Fråga om brottsrubricering och påföljd när någon genom inbrott trängt in i annans bostadslägenhet.


Lagrum:
4 kap. 6 § brottsbalken (1962:700); 8 kap. 8 § brottsbalken (1962:700); 12 kap. 1 § brottsbalken (1962:700); 30 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)

Allmän åklagare väckte vid Solna TR åtal mot Lars-Olof B, född 1955, för hemfridsbrott, grovt brott, enligt föjande gärningsbeskrivning: Lars-Olof B har d 7 febr 1988 omkring kl 00.45 i alkoholpåverkat tillstånd medelst inbrott - genom att uppsåtligen krossa en fönsterruta - olovligen inträngt i Carina F bostad i huset Fredsgatan 29 i Sundbyberg. Reparationskostnaderna har uppgått till 1 400 kr. Hemfridsbrottet är att bedöma som grovt enär det har ägt rum nattetid och medelst inbrott.

TR:n (ordf rådmannen Reuterwall) anförde i dom d 12 jan 1989:

Domskäl. Lars-Olof B har inte kunnat vare sig erkänna eller förneka gärningen eftersom han vid tillfället var berusad och därför inte har någon klar minnesbild. Lars-Olof B har hörd över åtalet uppgivit: Han hade den aktuella kvällen varit på restaurang i Sundbyberg. Han drack där så mycket alkohol att han inte minns mer än att han skulle hem och att han senare blev gripen av polis. Han vill inte ifrågasätta att han blev gripen i Carina F bostad. Fastigheten ligger mellan restaurangen han besökte och hans hem. Han hade en bekant i fastigheten och kunde portkoden. Han kände dock inte Carina F.

På åklagarens begäran har Mona O hörts som vittne. Hon har berättat bl a: Ifrågavarande natt hörde hon hur någon ringde på grannens dörr. Genom titthålet såg hon hur en man försökte komma in i grannens lägenhet genom att rycka i dörrhandtaget. En stund senare hörde hon hur glas krossades. Hon öppnade ett fönster mot bakgården och såg då den man som tidigare försökt komma in i grannens lägenhet. Mannen stod nu med ena foten på fönsterblecket till en lägenhet på väg in genom ett fönster med krossad ruta. Hon ringde då till polisen och hörde samtidigt hur rutan krossades ytterligare. Två minuter senare var polisen på plats och grep mannen i den lägenhet han brutit sig in i. Hon såg aldrig mannen klart och tydligt eftersom det var mörkt ute. Hon känner inte igen Lars-Olof B idag.

Av utredningen i målet framgår att Lars-Olof B greps i Carina F bostad. Genom vittnesförhöret finner TR:n utrett att Lars-Olof B olovligen in trängt i bostaden. Åtalet är därmed styrkt. Brottet är varken av skäl åklagaren påstått eller eljest att bedöma som grovt.

Domslut. TR:n dömde Lars-Olof B enligt 4 kap 6 § 1 st BrB för hemfridsbrott till 50 dagsböter å 50 kr.

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att brottet skulle bedömas som grovt och påföjden bestämmas till fängelse. I andra hand yrkade åklagaren att Lars-Olof B skulle dömas för hemfridsbrott och skadegörelse till fängelse eller, i vart fall, att bötesstraffet skulle skärpas.

Lars-Olof B invände att brottet borde rubriceras som åverkan och att bötesstraffet borde sättas ned. I andra hand bestred han ändring av TR:ns dom.

HovR: n (hovrättslagmannen Lunning, hovrättsrådet Holmbergh, referent, hovrättsassessorn Hultin samt nämndemännen Grunditz och Karlsson) anförde i dom d 5 juni 1989:

Domskäl. I HovR:n har Lars-Olof B och vittnet Mona O hörts på nytt. De har berättat i allt väsentligt så som har antecknats i TR:ns dom. Mona O har tillagt att antingen hon själv eller hennes man försökte förmå Lars-Olof B att inte gå in i lägenheten genom fönstret, bl a genom att erbjuda honom hjälp med att ringa den han sökte.

Lika med TR:n finner HovR:n åtalet styrkt.

HovR:n har att bedöma rubriceringen av och påföljden för ett hemfridsbrott som bestått i att en man omkring en timme efter midnatt vintertid klättrat upp längs fasaden på ett hus till ett fönster och två gånger sparkat in rutan och därefter genom fönstret tagit sig in i en bostadslägenhet vilken beboddes av en kvinna som han inte kände och som ej var hemma vid tillfället.

För hemfridsbrott döms enligt 4 kap 6 § BrB den som olovligen tränger in eller stannar kvar där annan har sin bostad. Normalstraffet är böter. Om brottet är grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. För hemfridsbrott gäller alltså en vid straffskala. Denna skall tillämpas på många olika former av olovligt inträngande och kvarstannande både när det gäller platsen för brottet och omständigheterna i övrigt. Varken lagtexten eller motiven ger någon ledning vid bedömningen av när brottet bör anses som grovt.

