Sedan hyresnämnd genom ett beslut ogillat yrkanden av ett dödsbo dels om överlåtelse av hyresrätt till en bostadslägenhet, dels om förlängning av hyresavtalet, yrkade dödsboet vid bostadsdomstolen bifall till överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen begränsade sin prövning till detta yrkande utan att klarlägga om dödsboet frånfallit förlängningsyrkandet. Bostadsdomstolens beslut har undanröjts på grund av domvilla.


Lagrum:
42 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740); 50 kap. 12 § rättegångsbalken (1942:740); 52 kap. 6 § rättegångsbalken (1942:740); 17 § lag (1974:1082) om bostadsdomstol

Carin Louise S hyrde en bostadslägenhet i en Timmermansorden tillhörig fastighet i Stockholm. Hon avled d 22 juni 1989.

Timmermansorden sade upp hyresavtalet att upphöra d 28 febr 1990. I ärende H 20492/89-02 vid hyresnämnden i Stockholm yrkade Timmermansorden att hyresavtalet inte skulle förlängas efter nämnda tidpunkt samt att dödsboet efter Carin Louise S skulle åläggas att avflytta från lägenheten vid hyrestidens utgång.

Dödsboet ansökte hos hyresnämnden om tillstånd att överlåta hyresrätten till den avlidnas dotterson Erik P (ärende H 23644/89-02).

Parterna bestred varandras yrkanden.

Hyresnämnden förordnade vid förhandling d 14 dec 1989 om gemensam handläggning av de båda ärendena.

I beslut d 29 dec 1989 lämnade hyresnämnden dödsboets yrkande om tillstånd att överlåta hyresrätten utan bifall. Nämnden biföll Timmermansordens talan om hyresförhållandets upphörande men medgav dödsboet uppskov med avflyttningen till d 31 maj 1990. Nämnden ålade dödsboet att avflytta från lägenheten senast vid denna tidpunkt och förordnade att hyresavtalets villkor i tillämpliga delar skulle gälla oförändrade för tiden från hyresavtalets upphörande till avflyttningen.

Dödsboet anförde besvär i bostadsdomstolen. 1 besvärsinlagan angavs, med hänvisning till hyresnämndens ärenden H 20492/89 och H 23644/89, att besvären avsåg "hyresnämndens i Stockholm beslut att lämna dödsboets överlåtelsetalan utan bifall" och att dödsboet yrkade att "bostadsdomstolen, med undanröjande av hyresnämndens beslut, måtte lämna tillstånd till att hyresrätten till den lägenhet varom här är fråga överlåtes på Erik P".

Bostadsdomstolen (lagfarna ledamöterna Svahn och Anderberg samt intresseledamöterna Zetterman och Flintberg) anförde i beslut d 23 maj 1990:

Skäl. Dödsboets besvärsinlaga innefattar efter ordalydelsen inte något ändringsyrkande annat än i överlåtelsefrågan. Vad dödsboet anför som grund för överklagandet avser också endast denna fråga. Ett bifall till överlåtelseyrkandet förutsätter att hyresavtalet alltjämt gäller. Dödsboet hade därför bort yrka ändring även i fråga om förlängning av hyresavtalet. Enbart detta förhållande kan dock inte medföra att överklagandet, utan stöd i själva innehållet, skall anses innefatta ett ändringsyrkande även i förlängningsdelen.

Vid denna bedömning har hyresnämndens beslut om att hyresavtalet upphört d 28 febr 1990 vunnit laga kraft. Det finns då inte längre någon hyresrätt för dödsboet att överlåta. Överlåtelsefrågan är därmed förfallen.

Slut. Bostadsdomstolen lämnar överklagandet utan bifall.

Dödsboet (ombud advokaten Thomas Bysell) ansökte i HD om resning och yrkade förordnande att målet åter skulle tas upp vid bostadsdomstolen. Som grund för sin ansökan åberopade dödsboet i första hand att dess överklagande till bostadsdomstolen bort anses innefatta ett ändringsyrkande även i förlängningsdelen. I andra hand gjordes gällande att bostadsdomstolen hade bort förelägga dödsboet att avhjälpa föreliggande brister i besvärsinlagan.

Timmermansorden bestred bifall till resningsansökningen.

