I gränsen mellan två villafastigheter hade en oxelhäck planterats. En av fastighetsägarna lät mot den andres vilja toppklippa häcken i dess helhet. Talan om skadestånd på grund av ingreppet har lämnats utan bifall bl a med hänsyn till att häcken klipptes på det sätt som sedan många år tillbaka hade varit brukligt.

Klas A förde vid Helsingborgs TR den talan mot Karl B som framgår av TR:ns dom.

TR:n (chefsrådmannen Lindh) anförde i dom d 29 aug 1985: Yrkanden m m. Karl B äger och bebor sedan slutet av 1930-talet en fastighet i Höganäs. En angränsande fastighet äges sedan 1973 eller 1974 av Klas A. Han inköpte då fastigheten av sina föräldrar. Dessa ägde och bebodde fastigheten redan vid den tidpunkt då Karl B förvärvade sin fastighet. Klas A har hela sitt liv bott på den fastighet han numera äger. Föräldrarna kvarbodde några år efter det att Klas A köpt fastigheten av dem.

I gränsen - eller i omedelbar anslutning därtill - mellan de båda fastigheterna finns en oxelhäck. Denna planterades för många år sedan. Klas A har angivit tidpunkten till "för ca 35 år sedan" medan Karl B angivit tidpunkten till 1940.

Vid midsommartiden 1983 vidtog Karl B vissa åtgärder med häcken. Utöver att den mot hans tomt vettande delen av häcken klipptes, toppklipptes häcken i hela dess bredd.

Under åberopande av vad sålunda skett har Klas A i målet framställt ersättningsyrkanden mot Karl B. Han har, såsom han slutligen bestämt sin talan, yrkat förpliktande för Karl B att utge två belopp, ett på 600 kr och ett på 14 400 kr. Beloppet 600 kr har han angivit avse kostnader för uppsamling och borttransport av grenar och kvistar, som i samband med klippningen kastats in på hans tomt. I fråga om beloppet 14 400 kr har han förklarat att detta avser ersättning för den olägenhet som uppkommit för honom genom att häcken vid ifrågakomna tillfälle toppskurits till en höjd av ca 150 cm över marken; hans möjligheter att insynsskyddad solbada kom därigenom att begränsas. - Klas A har förklarat att hans ersättningsanspråk grundar sig på skadeståndslagens bestämmelser.

Karl B har med angivande av omständigheter och grunder som redovisas nedan bestritt käromålet.

Domskäl. Karl B har anfört: Han planterade den ifrågakomna häcken 1940, därvid han och Klas A:s fader delade på kostnaderna för plantorna. Sedan häcken 1944 nått sådan tillväxt att klippning var aktuell, överenskom Karl B och Klas A:s fader att de framledes skulle hålla häcken på en klipphöjd av 160 cm över marken. Denna överenskommelse fungerade bra så länge Klas A:s föräldrar bodde kvar; de båda grannarna hjälptes åt med att årligen klippa häcken i enlighet med överenskommelsen. Sedan Klas A övertagit sina föräldrars fastighet har däremot problem uppkommit. Endast något år har Klas A medverkat till att häcken klipptes. Övriga år har häcken endast så till vida blivit klippt att Karl B - utöver den mot hans tomt vettande sidan av häcken - klippt häcken till överenskommen höjd på halva dess bredd, nämligen den hälft som kan anses hänförlig till Karl B:s tomt. - Vid midsommartiden 1983 hade häcken på Klas A:s "del av toppen vuxit till en höjd av över två meter och grenar från denna del hängde in på Karl B:s tomt. Efter att förgäves ha försökt förmå Klas A att klippa häcken till med dennes fader överenskommen höjd, lät Karl B sin son klippa ner häcken även på Klas A:s sida till en höjd av 160 cm över marken. Vad som klipptes av samlades i görligaste mån på Karl B:s sida av häcken och Karl B lät sedan transportera bort detsamma. Vid klippningen av toppen var dock oundvikligt att en del grenar och kvistar hamnade på Klas A:s tomt. - Som grund för sitt bestridande har Karl B anfört: Av "allmänna rättsregler" i grannelagsförhållanden måste anses följa att Karl B ägt vidtaga förekomna åtgärder med häcken utan att Klas A därå kan grunda någon rätt till skadestånd. Av bestämmelsen i 3 kap 2 § JB följer vidare att Karl B under alla omständigheter ägt borttaga grenar som hängde in över hans tomt. Särskilt i fråga om yrkandet å 14 400 kr har Karl B anfört att den härmed avsedda skadan ej utgör ersättningsgill skada enligt skadeståndslagen.

