Fråga om påföljd för misshandelsbrott som begåtts av två ungdomar som vid tidpunkten för domen var 18 år respektive 17 år.

Allmän åklagare yrkade vid Södertälje TR ansvar å Timo V, född d 3 jan 1970, och finländske medborgaren Ari H, född d 3 dec 1970, för grov misshandel enligt följande:

Åtalspunkt 1. Timo V har d 5 dec 1986 utanför huset Blåklintstigen 94 i Järna misshandlat Urban F genom att med en för detta ändamål avslagen och sålunda mycket vass flaska tilldela Urban F ett slag i ansiktet så att han tillfogats ett flertal skärsår, som måst behandlas av läkare. Brottet är grovt enär Timo V visat synnerlig hänsynslöshet och råhet.

Åtalspunkt 2. Timo V och Ari H har d 31 dec 1986 på en gångväg vid Brolundaskolan i Södertälje misshandlat Peter H genom att med ett flertal knytnävsslag i hans ansikte slå ned honom och därefter tilldela honom ytterligare ett flertal knytnävsslag i ansiktet. Härav har Peter H tillfogats kraftiga svullnader i pannan, runt vänster öga, som murats igen, samt över vänster sida av näsryggen, en större blodutgjutning i pannan, blödning vid vänster öga samt två jack i huden, ett i pannan och ett i höger öra. Brottet är grovt enär de visat synnerlig hänsynslöshet och råhet.

Åtalspunkt 3. Timo V och Ari H har tillsammans med annan d 28 febr 1987 på Storgatan i Södertälje överfallit Fredrik K och misshandlat honom genom att sparka omkull honom och, sedan han därigenom blivit försvarslös, tilldela honom en mängd sparkar och knytnävsslag i huvudet och på kroppen med följd att Fredrik K tillfogats smärta och ömhet. Brottet är grovt enär Timo V och Ari H visat synnerlig hänsynslöshet och råhet.

TR:n (ordf rådmannen Cederlund) anförde i dom d 12 aug 1987:

Domskäl.  Åtalspunkt 1. Timo V har erkänt vad åklagaren lagt honom till last men har bestritt att gärningen är att bedöma som grov.

Urban F har, hörd som målsägande, berättat följande. Han hade hört att det var en fest i fastigheten på Blåklintstigen. Urban F gick dit tillsammans med fyra kamrater för att "kolla läget", han kände en av deltagarna i festen. Medan han uppehöll sig utanför huset kom det två-tre "killar" fram och frågade vad Urban F och hans kamrater gjorde där. Han svarade att han skulle "kolla läget". En av ynglingarna på platsen slog till en flicka. Hon tog tag i Urban F:s kläder men han "puttade" till henne så att hon föll. Därefter började Urban F gå från platsen. Plötsligt kom Timo V bakifrån och tog armen om Urban F:s hals och tryckte hans huvud mot sitt bröst. Därpå slog Timo V en trasig glasflaska mot Urban F:s tinning. Urban F kände först ingenting av slaget men det började blöda och han fördes till sjukhus där såren syddes med elva stygn. Han hade ont i ca två veckor, det "dunkade" i huvudet. Som bestående men har han två ärr.

Timo V har uppgivit följande. Han var en av deltagarna i festen och hade druckit öl, även starköl. Någon sade att det var bråk utanför huset. Timo V gick ut och tog en flaska med sig. När han kom ut fick han ett slag på munnen. Han blev arg och slog av flaskan mot marken. Med flaskan i handen närmade han sig de övriga. De backade undan utom Urban F. Timo V sträckte den trasiga flaskan mot Urban F. Han var arg och behövde avreagera sig. När han såg vad han gjort blev han rädd och sprang från platsen. Han har inte tagit armen om Urban F:s huvud och ej heller har han sett att en flicka blivit omkullknuffad.

Enligt åberopat rättsintyg företedde Urban F vid läkarundersökning d 5 dec 1986 vertikalt förlöpande sårskador i tinningen samt lateralt i höger ögonvinkel ned mot kinden.

Vid huvudförhandlingen har Urban F visat sig ha två mindre ärr i vänster tinningregion, det ena ärret löpande intill höger ögonvinkel.

TR:ns bedömning.

Utrett är att Timo V tilldelat Urban F ett slag i ansiktet med en krossad glasflaska samt att slaget träffat så nära höger öga att det endast var en tillfällighet att ej ögat träffats och Urban F med sannolikhet förlorat synen på ögat. Urban F:s uppgift om att Timo V hållit hans huvud tryckt intill sitt bröst när slaget utdelades bestrids av Timo V, men såsom Timo V beskrivit händelseförloppet med kontrahenterna uppenbarligen stående mot varandra borde slaget ha träffat annan del av Urban F:s ansikte än som nu skedde. TR:n fäster därför tilltro till Urban F:s version och finner sålunda utrett att misshandeln tillgått på sätt Urban F beskrivit. Den misshandel Timo V gjort sig skyldig till är att bedöma som grov och åtalet i denna del är således styrkt.

