Fråga om god tro hos köpare av fastighet beträffande nyttjanderätt som upplåtits av tidigare ägare. 7 kap 14 § JB.

Makarna Fred A och Margita A yrkade vid Stenungsunds TR att TR:n måtte förordna, att syskonen Gunilla L, Thord L och Jerry L skulle på egen bekostnad avhysas från en sjöbod jämte omgivande markområde om 150 kvm inom makarna A:s fastighet Orust Valön 2:6.

Syskonen L bestred käromålet.

Makarna A anförde som grund för sin talan: De förvärvade år 1966 en tomt på Valön och tomten kom senare att bebyggas av dem med ett sommarhus. En granne till dem - Oskar A - ägde de intilliggande fastigheterna Valön 2:3-6. Sedan Oskar A avlidit förvärvade de fastigheterna av dödsboet genom ett köpekontrakt d 28 juni 1984 med köpebrev d 7 aug samma år. Enligt 2 § i köpekontraktet garanterade säljaren att fastigheterna inte besvärades av andra servitut eller nyttjanderätter än vissa brunnsservitut utan betydelse för detta mål. Från säljarens sida förklarades vidare på uttrycklig fråga att det inte fanns några andra rättigheter som belastade fastigheterna. Sedan makarna A tillträtt dessa uppmärksammade de att säljaren inte utrymt en på fastigheten 2:6 befintlig sjöbod. Då förhållandet påtalades gjordes det gällande att syskonen L - systerbarn till Oskar A - hade rätt till sjöboden jämte omgivande markområde enligt ett skriftligt avtal som Oskar A träffat med dem 1967. Makarna A, som vid förvärvet varken insett eller bort inse förekomsten av detta avtal, vägrade att acceptera en sådan inskränkning i sin rätt till fastigheten. Trots uppmaning har syskonen L vägrat att utrymma sjöboden. Makarna A åberopar 7 kap 14 § JB och - i den mån äganderätt till sjöboden görs gällande av syskonen L - motsvarande bestämmelse i 18 kap samma balk.

Det angivna avtalet, benämnt Gåvobrev med nyttjanderättsavtal och dagtecknat d 23 juli 1967, upptog bl a följande:

Undertecknad, Oskar R A, bortgiver härmed såsom gåva gemensamt till mina syskonbarn Gunilla L, Thord L och Jerry L, Kronhjortsgatan 8 A, Göteborg, min ägandes sjöbod, belägen vid södra stranden å min fastighet Härlycketegen Nr 2:6 å Valön i Stala socken. Vid gåvan äro följande villkor fästade:

1. Givaren förbehåller sig full rätt att fritt och utan intrång av gåvomottagarna för sin återstående livstid nyttja sjöboden, och efter eget gottfinnande på egen bekostnad underhålla densamma.

2. Givaren upplåter härmed till gåvomottagarna fritt och i sin helhet nyttjanderätten för gåvomottagarnas livstid ett tomtområde om Etthundrafemtio (150) kvm, ifrån ovannämnda fastighet, varå sagda sjöbod är belägen. Nyttjanderätten är gällande från och med samma tidpunkt som nyttjanderätten i sin helhet tillkommer gåvomottagarna beträffande sjöboden. - - -

5. För den under punkterna 2-4 ovan upplåtna nyttjanderättens framtida bestånd, må inteckning på mottagarnas bekostnad sökas och beviljas i upplåtarens därav berörda fastighet.

Som grund för sitt bestridande anförde syskonen L: Oskar A hade inga egna barn men flera syskon, bl a Elsa L, gift med Carl-Otto L. Svarandena är barn till dessa båda. Oskar A bodde stadigvarande på Valön medan övriga nämnda personer vistades sommartid på ön. Oskar A:s överlåtelse/upplåtelse tillkom därför att Oskar A ville tillförsäkra syskonen L rätt att för framtiden disponera sjöboden jämte omgivande markområde. Rättigheten kom emellertid inte att inskrivas i fastighetsboken. Sjöboden har därefter nyttjats av syskonen L med stöd av överlåtelsen/upplåtelsen. Makarna A liksom övriga boende på ön har väl känt till detta förhållande. Då makarna A vid olika tillfällen gjort förfrågningar om de fick lov att göra en tillbyggnad till sjöboden har de varje gång fått uttryckligt besked att det var syskonen L som hade rätt till sjöboden. De har uppenbarligen också accepterat detta förhållande även efter köpet, eftersom de först efter tre år uppmanat syskonen L att utrymma boden. - Den rättsliga grunden för bestridandet är att makarna A vid förvärvet ägde eller borde ägt kännedom om syskonen L:s rätt till sjöboden jämte omgivande markområde. Om avtalet inte kan uppfattas som en giltig äganderättsöverlåtelse görs det gällande att det i vart fall är att förstå som en upplåtelse av nyttjanderätten till sjöboden jämte det omgivande markområdet.

