan. Med en bår från taxibåten bar Anders Ö och S ner Arne i till båten. Denne bars liggande i det lägen han haft på marken, troligen på höger sida. Transporten ner till båten gick utan missöden. Där tog taxibåtföraren hand om Arne I och konstaterade att det var bråttom. Varken Anders Ö eller S tänkte på att följa med Arne I i båten. De lämnade - efter det att Anders Ö hämtat sin matväska i Norra hamnen - Gymmerholmen i Strands båt.

Påföljande dag - onsdagen d 26 okt - medföljde Anders Ö på anmodan av polisen till Gymmerholmen. Polisen gick runt på Josefsson fastighet och tog en del fotografier. Bortsett från själva brandplatsen iakttog Anders Ö inte något anmärkningsvärt i eller vid Josefssons fritidshus. Dock hade det på förmiddagen föregående dag - på tisdagen - inte funnits några rester av att man eldat i fritidshuset. Såvitt Anders Ö kan minnas hade varken han eller Arne I eldat i spisen. Han har inte någon förklaring till förekommande vedträn och telefonkatalogsidor. Inte heller har Anders Ö tidigare lagt märke till den brandskada på mattan som fanns på onsdagen. Två icke urdruckna ölburkar i vardagsrummet härrörde väl från Anders Ö:s och Arne I:s lunchmål på tisdagen. Vid besöket på onsdagen kunde Anders Ö konstatera att inte heller Arne I hade utfört någon arbete på ön under tisdagen. Även om det fanns flera bryggor på ön måste - såvitt Anders Ö kan förstå - han och Arne I ha varit ensamma på ön under tisdagseftermiddagen. Trots att han funderat mycket över saken har han ingen förklaring till hur det gått till då Arne I fick sina brännskador. Inte heller kan Arne Ö förstå hur Arne I erhållit aktuella underhudsblödningar i huvudsvålen. Visserligen berättade Arne I på tisdagen att ha i samband med fraktandet av rivningsvirket samma dag halkat och fallit i Norra hamnen - Anders Ö såg det ej själv - men Anders Ö vet inte om Arne I då överhuvudtaget fick några skador. På onsdagen förde Anders Ö Arne I:s båt från Norra hamnen på Gymmerholmen till Orrön. Av tidigare inköpta ölburkar - 14-16 stycken - fanns det endast två med innehåll kvar i båten.

S måste ha känt till att Arne I haft sexuellt umgänge med den tyska kvinnan som i okt bodde hos S. Anders Ö märkte inte att detta föranledde någon ovänskap mellan S och Arne I. Veven till Arne I:s båt försvann något över en vecka och låg därefter plötsligt ånyo i båten. Vad som hänt med veven under tiden den var borta vet inte Anders Ö. Att Arne I skulle ha ramlat i trappan i Josefssons fritidshus har Anders Ö varken sett eller hört sägas. Anders Ö har inget minne av att han efter Strands ankomst till ön på tisdagseftermiddagen till denne skulle ha yttrat "jag har inte gjort det". I och för sig finns det inte anledning ifrågasätta riktigheten av Strands uppgifter.

Övrig utredning.

Såsom i huvudsak framgår av vad som redovisats som åklagarens sakframställning har åklagaren åberopat ett av tidigare nämnde kriminalinspektören Björn Thurfors sammanställt undersökningsprotokoll rörande brottsplatsundersökningar gjorda på såväl Christer S:s som Josefssons fastigheter. Vittnesförhör har hållits med Thurfors och kriminalinspektören Björn Thurfors sammanställt undersökningsprotokoll rörande brottsplatsundersökningar gjorda på såväl Christer S:s som Josefssons fastigheter. Vittnesförhör har hållits med Thurfors och kriminalinspektören Anna-Karin Andersson angående deras iakttagelser på påstådda brottsplatser och vid gjorda brottsplatsundersökningar. Thurfors har därjämte hörts angående vad han iakttagit vid undersökning av Arne I:s båt. I anslutning därtill har ett stort antal fotografier företrädesvis från utrymmena vid och i Josefssons fritidshus men även från Christer S:s fritidshus och från Arne I:s båt - genomgåtts. Även en videofilm angående förhållandena på och vid den aktuella brandplatsen har visats. Därjämte har åberopats ett sakkunnigutlåtande från Statens kriminaltekniska laboratorium angående rester från brandplatsen - huvudsakligen kläder - och markprover, blodprov från Anders Ö jämte säkrat blodstänk m m.

Vidare har - såsom likaledes redovisats i åklagarens sakframställning - åklagaren åberopat protokoll fört vid rättsmedicinsk besiktning och obduktion av Arne I:s döda kropp. Vid genomgång av protokollet har rättsläkaren - Jan Lindberg - hörts såsom sakkunnig. Slutligen har som skriftlig bevisning åberopats sammanfattning och slutsatser i ett av förste brandingenjören Björn Totting avgivet brandtekniskt utlåtande. Totting som av rätten nämnts såsom sakkunnig, har hörts muntligen i anslutning till genomgången av utlåtandet.

