Barn, som slutfört utbildning på en linje i gymnasieskola, har ansetts berättigat till underhållsbidrag för tid då barnet, efter fyllda 18 år, bedrivit ytterligare studier i gymnasieskolan (I-III). 7 kap 1 § 2 st FB.

(Jfr 1986 s 345)I

Tuija T är barn till Mauri S och Marketta T. Äktenskapet mellan Mauri S och Marketta T upplöstes 1975. Genom dom samma år tillerkändes Mauri S vårdnaden om Tuija och hennes syster Tiina. Genom dom år 1981 överflyttades vårdnaden av barnen till modern Marketta T, varvid Mauri S förpliktades utge underhåll till båda barnen. Underhållsbidrag har alltsedan dess utgått till Tuija fram tills hon d 28 aug 1986 fyllde 18 år.

Tuija T yrkade efter stämning å Mauri S vid Sölvesborgs TR förpliktande för denne att till henne utge underhållsbidrag från d 29 aug 1986 t om juni månad 1987 med 803 kr i månaden.

Mauri S bestred käromålet. Han vitsordade det yrkade beloppet som skäligt i och för sig.

TR:n (t f lagmannen Helén Andersson) anförde i dom d 7 juli 1987:

Domskäl. Tuija T har till stöd för sin talan anfört:

Sedan Tuijas moder, Marketta T, erhållit besked från försäkringskassan att bidragsförskott icke skulle komma att utgå för Tuijas underhåll, tog Marketta T kontakt med juridiskt ombud i frågan och ansökan om stämning upprättades. Tuijas ombud underrättades d 16 mars 1987 av försäkringskassan om att de ändrat uppfattning och beslutat att bidragsförskott skulle utgå. Vid kontakt samma dag mellan Tuijas ombud och Mauri S:s ombud träffades ett muntligt avtal, som innebar, att Mauri S till Tuija skulle utge underhållsbidrag med 803 kr i månaden, från det hon fyllt 18 år fram till dess hon avslutat sin utbildning 1 juni månad 1987. Tuija undertecknade ett avtal med detta innehåll, vilket översändes till Mauri S:s ombud för undertecknande av Mauri S. Den 1 april 1987 ändrade försäkringskassan ånyo sin uppfattning, varvid de beslöt, att bidragsförskott icke skulle utgå till Tuija. Mauri S har icke undertecknat det muntligen träffade avtalet.

Tuija har efter avslutad grundskola genomgått en tvåårig gymnasielinje. Därefter har hon fortsatt studierna med en ettårig påbyggnadskurs avseende turist- och hotellutbildning inom gymnasieskolan. Studierna har bedrivits vid Väggaskolan i Karlshamn och avslutades vid utgången av vårterminen 1987. Hennes moder, som lever ensam med sina två barn, har varit arbetslös sedan september månad 1985 och är utförsäkrad från arbetslöshetskassan. - Tuija har i första hand gjort gällande, att Mauri S genom det muntligen träffade avtalet är förpliktad utge underhållsbidrag åt Tuija i enlighet med överenskommelsen, och i andra hand att Mauri S, i enlighet med föräldrabalkens bestämmelser, är skyldig bidra till Tuijas underhåll så länge hon icke fullgjort sin grundutbildning.

Mauri S har till stöd för bestridandet anfört:

De faktiska omständigheter Tuija har anfört vitsordas. Dock var det vid tidpunkten för överenskommelsen endast de ekonomiska förutsättningarna för underhållsbidrag som diskuterades. De uppgifter Mauri S erhållit genom den ingivna stämningsansökan utgjorde förutsättningarna för överenskommelsen om underhållsbidrag. Mauri S hade ej kännedom om annat än att Tuija gick i gymnasieskolan. Först vid en senare tidpunkt erhöll Mauri S besked om att bidragsförskott icke skulle komma att utgå samt att centrala studiestödsnämnden ansåg att Tuijas utbildning var eftergymnasial.

Mauri S:s förmåga att utge underhållsbidrag åt Tuija med yrkat belopp är ostridig. Dock utgör den påbyggnadskurs Tuija nu har genomgått ingen grundutbildning i FB:s mening. Enligt studiestödslagen och studiestödsförordningen görs, med hänsyftning tilljämförlig grundutbildning, undantag för de specialkurser som har avgångsbetyg från någon utbildning som intagningskrav. Tuija har icke varit berättigad till studiehjälp för genomgångna studier utan har varit hänvisad till återbetalningspliktiga studiemedel. - Mauri S har i första hand gjort gällande, att avtalet om underhållsbidrag är ogiltigt, eftersom det har träffats under felaktiga förutsättningar, och i andra hand att Tuija icke är berättigad till underhållsbidrag eftersom den utbildning hon genomgått har varit att anse som eftergymnasial, vilket innebär, att Mauri S, enligt FB:s bestämmelser, icke längre är skyldig att utge underhållsbidrag åt Tuija.

Tuija T har vitsordat Mauri S:s uppgifter om studiehjälp och studiemedel.

TR:ns bedömning.

Den överenskommelse om underhållsbidrag som träffats mellan parterna har ingåtts vid en tidpunkt då endast de ekonomiska förutsättningarna för underhållsbidragets storlek var relevanta för parterna. Parterna hade vid denna tidpunkt erhållit besked från försäkringskassan om att Tuija var berättigad till bidragsförskott avseende underhållsbidraget. Den ändrade förutsättning som vid en senare tidpunkt tillkommit - bidragsförskott skulle ej komma att utgå - utgör enligt TR:ns mening en sådan ändrad förutsättning för avtalets ingående, att detta inte längre kan göras gällande mellan parterna. Avtalet skall således lämnas utan avseende.

