Enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m m åligger det TR att sända underrättelse till parterna om s k kanslidom när avgörandet meddelas. Enbart den omständigheten att underrättelsen sänts tre dagar för sent har inte ansetts innebära laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid inkomma med vadeinlaga.


Lagrum:
17 kap. 9 § 7 st. rättegångsbalken (1942:740); 6 § förordning (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden

Klippans TR meddelade d 15 april 1988 dom i mål mellan Jan-Åke E, med uppgiven firma Advokatfirman Stjerndahl & Wikborn, och Thyra K angående advokatarvode. Domen vann laga kraft.

Thyra K ansökte hos HD om återställande av försutten tid för fullföjd av talan mot domen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr  Möller, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Thyra K har till stöd för sin ansökan åberopat att hon erhållit domen först efter vadetidens utgång.

Av handlingarna framgår att TR:n i beslut d 4 mars 1988, vilket expedierades till Thyra K samma dag, bl a tillkännagav att dom i målet skulle meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli fredagen d 15 april 1988. Enligt anteckning på dagboksbladet expedierades domen till Thyra K d 18 april 1988.

Eftersom TR:ns dom meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli har det enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m m ålegat TR:n att sända underrättelse till parterna när domen meddelades. Underrättelse skall ske genom att en kopia av domen sänds till parterna i vanligt brev. Domen har visserligen inte expedierats till Thyra K förrän d 18 april 1988, d v s tre dagar för sent. Enbart denna omständighet kan emellertid inte anses innefatta laga förfall för Thyra K:s underlåtenhet att i rätt tid inkomma med vadeinlaga till TR:n. Ej heller i övrigt har ådagalagts förhållande som kan anses utgöra sådant förfall. På grund av det anförda avslår HD ansökningen om återställande av försutten tid.

HD  (JustR:n Persson, Bengtsson, Heuman, referent, Solerud och  Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1988-11-21

Målnummer:
Ö915-88