Vittnesförhör har på åklagarens begäran till en början hållits med tidigare nämnda murarna Pertti K och Taremo P till styrkande av att Anders Ö d 24 okt 1988 berättat om inbrottsförsöket i Christer S:s fritidshus samt att de inte lagt brandskadade vedträn i den aktuella sopsäcken och att det funnits fyra dunkar lysfotogen i Josefssons fritidshus då de på morgonen d 25 okt 1988 lämnade huset. Likaledes tidigare nämnda Hans Ö och Ulf F har hörts bl a angående förhållandena i Christer S:s fritidshus d 24 okt samt beträffande förekomsten av dunkar med brandfarlig vätska i Josefssons fritidshus samma dag. Vittnesförhör har hållits med Tommy S angående bl a de uppgifter, som Anders Ö lämnat om orsaken till branden och om att Arne I ej skadats vid transporten till taxibåten. Taxibåtsägaren Jan-Olov Arnold har vittnat om tidpunkten då han blev larmad om branden på Gymmerholmen, om Anders Ö:s alkoholpåverkan och om att Arne I ej skadats vid transporten från Gymmerholmen till Stavnäs. Ambulansföraren Leif J har som vittne berättat om möjligheterna av att Arne I erhållit huvudskador under transporten från Stavnäs till Karolinska sjukhuset. Taxibåtägare Bengt Olof F har vittnat om sina iakttagelser när det gäller branden och tidpunkten härför.

På Anders Ö:s begäran har vittnesförhör hållits med redaren Gunnar Lindeberg och leg läkaren Sven Englund angående Anders Ö:s person och vittnenas uppfattning om möjligheten av att Anders Ö skulle ha kunnat begå påstådda brott.

K har bl a uppgivit att han numera inte har något minne av att Anders Ö måndagen d 24 okt 1988 tillsammans med Arne I berusad kommit från södra delen av ön och sagt att de gjort inbrott i ett hus där för att få tag i sprit. Påvisad att vid polisförhör d 29 och 31 okt samma år gjorts anteckningar som ger vid handen att K då uppgivit detta, har K vidhållit att han inte har något minne av att så skett men tillagt att - då han inte haft anledning att lämna oriktiga uppgifter - vad som antecknats vid polisförhören måste vara riktigt. K har vidare uppgivit att han och P - detta minns K - förmiddagen d 25 okt rensat den öppna spisen i vardagsrummet i Josefssons fastighet från brandrester och aska, vilka bars ner till stranden.

P har berättat att Anders Ö och Arne I varit berusade måndagen d 24 okt samt vidare uppgivit att de inte synts till vid Josefssons fastighet under uppskattningsvis några timmar.

Hans Ö och F har omvittnat att de måndagen d 24 okt - innan de vid 13-tiden lämnade ön - åt lunch i Christer S:s fritidshus och att de då inte lade märke till några spår av inbrottsförsök i huset. De har vidare berättat att de, då de lämnade huset, gömde nyckeln på ett annat ställe än i husets gasolutrymme. Enligt vad Hans Ö uppgivit hade han själv d 12 okt 1988 fört fyra stycken 5-litersdunkar lysfotogen till Josefssons fritidshus, vilka placerats i köket till vänster om dörren. Efter branden saknades en dunk.

Tommy S: På måndagskvällen d 24 okt, då Anders Ö och Arne I besökte S, hade de tillgång till sammanlagt endast sex burkar folköl. Anders Ö och Arne I verkade inte spritpåverkade eller bakfulla på tisdagsmorgonen då de skulle bege sig till Gymmerholmen. På tisdagens eftermiddag - det hade börjat skymma - ringde Anders Ö till S, som varit hemma hela dagen, och bad denne komma och hjälpa till "för Arne har bränt sej". Vad som i övrigt sades vid samtalet kan S inte erinra sig. Sannolikt frågade S dock vad som hänt. I allt fall ringde S Stig Ö som hade närmast till Gymmerholmen med båt, men denne hade ingen båt för uppgiften. S ringde också och frågade efter Hans Ö och F, sannolikt för att be dem om hjälp. S kan numera inte förklara varför han agerade på sätt han gjorde och kan inte redogöra för vad som förekommit vid telefonsamtalen. Däremot minns S att han begav sig till Anders Ö:s mor och lånade en ficklampa, varefter han begav sig till sin båt och åkte till Gymmerholmen dit han anlände 30-40 minuter efter det Aders Ö ringt honom. Framkommen till Norra hamnen - där låg redan Arne I:s båt - begav sig S hastigt till Josefssons fritidshus. Där lyfte han utanför huset på de täcken som låg där, och lyste med ficklampa på den därunder liggande Arne I. Denne yttrade då "Tommy, Tommy, jag fryser". S lade då direkt över Arne I igen. Hur Arne I kunde veta att det var S som lyste på honom vet inte S. Möjligen sade S först något till Arne I. Kanske kände Arne I igen S:s röst. Vid den tidpunkten var det ingenting som brann i utanför huset. S begav sig omedelbart in i huset och fann där Anders Ö talande i telefon längst in i vardagsrummet. Han stod i mörker - S vill minnas att han lyste med den medförda ficklampan - och föreföll väldigt uppriven. Vad Anders Ö sade kan S inte erinra sig. Möjligen talade han med båttaxis sambandscentral. S tog emellertid ifrån Anders Ö telefonluren och lade på denna samt tog tag i Anders Ö, varefter de tillsammans begav sig ned till fastighetens brygga. Varför S avbröt Anders Ö:s telefonsamtal kan S numera inte förklara. S var själv chockad över den syn Arne I erbjudit och mådde så illa att han kräktes. Anders Ö grät och sade "jag har inte gjort det, jag har inte gjort det". Såvitt S kan erinra sig yttrade Anders Ö inte något ytterligare. S måste väl själv ha frågat Anders Ö vad som hänt men kan inte heller erinra sig detta. Stående på Josefssons nya brygga fick S och Anders Ö så småningom se lanternorna från taxibåten. S stod då och lyste med sin ficklampa och båten lade till vid den nya bryggan. S höll om Anders Ö som grät. Arne I låg under tiden ensam vid huset. S fick ingen klarhet i vad som hänt. S var helt nykter och även Anders Ö föreföll nykter. De fick en bår av taxibåtsföraren för att på denna bära ned Arne I till båten. S och Anders Ö tog av Arne I täckena för att kunna lyfta honom. De lade honom på båren och spände fast honom på denna samt lade ånyo över honom eftersom han frös. De bar ner båren till båten utan några som helst missöden, varefter båren lades in i båten. Båtförarens enda kommentar var att "det här är bråttom". Det var ingen tal om att någon av S eller Anders Ö skulle följa med Arne I i båten. Därefter begav sig S och Anders Ö, sedan den sistnämnde hämtat sin matväska på bryggan, från Gymmerholmen i Strands båt. Vad som sades under resan kommer S inte ihåg. S fick emellertid klart för sig att Anders Ö legat och sovit i sin båt, varefter han begivit sig upp till Josefssons fritidshus och utanför detta funnit Arne I liggande brinnande. Efter händelsen har väl S och Anders Ö talat därom men Anders Ö har inte kunnat lämna någon förklaring till händelsen. Om det funnits någon annan människa på Gymmeholmen vid tidpunkten för händelsen känner S inte till.

