Vid bolagsstämma i ett aktiebolag har, såsom protokollet från stämman avfattats, beslutats om skadeståndskrav mot revisorerna i bolaget. Bolaget väcker härefter skadeståndstalan mot det företag i vilket revisorerna var anställda under påstående att revisorerna genom försumlighet vid uppdragens utförande vållat bolaget skada, Fråga (1) om det i enlighet med 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) är en förutsättning för denna talans upptagande till prövning att beslut vid bolagsstämma fattats om anställande av skadeståndstalan och, när så bedöms vara fallet, (2) om bolaget skall tillåtas åberopa bevisning till styrkande av att beslutet haft denna innebörd.


Lagrum:
15 kap. 5 § första st. aktiebolagslagen (1975:1385); 35 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)

Lidingöbro Värdshus Fastighets AB (fastighetsbolaget) väckte d 29 dec 1986 vid Stockholms TR talan mot Hagström & Sillén AB (revisionsbolaget) med yrkande att TR:n skulle fastställa att auktoriserade revisorerna Jan N och Jerker S varit försumliga när de verkställde revision av fastighetsbolagets räkenskaper för verksamhetsåren 1978-1982, vilket uppdrag hade fullgjorts inom ramen för deras anställning hos revisionsbolaget, och att revisionsbolaget som en följd därav blivit skyldigt att ersätta fastighetsbolaget för uppkommen skada.

Med hänvisning till att TR:n hade att ex officio pröva huruvida käromålet enligt 15 kap 5 och 6 §§ aktiebolagslagen kunde tas upp till prövning, förelade TR:n fastighetsbolaget att förete bolagsstämmoprotokoll som utvisade när revisionsberättelserna för de angivna åren hade lagts fram på bolagsstämma samt att erforderligt antal aktieägare vid bolagsstämman hade biträtt förslag om att anställa skadeståndstalan mot revisionsbolaget.

Fastighetsbolaget gav härefter in bolagsstämmoprotokoll avseende verksamhetsåren 1980-1982. Enligt protokollen hade bolagstämmor för dessa verksamhetsår hållits d 25 mars 1985 med identiska aktieägare och med advokaten Sven Angel som ordförande och protokoll förare. Ordalydelsen var i stora delar densamma i de tre protokollen. Vad särskilt gäller ansvar hade under rubriken "Årsredovisning och revisionsberättelse" antecknats följande: "Styrelsens förslag till åtgärder, innefattande bl a fullföljd av två processer inför domstol mot fd kamreren i bolaget respektive hans familj, krav på ersättning från fd kamreren, polisanmälan rörande brottsliga åtgärder från fd kamrerens sida, samt skadeståndskrav mot revisorerna för bolaget biträddes av bolagsstämman."

I en till protokollen fogad skrift anförde fastighetsbolaget att omständigheterna beträffande bolagsstämmorna 1978-1979 var oklara men att bolaget det oaktat gjorde gällande att talan fick föras rörande samtliga fem verksamhetsår.

Den 4 febr 1987 utfärdade TR:n stämning på revisionsbolaget som anmodades svara även på de bolagsstämmoprotokoll m m som fastighetsbolaget givit in med anledning av TR:ns föreläggande. I svaromål d 10 mars 1987 yrkade revisionsbolaget att fastighetsbolagets talan skulle avvisas. Som grund för detta yrkande angavs att en fastställelsetalan av angivet innehåll inte kunde föras och att käromålet var så ofullständigt att det var omöjligt att gå i svaromål.

Efter viss ytterligare skriftväxling tog TR:n ex officio upp frågan om avvisning till prövning d 3 juni 1987 och avvisade då, med hänvisning till preskriptionsreglerna i 15 kap 6 § aktiebolagslagen, käromålet i vad det avsåg verksamhetsåren 1978 och 1979. I övrigt togs fastighetsbolagets talan upp till prövning. Detta beslut vann sedermera laga kraft.

En första muntlig förberedelse hölls härefter d 1 okt 1987, varefter parterna utväxlade ett flertal skrifter. I ett kompletterande svaromål d 29 jan 1988 yrkade revisionsbolaget att fastighetsbolagets talan skulle avvisas, eftersom kravet i 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen inte var uppfyllt. Detta nya avvisningsyrkande behandlades vid ett förberedelsesammanträde d 24 febr 1988, varefter ytterligare skriftväxling följde.

