Konossement har ansetts sakna förmögenhetsvärde, sedan godset utlämnats utan företeende av konossementet, och har därför inte grundat forum enligt 10 kap 3 § RB.

Mellan ECK Granit Kommanditbolag och Engineering Projects (India) Limited, (EPI) träffades i jan 1985 avtal att ECK skulle leverera granitsten till ett bygge i Bagdad, Irak, för vilket EPI var huvudentreprenör. Betalning skulle ske genom att EPI öppnade en oåterkallelig remburs. För leveranserna till bygget handlade ECK upp granit hos olika leverantörer, bl a firman Van Marmi e Graniti i Carrara, Italien. Mellan ECK och Van Marmi träffades sålunda i jan och febr 1985 avtal om att Van Marmi skulle leverera granit direkt till bygget i Bagdad. Van Marmi skulle upprätta nödvändiga dokument för transport och skeppning. Kontraktssummorna var 175 000 resp 75 000 US dollar och betalning skulle ske genom oåterkallelig remburs av "the final buyer", d v s EPI. Leveranserna påbörjades våren 1985. För en leverans i okt 1985 utfärdades två konossement i vartdera tre exemplar, avseende fem containers granit. Graniten levererades i Bagdad d 21 okt 1985 utan att konossementen företeddes.

ECK ansökte vid  Malmö TR om omedelbar kvarstad på nämnda konossement, som angavs finnas eller komma att finnas hos ECK:s bank, Sparbanken Skåne i Malmö. I ansökningen anförde ECK bl a: Den i konossementen angivna graniten, som hade ett värde om 146 992 US dollar, utlämnades till EPI utan att originalkonossementen företeddes. EPI:s bank, State Bank of India i Bahrein, Irak, hade tillställts konossementen men meddelat Sparbanken Skåne att man inte accepterade konossementen för betalning utan skulle returnera dem till Sparbanken Skåne, som i sin tur var skyldig att sända konossementen vidare till Van Marmis bank i Italien. ECK anförde vidare bl a, att ECK hade en fordran på Van Marmi avseende skadestånd för försening och brist i tidigare leveranser.

I beslut d 10 jan 1986 förordnade TR:n interimistiskt om kvarstad på samtliga original av konossementen.

Härefter ansökte ECK vid TR:n om stämning på Van Marmi och yrkade att Van Marmi skulle förpliktas utge 960 235 US dollar, avseende skadestånd för leveranser av undermåligt material och för försenade leveranser som skulle skett under våren 1985. Som grund för TR:ns behörighet åberopade ECK att konossementen fanns i Malmö och att 10 kap 3 § RB därför var tillämplig.

Van Marmi yrkade att kvarstaden skulle hävas omedelbart och anförde bl a: Kvarstad kan meddelas endast i egendom som kan antagas ge överskott vid efterföljande exekutiv försäljning. Eftersom godset är utlämnat, är konossementet inte längre bärare av någon fordran och saknar således kommersiellt värde.

Van Marmi yrkade vidare att ECK:s skadeståndstalan skulle avvisas och anförde: Eftersom konossementen saknar förmögenhetsvärde, kan forum för talan mot Van Marmi inte grundas på det förhållandet att konossementen finns i Malmö.

Van Marmi förklarade sig yrka ersättning för rättegångskostnader med belopp som senare skulle anges.

TR:n (rådmannen Ström) meddelade beslut d 27 juni 1986.

TR:n fastställde det interimistiskt meddelade kvarstadsbeslutet och anförde som skäl härför bl a att konossementen fick anses ha förmögenhetsvärde och vara utmätningsbara.

Van Marmis yrkande att ECK:s skadeståndstalan skulle avvisas på den grund att TR:n saknade behörighet att uppta den till prövning lämnades utan bifall av TR:n.

Van Marmi anförde besvär i  HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att HovR:n skulle

omedelbart häva kvarstaden,

avvisa ECK:s skadeståndstalan

samt tillerkänna Van Marmi ersättning för rättegångskostnader vid TR:n.

ECK bestred ändring.

Till utveckling av talan i HovR:n anförde parterna bl a:

Van Marmi: Redaren har utan att konossementen företetts utlämnat godset i Irak, antagligen till EPI eller till den irakiske byggherren, och godset har infogats i byggnaden. Konossement är en handling som tjänar som bärare av transportlöftet, utgör bevis avseende godsets skick vid lastningen och fungerar som en "nyckel" till godset, vilket endast får utlämnas mot företeende av originalkonossement. Konossement är, till skillnad från skuldebrev, bärare av en specieförpliktelse: att hålla viss bestämd egendom konossementets innehavare tillhanda. Då egendomen ej längre finns i behåll - som i förevarande fall - kan förpliktelsen inte fullgöras. Däremot blir redaren, om han utlämnat godset till obehörig person, skadeståndsskyldig gentemot innehavaren eller - efter utlämnandet - godtroende förvärvare av konossementet. I förevarande fall hade godset utlämnats innan TR:n belade konossementen med kvarstad. Detta angavs också i ECK:s kvarstadsansökan. Då detta förhållande är väl känt kan konossementen vid en eventuell efterföljande exekutiv försäljning inte utbjudas såsom representerande visst gods. Tvärtom måste på konossementen antecknas att godset utlämnats. Konossementen måste därför anses sakna omsättnings- och förmögenhetsvärde, varför de ej är utmätningsbar egendom. De kan därför inte heller beläggas med kvarstad och grundar ej forum för Van Marmi.

