Straffrihetsregeln i 17 kap 11 § 3 st BrB.


Lagrum:
17 kap. 11 § brottsbalken (1962:700); 17 kap. 12 § brottsbalken (1962:700)

Allmän åklagare väckte vid Malmö TR åtal mot bröderna Bo H, född 1958, och Robert H, född 1951.

Bo H åtalades för dråp, alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död, enligt följande gärningsbeskrivning: Bo H har under natten till d 6 dec 1988 i Gunnar B:s bostad på Rantzowgatan 9 C i Malmö uppsåtligen berövat Gunnar B livet genom att med kniv tilldela Gunnar B stick- och skärsår på kroppen och huvudet. Såren har medfört så svåra kroppsskador att Gunnar B avlidit några timmar senare. Bo H har därjämte tilldelat den liggande Gunnar B ett flertal sparkar mot huvudet och kroppen. - Därest det ej anses styrkt att Bo H uppsåtligen berövat Gunnar B livet, göres gällande att Bo H genom tillvägagångssättet vid misshandeln visat särskild hänsynslöshet och råhet samt genom grov oaktsamhet vållat Gunnar B:s död.

Robert H åtalades för skyddande av brottsling, varvid påstods att han, som varit närvarande vid den av Bo H förövade gärningen, därefter d 6 dec 1988 i Malmö undanröjt bevis om brottet genom att undanskaffa den kniv som använts vid gärningen.

Robert H åtalades också för skadegörelse, bestående i att han uppsåtligen slagit sönder en glasruta i en entrédörr till en fastighet i Malmö.

TR:n (ordf f d chefsrådmannen Lerenius) meddelade dom d 8 febr 1989.

I domen återgavs de tilltalades inställning till åtalen för händelserna d 6 dec 1988 enligt följande: Bo H har förnekat att han gjort sig skyldig till dråp under invändning att han inte handlat i uppsåt att döda Gunnar B. Han har erkänt att han tilldelat Gunnar B upprepade knivhugg men bestritt ansvar för grov misshandel och grovt vållande till annans död under påstående att hans handlande skett i nöd. Bo H har förklarat att han inte har något minne av att han utdelat sparkar mot Gunnar B. Därest rätten skulle finna att Bo H gjort större våld eller orsakat svårare skada än som kan anses medgivet med hänsyn till bestämmelserna om nödvärn har Bo H gjort gällande att situationen varit sådan att han svårligen kunnat besinna sig samt att han till följd därav ej skall fällas till ansvar.

Robert H har erkänt att han på sätt åklagaren angett undanskaffat den kniv, som använts vid gärningen, men bestritt ansvar under åberopande av att han och Bo H är bröder samt övriga omständigheter kring Robert H:s handlande efter gärningen.

De tilltalade uppgav enligt domen bl a följande.