Klas A har gjort gällande att fram till 1983 klippningen av häcken i princip fungerade sålunda att vardera fastighetsägaren klippte sin sida, varefter man hjälptes åt med toppen. Därvd klipptes häcken till en höjd av 180-190 cm över marken. Vid midsommartiden 1983 klippte Karl B:s son - som därvid var maskerad - ner häcken till en höjd av ca 150 cm över marken. I samband med klippningen kastades alla avklippta grenar och kvistar in på Klas A:s tomt.

TR:ns bedömning. Den s k grannelagsrätten är i stort sett oreglerad i lagstiftningen. Under förarbetena till gällande JB diskuterades införande i balkens kapitel om rättsförhållanden mellan grannar av lagbestämmelser avseende bl a frågor om hägnad mellan grannfastigheter och om gemensamma murar och andra anläggningar i gräns. Någon sådan lagstiftning kom emellertid ej till stånd. De enda bestämmelser av grannelagsrättslig natur som kom att inflyta i JB och som må vara av intresse vid förevarande måls bedömning är stadgandet i 3 kap 1 § att var och en vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom skall taga skälig hänsyn till omgivningen samt stadgandet i 3 kap 2 § om rätt för fastighetsägare att under vissa förutsättningar taga bort rot eller gren som tränger in på fastigheten från angränsande område.

Av vad som nyss upptagits följer att bedömningen av den förevarande tvistefrågan väsentligen måste ske utifrån vad som kan anses vara "god sed" i grannelagsförhållanden.

I målet är fråga om en häck, som i samförstånd planterats i gränsen mellan två fastigheter. Häcken är av en typ som normalt ej får vara friväxande utan som regelmässigt varje år klippes till viss höjd. Vanligt förekommande höjd torde vara 150 cm med viss variation uppåt eller nedåt. En fråga som uppställer sig i målet är huruvida - för det fall den ene fastighetsägaren undandrar sig att medverka till klippning - den andre fastighetsägaren ensidigt äger ombesörja klippningen utan att därmed i ett eller annat avseende riskera att ådraga sig skadeståndsansvar mot grannen. Enligt TR:ns bedömning måste sådan rätt principiellt anses föreligga; detta såframt klippningen sker på sådant sätt att resultatet allmänt sett ter sig som godtagbart.

TR:n finner ingen anledning ifrågasätta riktigheten av Karl B:s uppgifter att Klas A undandragit sig att medverka till klippning av häcken och att klippningen vid midsommartiden 1983 gjordes på sådant sätt att häckens höjd kommit att överensstämma med vad som varit fallet efter de klippningar, som tidigare under en följd av år gjorts i samförstånd och som ursprungligen grundat sig på en överenskommelse mellan Karl B och Klas A:s fader.

I enlighet med det anförda finner TR:n Klas A ej kunna grunda någon rätt till skadestånd på det förhållandet i sig att häcken efter av Karl B ombesörjd klippning fått lägre höjd än den hade före klippningen. Klas A:s yrkande om utfående av 14 400 kr för minskat insynsskydd - en skada, som för övrigt ej synes vara ersättningsgill enligt skadeståndslagen - skall följaktligen ogillas.

Vad gäller Klas A:s ytterligare yrkande - det å 600 kr - är Klas A:s påstående att grenar och kvistar avsiktligt kastats in på hans tomt i samband med klippningen helt obestyrkt. Det finns anledning antaga - och förhållandet har vitsordats av Karl B - att i begränsad om fattning grenar och kvistar likväl i samband med toppklippningen kommit att hamna på Klas A:s tomt. Mot bakgrund av vad TR:n tidigare upptagit rörande befogenheten av Karl B:s klippningsåtgärder och med beaktande av vad som får anses vara "god sed" i grannelagsförhållanden har Klas A haft att tåla detta. Av enahanda bedömningsgrunder följer också att kostnader som Klas A må ha haft för omhändertagande av grenarna och kvistarna ej kan övervältras på Karl B. Jämväl Klas A:s yrkande om utfående av 600 kr skall följaktligen ogillas.

Domslut. Käromålet ogillas.

Klas A fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Karl B bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Lindelöf och hovrättsassessorn Gerleman, referent) anförde i dom d 11 juni 1986:

Domskäl. Såväl Klas A som Karl B har vidhållit sina i TR:ns dom angivna ståndpunkter. Karl B har tillagt att - om skadeståndsskyldighet anses föreligga - Klas A inte styrkt den påstådda skadans storlek.