Fastighetsbolaget företräddes i målet av Angel såsom ombud och advokaten Per-Olof Hemmar uppträdde såsom ombud för revisionsbolaget.

TR:n företog frågan om avvisning av fastighetsbolagets talan till avgörande d 31 mars 1988, varvid i protokollet antecknades bl a: Angel har bestritt avvisningsyrkandet och gjort gällande att formuleringen i protokollen innefattar beslut om väckande av skadeståndstalan och uppgett att om ett "skadeståndskrav" ej infrias följer automatiskt att talan väcks vid domstol. I andra hand har Angel gjort gällande att diskussion i vart fall fördes på samtliga bolagsstämmor om väckande av skadeståndstalan mot revisorerna. - Hemmar har vid förberedelsen vidhållit sin invändning om att avgörande skall vara formuleringen av stämmobesluten, vilken formulering inte visar att beslut fattats om väckande av skadeståndstalan.

TR:n (råd mannen Ljunggren-Thedéen) anförde i slutligt beslut d 31 mars 1988: I 15 kap 5 § aktiebolagslagen har formaliserande krav uppställts för att "talan om skadestånd" skall kunna väckas. Av ordalydel sen i de åberopade stämmoprotokollen framgår inte att stämman biträtt förslag om anställande av skadeståndstalan mot revisorerna. Styrelseprotokoll i frågan har ej företetts. Vad Angel anfört om föregående diskussion på stämmorna om väckande av skadeståndstalan är inte styrkt. Fråga om avvisning har överlämnats till TR:ns avgörande. På grund av det anförda avvisas Lidingöbro Värdshus Fastighets AB:s talan.

Fastighetsbolaget anförde besvär i Svea HovR och yrkade att avvisningsbeslutet d 31 mars 1988 skulle upphävas.

Revisionsbolaget bestred ändring.

Fastighetsbolaget begärde i HovR:n att få höra bolagets verkställande direktör Torbjörn N och godkände revisorn Bengt Olofsson till styrkande av att bolagsstämmornas beslut innefattat även att talan skulle väckas mot revisorerna/revisionsbyrån.

Revisionsbolaget motsatte sig att bevisning i avvisningsfrågan fick förebringas som inte hade åberopats i TR:n.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Lunning, hovrättsrådet Holmbergh och adj led Hultin, referent) meddelade d 24 jan 1989 dels särskilt beslut i anledning av fastighetsbolagets begäran att få förebringa ny muntlig bevisning dels slutligt beslut i avvisningsfrågan.

I det särskilda beslutet anförde HovR:n: Bolagsstämmoprotokollen är upprättade av en advokat som samtidigt har varit ordförande på bolagsstämman. Protokollen är justerade av Torbjörn N samt av Kristina N som är styrelseledamot och firmatecknare i fastighetsbolaget. Det måste antas att protokollen riktigt och fullständigt återger vad som förekommit vid bolagsstämmorna i de hänseenden som nu är föremål för HovR:ns prövning. Revisionsbolaget nämns över huvud taget inte i protokollen. Det kan därför inte anses nödvändigt för utredningen att de begärda förhören äger rum. HovR:n avslår därför fastighetsbolagets yrkande.

I det slutliga beslutet anförde HovR:n: Utredningen i HovR:n. Fastighetsbolaget har i HovR:n gjort gällande att bolagsstämmornas beslut också avsett att talan skulle väckas mot revisorerna/revisionsbyrån samt begärt att få föra muntlig bevisning om detta. HovR:n har genom ett samtidigt härmed meddelat beslut avslagit denna begäran med hänvisning till att protokollen får anses riktigt och fullständigt återge vad som förekommit vid bolagsstämmorna i de hänseenden som är föremål för HovR:ns prövning.

I övrigt har parterna i allt väsentligt hänfört sig till samma grunder och omständigheter som vid TR:n.