Bo H: Före den aktuella händelsen hade han träffat Gunnar B en gång och talat i telefon med honom vid ett tillfälle. Bo H:s syster Eva H och Gunnar B umgicks som fästfolk. Eva H har två minderåriga barn. Hon är missbrukare och Gunnar B är alkoholiserad. Bo H menade därför att Gunnar B inte var något lämpligt sällskap för hans syster. Gunnar B ringde till Bo H och bjöd honom och Robert H hem till sig på kvällen d 5 dec 1988. De kom dit vid 20-tiden. Eva H befann sig redan i Gunnar B:s lägenhet. De drack sprit, som Gunnar B hade hemma. Under kvällen skaffade Gunnar B två "sjuttiofemmor". Varifrån han fick dem vet inte Bo H. Alla fyra fortsatte att dricka sprit. Under kvällens lopp uppstod dispyt mellan Bo H och Gunnar B. Bo H kritiserade Gunnar B och framförde sin uppfattning att Gunnar B som alkoholist inte var något lämpligt sällskap för Eva H. Intill dess hade det rått en trevlig stämning mellan dem och något bråk hade inte förekommit. Sedan Bo H kritiserat Gunnar B blev denne som förbytt. Han sade inget men fick en stirrande blick och verkade "helt iskall". Han blev "rent svart i ögonen". Gunnar B reste sig upp, medan Bo H blev sittande kvar i soffan. De hade då bordet mellan sig. Gunnar B "drog kniv" mot Bo H, som reste sig upp och yttrade något i stil med "drar du kniv?". Under tiden förflyttade sig nog Gunnar B så att han kom att stå vid sidan av bordet. I det läget tilldelade Gunnar B Bo H ett stick i ena armhålan. Bo H stod kvar på samma ställe. Han kan inte säga vad Robert H då gjorde. Det började blöda av sticket. Bo H försökte undkomma. Han var "rädd för sitt liv". Gunnar B förföljde honom. Bo H tog sig ut i köket, där han fick tag på något "knivaktigt" som han tänkte använda för att skydda sig. Bo H är inte säker på var det "knivaktiga" föremålet låg. Troligen låg det på diskbänken eller möjligen på golvet. Bo H använde den kniven för att försvara sig mot Gunnar B. Medan de befann sig i köket fick Bo H en skärskada. De hamnade så småningom i hallen. Bo H utdelade "rätt många hugg" med kniven mot Gunnar B. Denne syntes inte reagera för de hugg som han fick. Bo H kan inte nu säga om han vid huggen siktade mot Gunnar B:s huvud. Han tänkte inte på det. Gunnar B gjorde utfall mot Bo H, som fick två hugg i magtrakten. Bo H vet inte hur Gunnar B stod, då han högg honom i ryggen. Bo H har en hel del minnesluckor. Han minns att han försökte ta kniven ifrån Gunnar B. Bo H skar sig då i ena handen. Bo H gjorde inte fler försök att ta kniven från Gunnar B. Det var Robert H som tog med sig Gunnar B:s kniv, då de senare lämnade Gunnar B:s lägenhet. Den kniv som Bo H hade under handgemänget tog han med sig då de gick. Han slängde den "rakt ut i geografin".

Robert H: Han kände inte Gunnar B. Denne ringde emellertid och bjöd in honom och Bo H till sin lägenhet. Robert H visste var Gunnar B bodde. Systern Eva H har två barn och Robert H menade att det inte var bra att hon var tillsammans med Gunnar B. Robert H ansåg sig dock inte kunna göra något åt detta. Bo H och Robert H hade diskuterat saken och varit överens om att de skulle tala med Gunnar B. Robert H hade för sin del druckit en del sprit innan han gick till Gunnar B:s lägenhet. Gunnar B hade lite vodka hemma som de drack. Denne skaffade mer sprit under kvällen. Först hämtade han en "sjuttiofemma" och senare ytterligare en. Under vistelsen i lägenheten tittade Robert H på video. Han hörde därför inte så mycket av vad de tre andra pratade om. Robert H såg att Gunnar B hade en kniv i sin högra bakficka. Under kvällen hade han den framme en gång. Gunnar B stod då vid TV-apparaten. Bo H satt i soffan. Gunnar B vände sig mot Bo H, då han visade kniven. Det verkade som ett hot men ingenting hände. Gunnar B stoppade sedan ner kniven igen och allt verkade lugnt. Det låg dock "något i luften". En stund senare befann sig Gunnar B och Bo H i fullt slagsmål. Gunnar B stod vid sängen medan Bo H befann sig invid TV-apparaten. Det var någon meter mellan dem. Bo H fick ett stick och det syntes på honom att det gjorde ont. Möjligen hade han fått något stick dessförinnan. Robert H for upp och ställde sig vid sidan om Gunnar B. Det uppstod full kalabalik. Bo H försökte förgäves komma förbi Gunnar B. De flög på varandra. Robert H hade emellertid druckit så mycket sprit att han inte har något klart minne av vad som hände. Det var Gunnar B som hade en kniv. Robert H har bara sett en kniv. Han såg inte att Bo H fick tag på den kniven. Robert H såg inte något av de hugg som Bo H utdelade mot Gunnar B. Han vet inte om Gunnar B och Bo H någon gång var ute i köket. Han minns att han och Bo H sedan lämnade Gunnar B:s lägenhet. Gunnar B låg då på golvet in mot toaletten. Robert H såg att Gunnar B var kraftigt nerblodad. Han vet inte hur Gunnar B hamnat ute i hallen. Mellan honom och Bo H förekom ingen diskussion om Gunnar B:s skador vid den tidpunkt då de lämnade Gunnar B:s lägenhet. Robert H vet inte varför han tog med sig kniven; "det bara blev så". Då han tog kniven låg den på golvet vid sidan och till höger om Gunnar B. Han tog den självmant. Det var Robert H som beställde ambulans. Han följde med polisen för att leta efter kniven i den rabatt, där han stuckit ner den. Robert H var medveten om att både ambulans och polis skulle komma till platsen. Han visade ambulanspersonalen på vilken våning Gunnar B låg.