Vid bedömningen huruvida Mauri S är underhållsskyldig för sin dotter Tuija fram till dess hon avslutat sin utbildning är följande att beakta. Tuija har, efter det att hon avslutat en tvåårig gymnasielinje, fortsatt med en ettårig påbyggnadskurs. Hon har för studierna varit berättigad till studiemedel och har även uppburit dylika. Det ansvar, som enligt FB:s bestämmelser åvilar en förälder innebär, att barn som har behov av underhållsbidrag för att avsluta sin skolutbildning, skall försörjas av föräldrarna fram till denna tidpunkt. Detta ansvar sträcker sig fram till dess barnet genomgått sin grundutbildning. Enligt förarbetena till FB avser grundutbildningen genomgången grundskola eller gymnasieskola, medan föräldrarna icke bör vara underhållsskyldiga för högre studier vid universitet och högskola. Den ettåriga påbyggnadskurs Tuija genomgått anordnas, enligt bestämmelserna i skolförordningen (1971:235) 7 kap 1 § jämfört med 7 kap 4 § 4 st, i gymnasieskolans regi. Med hänsyn till de intentioner om föräldrars ansvar för sina barns grundutbildning som återges i förarbetena till FB, bör de synpunkter som kommit till uttryck där, väga tyngre än de bestämmelser som i förevarande fall berättigar Tuija att erhålla studiemedel. Således kan inte den omständigheten, att Tuija själv genom att erhålla återbetalningspliktiga studiemedel och på så sätt förmått sörja för sina egna behov medföra, att behov ej föreligger för henne att uppbära underhållsbidrag från sin fader. Eftersom Mauri S:s förmåga att utge underhåll är ostridig och då yrkat belopp vitsordats av honom såsom i och för sig skäligt, skall Tuijas talan om underhållsbidrag med yrkat belopp och under yrkad tid bifallas.

Domslut TR:n förpliktar Mauri S att till Tuija T utge underhållsbidrag med 803 kr per månad från d 29 aug 1986 t o m juni månad 1987.

Mauri S fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla Tuija T:s talan.

Tuija T bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Ericson, f d hovrättsrådet Lundstedt och adj led Landin, referent) anförde i dom d 30 okt 1987:

Domskäl. I HovR:n har parterna som grund för sin talan endast åberopat vad de enligt TR:ns dom i andra hand gjort gällande i fråga om den omtvistade utbildningens egenskap av grundutbilding.

Mauri S har till utveckling av sin talan anfört: När det gäller att fastställa om en utbildning utgör grundutbildning enligt FB hänvisas i förarbetena till studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap studiestödslagen (1973:349) kan utgå. Av 1 § i detta kapitel framgår att studiehjälp utgår till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer. Vilka dessa är framgår av en förteckning som är intagen i studiestödsförordningen (senaste lydelse 1986:534). I denna förteckning göres undantag för sådan utbildning som har avgångsbetyg från minst två-årig gymnasielinje som inträdesvillkor. Den utbildning som Tuija genomgått har detta inträdeskrav. Att Väggaskolan, där utbildningen ges, är en gymnasieskola gör inte utbildningen till någon grundutbildning. Inte heller att utbildningen anordnas i gymnasieskolans regi kvalificerar den som grundutbildning.

Enligt 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år gäller dock att föräldrarna intill dess barnet fyller 21 år är underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas enligt lagrummet studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

I förarbetena till 7 kap 1 § 2 st FB (prop 1978/79:12 s 155) uttalas att med den utformning som getts bestämmelsen om vad som skall anses hänförligt till skolgång det bör vara möjligt för barnet att få underhåll för sådana studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap studiestödslagen kan utgå.

Den ettåriga kurs, turisthotellutbildning, som Tuija T genomgått efter tvåårig gymnasielinje är enligt yttrande från länsskolnämnden i Blekinge län en högre specialkurs i gymnasieskolan. Det är således fråga om en utbildning vid en sådan skola och av en sådan grundläggande art som sägs i bestämmelsen i FB om vad som räknas som skolgång.

Såsom Mauri S anfört kan för utbildningen inte utgå studiehjälp enligt studiestödslagen. Det ovan återgivna uttalandet under förarbetena till 7 kap 1 § 2 st FB, vartill Mauri S hänför sig, innehåller emellertid inte någon motivering. Det har heller inte framkommit någon anledning att med hänsyn till utbildningens art motsatsvis sluta att det avsetts inte vara möjligt att få underhåll från föräldrar för studier i gymnasieskolan som inte berättigar till studiehjälp. Tuija T har visserligen erhållit statliga studiemedel under utbildningstiden. Dessa medför dock återbetalningsskyldighet för henne. De bör därför och med hänsyn till utbildningens art samt hennes ålder och övriga omständigheter under studietiden inte få inverka på underhållsfrågan.

På grund av vad sålunda upptagits finner HovR:n Mauri S vara skyldig att till Tuija T utge underhållsbidrag för den tid som hon yrkat. Mauri S har vitsordat det yrkade beloppet såsom skäligt i och för sig. TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Mauri S (ombud jur kand Per Jadelind) sökte revision och yrkade ogillande av Tuija T:s talan.

Tuija T (ombud advokaten Inger Lindblom) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Graffman, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Enligt 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år är emellertid enligt bestämmelsen föräldrarna intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång skall enligt lagrummet räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

I förarbetena till 1978 års reform av underhållsreglerna (prop 1978/ 79:12 s 155) anges att med den utformning som getts bestämmelsen om vad som skall anses hänförligt till skolgång det bör vara möjligt för barnet att få underhåll för sådana studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap studiestödslagen (1973:349) kan utgå.

Enligt bestämmelserna i den angivna lagen jämförda med bestämmelserna om studiehjälp i studiestödsförordningen (1973:418) i dess lydelse före d 1 jan 1989 kunde studiehjälp inte utgå för den av Tuija T under läsåret 1986/87 genomgångna kursen. Den ansågs vid denna tid som eftergymnasial i studiestödshänseende och berättigade därmed i stället till studiemedel.

Kursen ingick emellertid enligt 7 kap skolförordningen (1971:235) i gymnasieskolan. Någon anledning till att den inte i och för sig skall kunna räknas som grundutbildning har inte framkommit. Det kan anmärkas att numera all utbildning i gymnasieskolan för studerande under 20 år hänförs till studiehjälpssystemet.

Mot bakgrund av det anförda kan av det ovan återgivna uttalandet i förarbetena till 7 kap 1 § 2 st FB inte anses följa att föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn måste begränsas i enlighet med hur den inom gymnasieskolan valda utbildningen klassiliceras i studiestödshänseende. Den av Tuija T genomgångna kursen är således att anse som grundutbildning enligt 7 kap 1 § 2 st FB.