HovR:ns skäl. Fastighetsbolaget har inte riktat sin talan mot de enskilda revisorerna utan mot det bolag där de vid tillfället varit anställda. Den försumlighet som påstås ha förekommit avser emellertid uteslutande Jan N:s och Jerker S:s uppdrag hos fastighetsbolaget i och med att de valts till revisorer för verksamhetsåren 1978-1982. Skadeståndskravet mot revisionsbolaget hänför sig alltså ytterst till de särskilda funktioner som revisorerna haft i fastighetsbolaget enligt 10 kap aktiebolagslagen.

Reglerna i 15 kap 5 § aktiebolagslagen tar sikte på skadeståndstalan som förs mot dem som är eller har varit aktiebolagets organ i denna deras egenskap. Även om det finns anledning att iaktta försiktighet med att utsträcka tillämpningsområdet för särskilda processförutsättningar av angivet slag, är det tydligt att syftet med denna reglering till skydd för de förtroendevalda inom aktiebolaget skulle förfelas om man tillåter att en motsvarande talan får föras utan samma processförutsättning genom att en annan part påstås ha trätt in i rättsförhållandet mellan aktiebolaget och den förtroendevalde och därmed blivit slutligt ansvarig för skadan. I den mån en sådan talan med nödvändighet grundas på omständigheter som hänför sig till någon av dem som anges i 15 kap 1-3 §§ aktiebolagslagen bör därför, enligt HovR:ns mening, det i 5 § samma kapitel angivna kravet upprätthållas.

HovR:n finner således att fastighetsbolagets talan mot revisionsbolaget kan tas upp till prövning endast om de i 15 kap 5 § aktiebolagslagen angivna förutsättningarna föreligger.

Att talan väcks vid domstol mot någon av de förtroendevalda inom bolaget är en omständighet som lätt kan påverka bolaget negativt, både internt och i förhållande till utomstående. Härtill kommer det risktagande i fråga om rättegångskostnader som beslutet innebär. Mot den bakgrunden bör det, för att processförutsättningarna enligt 15 kap 5 § aktiebolagslagen skall anses uppfyllda, krävas att det av bolagsstämmoprotokollet tydligt framgår att det är inledande av rättegång som stämmodeltagarna haft att ta ställning till. Av de av fastighetsbolaget ingivna protokollen framgår att man vid bolagsstämman avhandlat inte bara processer utan också andra slags åtgärder, däribland att framställa skadeståndskrav mot revisorerna. Att rättegång skulle inledas mot revisorerna sägs inte. Revisionsbolaget nämns över huvud taget ej. Bolagsstämmoprotokollen är således inte tydliga nog för att kunna godtas enligt det angivna lagrummet. TR:ns avvisningsbeslut skall därmed stå fast.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer TR:ns beslut att avvisa käromålet.

Fastighetsbolaget (ombud Angel) anförde besvär mot såväl HovR:ns slutliga beslut som det särskilda beslutet i anledning av fastighetsbolagets begäran att få förebringa viss muntlig bevisning.

Fastighetsbolaget yrkade i första hand att revisionsbolagets yrkande om avvisning av fastighetsbolagets talan måtte ogillas. I andra hand yrkade fastighetsbolaget att HD måtte bifalla dess begäran om att få förebringa viss muntlig bevisning och som en följd därav återförvisa målet till HovR:n för handläggning.

Revisionsbolaget (ombud Hemmar) bestred yrkandena.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr André, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: HD:s avgörande. HD fastställer de av HovR:n meddelade besluten.

HD (JustR:n Nyman, Rydin, Magnusson, Munck, referent, och Danelius) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Den talan som fastighetsbolaget numera för i själva saken avser fastställelse av att bolagets två revisorer varit försumliga när de inom ramen för sin anställning hos revisionsbolaget verkställt revision av fastighetsbolagets räkenskaper för verksamhetsåren 1980-1982 och att revisionsbolaget är skyldigt att ersätta fastighetsbolaget för skada som uppkommit till följd härav. Fråga är nu om hinder mot att uppta fastighetsbolagets talan till prövning föreligger med hänsyn till bestämmelserna i 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385).

I 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen regleras hur beslut inom aktiebolag skall fattas om att väcka talan bl a mot revisor i bolaget om ersättningsskyldighet för skada som han har vållat vid fullgörande av sitt uppdrag. Enligt detta lagrum jämfört med 1 och 2 §§ samma kapitel gäller sålunda som en förutsättning för att en sådan talan skall kunna väckas att vid bolagsstämma majoriteten eller en på visst sätt bestämd minoritet har biträtt förslag om anställande av skadeståndstalan.