Påvisad att S inte tidigare vid något polisförhör nämnt att Anders Ö skulle ha yttrat "jag har inte gjort det" har S genmält att han erinrat sig detta förhållandevis nyligen.

TR:ns bedömning

Vad till en början gäller åtalspunkt 1 avseende det påstådda inbrottsförsöket i Christer S:s fritidshus beaktar TR:n följande.

Genom Hans Ö och F vittnesmål får anses ådagalagt att skadorna på Christer S:s fritidshus uppkommit först efter 13-tiden måndagen d 24 okt.

Anders Ö har sagt sig ha minnesluckor beträffande det som hänt nyssnämnda dag och att han har inte själv helt kunnat utesluta att han varit delaktig i inbrottsförsöket. Även om K inte kunnat erinra sig detta vid huvudförhandlingen har han vid flera polisförhör uppgivit att han den aktuella dagen - d 24 okt - sett Anders Ö och Arne I berusade komma från södra delen av Gymmerholmen, varest Christer S:s fritidshus är beläget, samt att Anders Ö i samband därmed till K sagt att han och Arne I gjort ett inbrott i ett hus på södra delen av ön för att där komma åt spritdrycker. Ett blodstänk på en fönsterruta i anslutning till den krossade fönsterrutan i huset kan härröra från Anders Ö. Visserligen upptäcktes inte skadorna på huset förrän d 28 okt men den omständigheten att ett fönster satts igen med ståltråd talar starkt för att gärningsmannen eller gärningsmännen visat påtaglig hänsyn gentemot fastighetsägaren. Omständigheten talar emot att fråga är om någon för fastighetsägaren obekant gärningsman. Det måste antagas att Anders Ö och Arne I, som den aktuella dagen varit berusade, varit intresserade av att komma över ytterligare spritdrycker. Det var för dem känt att sådana fanns att tillgå i Christer S:s fritidshus. De kände även till att nyckeln till fritidshuset brukade förvaras i husets gasolutrymme. Genom hans Ö och F vittnesmål är utrett att dessa just d 24 okt vid lunchtid, Anders Ö och Arne I ovetande, gömt nyckeln till fritidshuset på annan plats än i gasolutrymmet. Om Anders Ö och Arne I velat komma åt spritdryckerna i huset har de till följd att avsaknandet av nyckeln varit nödsakade att söka bryta sig in i huset. Att de fingeravtryck, som anträffades på en glasbit från den krossade fönsterrutan, inte härrör från Anders Ö eller Arne I eller överhuvud taget från någon person, som kunnat identifieras, kan förklaras av att avtrycket varit ett gammalt sådant.

Nu anförda omständigheter sammantagna medför enligt TR:s mening - även vad som förekommit med avseende på åtalspunkterna 2 och 3 beaktas - att det måste hållas för visst att det varit Anders Ö och Arne I som i samråd försökt bryta sig in i Christer S:s fritidshus i syfte att där komma åt spritdrycker. De får antagas att de avbrutit försöket därför att de inte lyckats att komma in i huset. Fara har dock förelegat för att försöket skulle lyckas.

På anförda skäl är Anders Ö övertygad om det brott, som åklagaren lagt honom till last under åtalspunkt 1.

När det sedan gäller åtalspunkterna 2 och 3 är följande att beakta.