HD beslöt att inhämta yttrande i ärendet från bostadsdomstolen.

Bostadsdomstolen (lagfarna ledamöterna Wikrén och Anderberg) anförde i yttrande d 30 aug 1990: Enligt 17 § lagen om bostadsdomstol gäller för domstolen i tillämpliga delar bl a bestämmelserna i 52 kap 3 och 6 §§ RB. I 3 § nämnda kap anges bl a att klaganden i besvärsinlagan skall uppge det beslut mot vilket talan förs, grunderna för besvärstalan samt den ändring i beslutet som klagan den yrkar. Om besvärsinlagan inte uppfyller föreskrifterna i 3 § eller annars är ofullständig, skall enligt 52 kap 6 § RB klaganden föreläggas att avhjälpa bristen.

Gränsen för bostadsdomstolens prövning bestäms av parternas yrkanden och åberopanden. I rättsfallet NJA 1983 s 567 har HD - på anförda skäl - framhållit att stor vikt måste tillmätas fullföljdsinlagans ordalydelse vid bedömande av vad parts vadetalan skall anses innehålla, låt vara att ordalydelsen inte under alla förhållanden måste anses utslagsgivande (jfr även NJA 1987 s 965).

I hyresnämnd förekommer ofta att till gemensam handläggning tas upp dels en förlängningstvist dels en ansökan från den uppsagda hyresgästen - ofta ett dödsbo - att få överlåta hyresrätten till någon som sammanbott med hyresgästen. Vanligen är förlängningstvisten helt avhängig av utgången i överlåtelsedelen. Bostadsdomstolen har ofta haft anledning att pröva överklaganden från hyresgästens sida, när hyresnämnden ogillat överlåtelseansökningen och upplöst hyresförhållandet. Vid några tillfällen har, som i detta mål, yrkandet enligt ordalagen i fullföljdsinlagan inriktats enbart på beslutet i överlåtelsedelen.

Vid bedömningen av om överklagandet i ett sådant fall kan anses inrymma även besvär i förlängningstvisten bör, som förut nämnts, stor vikt tillmätas ordalagen i fullföljdsinlagan. Om klagandens talan enligt sin ordalydelse endast har avsett överlåtelsefrågan och något utrymme för att tolka överklagandet så, att det avser även besvär i förlängningsdelen, inte har ansetts föreligga, har bostadsdomstolen således ansett talan begränsad till överlåtelsefrågan. I detta läge har domstolen ansett att det saknas grund för att, i fråga om talans innehåll, utfärda något kompletteringsföreläggande enligt 52 kap 6 § RB. Att överklagandet har framstått som meningslöst har domstolen inte fäst särskilt avseende vid. Bristerna i överklagandet har fått drabba klaganden.

I bostadsdomstolen är det inte ovanligt att klaganden - för att efterkomma sin skyldighet att identifiera det överklagade beslutet - hänvisar till hyresnämndens beslut viss angiven dag i ärende A och ärende B, dvs överlåtelse- och förlängningsärendena. En särskild fråga är då vilken vikt som vid tolkningen av yrkandet skall läggas vid, att hänvisning på ett eller annat sätt har gjorts till ärendenumret hos hyresnämnden i förlängningsärendet. Enbart den omständigheten, att hyresnämndens beslut i formellt hänseende har angetts på detta fullständiga sätt, har av bostadsdomstolen normalt inte ansetts, utan stöd i själva innehållet i besvärstalan, innebära att överklagandet omfattar även förlängningsfrågan.

I det nu aktuella målet betecknades - i rubriken på överklagandet - det överklagade beslutet som "Hyresnämndens i Stockholm beslut 1989-12-14 i ärendena H 20492/89 och H 23644/89-02" och saken beskrevs där som "överlåtelse av bostad till samboende m m". I själva texten följde att besvär anfördes över hyresnämndens beslut att lämna dödsboets överlåtelsetalan utan bifall samt själva yrkandet, att bostadsdomstolen, med undanröjande av hyresnämndens beslut, måtte lämna det begärda tillståndet till överlåtelse. På motsvarande sätt uppehöll sig dödsboet i sin kompletterande besvärsinlaga enbart vid yrkandet om bifall till "dödsboets överlåtelsetalan".