Av skäl som HovR:n har anfört måste den nu angivna processförutsättningen anses vara tillämplig även i fråga om den talan som fastighetsbolaget för i målet, trots att käromålet inte riktar sig mot revisorerna utan mot det revisionsbolag i vilket de var anställda. Därvid kan inte krävas att bolagsstämmobeslutet gått ut på att talan skulle väckas mot revisionsbolaget. I den mån förutsättningen enligt 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen är uppfylld för en skadeståndstalan från bolagets sida gentemot revisorerna måste även en motsvarande talan mot revisionsbolaget kunna upptas till prövning.

I fastighetsbolagets bolagsstämmoprotokoll för verksamhetsåren 1980-1982 har inte uttryckligen angetts att stämman beslutat om att rättegång skulle inledas mot revisorerna utan endast att den biträtt styrelsens förslag om "skadeståndskrav" mot dessa. Bolaget har begärt att få åberopa muntlig bevisning till styrkande av att de i protokollen upptagna besluten innefattat även att talan skulle väckas vid domstol, men HovR:n har inte tillåtit den sålunda erbjudna bevisningen. Oberoende av det sätt på vilket fastighetsbolaget bestämt sin talan i HD bör ställning tas till frågan, om denna bevisning skall tillåtas, innan spörsmålet huruvida processförutsättningen enligt 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen är uppfylld prövas i sak.

När det gäller bolagsstämmobeslut av förevarande slag måste utgångspunkten vara att ett i behörig ordning justerat protokoll från bolagsstämma äger vitsord i fråga om beslutets innehåll, såvida det ej i särskild rättegång visats att beslutet haft annat innehåll än det protokollförda (jfr Nial, Svensk associationsrätt, 4 u 1988 s 171 f). Bevisning som i annat sammanhang än i en sådan särskild rättegång åberopas till styrkande av att protokollet felaktigt skulle återge vad stämman beslutat får därför normalt förutsättas bli utan verkan.

I förevarande fall har fastighetsbolaget emellertid ej gjort gällande att stämmans beslut haft annat innehåll än vad som framgår av protokollen, utan fråga är snarast om tolkningen av beslut som kommit att bli oklart eller ofullständigt formulerade. Som protokollen avfattats har sålunda stämman beslutat om skadeståndskrav mot revisorerna men inte preciserat i vilka former dessa krav skulle framställas. Det förtjänar anmärkas att en sådan precisering inte är erforderlig när det gäller skadeståndskrav från bolagets sida mot styrelseledamot eller verkställande direktör; ett beslut om att ansvarsfrihet vägrats inrymmer då möjlighet att framställa skadeståndsanspråk både utom rätta och i rättegång. Det ligger också nära till hands att anta att de i målet aktuella besluten avsetts inbegripa möjligheten att de skadeståndskrav som stämman ställt sig bakom vid behov skulle kunna framställas även i rättegång, och ett sådant antagande bör i vart fall kunna göras om det vinner stöd av annan utredning.

Den av fastighetsbolaget erbjudna bevisningen kan därför inte antas bli utan verkan, och det finns inte heller någon annan omständighet som medfört hinder för bolaget att åberopa den. Bevisningen skall därför tillåtas.

Bevisupptagningen bör lämpligen äga rum vid TR:n.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut i fråga om tillåtande av bevisning och med undanröjande av domstolarnas slutliga beslut tillåter HD Lidingöbro Värdshus Fastighets AB att åberopa i HovR:n erbjuden muntlig bevisning samt visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

Referenten, JustR Munck, tillade för egen del: Som anförts i HD:s beslut måste ett i behörig ordning justerat protokoll från bolagsstämma normalt anses äga vitsord när det gäller innehållet i sådana bolagsstämmobeslut som det är fråga om i målet. Liksom när det gäller andra processförutsättningar av motsvarande art är det angeläget att den domstol vid vilken talan anhängiggörs omedelbart på grundval av protokollet skall kunna bedöma huruvida förutsättningarna för rättegång år för handen. Undantagsvis måste dock särskild skriftlig eller muntlig bevisning kunna föras angående innebörden av ett oklart formulerat beslut, när detta visserligen inte uttryckligen uppfyller den processförutsättning som är i fråga men lämnar utrymme för en tolkning som innebär att förutsättningen är för handen.