Utredningen talar för att Arne I erhållit sina brandskador på eftermiddagen tisdagen d 25 okt och de underhudsblödningar i huvudsvålen, vilka konstaterats vid obduktionen, förhållandevis kort tid innan han erhöll brandskadorna. Det framstår som uteslutet att Arne I erhållit skadorna i huvudet på annat sätt än genom yttre våld. Utredningen ger vidare vid handen att - efter det K och P samt Hans Ö och F på förmiddagen lämnat Gymmerholmen - Anders Ö och Arne I varit de enda människor som funnits på ön. Inte ens Anders Ö och Arne Ö har hävdat att andra personer då uppehållit sig på Gymmerholmen. Prövningen av åtalspunkt 1 ger utrymme för det motiv och händelseförlopp vad beträffar åtalspunkterna 2 och 3 som åklagaren gjort gällande. Gjord brottsplatsundersökning, brandteknisk utredning samt obduktionen av Arne I:s döda kropp talar entydigt för att den aktuella branden initierats och skett genom användande av brandfarlig vätska. Det får anses utrett att innan brandtillfället i Josefssons fastighet funnits en dunk lysfotogen, vilken efter branden inte stått att återfinna. På grundval av vad som förekommit måste antas att innehållet i denna dunk gjutits över Arne I innan branden initierades. Den brandtekniska utredningen talar för att branden i Arne I:s kläder och kropp pågått maximalt omkring sju minuter. Branden i övrigt måste enligt utredningen ha pågått omkring en halv timme. Omständigheterna - särskilt de skador som Arne I erhållit i huvudet - utesluter enligt TR:ns mening att fråga kan ha varit om självmord eller att branden uppstått genom olyckshändelse. Verkställd brottsplatsutredning talar för att någon efter branden i Arne I:s kläder och kropp "städat" på brandplatsen och arrangerat förhållandena i den öppna spisen för att ge sken av att man eldat där. Förekomsten av fragment från Arne I:s kläder i spisen är oförklarlig om inte material från brandplatsen efter branden förflyttats till spisen.

Angivna omständigheter sammantagna talar med utomordentlig styrka för att det händelseförlopp, som åklagaren gjort gällande, verkligen ägt rum. Den åsyftade bevisstyrkan är - mot bakgrund av att andra rimliga alternativ ej framstår som tänkbara - av sådan grad att det måste anses ådagalagt att händelseförloppet varit det av åklagaren angivna. Till följd härav är Anders Ö övertygad även om de gärningar, som åklagaren lagt honom till last under åtalspunkterna 2 och 3. I avsaknad av närmare utredning angående brottsligheten under åtalspunkt 2 i fråga om gärningens livsfarlighet kan misshandelsbrottet dock inte bedömas som grovt. Gärningen under åtalspunkt 3 är i sin helhet att rubricera på sätt åklagaren gjort gällande.

Påföljdsfrågan

Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Straffvärdet när det gäller gärningar, varom Anders Ö blivit övertygad, är högt med hänsyn till att bland brotten ingår grovt vållande till annans död. Maximistraffet för sådant brott är fängelse fyra år och Anders Ö:s straff bör utmätas på den övre halvan av nämnda straffskala. Lämpligen bör Anders Ö:s fängelsestraff bestämmas till två år och sex månader.

- - -

Domslut: TR:n dömde Anders Ö jämlikt 8 kap 4 och 12 §§ samt 23 kap 1 § BrB för försök till grov stöld, 3 kap 5 § BrB för misshandel och 3 kap 7 § 2 st BrB för vållande till annans död till fängelse 2 år 6 månader.

TR:ns ordf, lagmannen Boström, var av skiljaktig mening och anförde.

När det gäller åtalspunkt 1 ger utredningen utrymme för att inbrottsförsöket kan ha förövats under tiden d 24 okt omkring kl 13-d 28 okt 1988. Någon omständighet som utesluter att annan än Anders Ö och/eller Arne I gjort inbrottsförsöket under angivna tid har inte visats föreligga.

Åklagaren har dock på grundval av ett antal påstådda omständigheter hävdat att det varit Anders Ö och Arne I som i samråd sökt att bryta sig in i Christer S:s fritidshus för att där komma över spritdrycker men att gärningen inte fullbordats av den anledningen att de trots försök inte lyckats ta sig in i fastigheten.

En väsentlig omständighet, varpå åklagaren grundat sin talan, är att Ander Ö d 24 okt varit berusad och att han vidgått att han till följd därav har minnesluckor, som enligt åklagaren medför att han kan ha medverkat till gärningen trots att han numera inte kan erinra sig detta. Anders Ö har emellertid hävdat att han - om han skulle ha medverkat till inbrottsförsöket - skulle ha vandrat över så gott som hela Gymmerholmen och därtill vidtagit påstådda åtgärder vid Christer S:s fritidshus utan att ha det ringaste minne därav. Detta har Anders Ö hållit för helt uteslutet. Sannolikheten för att denna åklagarens hypotes om Anders Ö:s bristande minne är riktig är också ytterst liten.