ECK: Företeendet av konossement utgör villkor för att få ut godset. Redaren är emellertid skadeståndsskyldig, om han lämnar ut godset till obehörig. Den som kan presentera konossementen inför redaren har rätt att kräva betalning av honom. Alltså har konossementen förmögenhetsvärde på så sätt att företeendet av dessa utgör villkor för rätt att kräva betalning. - Konossement är utmätningsbara. Det är endast en uppenbart värdelös fordran som inte kan utmätas. De aktuella konossementen är inte uppenbart värdelösa. Tvärtom finns det en mängd intressenter som skulle vilja förvärva dem. Även om konossementen skulle anses utgöra endast bevismedel, har de ändå visst förmögenhetsvärde. Vidare måste inte nödvändigtvis kvarstadsbelagd egendom bli föremål för exekutiv försäljning.

HovR:n  hovrättslagmannen Elliot samt hovrättsråden  Cronsioe, Berg och Orton Åqvist, referent) anförde i beslut d 3 dec 1986:

Skäl. Vad först gäller frågan om TR:n varit behörig att uppta skadeståndsmålet avses med egendom i 10 kap 3 § RB egendom av vad slag som helst förutsatt att egendomen har ett förmögenhetsvärde. I målet är fråga om de kvarstadsbelagda handlingarna har sådant värde.

Förutom att utgöra bevis om att visst gods mottagits för befordran eller inlastats har konossement den funktionen att under transporten representera godset, och detta får ej utlämnas annat än mot företeende av konossement. Konossement kan överlåtas och pantsättas. Under den tid godset befordras och innan det lämnats ut är konossementet otvivelaktigt en fordringshandling, som har ett förmögenhetsvärde motsvarande godsets värde.

Sedan godset - som i förevarande fall - har utlämnats, representerar konossementet inte längre godset. Konossementet har inte heller, som ECK påstått, ett självständigt värde på det sättet att konossementets företeende är ett villkor för att framställa skadeståndskrav mot transportören. Innehållet i konossementet kan däremot tjäna som bevis vid en eventuell tvist om skadestånd.

Visserligen är det möjligt att de nu aktuella konossementen har visst ekonomiskt värde för parterna i målet. Någon grund för antagande, att konossementen har ett marknadsvärde har dock inte förebragts. På grund härav får man utgå från att konossementen saknar förmögenhetsvärde i den mening som är aktuell i målet. 10 kap 3 § RB är därför inte tillämplig på Van Marmi. Då någon annan omständighet, som grundar forum för Van Marmi här i riket, inte förebragts har TR:n inte varit behörig att uppta skadeståndsmålet. ECK:s talan i den delen skall därför avvisas.

Då konossementen enligt vad ovan anförts saknar förmögenhetsvärde och därför inte kan utmätas, kan de inte heller bli föremål för kvarstad enligt 15 kap 1 § RB. ECK:s yrkande härom kan därför inte bifallas, varför kvarstaden skall hävas.

Med ändring av TR:ns beslut avvisar HovR:n ECK:s skadeståndstalan

och häver HovR:n kvarstaden.

Beträffande Van Marmis yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid TR:n anförde HovR:n: Van Marmi skall som vinnande part erhålla ersättning av ECK för rättegångskostnader.

Van Marmi har i HovR:n yrkat ersättning enligt kostnadsräkning samt uppgett, att hälften av kostnaderna hänför sig till rättegången vid TR:n.

Van Marmi har vid TR:n yrkat ersättning för rättegångskostnader men inte angett något belopp. Van Marmi kan därför inte nu erhålla ersättning för rättegångskostnader där.

Van Marmis yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid TR:n lämnas utan bifall.

ECK (ombud advokaten Björn Cronholm) anförde besvär och yrkade att HD skulle upphäva HovR:ns beslut om avvisande av ECK:s skadeståndstalan samt visa målet åter till TR:n.

Van Marmi inkom ej med förklaring över ECK:s besvär.

Även Van Marmi (dåvarande ombud jur kand Jan Lombach) anförde besvär och yrkade att HD skulle tillerkänna Van Marmi ersättning för rättegångskostnader vid TR:n med i HovR:n yrkat belopp.

ECK bestred Van Marmis ändringsyrkande.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, hemställde i betänkande om följande beslut:

Skäl. Av konossementen framgår att italiensk rätt är tillämplig på den aktuella transporten. I målet har inte förekommit någonting som föranleder till antagande, att den italienska rätten skulle avvika från den svenska i något hänseende som nu är av betydelse.

När gods - som i förevarande fall - har utlämnats utan företeende av häröver utfärdat konossement, har konossementet ej annat värde än som bevis för konossementinnehavarens eller dennes rättsinnehavares skadeståndskrav mot transportören för förlust som innehavaren kan ha lidit genom att godset utlämnats till annan. De nu aktuella konossementen saknar därför förmögenhetsvärde, i följd varav 10 kap 3 § RB ej äger tillämpning på Van Marmi. På grund härav och då, som HovR:n anfört, någon annan för Van Marmi forumgrundande omständighet här i riket inte förebragts, skall HovR:ns beslut att avvisa ECK:s skadeståndstalan fastställas.

Van Marmi har vid TR:n framställt yrkande om ersättning för rättegångskostnader utan att ange något belopp. Van Marmi tog vid TR:n upp frågan om muntlig förhandling, men rätten fattade sitt beslut utan sådan förhandling och utan att ha berett Van Marmi tillfälle att ange sitt ersättningsyrkande. Vid sådant förhållande kan Van Marmi ej anses ha gått förlustig rätten till ersättning genom att först i HovR:n precisera ersättningsyrkandet.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut HovR:ns beslut innehåller i fråga om avvisande av ECK:s skadeståndstalan.

Med ändring av HovR:ns beslut i fråga om rättegångskostnaderna förpliktar HD ECK att ersätta Van Marmi för rättegångskostnader vid TR:n med 31 130 kr.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow,  Sterzel, referent, Törnell och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1988-09-15

Målnummer:
Ö1825-86