Åtalspunkt 2. Envar av Timo V och Ari H har underkastat sig ansvar för misshandel, Ari H dock endast för tre-fyra slag mot Peter H:s ansikte.

Av Timo V:s och Ari H:s berättelser framgår följande. De hade varit på nyårsfest tillsammans med Peter H och de hade medfört öl till festen. En del av ölet som de medfört försvann emellertid och de misstänkte Peter H för att ha tagit det. Timo V "hann inte bli berusad" av det öl han dittills druckit varemot Ari H var "lagom berusad". Alla tre begav sig från festen tillsammans och Timo V och Ari H kom överens om att misshandla Peter H "för ölet". De talade finska vilket Peter H inte förstod. De slog ned honom och slog honom ytterligare när han låg i snön. Därefter lämnade de honom liggande kvar.

Peter H har berättat att han var helt ovetande om anledningen till misshandeln.

Även beträffande Peter H har åberopats rättsintyg.

TR:n finner genom Timo V:s och Ari H:s erkännanden, som stöds av utredningen, åtalet styrkt. Misshandeln är, ehuru av allvarlig art, ej att bedöma som grov.

Åtalspunkt 3. Timo V har erkänt att han tilldelat Fredrik K tre-fyra knytnävsslag. Ari H har medgivit att han har sparkat Fredrik K två gånger. Båda har underkastat sig ansvar för misshandel. Fredrik K har, hörd som målsägande, berättat följande. Han hade besökt "Studio 10" och var vid 23.00-tiden på hemväg. Han var inte nykter. Vid varuhuset Domus började han bli förföljd av tre ynglingar. Två av dem är Timo V och Ari H. När han kommit fram till Stadshotellet fick han en spark på axeln så att han föll omkull. Liggande på marken "haglade" sparkarna på honom. Han fick av misshandeln ont i hela kroppen och hade en blånad runt ögat.

Timo V och Ari H har i denna del i huvudsaklig överensstämmelse berättat följande. De var tillsammans med en kamrat på hemväg. Fredrik K kom i motsatt riktning. Fredrik K sade någonting och de tyckte han verkade provocerande. Timo V sade till Fredrik K "se dig för". Inget mer yttrades. När Fredrik K gått ett stycke sade Ari H "kom ska vi spöa han" och sprang efter Fredrik K. Ari H tilldelade Fredrik K först en spark "i häcken" och därefter en på axeln. Av den sista sparken föll Fredrik K omkull.

Jessika L och Susanne J stod vid Stadshotellet när de såg Fredrik K komma och därpå bli omkullsparkad av Ari H. Alla tre ynglingarna sparkade Fredrik K. Susanne J tyckte att det såg "hemskt" ut. Fredrik K blödde ur munnen. Han verkade berusad. Misshandeln slutade tack vare att det kom en buss som ynglingarna skulle fara med.

Även i denna del finner TR:n åtalet för misshandel styrkt. Misshandeln är, liksom i föregående åtalspunkt, av allvarlig beskaffenhet men icke i sådan grad att den bör bedömas som grov.

Såväl Timo V som Ari H är, såvitt känt, tidigare ostraffade. Sociala distriktsnämden 4 i Södertälje kommun har avgivit yttranden beträffande dem. Båda uppgives leva under goda sociala förhållanden och icke för någon av dem föreligger något vårdbehov. Vid sådant förhållande och då villkorlig dom av hänsyn till allmän laglydnad icke kan komma i fråga vid grov misshandel föreligger synnerliga skäl att bestämma påföljden för Timo V till fängelse men med hänsyn till hans ålder bör straffet sättas lägre än vad eljest bort följa på gärningarna. Vad gäller Ari H har den misshandel han gjort sig skyldig till tillsammans med Timo V varit om än icke grov likväl av mycket allvarlig art. Icke minst i Södertälje har oprovocerat gatuvåld nattetid där personer på liknande sätt som nu är i fråga blivit nedslagna och misshandlade förekommit vid ett flertal tillfällen. Villkorlig dom, även om den förenas med ett högt antal dagsböter, måste under angivna förhållanden framstå som stötande för det allmänna rättsmedvetandet. Även beträffande Ari H finner TR:n därför synnerliga skäl föreligga för att bestämma påföljden till fängelse, men även i hans fall bör straffet sättas lägre än vad eljest bort följa å gärningarna.