En annan väsentlig omständighet i åklagarens talan är att K vid två polisförhör uppgivit att Anders Ö på eftermiddagen d 24 okt till denne skulle ha yttrat att han och Arne I gjort inbrottsförsöket. K har dock vid huvudförhandligen sagt sig inte ha något minne av att så skett. Även detta förringar i avsevärd grad bevisvärdet av de åberopade uppgifterna. Därtill kommer att bl a K vistats på Gymmerholmen under tid då inbrottsförsöket kan ha ägt rum. I och för sig ter det sig också märkligt att Anders Ö, som enligt vad åklagaren i annat sammanhang gjort gällande varit synnerligen angelägen att dölja att han medverkat i inbrottsförsöket, skulle ha uppsökt K och utan påtagligt skäl för denna själv avslöjat att han varit delaktig i inbrottsförsöket. Även om Anders Ö till K skulle ha uttalat sig om något, som denna uppfattat som inbrottsförsök, finns utrymme för missuppfattningar, exempelvis på_grund av förekommande språksvårigheter hos K vars modersmål är finska. På anförda skäl kan inte heller K:s åberopade uppgifter tillmätas något större bevisvärde.

Inte heller de omständigheterna att nyckeln till Christer S:s fritidshus d 24 okt Anders Ö och Arne I ovetande flyttats till annat utrymme än det, vari nyckeln brukade förvaras, och att ståltråd använts för att stänga ett fönster har något självständigt bevisvärde. Detsamma gäller även omständigheten att ett blodstänk anträffats som kunnat härröra från Anders Ö.

Men även om berörda omständigheter tillsammans talar för att Anders Ö och Arne I haft något med inbrottsförsöket att göra föreligger ej någon utredning på grundval varav säkert kan fastställas ett händelseförlopp som medför ansvar för Anders Ö. Ett sådant ådagalagt händelseförlopp är en förutsättning för bifall till åklagarens talan. Under alla förhållanden saknas såsom sagts sådan säker kännedom om händelseförloppet. Även om Anders Ö skulle befunnit sig vid Christer S:s fritidshus vid tidpunkten för inbrottsförsöket är det inte alls uteslutet att Anders Ö därvid agerat så passivt att ansvar för honom inte kan komma i fråga. Det kan förhålla sig så att Arne I ensam ådragit sig ansvar. Om slutligen Anders Ö och Arne I skulle ha vidtagit påstådda åtgärder i syfte att komma in i huset är för övrigt inte utrett att de avbrutit försöket för att de ej lyckats ta sig in i huset. Omständigheterna talar i avsevärd grad för att så inte varit fallet. Någon svårighet att fullborda gärningen om de överhuvudtaget velat ta sig in i huset kan inte antagas ha varit för handen. Avbrytandet talar i så fall fastmera för att de - eller en av dem om endast en agerat - frivilligt avstått från att fullborda gärningen. Under sådan förutsättning är ansvar för försök till stöldbrott uteslutet. I så fall skulle för Anders Ö:s del - om denne överhuvudtaget på ett straffvärt sätt medverkat till skadorna på huset - ansvar för egenmäktigt förfarande kunna komma i fråga. Ytterst föreligger följaktligen osäkerhet om tillämplig brottsrubricering till följd av bristande kännedom om det verkliga händelseförloppet. På anförda skäl är det inte styrkt att Anders Ö på ett brottsligt sätt medverkat till den under åtalspunkt 1 påstådda gärningen. Ett beaktande av vad som förekommit under åtalspunkterna 2 och 3 föranleder ej till annan bedömning. Åtalet under åtalspunkt 1 kan följaktligen ej vinna bifall.

Vad därefter gäller åtalspunkterna 2 och 3 har åklagaren gjort gällande ett händelseförlopp, vilket motivmässigt förutsätter att Anders Ö och Arne I gjort det i åtalspunkt 1 åsyftade inbrottsförsöket. Även i fråga om själva det påstådda skeendet - närmast hanteringen av den aktuella telefonkatalogen och i denna ingående sidor - bygger gärningarna under punkterna 2 och 3 på att Anders Ö och Arne I förövat det under åtalspunkt 1 påstådda brottet. I enlighet med vad tidigare sagts har det emellertid inte blivit ådagalagt att Anders Ö och Arne I sökt bryta sig in i Christer S:s fritidshus. Detta utesluter i och för sig inte att Anders Ö och Arne I begått det avsedda brottet men omöjliggör att man vid prövningen av åtalspunkterna 2 och 3 som en utredd omständighet utgår från gärningsmannaskap från Anders Ö:s och Arne I: sida såvitt gäller gärningen under åtalspunkt 1.

Vad beträffar åtalspunkten 2 kan utredningsmässigt med säkerhet konstateras endast att Arne I vid obduktionen företett tre bandformade underhudsblödningar i huvudsvålen, varav en i nackregionen mot vänstra sidan, en i högra tinningregionen och en i vänstra tinningregionens bakre del. Enligt rättsläkaren Lindberg bör dessa huvudskador ha uppkommit förhållandevis kort tid innan Arne I anlände till sjukhuset - Arne I anlände dit kl 19.28 - uppskattningsvis maximalt 12 timmar innan dödsfallet kl 24.00. Lindberg har vidare bedömt att underhudsblödningarna i Arne I:s huvudsvål förorsakats av yttre våld genom ett långsträckt föremål. Bedömningen synes grunda sig på att de tre skadorna inte kan ha förorsakats av ett fall i ett enda plan och på styrkan eller intensiteten i kontakten med det föremål eller de föremål som föranlett skadorna. Att envar av skadorna uppstått vid ett av tre fall ter sig emellertid inte uteslutet även om det framstår som mindre sannolikt. Enligt Anders Ö har t ex Arne I för honom uppgivit att han i anslutning till lastning av rivningsvirke fallit omkull på förmiddagen d 25 okt. Flera fall på samma plats eller på annat ställe kan inte helt uteslutas. Att beakta därvid är att Arne I enligt utredningen varit åtminstone måttligt berusad. I detta avseende måste under alla förhållanden beaktas att det helt saknas tillförlitlig utredning om hur det tillgått då Arne I erhöll underhudsblödningarna. Något som helst säkert händelseförlopp har inte kunnat fastställas. I detta konstaterande innefattas att det inte ens visats vara helt uteslutet att Arne I tillfogats underhudsblödningarna genom våld förövat av annan än Anders Ö. Om Anders Ö skulle ha tillfogat Arne I huvudskadorna är i allt fall de närmare omständigheterna oklara. Det kan inte ens uteslutas att detta i så fall skett i nödvärn. Prövningen av åtalet mot Anders Ö enligt åtalspunkt 2 bör emellertid ske även med beaktande av vad som kan anses utrett med avseende på åtalspunkten 3. Vid prövningen av sistnämnda åtalspunkt är följande att beakta.