I domen återgavs härefter vissa av åklagaren åberopade uttalanden av de tilltalade under förundersökningen. Vidare redovisades skriftlig och muntlig bevisning, bl a obduktionsprotokoll samt vittnesmål av polisassistenterna Mats Jennby och Mikael Gustafsson och av en granne till Gunnar B, Göran Schmidt.

Mats Jennby uppgav bl a: Natten till d 6 dec 1988 beordrades han och Mikael Gustafsson till Vattenverksvägen 17 B med anledning av att ambulans kallats till en adress, där det skulle finnas en knivskuren man. Till en början fanns det inte någon på platsen. Jennby och ambulansmännen gjorde undersökning i fastigheten. Så småningom träffade de bröderna H, som var kända för Jennby. Han såg att Bo H var knivskuren och skadad. Han hade ett djupt skärsår under ena armen. Bo H sade till Robert H att han skulle vara tyst och att inget hänt. Efter en stund upprepade Bo H att inget hänt. Bo H omhändertogs sedan av ambulansmännen och fördes från platsen. Jennby talade därefter med Robert H, som verkade väldigt nervös. Robert H berättade att ytterligare en man var skadad. Han var inte särskilt villig att berätta. Det kom dock fram att ett slagsmål ägt rum i en lägenhet på Rantzowsgatan. Redan vid detta tillfälle yttrade Robert H att det bara var en kniv.

Mikael Gustafsson uppgav bl a: Utanför fastigheten vid Vattenverksvägen frågade Gustafsson Bo H vad som hänt. Bo H svarade att det inte hänt något. Bo H upprepade detta ytterligare en gång. Under vägen till Rantzowsgatan yttrade Robert H att det varit ett slagsmål och att det fanns en svårt skadad man. Robert H berättade vidare att det varit slagsmål mellan Bo H och en annan man och att det varit samma kniv som använts. Robert H upprepade detta och det framgick klart att det varit bara en kniv som använts. - Då han senare, efter det att Bo H bortförts från platsen, frågade Robert H, svarade denne att han gömt kniven genom att sticka ner den i en rabatt. Gustafsson försökte få veta mer om kniven, men Robert H verkade inte intresserad av att lämna fler upplysningar. Robert H fick sedan följa med en annan polispatrull tillbaka till Vattenverksvägen. Gustafsson tittade utanför fastigheten vid Rantzowsgatan om där kunde finnas någon kniv. Han letade några meter åt varje håll utan att finna någon kniv. TR:n anförde härefter i domskälen beträffande åtalet mot Bo H bl a. Utredningen visar att Bo H till en början fällt kritiska uttalanden om Gunnar B:s lämplighet som sällskap åt hans syster samt att detta lett till att Gunnar B med kniven gjort utfall mot Bo H och tilldelat denne en sårskada på höger arm. Även om Bo H genom sitt eget uppträdande provocerat Gunnar B till hans handlande måste Bo H i det läget anses ha haft rätt till nödvärn. - Med hänsyn till att - såsom rätten funnit - endast en kniv kommit till användning och med beaktande av Robert H:s uppgifter och utredningen i övrigt anser rätten att vad Bo H berättat om den fortsatta händelseutvecklingen inte är med sanningen överensstämmande. Utredningen ger i stället stöd för den uppfattningen att Bo H under handgemänget lyckats övermanna Gunnar B och - såsom han tillstått under förundersökningen - ta kniven från denne. Bo H har därefter - såsom han erkänt - angripit Gunnar B och med kniven tilldelat denne de knivstick, som obduktionsprotokollet utvisar. De stick, som trängt in i levern och ena lungan på Gunnar B, måste ha utdelats med stor kraft. Obduktionsprotokollet visar därjämte att Bo H riktat åtta knivstick mot Gunnar B:s huvud. När det gäller de skador som enligt obduktionsprotokollet orsakats av trubbigt våld kan rätten inte finna någon annan rimlig förklaring än att de orsakats av sparkar från Bo H mot Gunnar B:s kropp. Ett visst stöd för denna uppfattning finner rätten i Schmidts vittnesutsaga. - Sedan kniven kommit ur Gunnar B:s besittning kan någon rätt till nödvärn från Bo H:s sida inte längre anses ha förelegat. Rätten avvisar därför Bo H:s invändning om att han handlat i nöd. - Rätten finner inte tillförlitligen styrkt att Bo H uppsåtligen berövat Gunnar B livet. Däremot har han genom sitt handlande gjort sig skyldig till misshandel varjämte han genom oaktsamhet vållat Gunnar B:s död. Bo H har vid misshandeln såsom åklagaren påstått visat särskild hänsynslöshet och råhet. Gärningarna är därför av grov beskaffenhet.