Domslut. TR:n dömde Timo V jämlikt 3 kap 5 och 6 §§ BrB med åberopande även av 33 kap 4 § 1 st BrB för misshandel och grov misshandel till fängelse 6 mån och Ari H jämlikt 3 kap 5 § BrB för misshandel till fängelse 3 mån.

Timo V och Ari H fullföljde talan i Svea HovR. Timo V yrkade att misshandeln under åtalspunkt 1 inte skulle anses som grov samt att påföljden i allt fall skulle bestämmas till böter eller villkorlig dom, eventuellt i förening med böter. Ari H yrkade att påföljden skulle bestämmas till böter eller villkorlig dom, eventuellt i förening med böter.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Peter von Möller, hovrättsrådet Zackrisson, referent, adj led  Sandek samt nämndemännen Berglund och Litton) anförde i dom d 8 okt 1987:

Domskäl.  Ansvar.  Åtalspunkt 1. Lika med TR:n anser HovR:n att Urban F:s skildring av händelseförloppet skall ligga till grund för bedömningen. Därmed är åtalet för misshandel styrkt.

När det gäller frågan om brottet är grovt är bl a följande att beakta. Timo V försåg sig vid tillfället med en glasflaska som han krossade mot marken. Med den trasiga flaskan som tillhygge tog han bakifrån tag om Urban F:s hals och tryckte dennes huvud mot sitt bröst. Samtidigt slog han flaskan mot Urban F:s ansikte så att tinningen skadades.

HovR:n delar TR:ns bedömning att Timo V gjort sig skyldig till en misshandel som är att anse som grov.

Åtalspunkt 2 och 3. HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning.

Påföljd. De brott Timo V och Ari H gjort sig skyldiga till är av allvarligt slag. För grov misshandel är straffminimum fängelse ett år. Båda ynglingarna har begått brott som vanligen föranleder ett fängelsestraff.

Timo V är 17 år och Ari H 16 år. Den som är under 18 år får inte dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl är därtill.

Enligt utredningen lever bägge ynglingarna under goda sociala förhållanden. De går f n i gymnasieskolan, Timo V för att utbilda sig till snickare och Ari H för att bli målare. Båda uppges vara måttliga i fråga om konsumtion av öl och starksprit.

Med hänsyn till vad som upplysts från sociala distriktsnämnden 4 i Södertälje måste påföljden för de bägge ynglingarna väljas inom kriminalvårdens ram. Som TR:n funnit ger utredningen inte något belägg för att behov av övervakning skulle föreligga för någon av ynglingarna. Även om kravet på särskilda skäl för ådömande av skyddstillsyn inte bör ställas högt med hänsyn till det krav på synnerliga skäl som gäller för ådömande av fängelse, framstår en skyddstillsyn, eventuellt i förening med böter, inte som en motiverad påföljd för någon av ynglingarna.

Inom kriminalvårdens ram återstår - om fängelse inte skall ådömas - att meddela en villkorlig dom, eventuellt i förening med böter. Redan hänsynen till allmän laglydnad gör sig emellertid - som också TR:n funnit - så pass starkt gällande vid en kriminalitet av förevarande slag att en villkorlig dom inte bör komma i fråga. Det är dessutom här vanskligt att bedöma huruvida det ej finns grundad anledning befara att någon av ynglingarna kommer att återfalla i kriminalitet. HovR:n väger då in bl a den attityd som ynglingarna visat inför brottsligheten. Till förklaring till ett av misshandelsbrotten har angetts bl a att man kände för att handla så och att oddsen var på ynglingarnas sida.

Vid övervägande av det anförda finner HovR:n - lika med TR:n - att det föreligger synnerliga skäl att för bägge ynglingarna bestämma påföljden till fängelse.

Enligt 33 kap 4 § BrB finns möjlighet att för unga lagöverträdare ådöma lindrigare straff än för brottet stadgat. HovR:n anser att för så unga människor som det här är fråga om fängelsestraffet kan mildras i förhållande till vad TR:n bestämt.

Domslut. HovR:n ändrade på det sätt TR:ns dom att påföljden bestämdes för Timo V till fängelse 3 mån och för Ari H till fängelse 1 mån.

Timo V och Ari H (offentlig försvarare för båda advokaten Dan Johansson) sökte revision och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, måtte bestämma påföljderna i första hand till skyddstillsyn och i andra hand till villkorlig dom.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Fredrik Wersäll).

HD (JustR:n Nyman,  Bengtsson, Heuman och Törnell) beslöt följande dom:

Domskäl. Som domstolarna funnit har Timo V och Ari H tillsammans gjort sig skyldiga till misshandel i två fall, var jämte Timo V vid ett tillfälle gjort sig skyldig till misshandel som är att bedöma som grov.

HD har beträffande Timo V och Ari H inhämtat personundersökningar och läkarintyg enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål.