Utredningen - bl a den brandtekniska utredningen och vittnesmålen angående förekomsten av dunkar lysfotogen i Josefssons fritidshus - ger till en början vid handen att branden som medfört Arne I:s brandskador initierats medelst användande av lysfotogen. Det får också på grundval av utredningen hållas för visst att branden, som orsakat Arne I:s brandskador, pågått 5-7 minuter medan i övrigt förekommit eld på brandplatsen under omkring en halv timme. Själva den plats där Arne I måste ha erhållit sina brandskador - på spången utanför entrédörren - ter sig högst egendomlig om fråga är om att välja plats för att medelst brand förinta Arne I:s kropp. Om Anders Ö eller annan sökt elda upp Arne I:s kropp framstår det som långt naturligare att man låtit Arne I brinna inne i fritidshuset.

Enligt rättsläkaren Lindberg är det möjligt att de skador Arne I erhållit i huvudet kunnat medföra medvetslöshet. Denna möjlighet sett mot bakgrunden av att textilier härrörande från Arne I:s kläder hittats i den öppna spisen i fritidshuset, förekomsten av brända vedträn i sopsäcken samt övriga tecken på "städning" på brandplatsen talar starkt för att annan än Arne I anlagt den brand som orsakat Arne I:s brandskador. Det framstår med hänsyn till utredningen om vilka personer, som befunnit sig Gymmerholmen på eftermiddagen d 25 okt, som mycket osannolikt att den som anlagt branden varit annan än Anders Ö. Dennes uppgifter om att han sovit i båten någon tid på eftermiddagen är i och för sig inte anmärkningsvärda. Om Anders Ö:s uppgifter om hur han därefter anträffat Arne I brinnande är riktiga förutsätter detta emellertid att annan än Anders Ö anlagt branden eller att Arne I gjort det själv i syfte att ta livet av sig eller att branden uppkommit genom en olyckshändelse av något slag. Visserligen har Arne I enligt Leif J vittnesmål under ambulanstransporten till sjukhuset yttrat att "jag orkar inte mer" men det är osäkert huruvida detta yttrande inneburit att Arne I inte orkade mer till följd av brandskadorna eller att Arne I inte velat leva längre. Den omständigheten att Arne I - enligt vad åklagaren har upplyst - för omkring fem år sedan hotat att ta livet av sig i samband med en tvist med en fästmö förefaller inte beaktansvärd i det aktuella sammanhanget. Möjligheten att Arne I själv anlagt branden i avsikt att begå självmord ter sig med hänsyn bl a till berörda fynd på och i anslutning till brandplatsen om inte helt utesluten så dock ytterst osannolik. Alternativet att branden uppkommit genom en olyckshändelse av något slag framstår likaledes som mycket osannolikt. Bortsett från vad som tidigare angivits som utrett i fråga om branden och vad som ådagalagts angående förhållandena på brandplatsen och i Josefssons fritidshus efter branden, kan emellertid - lika lite som i frågan hur Arne I erhållit sina huvudskador - något säkert händelseförlopp inte fastställts när det gäller de förhållanden, som rått innan branden uppstod och vid anläggandet av själva branden. För att åtalet skall kunna vinna bifall krävs att åklagaren visar att det förekommit ett händelseförlopp, som åtminstone ger vid handen att Anders Ö under den av åklagaren angivna förutsättningen satt eld på Arne I. Något sådant säkert händelseförlopp har åklagaren inte styrkt.

På anförda skäl kan - med de beviskrav som måste ställas vid så allvarlig påstådd brottslighet som den aktuella - inte heller åtalet enligt åtalspunkterna 2 och 3 vinna bifall.

Jag ogillar följaktligen åtalet mot Anders Ö i dess helhet.

Anders Ö fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i första hand att HovR:n skulle ogilla åtalet och i andra hand att straffet skulle sänkas.

Åklagaren yrkade anslutningsvis att HovR:n skulle döma Anders Ö för grov misshandel och som en följd därav skärpa straffet eller i vart fall ådöma honom ett längre fängelsestraff.

HovR:n (hovrättslagmannen Edling, f d hovrättslagmannen Hylander, tf hovrättsassessorn Åbyhammar, referent, samt nämndemännen Larsson och Carlsson) anförde i dom d 27 mars 1990:

HovR:ns domskäl. I HovR:n har förebringats samma utredning som vid TR:n. Därvid har Anders Ö och Björn Thunfors hörts på nytt.