Vad härefter angår åtalet mot Robert H för skyddande av brottsling anser rätten att åtskilligt, bl a Jennbys och Gustafssons uttalanden om de yttranden som Bo H fällt efter händelsen, talar för att Robert H stått under inflytande av brodern och att detta kan ha bidragit till att han gömt undan kniven. Sedan Bo H bortförts i ambulans synes Robert H ha blivit mer meddelsam. Han har, vilket framgår av Jennbys och Gustafssons utsagor, för polismännen omtalat att det fanns en person som var svårt skadad samt följt med polismännen och angett var Gunnar B fanns. Utredningen visar också att Robert H senare åtföljt en polispatrull för att leta efter den gömda kniven. Angivna omständigheter och den nära relationen mellan Robert H och Bo H gör att rätten anser att Robert H:s undanskaffande av kniven utgör ett ringa brott samt att han jämlikt 17 kap 11 § 3 st BrB inte skall fällas till ansvar.

Beträffande åtalet för skadegörelse antecknades i domskälen att Robert H erkänt gärningen.

Domslut. TR:n dömde Bo H enligt 3 kap 6 § och 7 § 2 st BrB för grov misshandel och vållande till annans död till fängelse 5 år.

Åtalet mot Robert H för skyddande av brottsling lämnades utan bifall,

men Robert H dömdes enligt 12 kap 1 § BrB för skadegörelse till 25 dagsböter å 50 kr.

Åklagaren fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle

döma Bo H för dråp till ett längre fängelsestraff än det TR:n bestämt samt

bifalla åtalet mot Robert H för skyddande av brottsling och döma honom till fängelse.

Robert H bestred ändring.

Bo H full följde talan och yrkade straffnedsättning.

HovR:n (hovrättsråden Cronsioe och Lindelöf hovrättsassessorn Råberg, referent, samt nämndemännen Andersson och Ericson) meddelade dom d 31 mars 1989. I domskälen anförde HovR:n rörande åtalet mot Bo H bl a: Utredningen får anses ge vid handen att det, sedan Bo H tilldelats något eller några knivhugg, uppstått ett handgemäng under vilket Bo H lyckats ta kniven från Gunnar B och sedan - dels i vardagsrummet dels i hallen - tilldelat denne de knivhugg som framgår av obduktionsprotokollet. - Som TR:n konstaterat har Bo H i det inledande skedet haft rätt till nödvärn. Sedan han lyckats ta kniven från Gunnar B har han emellertid inte haft sådan rätt, dock att det inte kan uteslutas att Gunnar B under ett snabbt övergående moment haft en kökskniv i handen och med denna hotat Bo H. - Av obduktionsprotokollet framgår att Gunnar B utsatts för trubbigt våld. Även om det ligger närmast till hands att utgå ifrån att detta skett i form av sparkar och att Bo H utdelat dessa finner HovR:n inte detta tillförlitligen utrett.