På grund härav är Mauri S skyldig att utge underhållsbidrag till Tuija T för den av henne yrkade tiden. Tvist om beloppets storlek råder ej. HovR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Höglund, Palm, Gregow, Freyschuss och Solerud, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Enligt 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet mot barn när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas enligt lagrummet studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

I förarbetena till bestämmelserna anförs bl a att det med den utformning bestämmelserna fått bör vara möjligt för barnet att få underhåll för sådana studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap studiestödslagen (1973:349) kan utgå(prop 1978/79:12 s 155; NJA II 1978 s 383).

Mauri S har som grund för sin talan åberopat i huvudsak att den turisthotellutbildning som Tuija T genomgick under läsåret 1986/87 är att anse som eftergymnasial och inte utgjorde sådan grundutbildning som räknas till skolgång enligt berörda bestämmelse i FB. Han har härvid anfört att utbildningen var direkt yrkesinriktad, att för inträde till kursen i fråga krävdes avgångsbetyg avseende slutförd lärokurs på minst tvåårig gymnasielinje samt att kursen var en påbyggnad på gymnasieskolan och av en typ som inte fanns när bestämmelsen i FB tillkom. Han har vidare anfört att kursen inte berättigade till studiehjälp enligt reglerna i 3 kap studiestödslagen.

Såsom länsskolnämnden i Blekinge län angett i det i HovR:ns dom omnämnda yttrandet ingick ifrågavarande specialkurs i gymnasieskolan. När Tuija T deltog i den bedrev hon således studier i gymnasieskolan. Att kursen inte berättigade till studiehjälp enligt då gällande regler i studiestödslagen leder inte till att studierna inte skall räknas till sådan skolgång som avses i 7 kap 1 § 2 st FB.

På grund av det anförda är Mauri S skyldig att utge underhållsbidrag till Tuija T för den tid hon yrkat. Tvist om beloppets storlek råder ej. HovR:ns domslut skall således fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR Höglund tillade för sin del: Tvisten i målet gäller frågan, huruvida Tuija T är berättigad till underhållsbidrag för den tid under vilken hon efter fyllda 18 år genomgick turisthotellutbildning, trots att hon dessförinnan genomgått tvåårig social linje inom gymnasieskolan och sålunda redan fullgjort en vad man kallar grundutbildning inom gymnasieskolan.

Med hänsyn till att enligt bestämmelserna i 7 kap 1 § 2 st FB föräldrars underhållsskyldighet mot barn består så länge skolgången pågår och att till skolgång räknas studier i gymnasieskolan kan synas självklart att underhållsskyldighet föreligger så länge fråga är om studier inom gymnasieskolan, oavsett under vilka närmare förhållanden dessa bedrivs. I förarbetena till lagrummet sägs t ex att underhållsskyldigheten, med tanke på att det rör sig om den unges grundutbildning, inte kan göras beroende av att särskild studielämplighet visas föreligga (prop 1978/79:12 s 155; NJA II 1978 s 383). Saken förefaller likväl inte utan vidare klar.

Den i lagen fastlagda principen är, att underhållsskyldigheten består så länge barnet genomgår sin grundutbildning men inte längre, och innebörden därav måste ses mot bakgrunden av den inriktning mot en mildring av bördan för de underhållsskyldiga som kännetecknade 1978 års reform av den familjerättsliga underhållsskyldigheten (se t ex prop s 78 f; äv NJA II 1978 s 372). Det blir därmed tveksamt om barnet äger rätt till underhåll sedan det en gång genomgått gymnasieutbildning, även om de fortsatta studierna också är att hänföra till gymnasieskolan. Särskilt tveksamt blir det, när såsom i det föreliggande fallet de fortsatta studierna inte berättigar till studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349). I motiven till de nämnda bestämmelserna sägs nämligen bl a att det med den utformning bestämmelserna fått bör vara möjligt för barnet att få underhåll för sådana studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap studiestödslagen kan utgå (prop s 155; NJA II 1978 s 383). Det är ovisst hur långt detta motivuttalande bär. Från rättstillämpningen kan anmärkas att i ett nyligen refererat hovrättsfall underhållsskyldighet ansetts inte föreligga under fortsatta studier inom gymnasieskolan, när barnet redan genomgått treårig gymnasielinje (RH 1988:119). De fortsatta studierna gällde i det fallet en ettårig turistserviceutbildning, som berättigade till studiehjälp.

Så mycket torde stå klart enligt den angivna principen att underhållsskyldighet inte föreligger under eftergymnasiala studier, t ex vid universitet och högskolor. Var gränsen närmare skall dras kan emellertid vara föremål för tvekan med hänsyn till att vissa gymnasiala påbyggnadsutbildningar eller högre specialkurser inom gymnasieskolan klassilicerats som eftergymnasiala i studiestödssammanhang. Tidigare undantogs t ex från rätten till studiehjälp sådan utbildning för vilken som inträdesvillkor krävdes avgångsbetyg från slutförd lärokurs på minst tvåårig ekonomisk, social eller estetisk-praktisk linje eller på treårig eller fyraårig linje inom gymnasieskoIan (se bilaga till studiestödsförordningen, 1973:418, i dess lydelse före 1988 års ändring, 1988:1381, som trädde i kraft d 1 jan 1989). Rätten till studiehjälp byggde sålunda på karaktären hos den gymnasiala utbildningen. De påbyggnadsutbildningar som förutsatte avgångsbetyg från teoretisk gymnasieutbildning betraktades som eftergymnasiala utbildningar och hänfördes till studiemedelssystemet, medan de påbyggnadsutbildningar som förutsatte avgångsbetyg från yrkesinriktad gymnasial utbildning hänfördes till gymnasiala utbildningar och därmed också till studiehjälpssystemet. Detta ansågs vid 1988 års reform av studiestödssystemet inte motiverat, utan alla gymnasieskoleelever under 20 år ansågs böra få studiehjälp (prop 1987/88:116 om studiemedel s 39 f). Enligt den nuvarande lydelsen av bilagan till studiestödsförordningen utgår också - frånsett föreskriven åldersgräns - studiehjälp för studier i gymnasieskolan utan undantag (SFS 1988:1381).