TR:n (t f lagmannen Enderstein, rådmannen Samuelson och tingsfiskalen Segerbo) anförde i dom d 13 april 1988:

Bevisning. Makarna A samt Thord L och Jerry L har på egen begäran hörts under sanningsförsäkran. På begäran av syskonen L har Carl-Otto L och Elsa L samt Lars L, make till Gunilla L, hörts som vittne. De nämnda personerna har uppgett följande.

Fred A: När makarna 1966 började bo sommartid på Valön fick de båtplats strax intill den aktuella sjöboden. Denna användes av Oskar A som förvaringsplats för fiskeredskap m m. Även Oskar A:s bekanta och släktingar - däribland syskonen L - syntes emellanåt i och kring boden. Efter hand som dessa syskon växte upp kom de att vistas vid sjön och därmed även vid sjöboden i ökad utsträckning. Detta fann Fred A helt naturligt. Att syskonen L skulle ha erhållit någon legal rätt till boden av Oskar A hörde han aldrig talas om före köpet och det fanns heller ingen som helst anledning för honom att räkna med någon sådan rätt. Inte vid något tillfälle har han frågat Oskar A eller dennes släktingar om han fick bygga till boden med en egen del. Han har inte heller haft behov av en sådan tillbyggnad. Det fanns alltså ingenting som före köpet tydde på att det var annan än Oskar A - och senare dennes dödsbo - som hade rätt till boden. När han fick höra talas om att dödsboet skulle sälja fastigheterna tog han kontakt med Carl-Otto och Elsa L. Han frågade uttryckligen dem om det fanns några särskilda belastningar på fastigheterna eller något annat liknande som han borde känna till. De gav ett nekande svar på denna fråga. Han accepterade det pris som dödsboet begärde. Dödsboet anlitade en mäklare men han hade ingen direkt kontakt med denne. En tid efter köpet lade han märke till att sjöboden inte var utrymd men han brydde sig först inte om det, eftersom han inte ville störa grannsämjan. Vid något tillfälle hösten 1984 eller våren 1985 kom han emellertid att träffa Carl-Otto L vid boden och förde saken på tal med denne. Carl-Otto L yttrade då: "Men visste du inte att sjöboden tillhör barnen?" När Fred A ville veta grunden för syskonen L:s anspråk hänvisade Carl-Otto L till någon gåvohandling men det dröjde avsevärd tid innan avtalet förevisades honom. Under mellantiden stötte han vid åtskilliga tillfällen på L:s med begäran att de skulle utrymma sjöboden. Så har emellertid ännu inte skett.

Margita A har väsentligen lämnat samma uppgifter som Fred A med tillägg: Hon träffade Oskar A allt som oftast. Inte vid något tillfälle nämnde han att han skulle ha gett bort sjöboden till syskonen L eller att dessa på annat sätt skulle ha någon särskild rätt till boden. Hon har heller inte fått höra talas om något sådant genom andra. Samma dag som avtalet är upprättat, dvs d 23 juli 1967, bevittnade hon en handling, varigenom Oskar A överlät ett markområde som gåva till Gunilla L. Det var emellertid vid detta tillfälle inte tal om sjöboden.

