Påstående av svaranden i mål om klander av skiljedom att käranden efter klanderfristens utgång åberopat nya grunder och att detta ej var tillåtet har ansetts som invändning om rättegångshinder.


Lagrum:
49 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740); 21 § lag (1929:145) om skiljemän

I tvist mellan Bertil B och AB Bonnierföretagen meddelades skiljedom d 30 juni 1987.

Bertil B väckte talan mot bolaget vid Stockholms TR och klandrade skiljedomen på angivna grunder med yrkande att den skulle helt eller delvis upphävas. Bolaget bestred bifall till Bertil B:s talan.

Sedermera - efter klandertidens utgång - anförde Bertil B som ytterligare grund för sin talan att skiljenämndens ordförande hade varit jävig. Vid utveckling av grunderna för sin talan gjorde han vidare gällande att skiljenämndens materiella processledning hade varit bristfällig.

Bolaget bestred att de nya grunderna fick åberopas och yrkade att de skulle avvisas.

TR:n (chefsrådmannen Åkerdahl) meddelade d 8 dec 1988 följande beslut: TR:n finner till en början att den föreliggande processuella frågan bör bedömas enligt 13 kap 3 § RB. En tillämpning av sista st i denna § leder fram till att åberopandet avjävsgrunden inte innefattar någon taleändring, utan endast en tillåten talejustering. Grunden får alltså åberopas av Bertil B. I den mån den grund som hänför sig till skiljemännens processledning är att se som en ny grund, vilket får klargöras vid den fortsatta förberedelsen, gäller motsvarande i fråga om den grunden.

TR:n ogillar därför Bonnierföretagens begäran om att TR:n skall avvisa de båda aktuella grunderna.

Enligt meddelad fullföljdshänvisning ålåg det part som ville föra talan mot beslutet att anmäla missnöje inom en vecka från delfåendet av beslutet. Vidare angavs att rätten, om missnöje anmäldes, skulle bestämma om talan skulle föras särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

Sedan bolaget anmält missnöje förordnade TR:n - efter att parterna hade yttrat sig i frågan - i beslut d 15 dec 1988 att talan skulle föras särskilt.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR över TR:ns beslut d 8 dec 1988 och yrkade att de två av Bertil B efter klandertidens utgång anförda grunderna skulle avvisas.

HovR:n (hovrättslagmannen Ingrid von Möller samt hovrättsråden Björnberg, referent, och Sundström) anförde i beslut d 30 aug 1989:

Skäl. Den föreliggande tvistefrågan gäller huruvida två efter klandertidens utgång anförda "grunder" för klandertalan får komma under bedömande.

TR:n har, i beslut under rättegången, funnit att frågan är att avgöra enligt 13 kap 3 § RB och godtagit att åberopande får ske.

TR:ns beslut i saken är inte sådant som avses i 49 kap 3 § RB. Inte heller eljest föreligger bestämmelse som medför att talan mot beslutet - i den utsträckning det över huvud taget är av beskaffenhet att föranleda klagorätt - kan föras särskilt. Bolagets talan skall därför - utan hinder av den meddelade fullföljdshänvisningen - avvisas.

HovR:ns beslut. HovR:n avvisar bolagets besvärstalan.

Bolaget (ombud advokaten Olle Jansson och jur kand Jan Sagen) anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till HovR:n för prövning av bolagets besvärstalan där.

Bertil B (ombud advokaten Tor Krantz) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Krantz, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl. Bolaget har invänt att Bertil B efter klanderfristens utgång åberopat nya grunder och att detta ej är tillåtet. Med hänvisning härtill har bolaget yrkat att de nya grunderna skall avvisas. Härigenom har bolaget gjort invändning om rättegångshinder. Som TR:n funnit får talan mot beslut att ogilla sådan invändning föras enligt 49 kap 3 § RB. HovR:ns avvisningsbeslut skall därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns avvisningsbeslut samt återförvisar målet till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, Heuman, Nyström och Lambe, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-09-26

Målnummer:
Ö1200-89