När det gäller att bedöma om de i målet aktuella besluten ger utrymme för en sådan tolkning skulle fog kunna finnas för ett strängare synsätt än det som kommit till uttryck i HD:s beslut, om den i 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen föreskrivna processförutsättningen för skadeståndstalan mot revisor kunde antas vara motiverad av något sådant intresse som gör sig särskilt gällande när fråga uppstår om att väcka talan vid domstol men som saknar aktualitet vid framförandet av skadeståndskrav i annan form.

Varken förarbetena till lagrummet eller dettas utformning synes emellertid ge stöd för ett sådant antagande. Att det har lagts i aktieägarnas och inte i styrelsens hand att besluta om skadeståndskrav mot revisorerna får i första hand ses mot bakgrund av dessas ställning i bolaget; revisorerna väljs vid bolagsstämma och det ingår i deras uppdrag att för aktieägarnas räkning granska styrelsens förvaltning. På samma sätt som när det gäller skadeståndskrav mot de andra rättssubjekt som anges i 15 kap 1-3 §§ aktiebolagslagen har regleringen också utformats med syfte att intresset av minoritetsskydd skall tillgodoses. I förarbetena till aktiebolagslagen har regleringen dessutom, såvitt gäller förutsättningarna för skadeståndstalan mot styrelseledamot och verkställande direktör, motiverats med den centrala betydelsen för bolaget av att frågor om ansvar avgörs snabbt (SOU 1971:15 s 357 ff, prop 1975:103 s 545;jfr Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, 3 u del II s 374). Detta syfte, som överensstämmer med vad som kan utläsas ur motiven till de ursprungliga reglerna i 1895 års lag om aktiebolag (se bolagskommitténs betänkande 1890 s 125), får antas göra sig gällande även i fråga om skadeståndskrav mot revisor.

Det skulle kunna synas naturligt att utgå från att kravet på behandling av ansvarighetsfrågan vid bolagsstämma ansetts motiverat även med hänsyn till att en process - till skillnad från vad som gäller om krav utom rätta - är förenad med en publicitetsverkan, som lätt kan påverka bolaget negativt både internt och i förhållande till utomstående. Denna tanke får dock knappast något stöd av förarbetena till den nuvarande aktiebolagslagen eller dess föregångare. Att anta att ett sådant syfte ligger till grund för regleringen ter sig också mindre följdriktigt med hänsyn till att bolagsstämman när det gäller krav från bolagets sida gentemot styrelseledamot eller verkställande direktör inte behöver ta ställning i frågan huruvida kravet skall drivas genom rättegång eller ej; det är bolagsstämmans hållning i frågan om ansvarsfrihet som är avgörande.

Inte heller synes det förhållandet att det kan medföra ett risktagande i fråga om rättegångskostnader att inleda en process kunna anföras som något rättspolitiskt motiv för den nu ifrågavarande regleringen. När det gäller andra processer än sådana som avser skadestånd mot bolagsfunktionärer kan styrelsen ikläda bolaget risker för kostnadsansvar utan att frågan om att inleda rättegång har behandlats på bolagsstämma. Den risk för sådana kostnader som kan uppkomma just i skadeståndsprocesser mot bolagsfunktionärer kan därför inte gärna motivera den särskilda beslutsordningen.

De syften som i enlighet med det förut anförda får antas ligga till grund för regleringen i 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen gör sig därmed i princip gällande på samma sätt vare sig processuella eller utomprocessuella krav är i fråga. Bestämmelsens avfattning kan således inte antas bygga på intresset av att åstadkomma en skarp avgränsning mellan den ena och den andra formen för att framföra skadeståndsanspråk. Med hänsyn till bestämmelsens ordalag gäller självfallet ändå att ett beslut av en bolagsstämma i en fråga av förevarande slag bör avfattas på sådant sätt att det otvetydigt inrymmer en möjlighet att framföra ett föreliggande skadeståndsanspråk i rättegång, om detta är åsyftat.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-05-14

Målnummer:
Ö258-89