Begreppet bostad är vidsträckt i detta lagrum. Straffskyddet omfattar även bl a villaträdgårdar och angränsande uthus liksom tillfälliga bostäder såsom tält. I allmänhet bör väl olovlig vistelse på sådana ställen anses som den lindrigare form av hemfridsbrott som skall sonas med böter. På samma sätt kan betraktas vissa fall, där någon av misstag eller med den boendes tillåtelse kommit in i en bostad men vägrar att genast avlägsna sig efter att ha blivit tillsagd. Man måste se allvarligare på fall där någon tagit sig in i annans bostad med inbrott eller annat våld. Som särskilt allvarliga kan man föreställa sig fall när någon eller några trots tydliga förbud under skrämmande former och med inbrott som medför betydande skada tränger in i ett hem där man vet att det finns sjuka eller värnlösa människor. Sådana tillkommande omständigheter som att någon misshandlats eller hotats eller att föremål slagits sönder krävs däremot inte för att hemfridsbrottet skall kvalificeras som grovt och straffskalans övre del tillämpas; de ytterligare brotten kan i konkurrens med hemfridsbrottet medföra en mera kännbar påföljd. Tidigare bekantskap mellan gärningsmannen och den vars hemfrid störs kan efter omständigheterna vara förmildrande eller försvårande.

Stöld, som skett genom inbrott där någon har sin egentliga bostad, bedöms regelmässigt som grov stöld, även om det tillgripna har obetydligt värde. Grunden för denna bedömning är den allvarliga integritetskränkning som drabbat hemmet. Sådant hemfridsbrott som består i olovligt inträngande i någons egentliga hem bör i linje härmed anses som en allvarligare form av integritetskränkning. När det sker med inbrott eller annan form av våld bör brottet enligt HovR:ns mening i allmänhet bedömas som grovt.

I detta fall har Lars-Olof B begått ett sådant allvarligare hemfridsbrott nattetid och utan att på något sätt i förväg ta reda på om det i lägenheten fanns någon som kunde bli skrämd av hans inträngande. Det hemfridsbrott som Lars-Olof B sålunda begått är alltså grovt. Brottets straffvärde är sådant att annan påföljd än fängelse inte bör väljas.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n Lars-Olof B jämlikt 4 kap 6 § 1 och 3 st BrB för hemfridsbrott till fängelse 1 mån.

Lars-Olof B sökte revision och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom. Om hemfridsbrottet skulle bedömas som grovt hemställde han om villkorlig dom.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Inger Artin, offentlig försvarare advokaten Peter Althin).

HD (JustR:n Knutsson, Heuman, referent, Solerud, Nyström och Lambe) beslöt följande dom:

Domskäl. En gärning av det slag som Lars-Olof B dömts för innefattar förutom brott mot hemfriden också egenmäktigt förfarande och skadegörelse. Vid konkurrens häremellan bör som regel dömas för ett av brotten. Härvid blir avgörande den typ av kränkning som i det särskilda fallet framstår som mest framträdande. (Se Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s 422 f och Jareborg, Brotten, andra häftet, 2 uppl s 121.) I detta fall har Lars-Olof B uppehållit sig kort tid i lägenheten och besittningskränkningen är obetydlig. Inte heller framstår skadegörelsen som det huvudsakliga med gärningen. Det väsentliga momentet är kränkningen av hemfriden och Lars-Olof B skall därför dömas för hemfridsbrott.

På sätt HovR:n närmare utvecklat i sin analys av rättsläget kan åtskilliga omständigheter vara att väga in vid avgörande av om ett hemfridsbrott skall anses som grovt eller ej. Att generellt ange när ett hemfridsbrott är att bedöma enligt 1 eller 3 st i 4 kap 6 § BrB låter sig knappast göra. Typiskt sett får emellertid den som genom inbrott tränger in i en annans bostadslägenhet anses göra sig skyldig till en sådan kränkning av hemfriden och den personliga integriteten att gärningen förskyller annan påföljd än böter. Ett sådant hemfridsbrott bör alltså i regel bedömas som grovt. Stundom kan emellertid omständigheterna vara förmildrande och föranleda att gärningar av ifrågavarande slag hänförs till 1 st i lagrummet. Lars-Olof B har särskilt åberopat att han, som vid tillfället var kraftigt berusad, av misstag tagit sig in i fel lägenhet. Denna omständighet och vad i övrigt förekommit ger emellertid inte anledning till annan bedömning än att brottet är grovt.

Av en i HD utförd personundersökning framgår att Lars-Olof B lever under välordnade ekonomiska och sociala förhållanden. Varken brottets straffvärde eller brottslighetens art utgör hinder mot att välja annan påföljd än fängelse. Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom i förening med ett måttligt bötesstraff.

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att påföljden för Lars-Olof B bestäms till villkorlig dom jämte 25 dagsböter å 50 kr.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-05-31

Målnummer:
B633-89