Bo H har tilldelat Gunnar B sammanlagt 18 knivhugg, varav åtta mot huvudet och ett flertal andra mot sådana delar av kroppen där viktiga kroppsorgan finns. De hugg som trängt in i levern och ena lungan måste ha utdelats med stor kraft. När Bo H tillsammans med sin bror lämnade lägenheten, låg Gunnar B på golvet i hallen badande i sitt eget blod. Robert H yttrade då "han kommer att dö", varvid Bo H svarade att det struntade han i.

Det stora antalet knivhugg, av vilka flera måste ha utdelats sedan Gunnar B blivit ur stånd att försvara sig, och skadornas art visar att Bo H varit likgiltig för om Gunnar B skulle dö eller inte. Bo H:s nyss återgivna yttrande ger ytterligare stöd för denna slutsats. Bo H kan därför inte undgå ansvar för uppsåtligt dödande. Gärningen är att bedöma som dråp.

Beträffande åtalet mot Robert H för skyddande av brottsling anfördes i domskälen: Utredningen visar att Robert H efter händelsen gömt undan kniven. Även om vissa mildrande omständigheter föreligger finner HovR:n, med hänsyn främst till att det är fråga om ett vapen som använts vid ett mycket allvarligt brott, att Robert H:s undanskaffande av kniven inte utgör ett ringa brott.

I påföljdsfrågan anförde HovR:n beträffande Robert H: För vad Robert H låtit komma sig till last kan ett kännbart bötesstraff vara en tillräckligt ingripande påföljd.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut dömde HovR:n Bo H enligt 3 kap 2 § BrB för dråp till fängelse 7 år.

Beträffande Robert H ändrade HovR:n TR:ns domslut på det sättet att HovR:n dömde Robert H även enligt 17 kap 11 § BrB för skyddande av brottsling och bestämde påföljden till 100 dagsböter å 50 kr.

Robert H (offentlig försvarare advokaten Ulf Bjermer) sökte revision och yrkade ogillande av åtalet för skyddande av brottsling.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Arnell, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. I målet är utrett att Robert H varit närvarande vid det tillfälle då brodern Bo H misshandlat målsäganden samt att han därefter - innan målsäganden avlidit av de skador han fått - undanskaffat den kniv Bo H använt vid gärningen.

Robert H har under åberopande av 17 kap 11 § 3 st BrB gjort gällande att hans förhållande till Bo H och övriga omständigheter var sådana att gärningen är att anse som ringa och att han därför inte skall dömas till ansvar för skyddande av brottsling.

Riksåklagaren har anfört bl a att det förhållandet att Robert H undanröjt mycket viktig bevisning som använts vid ett synnerligen allvarligt brott måste, trots vad som kan anföras till Robert H:s förmån, medföra ansvar för honom.

Den av Robert H åberopade regeln om ansvarsfrihet för ringa fall infördes d 1 jan 1988. Tidigare gällde ansvarsfrihet för den krets av nära anhöriga till den brottslige som angavs i lagrummet. I och med lagändringen öppnades möjligheten till en sådan avvägning mellan olika intressen som sedan år 1982 funnits för det närbesläktade brottet främjande av flykt. I förarbetena till den nya regeln anförde departementschefen bl a: Enligt min mening är en intresseavvägning av det slag som gjorts i 17 kap 12 § BrB att föredra framför en strikt uppräkning när det gäller att avgränsa det straffbara området. Det kan nämligen knappast undvikas att en uppräkning i vissa fall kommer att vara alltför snäv, medan den i andra skulle föra för långt. Som förutsättning för ansvarsfrihet bör i stället beaktas om gärningen med hänsyn till förhållandet mellan de båda personerna och brottets beskaffenhet framstår som försvarlig och ursäktlig och brottet därför kan bedömas som ringa. Avseende bör också kunna fästas vid förfarandet. Allmänt sett kan det finnas större anledning att överse med att någon döljer en brottsling eller hjälper honom att undkomma än att bevis undanröjs. Vidare kan ett handlande från en nära familjemedlem framstå som mindre klandervärt än ett som företas av någon som inte kan räknas bland de allra närmaste. Vid bedömningen av om brottet är ringa bör således göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter (prop 1986/87:86 s 96).