Thord L: Han var 13 år då han 1967 undertecknade gåvobrevet med nyttjanderättsavtalet. Han och hans syskon höll därefter sommartid till omkring bryggan och sjöboden i mycket stor utsträckning. De träffade därvid makarna A rätt ofta, eftersom dessa hade båtplats vid bryggan. Det var nog före makarna A:s förvärv känt av alla på ön att det var syskonen L som hade rätt att disponera sjöboden. Denna är indelad i tre sektioner med separata dörrar, som hålls låsta. Vid ett tillfälle var makarna A vid sjöboden av och till under en veckas tid då de vårutrustade en båt och de kan då inte ha undgått att se att syskonen L nyttjade boden. Detta tillfälle kan ha inträffat efter det att makarna A förvärvat fastigheterna och det är i så fall anmärkningsvärt att makarna A inte alls reagerade.

Jerry L har väsentligen lämnat samma uppgifter som Thord L med tillägg: Oskar A vistades ett par år före sin död på ett sjukhem. Vid ett tillfälle då Jerry L hälsade på berättade Oskar A att Fred A varit där på besök och frågat om han fick lov att bygga till sjöboden och att Oskar A då sagt åt Fred A att boden tillhörde syskonen L. - Det av Thord L omnämnda tillfället då makarna A under en veckas tid vårutrustade sin båt invid sjöboden måste ha inträffat 1985. Makarna kan därvid inte ha undgått att märka att boden utnyttjades av syskonen L och eftersom de hävdar att de då hade rätt till boden är det egendomligt att de tillät nyttjandet.

Carl-Otto L: Vid ett tillfälle i maj 1980 var det aktuellt att reparera den brygga som finns i anslutning till sjöboden. I arbetet deltog, förutom han själv, bl a Fred A och Lars L. Härvid förde Fred A på tal att han gärna skulle vilja bygga till sjöboden med en egen del. Lars L förklarade då för honom att det inte gick för sig, eftersom det var syskonen L som hade rätt till boden och den omgivande marken. - Det finns ungefär 30 hushåll på ön sommartid och alla boende känner säkert till att det är syskonen L som har rätt till sjöboden. Det måste ha varit av rent förbiseende som det inte blev intaget ett förbehåll om syskonen L:s rätt till sjöboden i köpekontraktet mellan dödsboet och makarna A.

Elsa L: Oskar A berättade för åtskilliga personer att han låtit upprätta en handling som gav syskonen L rätt till sjöboden och han har säkerligen berättat det även för makarna A. I samband med fastighetsköpet ställde makarna A inga särskilda frågor om eventuella rättigheter som kunde belasta fastigheterna. Hon vet inte varför det inte kom att anges något om syskonen L:s rätt till sjöboden i kontraktet men troligen ansåg man saken så självklar att inget behövde skrivas. Efter köpet var Fred A upprörd därför att han trott att fastigheterna omfattade mer mark än som faktiskt var fallet och han yttrade i det sammanhanget ungefärligen: "Egentligen är sjöboden också min men den skall jag inte ta ifrån er".

Lars L: Såsom make till Gunilla L har han använt sjöboden i stor utsträckning. Detta har makarna A inte kunnat undgå att se. När den intill sjöboden belägna bryggan skulle repareras sommaren 1980 frågade Fred A om han fick bygga till boden. Lars L svarade att det inte gick eftersom det var syskonen L som hade nyttjanderätten till den mark där boden stod. Att det är på det sättet känner för övrigt de boende på ön väl till.

Domskäl. Då den aktuella sjöboden såsom byggnad uppenbarligen utgjort tillbehör till fastigheten Orust Valön 2:6 har Oskar A inte kunnat avhända sig den såsom del av fastigheten. Boden är därför trots ordalydelsen i den såsom "Gåvobrev med nyttjanderättsavtal" betecknade handlingen alltjämt att anse som hörande till den nämnda fastigheten, vilken förvärvats av makarna A. Genom handlingen får emellertid, såsom syskonen L i andra hand gjort gällande, Oskar A anses ha vederlagsfritt upplåtit boden jämte det kringliggande markområdet till syskonen L för deras livstid.

Nyttjanderätten har inte inskrivits och i köpekontraktet har inte gjorts något förbehåll om den. Såsom makarna A anfört har upplåtelsen då företräde framför deras förvärv endast om de ägde eller bort äga kännedom om den vid förvärvet. Då makarna A i målet bestrider sådan kännedom ankommer det på syskonen L att bevisa densamma. Av hänsyn till den allmänna fastighetsomsättningen måste beviskravet härvidlag sättas högt. Den av syskonen L förebragta bevisningen kan inte anses uppfylla vad som fordras därvid.