I betraktande av det förut återgivna motivuttalandet kan sålunda utvecklingen inom studiestödssystemet numera sägas tala för att underhållsskyldigheten består under all studiegång inom gymnasieskolan.

De studier som är i fråga i målet bedrevs emellertid vid en tid då de inte berättigade till studiehjälp. Frågan blir då om skolgången ändå var av det slag att underhållsskyldighet kan anses föreligga under densamma.

Gymnasieskolan utgör grund för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning. Den har under de senaste årtiondena undergått en genomgripande omdaning. Även sedan den i sig upptagit yrkesinriktad utbildning, har den länge speglat den tidigare uppdelningen av utbildningssystemet i gymnasier, å ena sidan, för förberedelse till universitets- och högskolestudier, samt yrkesskolor, å den andra, för direkt användbara yrkesfärdigheter. Detta har medfört problem för elever som vill byta studieinriktning. Utvecklingen har därför gått mot en mera flexibel gymnasieskola, som i ökad utsträckning tillgodoser bl a elevernas behov av att korrigera felval och att t om helt byta studiemål. Men även efter skedda förändringar har de olika studievägarna en klar profilering, de teoretiska mot fortsatta studier och de yrkesinriktade mot arbetslivet. Gymnasieskolan erbjuder därför också kompletterande utbildning. En betydelsefull reform i den riktningen genomfördes år 1984 med anledning av regeringens proposition (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling.

Elever som valt en teoretiskt inriktad utbildning har sålunda fått möjlighet att komplettera denna med ytterligare utbildning, som leder ut i arbetslivet, medan elever som valt en yrkesinriktad utbildning kan komplettera denna med bl a ytterligare utbildning som utgör en länk över till högskolestudier. Sådan kompletteringsutbildning har fått benämningen påbyggnadsutbildning och avser all utbildning inom gymnasieskolan som bygger vidare på en genomgången minst tvåårig grundutbildning i gymnasieskolan.

Med den utveckling som sålunda skett och fortgår inom gymnasieskolan, innebärande bl a ökad valfrihet för eleverna i fråga om studietakt, intresseval och fördjupningsmöjligheter, synes bäst förenligt att bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet ges den innebörden att skyldigheten består så länge barnet över huvud genomgår utbildning inom gymnasieskolan. Tillämpningen bör gälla all utbildning inom gymnasieskolan; skillnad bör t ex inte göras mellan det fallet då eleven efter en grundutbildning inom gymnasieskolan fortsätter med en påbyggnadsutbildning inom gymnasieskolan och det då eleven efter en grundutbildning genomgår en annan grundutbildning inom gymnasieskolan. Klart är att när utbildningen fortsätter efter en genomgången grundutbildning den bör vara motiverad av förhållandena. Men kraven får inte ställas högt. Undantag bör kunna göras endast för fall då det är uppenbart att den fortsatta utbildningen framstår som helt meningslös eller den sker av ovidkommande skäl, t ex enbart för att utfå underhållsbidrag.

Anledning saknas att i det föreliggande fallet - som ligger några år tillbaka i tiden - göra avsteg från den nu angivna tillämpningen. Tuija T är följaktligen berättigad till underhållsbidrag för den tid som är i fråga.II

Robert P är son till Leif P. Robert bor hos sin mor. Leif P har betalt underhåll för Robert tills denne d 15 sept 1985 fyllde 18 år och därefter förlängt underhåll till d 30 juni 1986.

Robert yrkade efter stämning å Leif P vid Stockholms TR förpliktande för Leif P att betala förlängt underhåll för Robert med 900 kr per månad fr o m d 1 aug 1986 t om juni månads utgång 1988. Som grund för yrkandet åberopade Robert att han hade behov av underhåll för att genomföra gymnasieutbildning på treårig samhällsvetenskaplig linje, som han påbörjat d 18 aug 1986, samt att Leif P hade förmåga att utge det yrkade beloppet.

Leif P bestred käromålet på den grunden att han redan bidragit till att Robert erhållit en grundutbildning, nämligen en fordonsteknisk utbildning. Som skäligt underhållsbidrag i och för sig vitsordade han 450 kr.

Robert P anförde till utveckling av sin talan: Han slutförde sin utbildning till fordonstekniker i juni 1986. Han försökte efter utbildningen att få arbete men han fick inget arbete. Det har också visat sig att han inte kan fullfölja ett arbete inom den fordonstekniska branschen på grund av att han är allergiker och att arbetsmiljön därför inte är lämplig. Robert har för avsikt att läsa språk vid universitetet och den utbildning han idag har är inte tillräcklig för att söka till universitetet. Han har antagits till en treårig samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och påbörjat första årskursen i augusti 1986. Han har ryska som tillvalsämne i skolan och linjen förutsätter att han deltar i en resa per termin. Den resan skolan gjorde under hösten 1986 gick till Moskva och kostade 2500 kr plus 500 kr i fickpengar. Denna kostnad fick Robert betala själv. Robert kan inte försörja sig med eget arbete och han kan inte flytta hemifrån eller få socialhjälp. För att han skall få förlängt bidragsförskott krävs att han samarbetar för att fastställa ett underhållsbidrag. Robert och modern har båda fått underteckna en förbindelse med försäkringskassan. Föräldrarna är båda underhållsskyldiga så länge skolutbildning pågår. Till skolutbildning räknas gymnasieutbildning. Robert är i behov av underhållsbidrag med 900 kr och gör gällande att Leif P har förmåga att utge det bidraget. Modern Aili P innehar ett halvtidsvikariat som socialsekreterare. Vikariatet förlängs halvårsvis och Aili P har ibland haft möjlighet att utöka vikariatet till heltid. Om hon haft heltidsarbete har hon haft en inkomst på 8 300 kr i månaden. Hennes hyra är 2 600 kr i månaden. Hon erhöll 890 kr i månaden i hyresbidrag under 1986. Aili P har inga extrainkomster och hon har ytterligare en son, Thomas, född 1970, som bor hemma. Aili P har studieskulder på 150 000 kr samt ett fackföreningslån på sammanlagt ca 40 000 kr, som amorteras med 3 600 kr i kvartalet. Hon har varit färdigutbildad i två år.

