Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har ansetts tillämpliga i fråga om dels förening av tvistemål om mindre värden med ordinärt tvistemål (I), dels förening av domstolsärenden (II).


Lagrum:
14 kap. 7 a § rättegångsbalken (1942:740); 11 § lag (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Leif N anhöll vid Alingsås TR om lagsökning mot Carina L för utfående av resterande köpeskilling enligt ett köpekontrakt rörande en häst. Sedan Carina L bestritt ansökningen hänsköts målet till rättegång att handläggas enligt reglerna för tvistemål om mindre värden (mål FT 178/89).

Carina L väckte å sin sida talan mot Leif N vid Halmstads TR och yrkade återgång av köpet av hästen samt skadestånd (mål T 810/88).

I anmälan till HD förklarade Alingsås TR att det mellan de båda målen rådde sådant samband som avses i 14 kap 1-6 §§ RB samt att en förening av målen syntes medföra väsentliga fördelar för handläggningen av dem och inte innebära betydande olägenhet för någondera av parterna.

Vid anmälningen var fogade skrifter från båda parter, vari dessa förklarade att det skulle vara en väsentlig fördel om båda målen kunde handläggas vid Halmstads TR.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, föreslog i betänkande följande beslut: Enligt 14 kap 7 och 7 a §§ RB är en av förutsättningarna för förening av mål att samma rättegångsform är tillämplig för målen.

Det vid Alingsås TR anhängiga målet är ett s k FT-mål och handlägges sålunda enligt särskilda regler i RB.

HD lämnar på grund härav TR:ns anmälan om förening av ifrågavarande två mål utan åtgärd.

HD (JustR:n Knutsson, Rydin, Nyström, Svensson och Nilsson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 14 kap 7 a § RB får HD under vissa förutsättningar förordna att mål som handläggs vid två eller flera TR:r skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna. En av dessa förutsättningar är att det mellan målen råder sådant samband som avses i 1-6 §§ i samma kap.

För att mål som har väckts vid samma TR skall kunna förenas i fall som avses i 1-6 §§ krävs enligt 7 § att samma rättegångsform är tillämplig för målen. I 7 a § hänvisas inte till den §:n. De skäl som talar mot att mål som handläggs vid samma TR förenas i en rättegång, om olika rättegångsformer är tillämpliga för målen, gör sig emellertid gällande även när det är fråga om att förena mål som handläggs vid olika TR:r. Av förarbetena till 7 a § framgår också att en förutsättning för att mål skall få förenas enligt denna § är att de är sådana att en förening skulle kunnat ske enligt 1-6 §§, om målen handlagts vid samma TR (prop 1986/87:89 s 159 eller NJA II 1987 s 184).

På grund härav bör HD vid sin prövning av om mål som handläggs vid olika TR:r skall få förenas enligt 7 a § iaktta att samma rättegångsform är tillämplig för målen.

Mellan de mål som det är fråga om i förevarande fall råder sådant samband som avses i 1-6 §§. Det ena målet - FT 178/89 - handläggs dock enligt de särregler i RB som gäller för tvistemål om mindre värden, medan det andra målet - T 810/88 - handläggs i ordinär process. De nämnda särreglerna innebär bl a att det krävs prövningstillstånd för att få ett mål om mindre värden överprövat av HovR (se 49 kap 12 § RB). Framför allt med hänsyn härtill får det anses att olika rättegångsformer f n är tillämpliga för målen.

Avgörande för om ett tvistemål skall handläggas som ett mål om mindre värden är enligt 1 kap 3 a § RB att värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta värde bestäms med hänsyn till det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande.

Bestämmelserna i 1 kap 3 a § återfanns tidigare i 1 § i den numera upphävda lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Av förarbetena till den §:n (se prop 1973:87 s 175 f eller NJA II 1973 s 746 f) framgår att, om fråga uppkommer om förening av mål enligt 14 kap 1-6 §§, tillämplig rättegångsform för målen skall bestämmas efter tvisteföremålets sammanlagda värde. Och har talan i målen väckts vid skilda tidpunkter, skall värderingen av tvisteföremålet anknytas till tidpunkten när den senare talan väcktes. Överstiger tvisteföremålets sammanlagda värde halva basbeloppet, skall alla målen - om det är lämpligt att de förenas i en rättegång - handläggas i ordinär process (se till det sagda Lihné, Rättegången i tvistemål om mindre värden, 3 uppl 1984 s 15).