På grund av det anförda och då syskonen L alltjämt nyttjar boden skall käromålet bifallas.

Domslut. TR:n förordnar att Gunilla L, Thord L och Jerry L på egen bekostnad skall avhysas från en sjöbod jämte omgivande markområde om 150 kvm på fastigheten Orust Valön 2:6.

Syskonen L fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle ogilla makarna A:s talan.

Makarna A bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Lindqvist, hovrättsråden Gislev och Lindskog, referent, samt adj led Skarhed) anförde i dom d 12 maj 1989:

Domskäl. Syskonen L har som enda grund för sin talan i HovR:n anfört att makarna A vid förvärvet ägde eller bort äga kännedom om deras nyttjanderätt till sjöboden jämte det omgivande markområdet.

I HovR:n har den bevisning som förebragtes vid TR:n upptagits på nytt. De avgivna utsagorna överensstämmer i alla väsentliga avseenden med vad som antecknats i TR:ns dom.

I målet är ostridigt att Oskar A d 23 juli 1967 vederlagsfritt upplåtit livstids nyttjanderätt till den ifrågavarande sjöboden jämte 150 kvm av intilliggande mark till sina syskonbarn Gunilla L, Thord L och Jerry L samt att Oskar A förbehållit sig själv rätt att utan intrång nyttja sjöboden under sin återstående livstid. Av köpekontraktet d 28 juni 1984, varigenom makarna A köpte de Oskar A:s dödsbo tillhöriga fastigheterna Valön 2:3, 2:4, 2:5 och 2:6 i Stala socken, Orust kommun, framgår att säljarna garanterar att fastigheten inte belastas av andra servitut eller nyttjanderätter än två brunnsservitut.

Enligt 7 kap 14 § JB gäller en upplåtelse av nyttjanderätt mot ny ägare av fastigheten om den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen. I förarbetena till lagrummet (SOU 1960:25 s 312, jfr prop 1970:20 Del As 249 ff) uttalas att det får ankomma på rättstillämpningen att närmare besvara frågan i vilken utsträckning det bör åligga en spekulant att, genom besiktning av fastigheten eller eljest, självständigt vara verksam för att uppdaga rättigheter som besvärar fastigheten. Vid bedömandet av hur omfattande och ingående undersökning förvärvaren bör göra måste det enligt förarbetena finnas ett tämligen vidsträckt utrymme för beaktande av förhållandena i det särskilda fallet, avseende inte bara köpeobjektets storlek och beskaffenhet i övrigt utan även rent personliga omständigheter.

Sjöboden är belägen på Valön, en mindre ö strax söder om Orust. År 1966 förvärvade makarna A fastigheten Valön 2:11 av Oskar A och byggde ett fritidshus på den. De har alltsedan dess bott där varje sommar och sommartid praktiskt taget dagligen träffat Oskar A så länge han bodde på ön. Elsa L, Oskar A:s syster och mor till syskonen L, är född på den egendom makarna A köpte av Oskar A:s dödsbo 1984. Hon och hennes make äger och bebor alltsedan år 1961 fritidsfastigheten Valön 2:10, som ligger något hundratal meter från sjöboden. Syskonen L har tillbringat sina flesta somrar hos föräldrarna. Samtidigt som Oskar A upprättade det nu ifrågavarande nyttjanderättsavtalet beträffande sjöboden skänkte han genom gåvobrev till Gunilla L en tomt några hundra meter från sjöboden. Vittne till detta gåvobrev var bl a Margita A. År 1968 byggde Gunilla L och hennes make Lars L ett fritidshus på tomten och bodde där på somrarna tills de 1975 sålde fastigheten. Gunilla L har dock även därefter vistats på Valön med sin familj nästan varje sommar. Alla de inblandade har ägt olika båtar under årens lopp och båtarna har varit förtöjda i anslutning till sjöboden; familjen A dock i begränsad utsträckning eftersom de haft tillgång till förtöjningsplats på en annan del av ön. Under år 1973 byggde Oskar A och familjen L om och renoverade sjöboden varvid den delades in i tre avdelningar med var sin dörr. Det får anses utrett att Oskar A i vart fall de första åren därefter använde en avdelning och att familjen L alltsedan 1973 använt de två övriga. År 1980 byggdes en brygga i anslutning till sjöboden. Åtminstone vid något tillfälle arbetade Fred A tillsammans med Carl-Otto L och Lars L med bryggan. Samma år försämrades Oskar A:s hälsa så mycket att han inte längre kunde bo kvar på Valön utan han flyttade till ålderdomshem i Ellös. Såväl makarna A som syskonen L besökte honom där.