Utredningen ger belägg för att Robert H i viss utsträckning stått under broderns inflytande. Det har dock inte framkommit att Bo H utnyttjat detta inflytande så att han förmått Robert H att undanskaffa kniven. Robert H:s uppgifter vid TR:n talar i stället för att han gjort detta av eget initiativ och i hastigt mod under intryck av den brutala knivmisshandel han just bevittnat. Av betydelse i sammanhanget är vidare att Robert H själv tillkallat hjälp och bistått polisen med att - utan framgång - leta efter den av honom undanskaffade kniven.

De omständigheter som sålunda, jämte hans nära släktskap med Bo H, må tala till Robert H:s förmån kan, ställda mot den allvarliga knivmisshandel han sökt motverka beivrandet av, enligt HD:s bedömning varken försvara eller ursäkta hans handlingssätt och medföra att gärningen skall bedömas som ringa. Robert H kan alltså inte undgå ansvar för skyddande av brottsling. För detta brott jämte skadegörelse förskyller han det av HovR:n utmätta straffet. Från det bötesstraff om 100 dagsböter som sålunda ådömts Robert H bör dock avräknas 10 dagsböter med hänsyn till den tid om drygt ett dygn som Robert H varit anhållen i målet (jfr NJA 1989 s 12).

Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut endast på det sätt att HD förordnar att det bötesstraff om 100 dagsböter som ådömts Robert H skall till en del av 10 dagsböter anses som verkställt genom den tid Robert H varit anhållen i målet.

HD (JustR:n Heuman, referent, Lars Å Beckman och Törnell) beslöt följande dom:

Domskäl. I 17 kap 11 § BrB straffbeläggs såsom skyddande av brottsling gärningar som är ägnade att försvåra att en brottsling drabbas av ansvar. Vad som straffbeläggs är att någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att brottet uppdagas eller beivras.

I §:ns 3 st har upptagits ett stadgande om straffrihet. Förevarande mål gäller tillämpningen av detta stadgande. I stadgandets ursprungliga lydelse uppräknades en krets av brottslingens närmaste som inte kunde fällas till ansvar enligt 17 kap 11 §. Kretsen omfattade make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som i första svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, fosterföräldrar samt fosterbarn. I samband med införandet av ÄktB behövde straffrihetsregeln omarbetas och den fick då sin nuvarande lydelse. Där föreskrivs nu att det inte skall dömas till ansvar om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omständigheter. Ändringen trädde i kraft d 1 jan 1988 och det är alltså lagrummet i dess nya lydelse som skall tillämpas i detta mål.

I propositionen om följdlagstiftning till ÄktB m m (prop 1986/ 87:86) erinrade departementschefen vid behandlingen av straffrihetsregeln till en början om att straffrättskommittén under förarbetena till BrB hade föreslagit att kretsen skulle anges inte genom uppräkning utan genom att straffrihet tillförsäkrades den brottsliges närmaste. Förslaget ledde ej till lagstiftning bl a därför att en sådan avfattning av lagrummet kunde leda till tolkningssvårigheter. I fortsättningen anförde departementschefen vidare bl a: Enligt min mening är en intresseavvägning av det slag som gjorts i 17 kap 12 § BrB att föredra framför en strikt uppräkning när det gäller att avgränsa det straffbara området. Det kan nämligen knappast undvikas att en uppräkning i vissa fall kommer att vara alltför snäv, medan den i andra skulle föra för långt. Som förutsättning för ansvarsfrihet bör i stället beaktas om gärningen med hänsyn till förhållandet mellan de båda personerna och brottets beskaffenhet framstår som försvarlig och ursäktlig och brottet därför kan bedömas som ringa. Avseende bör också kunna fästas vid förfarandet. Allmänt sett kan det finnas större anledning att överse med att någon döljer en brottsling eller hjälper honom att undkomma än att bevis undanröjs. Vidare kan ett handlande från en nära familjemedlem framstå som mindre klandervärt än ett som företas av någon som inte kan räknas bland de allra närmaste. Vid bedömningen av om brottet är ringa bör således göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. (A prop s 96.)