Beträffande de olika åtalspunkterna gör HovR:n följande bedömning.

Åtalspunkt 1

Såsom framgår av TR:ns dom talar onekligen flera omständigheter för att Anders Ö och Arne I haft något att skaffa med inbrottsförsöket i Christer S:s fritidshus. Någon teknisk bevisning, som binder Anders Ö och Arne I eller endera av dem vid gärningen, föreligger emellertid inte. Bevisvärdet av de uppgifter Pertti K lämnat vid polisförhör om deras anknytning till brottet är också svagt bl a med tanke på att K vid TR:n sagt sig inte kunna vare sig minnas sina tidigare uppgifter eller ens känna igen Anders Ö. Inte heller har den exakta tidpunkten för gärningen kunnat fastställas. Andra gärningsmän än Anders Ö och Arne I kan inte uteslutas. Vid övervägande av vad sålunda förekommit finner HovR:n att det inte kan anses styrkt att Anders Ö gjort sig skyldig till den åtalade gärningen.

Åtalspunkterna 2 och 3

När det gäller frågan om vilket motiv som kan ha legat till grund för gärningarna ger - såsom TR:n uttalat - utredningen utrymme för det motiv som åklagaren gjort gällande. Men brotten förutsätter i och för sig inte alls att Anders Ö har varit delaktig i inbrottsförsöket hos Christer S Även andra orsaker till brotten framstår som tänkbara. Anders Ö har i HovR:n uppgett, att Arne I ville utföra arbete på ön tisdagen d 25 okt men att Anders Ö ansåg sig vara alltför bakfull och därför ville sova. Vidare har Anders Ö uppgett att Arne I på måndagen d 24 okt sagt åt honom att Hans Ö och Ulf F blivit "sura på" Anders Ö för att han inte utfört något arbete. Dessa incidenter sammantagna med Arne I:s återkommande dagboksanteckning "Strul med Anders", varvid den senaste gjorts på måndagen, tyder enligt HovR:ns mening på att Arne I och Anders Ö kan ha blivit oense av någon helt annan anledning än det motiv som åklagaren har angivit.

Anders Ö:s uppgift att han lagt sig i Arne I:s båt och sovit där i flera timmar framstår som mindre trovärdig mot bakgrund av att det fanns sovmöjligheter inne i huset, där han för övrigt sovit på golvet dagen innan, att båten endast hade en kort oklädd brits i styrhytten, vars öppning mot aktern inte gick att stänga, samt att temperaturen ute var endast några plusgrader. Anders Ö:s berättelse om sitt agerande kring upptäckten av Arne I på elden och hur han förfarit vid släckningen av elden i dennes kläder och i spången förklarar inte varför i så fall med hänsyn till den brandtekniska utredningen närmare 30 minuter måste ha förflutit från det att Arne I drogs av elden till dess den släckte. Bland annat nu nämnda omständigheter talar med styrka för att Anders Ö:s berättelse inte är sanningsenlig.

Mot bakgrund av det anförda och på de skäl som TR:n redovisat i sin dom finner HovR:n, i likhet med TR:n, Anders Ö övertygad om de gärningar som avses med dessas åtalspunkter. HovR:n gillar TR:ns rättsliga bedömning av gärningarna. - - -

Påföljden

HovR:n finner att straffet skall sättas något högre än vad TR:n bestämt med beaktande av den hänsynslöshet Anders Ö visat genom dödsvållandet (åtalspunkt 3)

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar TR:ns domslut i följande avseenden:

- åtalet för försök till grov stöld (åtalspunkt 1) ogillas,

- påföljden bestäms till fängelse 3 år 6 månader.

Anders Ö (offentlig försvarare advokaten Arne Liljeros) sökte revision och yrkade i första han frikännande från ansvar och i andra hand straffnedsättning.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Sten Falkner).

HD (JustR:n Jermsten, Gregjow, Svensson, Munck och Danelius, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Av obduktionsprotokoll d 3 nov 1988 samt av det rättsmedicinska utlåtande som avgetts d 1 dec 1988 av rättsläkaren Jan Lindberg framgår att Arne I:s död huvudsakligen orsakats av de omfattande brandskador som tillfogats honom. Vid obduktionen hade dessutom på hans kropp konstaterats flera underhudsblödningar, av vilka tre var lokaliserade till olika platser inom huvudsvålen. I fråga om underhudsblödningarna på huvudet uttalade doktor Lindberg att de orsakats av någon form av yttre våld mycket kort tid före Arne I:s död, att de väl skulle kunna vara resultatet av t ex träff av något långsträckt, åt sidorna avgränsat föremål och att de inte kunde ha uppkommit till följd av fall i samma plan. Han tillade att underhudsblödningarna på intet sätt varit av betydelse för Arne I:s död men att, om Arne I träffats hårt i huvudet av något långsträckt, åt sidorna av gränsat föremål som förorsakat dessa blödningar, hans medvetande kunde grumlats och han kunde ha blivit ordentlig omtöcknad.

Med hänsyn till vad som framkommit om omständigheterna vid branden måste det till en början anses uteslutet att Arne I:s kropp hamnat i brandhärden till följd av en olyckshändelse eller Arne I:s egna åtgärder. I stället måste vad som därvid skett vara resultatet av en annan persons handlande.