Leif P anförde: Han har redan bidragit till att Robert erhållit en grundutbildning, nämligen en fordonsteknisk utbildning, som har avslutats. Det föreligger inte några svårigheter att få arbete för de ungdomar som avslutat en fordonsteknisk utbildning. 1983 gick Robert ut grundskolan och sedan arbetade han under ett år utan att Leif P kände till detta. Under det året uppbar Robert både inkomst av tjänst och underhållsbidrag. Efter detta år beslöt Robert att utbilda sig till bilmekaniker och påbörjade en tvåårig bilmekanikerutbildning. På den linjen fick eleverna tidigt börja praktisera och fick på det sättet inblick i arbetet. Robert har inte tidigare nämnt något om att han varit så allergisk att han inte kunnat arbeta som bilmekaniker. Robert borde ha upptäckt detta efter ett års utbildning med praktik. Robert hade då kunnat byta linje på grund av att han var allergisk. Utbudet av lediga tjänster som bilmekaniker har varit och är fortfarande mycket stort. Från skolan har meddelats att det inte är några problem att få arbete för de elever som genomgått en fordonsteknisk utbildning. 99,9 % av alla som genomgår utbildningen och söker arbete som bilmekaniker får arbete. Orsaken till att Robert inte fått något arbete är att han inte sökt arbete. Den linje Robert nu utbildar sig på leder inte till någon yrkesutbildning. Leif P har en inkomst på 13 700 kr i månaden brutto och 7 981 kr netto. Hans förbehåll är 2 410 kr. Han har en bostadskostnad på 2 650 kr i månaden medan den faktiska kostnaden är 10 014 kr. Han har skulder på bostaden, en andelslägenhet, med 580 500 kr och han har ett särskilt förbehållsbelopp på 1 000 kr. Mannens överskott är 1 344 kr och sonen Thomas tar 820 kr i månaden i anspråk. Eftersom Aili P borde kunna ha ett heltidsarbete uppgår föräldrarnas överskott till ungefär samma belopp och de skall då bidra gemensamt till Roberts underhåll.

Robert P genmälde: Robert har haft svår astma sedan tre års ålder och han har även haft eksem. Under praktiken som bilmekaniker fick han besvär med astman och han fick lov att söka läkare för det. Han var då sjuk på grund av astman under enstaka dagar. Han hade kontinuerligt besvär med astman men stod inte under läkarvård. Robert var i kontakt med skolans syokonsulent och diskuterade byte av linje. Syokonsulenten ansåg att det var bättre att Robert fullföljde den fordonstekniska utbildningen och- fick ett betyg därifrån innan han sökte en annan linje. Robert sökte fem till sex arbeten på annons under början av juni till mitten av juli 1986. Han fick inte några av dessa arbeten.

TR:n (rådmannen Svedberg) anförde i dom d 20 febr 1987:

Domskäl. Av Roberts uppgifter, vilka inte ifrågasatts av Leif P, framgår att Robert påbörjade gymnasiestudier på den treåriga samhällsvetenskapliga linjen före fyllda 19 år. Vid sådant förhållande är båda föräldrarna fortfarande underhållsskyldiga för Roberts skolgång. Föräldrarna är underhållsskyldiga så länge denna skolgång pågår, men längst till dess Robert fyller 21 år. Att Robert genomgått utbildning till fordonstekniker befriar således inte föräldrarna från denna underhållsskyldighet. Leif P skall därför utge underhåll till Robert.

Med hänsyn till vad som upplysts om föräldrarnas sammantagna ekonomi - vilka uppgifter inte ifrågasatts - finner TR:n skäligt att fastställa det underhållsbidrag Leif P skall utge för Roberts gymnasiestudier till vitsordat belopp, 450 kr per månad.

Domslut. Leif P förpliktas att utge underhållsbidrag för Robert P med 450 kr per månad fr o m d 1 aug 1986 t o m d 30 juni 1988, för förfluten tid genast och därefter förskottsvis per kalendermånad.

Båda parter fullföljde talan i Svea HovR. Robert P yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan. Leif P yrkade att HovR:n måtte befria honom från underhållsskyldighet, i allt fall för tiden före d 18 aug 1986.

HovR:n (hovrättslagmannen Ingrid von Möller och hovrättsassessorn Lövgren, referent) anförde i dom d 16 nov 1987:

Domskäl. I målet är ostridigt att Robert P, som avslutat en utbildning i gymnasieskolan, påbörjat ny sådan utbildning, innan han fyllt 19 år. Robert har uppgett, att han bytt yrkesinriktning av hälsoskäl. Även om Leif P sagt sig inte kunna vitsorda den uppgivna anledningen till Roberts ändrade yrkesplaner kan uppgiften därom inte lämnas utan avseende.

Varken bestämmelserna i FB om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn eller förarbetena till dessa ger vid handen att Leif P kan undgå underhållsskyldighet mot Robert P under dennes av angiven orsak återupptagna skolgång. Underhållsbidragets storlek bör såsom TR:n funnit inte bestämmas till högre belopp än Leif P vitsordat som skäligt eller 450 kr per månad. Leif P:s uppgift att han redan vid TR:n bestritt skyldighet att utge bidrag för tid före d 18 aug 1986 har lämnats oemotsagd och skall godtagas. HovR:n finner emellertid underhållsbidrag skäligen böra utgå från och med augusti månads början. Följaktligen skall TR:ns domslut fastställas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättsrådet Björnberg var skiljaktig och anförde: Enligt huvudregeln i 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet, när barnet fyller

18 år. Såsom undantag från denna regel upptas att barnet då ej avslutat sin grundutbildning eller återupptar skolgången härför innan det fyllt 19 år. I dessa fall kan underhållsskyldigheten fortgå intill dess barnet fyller 21 år.