Av den lämnade redogörelsen framgår att samtliga parter vid köpetillfället 1984 var mycket väl förtrogna med förhållandena på ön och att de kände varandra personligen. Omständigheterna vid makarna A:s förvärv av Oskar A:s fastighet var således mycket speciella, vilket bl a tog sig uttryck i att makarna A inte på något sätt undersökte mark eller byggnader på fastigheterna före köpet. Det saknas därför anledning att - såsom TR:n - med hänsyn till den allmänna fastighetsomsättningen uppställa särskilt höga beviskrav i detta fall.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser HovR:n att det kan hållas för visst att makarna A känt till att syskonen L nyttjat sjöboden tillsammans med Oskar A så länge han bodde på ön och att de ensamma nyttjat den därefter. Även om det mot makarna A:s bestridande inte kan anses styrkt att de erhållit klart besked om att sjöboden tillkom syskonen L, har omständigheterna varit sådana att de haft anledning ifrågasätta om Oskar A ensam ägde disponera över denna. Makarna A har trots detta inte i samband med köpeförhandlingarna förhört sig angående sjöboden. Detta förefaller desto mer märkligt som de i HovR:n påstått att tillträdet till sjöboden var avgörande för köpet. Inte heller har de i samband med tillträdet krävt att erhålla nycklar till sjöboden eller träffat något avtal om när denna skulle avträdas. Detta förhållningssätt tyder på att de i vart fall misstänkt att syskonen L hade rätt att nyttja sjöboden. Genom att helt underlåta att fråga om sjöboden och det därtill anslutande markområdet har makarna A, trots den utfästelse som lämnats i köpekontraktet, så brustit i sin undersökningsskyldighet att de vid förvärvet måste anses ha varit i ond tro beträffande syskonen L:s nyttjanderätt till sjöboden och marken. Makarna A:s yrkande om avhysning skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n käromålet.

Makarna A (ombud advokaten Allan Garellick) sökte revision och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, skulle fastställa TR:ns dom.

Syskonen L (ombud advokaten Thomas Dreijer) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Backlund, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. I målet är ostridigt att säljaren i köpekontraktet garanterat att fastigheten inte belastades av andra servitut eller nyttjanderätter än två brunnsservitut. Det är också ostridigt att nyttjanderätten inte inskrivits i fastigheten enligt reglerna i 23 kap JB.

Beträffande en sådan nyttjanderätt, som varken inskrivits i fastigheten eller förbehållits vid överlåtelsen, stadgas i 7 kap 14 § JB att den är gällande mot ny ägare av fastigheten om den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen. Denna regel infördes 1972 på förslag av lagberedningen. I förarbetena till lagrummet (SOU 1960:25 s 312, jfr prop 1970:20 Del A s 401 ff) uttalas att det får ankomma på rättstillämpningen att närmare besvara frågan i vilken utsträckning det bör åligga en spekulant att, genom besiktning av fastigheten eller eljest, sj älvständigt vara verksam för att uppdaga rättigheter som besvärar fastigheten. Lagberedningen framhöll som sin uppfattning att fordringarna på förvärvarens omsorg och aktsamhet ej får ställas så höga att därigenom ett tryckande band läggs över fastighetsomsättningen. Vid bedömandet av hur omfattande och ingående undersökning förvärvaren bör göra måste det enligt förarbetena finnas ett tämligen vidsträckt utrymme för beaktande av förhållandena i det särskilda fallet, avseende inte bara köpeobjektets storlek och beskaffenhet i övrigt utan även rent personliga omständigheter.