Den tolkning som förarbetena anvisar är inte oförenlig med lagtexten och innebär praktiska fördelar. Bestämmelsen i 14 kap 7 § om att mål som har väckts vid samma TR inte får förenas, om inte samma rättegångsform är tillämplig för dem, kan sålunda inte anses hindra att mål i vilka tvisteföremålen överstiger resp understiger den angivna värdegränsen förenas enligt 14 kap 1-6 §§. Anledning saknas att se saken annorlunda när mål som handläggs vid olika TR:r skall förenas enligt 14 kap 7 a §.

En förening av de mål som det är fråga om i förevarande fall har väsentliga fördelar för handläggningen och innebär inte betydande olägenhet för någon part. Målen FT 178/89 och T 810/88 bör därför förenas i en rättegång vid Halmstads TR och där handläggas i ordinär process.

HD:s avgörande. HD förordnar enligt 14 kap 7 a § RB att Alingsås TR:s mål FT 178/89 och Halmstads TR:s mål T 810/88 skall förenas i en rättegång vid Halmstads TR. II

Vaclav K och Dagmar K äger gemensamt fastigheterna Malmö Diana 4 i Malmö kommun och Vellinge Höllviken 3:1 i Vellinge kommun. I ansökan till Malmö TR hemställde Vaclav K om förordnande att fastigheten Malmö Diana 4 skulle utbjudas till försäljning enligt 6 § lagen om samäganderätt. I ansökan till Trelleborgs TR hemställde han om motsvarande förordnande beträffande fastigheten Vellinge Höllviken 3:1.

Dagmar K anhöll i en till Trelleborgs TR ingiven och till HD överlämnad skrift att de två ärendena skulle förenas att handläggas gemensamt vid Malmö TR. Hon gjorde därvid gällande att det med hänsyn till det klara sambandet mellan de båda ärendena förelåg förutsättningar för en förening av dem med tillämpning av 14 kap 7 a § RB, jämförd med 11 § lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vaclav K bestred Dagmar K:s ansökan och anförde sammanfattningsvis: Det råder inte sådant samband mellan ärendena som avses i 14 kap 1-6 §§ RB. En förening av ärendena medför inte några väsentliga fördelar för handläggningen. Däremot kan en gemensam handläggning komma att fördröja försäljningen av en fastighet, om bedömningen blir olika beträffande de båda fastigheterna, av vilka den ena (Vellinge Höllviken 3:1) är en fritidsfastighet och den andra (Malmö Diana 4) en hyresfastighet.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, föreslog i betänkande följande beslut: Förevarande ansökan avser förening av två ärenden. Reglerna i 1 4 kap RB handlar enligt ordalydelsen i första hand om förening av mål. Emellertid stadgas i 11 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden att i allt, varom i ärendelagen ej är särskilt föreskrivet, skall angående behandling av ärenden lända till efterrättelse vad om tvistemål är stadgat, i den mån det är tillämpligt. Med stöd av denna bestämmelse skulle i och för sig en förening av två ärenden kunna göras. Emellertid finner HD - mot Vaclav K:s bestridande - ej skäl förordna om förening i förevarande fall.

HD (JustR:n Knutsson, Rydin, referent, Nyström, Svensson och Nilsson) anförde i slutligt beslut, efter en redogörelse för vad som förekommit i ärendet: Av vad som sålunda förekommit kan ej anses framgå att den begärda föreningen av ärendena skulle - såsom förutsätts enligt 14 kap 7 a § RB, jämförd med 11 § lagen om handläggning av domstolsärenden - innebära väsentliga fördelar för handläggningen.

HD lämnar därför Dagmar K:s ansökan utan bifall.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1989-11-14

Målnummer:
Ö766-88