Tillämpning av undantagsbestämmelsen har föranlett att Leif P tidigare ålagts utvidgad underhållsskyldighet till d 30 juni 1986 för Roberts slutförande av sin utbildning till fordonstekniker.

Grundläggande för den i 7 kap 1 § FB stadgade underhållsskyldigheten är - förutom föräldrarnas förmåga - barnets behov (prop 1978/79:12 s 85). Behovet kan allmänt sett hänföras till levnadskostnader och utbildning. I sistnämnda hänseende bestäms gränsen av vad som är att hän föra till grundutbildning, i första hand grundskola och gymnasium.

Genom utbildningen till fordonstekniker har Robert tillförsäkrats en grundutbildning varigenom han enligt den angivna normen satts i tillfälle att tillgodose sina behov.

Robert har inte visat någon grund för uppgiften att han av hälsoskäl inte kan arbeta inom yrkesområdet för den redan erhållna grundutbildningen eller att någon annan omständighet föreligger som gör att han trots nämnda utbildning är berättigad att av Leif P erhålla underhållsbidrag för erhållandet av en ny grundutbildning. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Leif P (ombud advokaten Ragnhild Köstl) sökte revision och yrkade att HD måtte ogilla Robert P:s talan.

Robert P (ombud advokaten Barbro Malmgren) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. I HD har, utöver vad som framgår av underrätternas domar, upplysts att Robert P under höstterminen 1987 bytte från vanligt gymnasium till samma linje på kommunalt vuxengymnasium. Leif P har vitsordat att Roberts studier på komvux är att likställa med grundutbildning.

Frågan i målet är om den som gått igenom en gymnasieutbildning och som före 19 års ålder påbörjar studier på en annan studieväg inom gymnasieskolan skall anses ha återupptagit skolgången och därmed blir berättigad till underhåll från föräldrarna även efter fyllda 18 år enligt 7 kap 1 § 2 st FB.

Parterna har i HD i huvudsak uppehållit sig vid frågan om Robert P på grund av hälsoskäl inte kan ta arbete som fordonstekniker.

Det måste antas att den som i myndig ålder väljer att börja nya gymnasiestudier drivs av starka motiv. Tanken att den unge skulle ha andra mera mot föräldrarna riktade skäl framstår närmast som främmande. HD kan i vart fall inte finna att Leif P på denna grund kan undgå underhållsskyldighet.

En strikt tolkning av begreppet återuppta skolgången leder närmast tanken till att barnet avbryter studierna på en utbildningslinje - t ex på grund av skolleda - och därefter tar upp studierna igen på samma linje. Det framgår dock indirekt av ett motivuttalande (prop 1978/79:12 s 155) att det inte är tänkt att den som byter linje skall vara utesluten från fortsatt underhållsbidrag. Det är inte sagt att ett sådant byte kvalificerar till underhåll längst under det ursprungligen bestämda antal läsår som gällde för den första linjen. Å andra sidan framgår av förarbetena att fortsatta underhållsbidrag kan tillkomma bara dem som inte avslutat sin skolgång när de fyller 18 år och att ett återupptagande förutsätter att skolgången dessförinnan har avbrutits. Robert har onekligen avslutat sin skolgång och inte avbrutit den innan han fyllde 18 år objektivt sett.

Men också ett sådant synsätt framstår som alltför strängt om man låter bedömningen omfatta också det förhållandet att Robert före fyllda 19 år valde att påbörja gymnasiestudier igen för att skaffa sig ännu en grundutbildning på en sidoordnad gymnasielinje. Som tidigare konstaterats hade Roberts rätt till fortsatt underhåll inte kunnat sättas i fråga om han efter t ex ett år hade velat byta och börja om på nytt på en annan linje. Det kan då inte vara rimligt att den omständigheten att Robert valde att först fullfölja den första utbildningen innan han tog upp studier på den andra linjen skulle utesluta honom från fortsatt underhåll. Den motsatta ståndpunkten skulle dessutom ge upphov till besvärliga gränsdragningar och skulle stimulera till onödiga avhopp som knappast skulle gagna någon. Roberts förfarande får alltså anses som ett återupptagande av skolgången.

HovR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Höglund, Palm, Gregow, Freyschuss, referent, och Solerud) beslöt följande dom:

Domskäl. Leif P har mot det framställda underhållsanspråket invänt i huvudsak följande. Han kan inte anses skyldig att bidra till ytterligare en gymnasieutbildning åt Robert P, eftersom denne redan gått igenom en tvåårig fordonsteknisk linje på gymnasium. Robert har genom att avsluta en gymnasieutbildning avbrutit sin skolgång och är då inte längre berättigad till underhållsbidrag från Leif P. Robert har dessutom inte något behov av underhållsbidrag, eftersom han har möjlighet att försörja sig som fordonstekniker på grund av den utbildning han redan genomgått. Det bestrids att Robert har sådana allergiska besvär att han inte skulle kunna försörja sig som fordonstekniker. Slutligen har Leif P i HD gjort gällande att Robert inte har något behov av underhållsbidrag dels på grund av egna inkomster, dels av den anledningen att han hösten 1987 övergått till kommunal vuxenutbildning (komvux) och då erhållit studiemedel såväl för höstterminen 1987 som för vårterminen 1988.

Med tillämpning av 55 kap 13 § RB tillåter HD Leif P att åberopa de först i HD anförda omständigheterna till stöd för att Robert P inte skall anses ha behov av underhållsbidrag.

Robert P har vidgått att han från höstterminen 1987 i stället för att bedriva sina studier vid Farsta gymnasium valt att fortsätta motsvarande gymnasiestudier på komvux och att han därvid erhållit studiemedel. Han har bestritt att hans behov av underhållsbidrag därigenom kan anses ha upphört.

Leif P har vitsordat att Roberts studier på komvux utgör sådan grundutbildning som avses i 7 kap 1 § 2 st FB.

Enligt 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet mot barn när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas enligt lagrummet studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

Frågan i målet gäller främst huruvida Robert P kan anses berättigad till underhållsbidrag för tid under vilken han genomgått treårig samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning, trots att han dessförinnan fullbordat utbildning på tvåårig fordonsteknisk linje inom gymnasieskolan.