Den av departementschefen berörda straffrihetsregeln i 17 kap 12 § BrB, vilket lagrum avser brottet främjande av flykt, anger att vid bedömande av om gärningen är straffri hänsyn skall tas till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och hans förhållande till den vars flykt han främjat. Av utformningen av den nu aktuella straffrihetsregeln i 11 § framgår att vid dess tillämpning avseende främst skall fästas vid gärningsmannens förhållande till den brottslige. Förarbetena ger inte vid handen att lagstiftaren velat generellt sett utvidga det straffbara området då det gäller skyddande av brottsling; några kriminalpolitiska skäl ligger ju inte bakom ändringen. Vad lagstiftaren åsyftat är en regel som inte är lika stel som den tidigare utan i stället möjliggör en friare bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Robert H är broder till Bo H. Bröderna umgicks med varandra och var vänner. Robert H synes i viss utsträckning ha stått under inflytande av sin broder. Robert H får alltså i den mening som är av betydelse vid tillämpning av straffrihetsregeln anses stå nära sin broder.

Det brott Bo H begått är av mycket allvarlig beskaffenhet. Vad Robert H gjort vittnar emellertid inte om förslagenhet eller planläggning. Han synes fastmera ha handlat i stundens ingivelse. Hans förfarande torde knappast heller ha försvårat utredningen. Robert H har genom sitt agerande sett till att Bo H:s offer fördes till sjukhus och att polis kom till platsen.

Vid en sammanvägning av angivna omständigheter och med hänsyn särskilt till Robert H:s förhållande till brodern är hans gärning att anse som ringa. Åtalet för skyddande av brottsling skall därför ogillas.

I enlighet med TR:ns i den delen lagakraftvunna dom har Robert H gjort sig skyldig till skadegörelse.

Domslut. Med ogillande av åtalet för skyddande av brottsling fastställer HD TR:ns domslut mot Robert H.

JustR:n Knutsson och Lind var av skiljaktig mening och anförde: Av förarbetena till den nuvarande lydelsen av 17 kap 11 § 3 st BrB kan utläsas att lagstiftaren velat åstadkomma en regel om ansvarsfrihet som möjliggör en friare bedömning än den tidigare gällande regeln. Däri ligger att tidigare straffria fall kan komma att omfattas av straffansvar, samtidigt som möjlighet införs att inte döma till ansvar i situationer som tidigare var straffbelagda.

Bo H har gjort sig skyldig till en ytterst allvarlig knivmisshandel, som lett till offrets död. Robert H har gömt undan den kniv med vilken gärningen begicks. Kniven har sedermera inte kunnat återfinnas. Det har alltså varit fråga om att skydda någon som begått ett mycket grovt brott, och undanröjandet har avsett ett bevis som erfarenhetsmässigt kan ha stor betydelse vid utredningen av brott där en person har bragts om livet. Den omständigheten att Bo H:s brott har kunnat klaras upp trots att beviset undanröjts gör inte Robert H:s handlande mindre klandervärt.

Robert H är visserligen bror till Bo H och har stått denne nära. Varken detta förhållande eller omständigheterna i övrigt kan emellertid med hänsyn till det förut sagda leda till att hans gärning bedöms som ringa. Åtalet för skyddande av brottsling skall därför bifallas.

Överröstade i nu angivet hänseende år vi i övrigt ense med majoriteten.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-03-29

Målnummer:
B418-89