Arbetsdomstolen har i mål om skadestånd på grund av uppsägning av anställning avvisat en preskriptionsinvändning med stöd av 50 kap 25 § 3 st RB. Domvillobesvär över beslutet har ansetts inte kunna upptas till prövning innan målet i arbetsdomstolen avgjorts.

Gudrun L och hennes dotter Elisabeth L anställdes i en rörelse, som omfattade bl a odlingar av bär och rotfrukter och bedrevs på Maria D:s fasta egendom i Malung. Anställningen påbörjades d 8 juni 1982 och upphörde sedan familjen L d 3 sept 1982 mottagit ett av Maria D  och hennes make Martin D undertecknat telegram, vari meddelades att ytterligare hjälp inte var aktuell.

I en till Mora TR d 16 mars 1983 inkommen ansökan om stämning på Maria D och Martin D yrkade Gudrun L och Elisabeth L bl a skadestånd på grund av att de avskedats.

Maria D och Martin D gjorde i sin första inlaga, som inkom till TR:n d 15 april 1983, invändning om preskription enligt 41 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och ansökte i skrift, som inkom till TR:n d 29 april 1983, om genstämning på Gudrun L och Elisabeth L, vilka skriftligen bemötte bl a preskriptionsinvändningen. Sedan Maria D och Martin D uteblivit från sammanträde för muntlig förberedelse i målet d 15 dec 1983, meddelade TR:n samma dag tredskodom.

Maria D och Martin D sökte återvinning och TR:n, som höll huvudförhandling i målet d 1 och d 2 juni 1987, meddelade dom d 30 juni 1987, varvid Gudrun L och Elisabeth L bl a tilldömdes visst skadestånd.

Maria D och Martin D fullföljde talan till arbetsdomstolen och yrkade bl a att Gudrun L:s och Elisabeth L:s talan skulle ogillas på grund av preskription enligt 41 § anställningsskyddslagen. Gudrun L och Elisabeth L invände gentemot påståendet om preskription att Maria D och Martin D inte åberopat preskription som grund för sin talan i TR:n och yrkade att preskriptionsinvändningen därför måtte avvisas.

Arbetsdomstolen meddelade d 18 dec 1987 beslut under rättegången över bl a den framställda preskriptionsinvändningen, varvid domstolen konstaterade att invändningen i TR:n inte framställts efter det att tredskodom meddelats i målet. Arbetsdomstolen fann att den där gjorda preskriptionsinvändningen därför var en sådan ny omständighet som avses i 50 kap 25 § 3 st RB och förklarade att skäl saknades att tillåta åberopandet av denna nya omständighet. Invändningen avvisades därför.

Maria D och Martin D anförde i en till HD d 19 febr 1988 inkommen inlaga besvär över domvilla mot arbetsdomstolens nämnda beslut.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr  Bergforsen, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Martin D och Maria D har inte anfört någon omständighet som utgör domvilla. HD lämnar därför domvillobesvären utan bifall.

HD (JustR:n  Gregow, Gad, referent, Sterzel, Törnell och Munck) fattade slutligt beslut, vari konstaterades bl a att målet vid arbetsdomstolen alltjämt var anhängigt och anfördes följande: Arbetsdomstolens beslut är inte av den beskaffenhet att det kan bli föremål för domvillobesvär, innan arbetsdomstolen slutligt prövat det mål i vilket beslutet meddelats. HD avvisar därför domvillobesvären.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1988-05-10

Målnummer:
Ö266-88