Med hänsyn till att enligt de återgivna bestämmelserna föräldrars underhållsskyldighet mot barn består så länge skolgången pågår och att till skolgång räknas studier i gymnasieskolan kan synas klart att underhållsskyldighet föreligger så länge fråga är om studier inom gymnasieskolan, oavsett under vilka närmare förhållanden dessa bedrivs. I förarbetena till lagrummet sägs t ex att underhållsskyldigheten, med tanke på att det rör sig om den unges grundutbildning, inte kan göras beroende av att särskild studielämplighet visas föreligga (prop 1978/79:12 s 155; NJA II 1978 s 383). Saken förefaller likväl inte utan vidare klar när som i förevarande fall fråga är om en ny gymnasieutbildning efter en redan genomgången sådan utbildning.

Den i lagen fastlagda principen är att underhållsskyldigheten består så länge barnet genomgår sin grundutbildning men inte längre, och innebörden därav måste ses mot bakgrunden av den inriktning mot en mildring av bördan för de underhållsskyldiga som känntecknade 1978 års reform av den familjerättsliga underhållsskyldigheten (se t ex prop s 78 f; äv NJA 111978 s 372). Det synes därmed tveksamt om barnet äger rätt till underhåll sedan det en gång genomgått gymnasieutbildning, även om de fortsatta studierna också är att hänföra till gymnasieskolan. Det kan anmärkas att i ett nyligen refererat hovrättsfall underhållsskyldighet ansetts inte föreligga under fortsatta studier inom gymnasieskolan, när barnet redan genomgått treårig gymnasielinje (RH 1988:119).

Gymnasieskolan utgör grund för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning. Även sedan yrkesinriktad utbildning kommit att ingå har den länge speglat den tidigare uppdelningen av utbildningssystemet i gymnasier, å ena sidan, för förberedelse till universitets- och högskolestudier, samt yrkesskolor, å den andra, för direkt användbara yrkesfärdigheter. Detta har medfört problem för elever som vill byta studieinriktning. Utvecklingen har därför gått mot en mera flexibel gymnasieskola, som i ökad utsträckning tillgodoser bl a elevernas behov av att korrigera felval och att to m helt byta studiemål. Trots skedda förändringar har de olika studievägarna en klar profilering, de teoretiska mot fortsatta studier och de yrkesinriktade mot arbetslivet. Gymnasieskolan erbjuder därför också kompletterande utbildning. En reform i den riktningen genomfördes år 1984 med anledning av regeringens proposition (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling. Elever som valt en teoretiskt inriktad utbildning har sålunda fått möjlighet att komplettera denna med ytterligare utbildning, som leder ut i arbetslivet, medan elever som valt en yrkesinriktad utbildning kan komplettera denna med bl a ytterligare utbildning som utgör en länk över till högskolestudier. Sådan kompletteringsutbildning har fått benämningen påbyggnadsutbildning och avser all utbildning inom gymnasieskolan som bygger vidare på en genomgången minst tvåårig grundutbildning i gymnasieskolan.

Med den utveckling som sålunda skett och fortgår inom gymnasieskolan, innebärande bl a ökad valfrihet för eleverna i fråga om studietakt, intresseval och fördjupningsmöjligheter, synes bäst förenligt att bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet ges den innebörden att skyldigheten består så länge barnet över huvud genomgår utbildning inom gymnasieskolan. Tillämpningen bör gälla all utbildning inom gymnasieskolan; skillnad bör t ex inte göras mellan det fallet då eleven efter en fullgjord utbildning på någon linje eller kurs fortsätter med en påbyggnadsutbildning inom gymnasieskolan (se HD:s dom d 27 febr 1990 nr DT 4 (* Målet under I, red:s anm. *) ) och det då eleven fortsätter på en annan linje inom gymnasieskolan. Klart är att när utbildningen fortsätter på en linje efter genomgången utbildning på en annan linje den bör vara motiverad av förhållandena. Men kraven får inte ställas högt. Undantag bör kunna göras endast för fall då det är uppenbart att den sker av ovidkommande skäl, t ex enbart för att utfå underhållsbidrag.

Det sagda leder till att det förhållandet att barnet redan fullföljt utbildningen på en gymnasielinje inte medför att barnet därigenom skall anses ha avslutat eller avbrutit sin skolgång.

På grund av det anförda kan Leif P inte med anledning av att Robert P redan gått igenom en gymnasieutbildning undgå underhållsskyldighet mot denne. Det förhållandet att Robert övergått till motsvarande utbildning på komvux föranleder inte till annan bedömning.

Vad slutligen angår Leif P:s invändning om att Robert P ej har behov av underhållsbidrag sedan han erhållit studiemedel bör beaktas att det här rör sig om medel som till den allt övervägande delen är förenade med återbetalningsskyldighet. Att Robert erhållit sådana medel inverkar inte på frågan om hans behov av underhåll.

På grund av det anförda är Robert P berättigad att erhålla underhållsbidrag av Leif P även under sina fortsatta studier i enlighet med vad TR:n och HovR:n bestämt.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.III

Anette S är dotter till Erik S i hans äktenskap med Karin N. Den 18 april 1978 dömde Stockholms TR till skillnad i äktenskapet och förpliktade i samband därmed Erik S att utge underhållsbidrag för Anette till dess hon fyllt 18 år, vilket inträffade d 21 sept 1985.

Anette S har genomgått gymnasieutbildning på tvåårig social linje. Hennes avsikt var till en början att utbilda sig till gymnastiklärare. Det visade sig emellertid att hon på grund av dåliga knän inte var lämpad för detta yrke, varför hon bestämde sig för att i stället utbilda sig till tandsköterska. Hon avslutade utbildningen på den sociala linjen vårterminen 1985 och ansökte om att genast få påbörja tandsköterskeutbildning, som likaledes meddelas inom gymnasieskolan. Hon antogs dock först vårterminen 1986.