Det är i målet ostridigt att Karl B låtit toppklippa hela häcken, och således även den del därav som tillhör Klas A, utan att dessförinnan ha erhållit Klas A:s tillstånd att klippa hans del av häcken. Klas A har uppgett att häcken klippts ned till 150 cm höjd, medan Karl B uppgett höjden till 160 cm. Det är ostridigt att till följd av klippningen kvistar och grenar fallit ned på Klas A:s tomt. Det är däremot icke styrkt att Karl B, såsom Klas A hävdat, på Klas A:s tomt låtit kasta in alla grenar och kvistar som klippts av från häcken.

Genom att låta klippa även Klas A:s del av häcken har Karl B gjort ett ingrepp i Klas A:s äganderätt. Karl B har ej anfört någon omständighet som för honom medför rätt till sådant intrång. I den mån skada uppkommit för Klas A genom Karl B:s förfarande är Karl B därför skadeståndsskyldig gentemot Klas A.

Klas A har hävdat att skadan bestått dels i att det skydd mot insyn som häcken erbjudit kommit att minska genom att häcken toppklippts, dels i att på hans tomt hamnat kvistar och grenar, vilka han blivit tvungen att forsla bort.

Oavsett om häcken klippts ned till 150 cm, som Klas A hävdat, eller 160 cm, som Karl B uppgett, måste toppklippningen av häcken ha medfört att insynsskyddet på Klas A:s tomt i någon mån minskat. Härigenom har Klas A åsamkats skada i skadeståndslagens mening. Försämringen av insynsskyddet måste emellertid antas ha varit av ringa omfattning och är av begränsad varaktighet. Klas A:s skada kan med tillämpning av 35 kap 5 § RB skäligen skattas till 100 kr.

Som TR:n anfört är häcken av en typ som vanligen ej är friväxande utan som regelmässigt varje år klipps till viss höjd. Klas A har ej förmått styrka att det nedfall av kvistar och grenar på hans tomt som orsakats av Karl B varit mer omfattande än vad som normalt är fallet när en häck toppklipps. Annat är ej visat än att häcken hade nått en sådan höjd att toppklippning var påkallad eller i vart fall befogad. Klas A kan därför icke anses ha lidit någon skada genom nedfallet av kvistar och grenar på hans tomt. Klas A:s yrkande om skadestånd i nu angivet hänseende skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n Karl B att till Klas A utge 100 kr.

Båda parter sökte revision.

Klas A yrkade - såsom hans talan fick förstås - bifall till sin i HovR:n förda talan

Han framställde vidare vissa nya yrkanden om bl a ersättning för skadegörelse.

Karl B (ombud advokaten Börje Samuelsson) yrkade att HD skulle ogilla käromålet i dess helhet.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Öhrström, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. De nya yrkanden Klas A framställt i HD kan inte upptagas till prövning och skall därför avvisas.

Allmänna bestämmelser om rättsförhållandet mellan grannar återfinns i 3 kap JB. Av förarbetena till balken framgår (1970:20 del B 1 s 98 ff) att lagstiftaren med avsikt avstått från att i JB mer detaljerat reglera rättigheter och skyldigheter i grannelagsförhållanden och valt metoden att i balken ange endast vissa allmänt hållna föreskrifter samt att därutöver för speciella förhållanden av grannelagsrättslig natur låta bestämmelser härom komma till uttryck inom ramen för speciallagstiftning.

Tvisten mellan Klas A och Karl B är inte att hänföra till sådan speciallagstiftning och skall alltså bedömas med utgångspunkt i bestämmelserna i 3 kap JB. Av intresse är i första hand det allmänna stadgandet i 3 kap 1 § JB liksom bestämmelsen i 3 kap 2 § om rätt att under vissa förutsättningar avlägsna inträngande rötter och grenar. Av de angivna bestämmelserna framgår att grannar har att under ömsesidigt hänsynstagande till ekonomiska, skönhetsmässiga, naturvårdande, miljömässiga m fl intressen tåla eller avstå från viss verksamhet (jfr även t ex miljöskyddslagens, 1969:387, tillåtlighetsregler samt miljöskadelagen, 1986:225). Bedömningen av en uppkommen tvist måste följaktligen göras under en i det särskilda fallet verkställd avvägning mellan innehållet i och vikten av föreliggande motstående intressen och med beaktande även av såväl allmänt som lokalt vedertaget bruk eller sedvänja.