Bostadsdomstolen fann att yrkandet, liksom dödsboets talan i övrigt i domstolen, hade utformats på ett sådant sätt att talan uteslutande avsåg tillståndsfrågan. Yrkandet ansågs inte kunna ges en så vid tolkning, att det kunde anses innefatta även hyresnämndens beslut att bifalla hyresvärdens upphörandetalan. Bostadsdomstolen hade då inte heller någon anledning att förelägga dödsboet att avhjälpa brist i besvärsinlagan, såvitt gällde dödsboets yrkande i bostadsdomstolen.

Bostadsdomaren Drangel anmälde i en skrivelse till HD att det betraktelsesätt som framgick av bostadsdomstolens yttrande inte var oomstritt bland domstolens ledamöter och redogjorde för hur han själv brukade handla i situationer av förevarande slag.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Krantz, föreslog i betänkande följande beslut: Genom sin ansökan får dödsboet anses ha anfört besvär över domvilla.

I dödsboets besvärsinlaga till bostadsdomstolen anges att talan förs mot hyresnämndens i Stockholm beslut d 14 dec 1989 i ärendena H 20492/89- 2 och H 23644/89-2 samt att saken gäller överlåtelse av bostad till samboende m m.

Med hänsyn härtill och till att dödsboets yrkande om överlåtelse av lägenheten till Erik P inte kunde prövas om inte dödsboet samtidigt framställde ett yrkande om förlängning av hyresavtalet borde bostadsdomstolen förelagt dödsboet att ange i vilken del hyresnämndens avgörande överklagades.

Bostadsdomstolens underlåtenhet att förelägga dödsboet att i angivet avseende precisera sin talan får med hänsyn till omständigheterna i målet anses utgöra ett sådant rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 1 st 4 RB. Bostadsdomstolens beslut skall därför undanröjas.

HD undanröjer bostadsdomstolens beslut och visar målet åter till bostadsdomstolen för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, referent, Magnusson, Lind och Svensson) fattade följande slutliga beslut: Som grund för sin ansökan har dödsboet anfört i första hand att dess överklagande av hyresnämndens beslut underförstått får anses ha avsett även ett yrkande om ändring i fråga om förlängning av hyresavtalet och i andra hand att bostadsdomstolen underlåtit att enligt 52 kap 6 § RB, som enligt 17 § lagen (1974:1082) om bostadsdomstol gäller också för rättegången i denna domstol, förelägga dödsboet att avhjälpa brister i besvärsinlagan.

Vad dödsboet åberopat innebär att bostadsdomstolen skulle ha gjort sig skyldig till rättegångsfel och att följaktligen domvilla förekommit. Något hinder kan inte anses föreligga att behandla dödsboets ansökan som besvär över domvilla.

I den föreliggande situationen har yrkandet om att dödsboet skulle få överlåta hyresrätten till lägenheten framstått som helt meningslöst, om inte samtidigt dödsboet liksom i hyresnämnden yrkade att hyresavtalet skulle förlängas. Redan denna omständighet borde ha föranlett bostadsdomstolen att pröva också frågan om förlängning eller i vart fall, i överensstämmelse med gällande principer om materiell processledning, på ena eller andra sättet få dödsboet att förtydliga sin ståndpunkt. Till detta kommer att dödsboet i besvärsinlagan hänvisat även till det ärende som avsåg förlängningsfrågan och betecknat saken "överlåtelse av bostad till samboende m m". I ett föreläggande som bostadsdomstolen gett dödsboet att ange grunderna för besvärstalan och åberopad bevisning har vidare saken rubricerats "förlängning av hyresavtal m m", och samma rubricering, har dödsboet använt i den kompletterande besvärsinlaga som därefter inkommit.

Bostadsdomstolens förfarande att begränsa sin prövning till överlåtelseyrkandet utan att ens försöka klarlägga om dödsboet frånfallit förlängningsyrkandet måste anses som ett sådant rättegångsfel som enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB skall föranleda undanröjande av domstolens avgörande.

På grund härav undanröjer HD bostadsdomstolens beslut och visar målet åter till bostadsdomstolen för erforderlig behandling.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-10-11

Målnummer:
Ö784-90