Anette S yrkade efter stämning å Erik S vid Stockholms TR att TR:n måtte förplikta denne att till henne utge bidrag till hennes underhåll med 800 kr i månaden räknat fr o m d 1 jan 1986 t o m d 31 dec 1987 samt att rätten måtte förordna beträffande bidragsskyldigheten även för tiden till dess lagakraftägande dom förelåg. Till stöd för sin talan åberopade hon att hon före 19 års ålder återupptagit sina studier i gymnasieskolan och var i behov av det yrkade underhållsbidraget, vilket Erik S hade förmåga att utge.

Erik S bestred käromålet under invändning i första hand att Anette redan avslutat en grundutbildning och därför ej kunde anses ha återupptagit skolgången i den bemärkelse som avses i 7 kap 1 § 2 st FB samt i andra hand att han saknade förmåga att bidra till hennes underhåll. Han hade ej något att erinra mot den tid för vilken bidrag yrkats.

TR:n (chefsrådmannen Ljungh-Hoff) anförde i dom d 12 juni 1987:

Domskäl. Enligt bestämmelserna i 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet när barnet fyller 18 år. Om barnet går i skolan vid denna tidpunkt eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas bl a studier i gymnasieskolan.

I målet är ostridigt att Anette S, som avslutat en utbildning i gymnasieskolan, efter ett uppehåll påbörjat en ny sådan utbildning. Varken lagbestämmelserna eller deras förarbeten utvisar att hennes förfarande skall bedömas annorledes än som ett återupptagande av skolgången på sätt hon hävdat. På grund härav och av vad i övrigt förekommit är Erik S således alltjämt underhållsskyldig gentemot henne.

Vad härefter angår frågan huruvida Erik S har förmåga att fullgöra sin underhållsskyldighet är ostridigt att han har anställning som typograf med en årsinkomst som 1986 uppgått till 110 000 kr och som innevarande år kommer att utgöra 121 000 kr, att hans hyra, som före midsommaren 1986 varit 1 700 kr i månaden, sedan nämnda tid uppgår till 1 920 kr i månaden inklusive garagekostnad ävensom att han häftar i skuld till PKbanken samt på grund därav har att erlägga amortering och ränta med sammanlagt 760 kr i månaden.

Anette S har bestritt att mera än hälften av betalningen till banken får beaktas, enär återstoden kan anses utgöra ränta som är avdragsgill vid beskattningen.

Även om Erik S har en större amorteringskostnad än Anette S hävdat finner TR:n hans ekonomiska förhållanden vara sådana att han har förmåga att bidra till hennes underhåll med fordrat belopp.

I enlighet med det anförda och då parterna är ense om den tid beträffande vilken bidrag yrkats skall käromålet bifallas.

Domslut. Erik S skall till Anette S utge bidrag till hennes underhåll med 800 kr i månaden räknat fr o m d 1 jan 1986 t o m d 31 dec 1987, att erläggas för förfluten tid genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad.

Vad sålunda förordnats skall, såvitt avser ej förfluten tid, gälla även för tiden till dess lagakraftägande dom föreligger.

Erik S fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle befria honom från underhållsskyldighet.

Han yrkade även inhibition av förordnandet angående verkställighet.

Anette S bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Hylander, hovrättsrådet Erik Holmberg och adj led Bergendal, referent) anförde i dom d 22 dec 1987:

Domskäl. I 7 kap 1 § FB föreskrivs att föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga samt att underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. I lagrummet föreskrivs vidare att, om barnet går i skolan vid denna tidpunkt eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år, föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år är underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas bl a studier i gymnasieskolan.

Anette S har, efter att ha avslutat en utbildning i gymnasieskolan, påbörjat en utbildning av annat slag inom samma skolform. HovR:n finner att Anette S härigenom, oavsett de skäl som föranlett henne att fortsätta utbildningen inom gymnasieskolans ram, skall anses ha återupptagit sin skolgång. HovR:n delar därför TR:ns uppfattning att Erik S alltjämt är undershållsskyldig gentemot henne. Även i övrigt instämmer HovR:n i TR:ns bedömning. TR:ns dom skall därför fastställas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Erik S (ombud advokaten Jan Axelsson) sökte revision och yrkade att HD måtte ogilla Anette S:s talan.

Anette S (ombud advokaten Marianne Jargenius) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Frågan i målet är om den som gått igenom en gymnasieutbildning och som före 19 års ålder påbörjar studier på en annan studieväg inom gymnasieskolan skall anses ha återupptagit skolgången och därmed bli berättigad till underhåll från föräldrarna även efter fyllda 18 år enligt 7 kap 1 § 2 st FB.

En strikt tolkning - - - (= föredragandens betänkande i målet under II, med endast den ändringen att i st f Robert och han skrives Anette och hon) - - - skall därför fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Höglund, Palm, Gregow, Freyschuss, referent, och Solerud) beslöt följande dom:

Domskäl. Erik S har mot det framställda underhållsanspråket invänt i huvudsak följande. Föräldrars underhållsskyldighet upphör i princip när barnet blir myndigt. Anette S hade redan innan hon fyllde 18 år avslutat sin gymnasieutbildning när hon genomgått den tvååriga sociala linjen. Hon kan inte anses ha återupptagit sin skolgång i den bemärkelse som avses i 7 kap 1 § 2 st FB, eftersom hon påbörjat en helt ny gymnasieutbildning på tvåårig tandsköterskelinje. Även om de fortsatta studierna påbörjats innan hon fyllt 19 år är det inte samma skolgång hon återupptagit, vilket måste avses med lagrummet enligt hans uppfattning.

Enligt 7 kap 1 § 2 st FB upphör föräldrars underhållsskyldighet mot barn när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas enligt lagrummet studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

Frågan i målet gäller huruvida Anette S kan anses berättigad till underhållsbidrag för den tid hon genomgått tandsköterskeutbildning, trots att hon dessförinnan redan genomgått tvåårig social linje inom gymnasieskolan.

Med hänsyn till - - - se HD:s dom i det under II refererade målet - - - avbrutit sin skolgång.

Det uppehåll Anette S gjort i studierna innan hon kunnat beredas plats i den nya utbildningen inverkar ej på hennes rätt till underhållsbidrag.

På grund av det anförda är Anette S berättigad till underhållsbidrag även under sina fortsatta studier för tandsköterskeutbildning.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1990-02-27

Målnummer:
T560-87