Iakttagelserna vid obduktionen talar för att inte heller blödningarna i huvudet berott på en olyckshändelse utan att de orsakats av slag med ett hårt föremål. Med hänsyn till det fortsatta händelseförloppet finns det starka skäl att anta att den person som sökt bränna Arne I:s kropp dessförinnan misshandlat Arne I genom att tilldela honom sådana slag.

Riksåklagaren har gjort gällande att det var Anders Ö som först misshandlade Arne I och som därefter, sedan han fått uppfattningen att denne var död, anlade branden för att söka förinta hans kropp. Detta har bestritts av Anders Ö.

Som stöd för sitt påstående att Anders Ö var gärningsman har riksåklagaren först hänvisat till att, såvitt bekant, Anders Ö och Arne I var de enda personer som befann sig på Gymmerholmen vid den aktuella tidpunkten.

Att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen inte synes ge utrymme för någon alternativ gärningsman kan endast i undantagsfall komma i fråga. Som regel måste därutöver krävas åtminstone stödjande bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet. I förevarande fall har utredningen visserligen inte gett något stöd för att någon annan person befunnit sig på Gymmerholmen när brotten begicks. Någon säkerhet för att så inte varit fallet kan emellertid inte anses föreligga.

När det gäller frågan huruvida några andra omständigheter binder Anders Ö vid brotten har riksåklagaren gjort gällande att Anders Ö:s påstående att han lagt sig att sova i Arne I:s båt inte förtjänade tilltro, särskilt med hänsyn till de otillfredsställande sovmöjligheterna på båten och den låga utomhustemperaturen. Det skulle enligt riksåklagarens mening ha varit naturligt att Anders Ö, om han ville sova, hade som viloplats valt det hus vid vilket han och Arne I skulle arbeta och utanför vilket branden senare ägde rum.

Omständigheterna är emellertid inte sådana att Anders Ö:s berättelse på denna punkt utan vidare måste antas vara osann. Det kan sålunda inte uteslutas att det för Anders Ö - som har en betydande vana vid båtar och sjöförhållanden och som dessutom enligt vad han uppgett ville åka hem så snart som möjligt - framstått som naturligt att välja Arne I:s båt som viloplats.

Riksåklagaren har också ansett sig kunna påvisa att det mellan Anders Ö och Arne I förekommit misshälligheter som kunnat förklara att Anders Ö angripit Arne I. Enligt riksåklagaren tydde utredningen på att Anders Ö och Arne I gemensamt sökt bryta sig in i Christer S:s hus, att Arne I senare velat ringa till Christer S för att ställa saken till rätta och att Anders Ö med våld hindrat honom därifrån. Detta förklarade enligt riksåklagarens mening att man i det hus vid vilket branden ägt rum hade påträffat utrivna blad ur en telefonkatalog, bl a det blad som upptog Christer S:s namn och telefonnummer.

Den händelseutveckling som sålunda skisserats av riksåklagaren är sammanhängande och logisk och skulle i och för sig kunna förklara hur de åtalade brotten kommit till stånd. Trots detta rör det sig i stor utsträckning om hypoteser för vilkas riktighet tillräckligt stöd saknas i den tekniska utredningen. Av särskild vikt är också att HovR:n på grund av brist på bevis frikänt Anders Ö såvitt åtalet för försök till inbrott i Christer S:s hus och att domen i detta hänseende inte har överklagats.

Till stöd för sitt påstående att osämja rått mellan Anders Ö och Arne I har riksåklagaren också åberopat den senares dagbok som innehåller anteckningar bl a om "strul med Anders". Detta uttryck har emellertid inte sådan precision att det tillåter några slutsatser om vad Arne I egentligen åsyftat.

Inte heller det förhållandet att, enligt vad den brandtekniska utredningen utvisar, Arne I:s kropp tycks ha befunnit sig i brandhärden endast under en mindre del av den tid under vilken branden pågått medger några säkra slutsatser i fråga om händelseförloppet. Det är sålunda möjligt att branden pågått antingen någon tid innan Arne I:s kropp placerades på brandplatsen eller någon tid efter det att den avlägsnades därifrån. Oavsett hur därmed förhåller sig är denna omständighet inte av sådan art att Anders Ö på grund härav kan utpekas som gärningsman.

Bedömningen i målet försvåras ytterligare av att det inte finns någon förklaring till att gärningsmannen, om han velat undanröja spåren av en mot Arne I utförd våldshandling, valt en ovanlig och föga rationell metod för att nå detta reslutat. Osäkerhet skapas också av att det inte klarlagts under vilka omständigheter och vid vilken tidpunkt Arne I konsumerat den alkohol som lett till den vid den rättskemiska undersökningen efter hans död konstaterade höga alkoholkoncentrationen av 1,6 promille i hans blod och 3,6 promille i hans urin.

Inte heller vid en samlad bedömning av de omständigheter som behandlats i det föregående och av den utredning som i övrigt åberopats i målet kan det anses ställt utom rimligt tvivel att Anders Ö tillfogat Arne I kroppsskada och av aktsamhet orsakat hans död. Åtalet för misshandel och vållande till annans död skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken ogillar HD åtalet mot Anders Ö för misshandel och vållande till annans död

- - -

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1991-02-14

Målnummer:
B416-90