Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4 RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet mot A slutligen prövats. Med hänvisning till att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket brott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år - och till att det inte kunde anses uppenbart att skäl till häktning saknades har HD i beslutet om resning förordnat att A skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap 17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt skall vara häktad.


Lagrum:
24 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740); 24 kap. 17 § första st. rättegångsbalken (1942:740); 24 kap. 17 § fjärde st. rättegångsbalken (1942:740); 58 kap. 2 § fjärde st. rättegångsbalken (1942:740); 58 kap. 6 § tredje st. rättegångsbalken (1942:740)

Göteborgs TR dömde d 22 juni 1988 Christer J för grovt narkotikabrott, försök till grovt narkotikabrott och anstiftan av grov varusmuggling till fängelse 6 år samt ålade honom att som förverkat värde och vinning av olovligen hanterad narkotika utge 150 000 kr. HovR:n för Västra Sverige fastställde i dom d 4 aug 1988 TR:ns domslut. Christer J fullföljde talan mot HovR:ns dom, men HD fann i beslut d 12 sept 1988 ej skäl att meddela prövningstillstånd.

Sedan verkställighet av fängelsestraffet påbörjats ansökte Christer J  (ombud advokaten Johan Lindbo) i HD om resning och yrkade förordnande att vidare verkställighet av HovR:ns dom ej skulle äga rum.

Riksåklagaren bestred bifall till resningsansökningen.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, föreslog i betänkande att HD skulle avslå resningsansökningen.

HD (JustR:n Knutsson, Gad, referent, Solerud och Danelius) fattade följande slutliga beslut: Christer J har genom HovR:ns dom mot sitt nekande dömts till fängelse sex år för grovt narkotikabrott m m. Till grund för den fällande domen har lagts uppgifter som vid TR:n lämnats av den i brottmålet medtilltalade Kenny N. I HovR:n uppgav Kenny N att han av hänsyn till sin egen säkerhet under tiden han avtjänade straff för sin del av brottsligheten inte ville närmare yttra sig. Han förklarade emellertid att det han tidigare berättat var riktigt. Christer J var inte personligen närvarande när Kenny N hördes, vare sig i TR:n eller i HovR:n.

Till stöd för sin resningsansökan har Christer J anfört att Kenny N inför flera andra intagna på Österåkersanstalten vid olika tillfällen uttalat att han lögnaktigt utpekat Christer J som medbrottsling.

Genom riksåklagarens försorg har åklagarmyndigheten i Göteborg verkställt utredning om Kenny N gjort sig skyldig till falsk tillvitelse gentemot Christer J. De medintagna som Christer J har namngivit och åberopat till stöd för ansökningen har alla - utom en som inte kunnat höras - under utredningen bekräftat att Kenny N tagit tillbaka sin anklagelse mot Christer J men också uppgivit att Kenny N vid ett "krismöte" på Österåkersanstalten ändrat sig och stått fast vid sina ursprungliga uppgifter.

Kenny N har vid förhör d 28 maj och d 6 juni 1989 förklarat att han falskeligen tillvitat Christer J delaktighet i narkotikabrottsligheten. Anledningen härtill var, enligt vad han vidare uppgivit, att han hade förespeglats och hoppats på att hans syster, som åtalats för delaktighet i narkotikabrotten, härigenom skulle få ett lindrigare straff, samtidigt som han ville skydda den verklige gärningsmannen. Han valde att utpeka Christer J, eftersom han tyckte illa om denne sedan gammalt och visste att han var kriminellt belastad och skulle få svårt att förklara sig.

Christer J har fällts till ansvar mot sitt nekande. HovR:n har grundat den fällande domen på Kenny N:s uppgifter under förundersökningen och vid TR:n. Genom Kenny N:s nya uppgifter har frågan om Christer J:s skuld nu kommit i ett annat läge än då HovR:n prövade brottmålet. Med hänsyn härtill och i betraktande av att Christer J dömts för mycket allvarliga brott, får synnerliga skäl anses föreligga att frågan om hans skuld prövas på nytt. Resningsansökningen bör därför bifallas.

På grund av det anförda beviljar HD jämlikt 58 kap 2 § 4 RB den sökta resningen och förordnar att målet mot Christer J på nytt skall tas upp i HovR:n.

HD föreskriver tillika att vidare åtgärder för verkställighet av  HovR:ns dom inte får äga rum förrän målet mot honom slutligen avgjorts.

Med hänsyn till omständigheterna i målet får Christer J alltjämt anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott. För sådant brott är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. På grund härav och då det inte kan anses uppenbart att skäl till häktning saknas beslutar HD att häkta Christer J.

JustR Svensson var skiljaktig i frågan om resning och gillade betänkandet.

Sedan häktningsbeslutet verkställts hölls förhandling i häktningsfrågan d 7 aug 1989.

Riksåklagaren (genom byråchefen Gunnel Lindberg) yrkade därvid att Christer J skulle förklaras häktad som misstänkt även för försök till grovt narkotikabrott och anstiftan av grov varusmuggling.

Christer J (offentlig försvarare advokaten Kerstin Sandels) yrkade att bli försatt på fri fot.

Efter förhandlingen meddelade HD (samma ledamöter som deltagit i beslutet d 3 aug 1989) följande beslut: Christer J är på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott. För sådant brott är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år. Det kan inte anses uppenbart att skäl till häktning saknas.

Christer J är på sannolika skäl misstänkt även för försök till grovt narkotikabrott och för anstiftan av grov varusmuggling. Det finns risk för att Christer J, om han försätts på fri fot, avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff samt genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning.

Christer J skall alltjämt vara häktad.

(Mål Ö 622/89)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1989-08-03

Målnummer:
Ö622-89