I förevarande mål är inte annat visat än att Karl B med utgångspunkt i överenskommelse mellan honom och tidigare ägare till Klas A:s fastighet - Klas A:s föräldrar - låtit klippa häcken i hela dess bredd till väsentligen överenskommen höjd samt att han innan han vidtog denna åtgärd berett Klas A tillfälle att medverka. Karl B:s uppgift att grenar från toppen av häcken från Klas A:s sida sträckt sig över Karl B:s tomt och där utgjort ett missprydande inslag är inte vederlagd. Klas A har inte förmått styrka att avklippta grenar fallit in på hans tomt i annan utsträckning än som varit en naturlig följd av att Karl B lät klippa häcken i hela dess bredd liksom heller inte att förlusten av insynsskydd berott av någon väsentlig avvikelse från vad som överenskommits och under en lång rad av år efterföljts beträffande häckens höjd. Vid dessa förhållanden och då regelbunden ans av häckar i tomtgräns måste betraktas som en normal åtgärd får Karl B anses ha utfört klippningen av häcken med tillbörligt hänsynstagande till Klas A, som haft att tåla de jämförelsevis ringa besvär och olägenheter av övergående natur som åtgärden inneburit. Klas A:s talan skall alltså lämnas utan bifall.

Domslut. HD avvisar de yrkanden Klas A framställt först i HD.

Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD det slut vartill TR:n kommit.

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Lind, referent, Lars Å Beckman och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl.

De nya yrkanden Klas A framställt i HD kan inte upptas till prövning och skall följaktligen avvisas.

Vid midsommaren 1983 lät Karl B sin son klippa den oxelhäck, som var planterad i gränsen mellan Karl B:s och Klas A:s fastigheter i Höganäs. Häcken toppklipptes då i dess helhet till en höjd över marken av 150 eller 160 cm. Klippningen berörde alltså även delar av häcken, som växte på den fastighet som tillhör Klas A, och innefattade därmed ett intrång i dennes besittning till fastigheten. Eftersom Klas A, enligt vad handlingarna får anses utvisa, hade motsatt sig att hans del av häcken skulle klippas, måste besittningsintrånget anses ha skett olovligen.

Enbart den omständigheten att Karl B olovligen gjort intrång i Klas A:s besittning till fastigheten kan inte grunda rätt för Klas A att erhålla skadestånd för ekonomisk förlust till följd av försämrat skydd mot insyn. Sådan ersättning kan nämligen inte ifrågakomma om Karl B hade en civil rättslig rätt att få till stånd den nedklippning av häcken som faktiskt ägde rum.

Enligt allmänna grannelagsrättsliga principer, som kommer till uttryck i 3 kap 1 § JB, måste den som brukar en fastighet ta skälig hänsyn till sin granne. Inte endast positivt handlande utan även underlåtenhet att handla kan innefatta ett åsidosättande av grannelagsrättsliga förpliktelser. Vad som i sådant hänseende kan krävas av en fastighetsägare eller annan brukare av en fastighet måste avgöras efter vad som enligt ett objektivt bedömande framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Enligt vad utredningen visar har häcken - som anlagts gemensamt av ägarna till de båda fastigheterna - sedan någon gång i mitten av 1940-talet fram till senare delen av 1970-talet hållits nedklippt till en höjd på 150-160 cm. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta TR:ns bedömning att det är vanligt att oxelhäckar hålls nedklippta till ungefär den höjden. Under sådana omständigheter har Karl B på grannelagsrättslig grund skäligen kunnat fordra, att häcken även fortsättningsvis med Klas A:s medverkan skulle hållas klippt så som sedan många år varit brukligt. I enlighet med vad som tidigare anförts kan därför Karl B inte förpliktas att utge ersättning för försämrat skydd mot insyn.

Vad härefter angår yrkandet om ersättning för kostnader för uppsamling och borttransport av grenar och kvistar ansluter HD sig till domstolarnas bedömning att det inte är styrkt att Karl B låtit kasta in alla bortklippta grenar och kvistar på Klas A:s fastighet. Den mängd grenar och kvistar, som efter klippningen funnits på fastigheten, får antas motsvara vad som skulle ha blivit bortklippt, om Klas A hade uppfyllt sina skyldigheter gentemot Karl B att medverka till att hålla häcken nedklippt. Därmed har Klas A inte någon rätt till ersättning i nu berört hänseende.

Domslut.

HD avvisar de yrkanden Klas A framställt först i HD.

Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

NJA 1908 s. 13; NJA 1938 s. 630

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-03-01

Målnummer:
T369-86