Frågan i målet gäller om makarna A med hänsyn till omständigheterna ägt eller bort äga kännedom om syskonen L:s nyttjanderätt till sjöboden. Makarna A har förnekat all kännedom om upplåtelsen. Syskonen L har å andra sidan gjort gällande att makarna A känt till eller bort känna till förekomsten av upplåtelsen och därvid hänvisat till vad de åberopat vid TR:n och i HovR:n.

Av utredningen i målet framgår att makarna A:s köp av fastigheten inte föregicks av särskilt omfattande kontakter med säljarna eller någon noggrann besiktning av fastigheten. Detta torde kunne tillskrivas det förhållandet att makarna A bott granne med den fastighet köpet omfattade sedan 1966 och därför inte ansett sig behöva besiktiga fastigheten närmare. Fred A har dock uppgivit att han frågat Elsa L om det fanns några särskilda belastningar på fastigheten eller något annat liknande som han borde känna till och att hon gav ett nekande svar på denna fråga. Elsa L har förnekat att detta samtal ägt rum. Det får anses klarlagt att några frågor angående själva sjöboden inte ställdes.

Makarna A har vitsordat att de sett syskonen L använda sjöboden vid ett flertal tillfällen. Med hänsyn till släktskapet mellan syskonen L och Oskar A kan detta förhållande inte ensamt tillmätas någon avgörande betydelse vid bedömningen av om makarna känt till upplåtelsen av nyttjanderätten.

Syskonen L har till stöd för att makarna A känt till upplåtelsen åberopat att den numera avlidne Oskar A uppgivit för Jerry L på sjukhemmet att Fred A vid besök hos honom på fråga erhållit beskedet att han inte kunde få bygga till sjöboden eftersom denna disponerades av syskonen L. Även i samband med vissa byggnadsarbeten, i vilka Fred A deltog, har han av Carl-Otto L och även Lars L erhållit beskedet att sjöboden nyttjades av syskonen L.

Det kan ej genom utredningen beträffande ovan angivna omständigheter anses styrkt att makarna A fått klart för sig att syskonen L hade en legal rättighet till boden i form av nyttjanderätt. Ej heller genom utredningen i övrigt kan det anses visat att makarna A känt till upplåtelsen av nyttjanderätten.

Köparen av en fastighet skall äga räkna med att fastigheten vid försäljningen är fri från varje belastning. Säljaren har följaktligen skyldighet att upplysa köparen om avvikelse därifrån såvida köparen inte fått kännedom om sådan avvikelse på annat sätt. I förevarande fall har säljaren i köpekontraktet utfäst att fastigheten inte besvärades av mer än två brunnsservitut. Omständigheterna kring vad makarna A iakttagit rörande syskonen L:s användande av sjöboden är ej av den karaktären att det, trots utfästelsen i köpekontraktet, ålegat makarna att självmant efterhöra hur det förhöll sig med syskonens nyttjanderätt till sjöboden. De kan därför inte anses ha brustit i någon undersökningsplikt rörande förekomsten av nyttjanderätten. På grund av det anförda är det ej heller visat i målet att makarna A bort känna till upplåtelsen av sjöboden. Makarna A:s talan skall därför bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Bengtsson, Freyschuss, referent, Svensson, Törnell och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. Frågan i målet gäller om makarna A med hänsyn till omständigheterna ägt eller bort äga kännedom om syskonen L:s nyttjanderätt till sjöboden med tillhörande markområde.

Mot makarna A:s bestridande kan det inte anses styrkt att de vid förvärvet av fastigheten känt till att syskonen L hade nyttjanderätt till sjöboden.

Vid makarna A:s köp av fastigheten har dödsboet - där syskonen L:s mor var delägare - garanterat att fastigheten inte besvärades av andra servitut eller nyttjanderätter än två brunnsservitut. Med hänsyn härtill har makarna A haft fog för att underlåta närmare undersökningar rörande eventuell upplåten nyttjanderätt till sjöboden. Vad makarna A iakttagit beträffande syskonen L:s användning av sjöboden eller omständigheterna i övrigt kan inte heller anses ha givit dem anledning att misstänka att syskonen L hade någon sådan rätt. På grund av det anförda är inte visat i målet att makarna A bort känna till upplåtelsen av nyttjanderätten till sjöboden.

Makarna A:s yrkande om avhysning skall därför bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-06-15

Målnummer:
T270-89