Timo V är numera 18 år. Enligt 26 kap 4 § 2 st BrB får den som fyllt 18 år men ej 21 år ådömas fängelse endast när det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda skäl för frihetsberövande. Av förarbetena till den ändring av reglerna om tillämpning av fängelse i fråga om unga lagöverträdare som skedde år 1979 framgår att syftet med lagändringen var att fängelse för den angivna kategorin av ungdomar skulle komma till användning endast när brottsligheten varit särskilt svår eller omfattande eller om annan påföljd var utesluten på grund av tidigare upprepade återfall i grov brottslighet samt vid sådana brottstyper där kortare frihetsstraff regelmässigt utdömdes (se NJA II 1979 s 215).

De brott som Timo V begått är av allvarlig beskaffenhet. Inte vid något av misshandelstillfällena har Timo V varit provocerad eller har förhållandena varit sådana att han kan ha haft svårt att besinna sig. Vid ett av de bägge tillfällen, som inte avser grov misshandel, har Timo V tillsammans med Ari H och ytterligare en yngling utan orsak överfallit en för dem okänd person på allmän plats. Timo V har således gjort sig skyldig till brott i fråga om vilka vid bestämmandet av påföljd hänsyn till allmän laglydnad gör sig starkt gällande. Vad som framkommit om Timo V:s person utgör inte tillräcklig anledning att likväl välja skyddstillsyn för hans del. På grund härav får särskilda skäl anses föreligga att döma Timo V, fastän han endast är 18 år, till fängelse.

De två fall av misshandel som Ari H gjort sig skyldig till är av allvarlig beskaffenhet. Misshandeln har i bägge fallen varit oprovocerad. Brotten är av den art att de vanligen föranleder fängelsestraff.

Ari H har nyligen fyllt 17 år. Enligt 26 kap 4 § 1 st BrB får den som är under 18 år inte dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl talar för detta. Bestämmelsen är oförändrad sedan BrB:s tillkomst. Av lagtexten och dess förarbeten framgår att avsikten är att fängelse endast i undantagsfall skall ådömas den som inte har fyllt 18 år. Åtgärder mot så unga lagöverträdare bör enligt uttalanden i motiven vidtas inom socialvården och inte inom kriminalvården. Det är också sällsynt att ungdomar under 18 år döms till fängelse. Under år 1985 skedde det i 20 fall, under år 1986 i 21 fall.

Beträffande Ari H:s personliga förhållanden är följande upplyst. Ari H är född i Sverige. Föräldrarna separerade strax efter hans födelse och modern fick vårdnaden om barnen. Ari H har efter separationen inte haft någon kontakt med sin far. I samband med att Ari H:s mor fick sociala problem blev familjen föremål för sociala stödåtgärder under ett par år i början av 1980-talet. Ari H går numera sista året på den 2-åriga målarlinjen på gymnasieskolan i Södertälje. Han får goda vitsord av sin klassföreståndare. Han bor kvar i hemmet och har god kontakt med sin mor. - Ari H började dricka sprit vid 16 års ålder. Han dricker 7-8 s k folköl varje veckoslut och brukar enligt egen uppgift bli berusad av denna förtäring.

Sociala distriktsnämnden 4 i Södertälje kommun har i avgivet yttrande uttalat, att Ari H lever under goda sociala förhållanden och att det inte föreligger något behov av åtgärder enligt socialtjänstlagen beträffande honom. Som HovR:n och TR:n funnit måste därför påföljden för Ari H väljas inom kriminalvårdens ram.

Som domstolarna uttalat bör av hänsyn till allmän laglydnad villkorlig dom inte komma i fråga. I valet mellan fängelse och skyddstillsyn beaktar HD följande omständigheter. Fängelsestraff skall som tidigare anförts användas ytterst restriktivt när det gäller ungdomar under 18 år. Ari H var när han begick de åtalade brotten nyss fyllda 16 år. Han synes leva under ordnade förhållanden och är tidigare ostraffad. Ari H begick brotten i spritpåverkat tillstånd. Särskilt med tanke på hans uppgivna alkoholvanor är det som personundersökaren framhåller tänkbart att han befinner sig i en social riskzon och behöver en övervakares kontroll för att avhålla sig från fortsatt brottslighet. Skyddstillsyn skulle till skillnad från ett kortvarigt fängelsestraff möjliggöra sådan övervakning. Om skyddstillsynen förenas med ett kännbart bötesstraff minskar också betänkligheterna mot att för brott av denna art välja annan påföljd än fängelse.

Vid övervägande av det anförda finner HD skyddstillsyn i förening med ett högt bötesstraff vara en lämpligare påföljd för Ari H än fängelse.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut såvitt avser Timo V.

Med ändring av HovR:ns domslut beträffande Ari H bestämmer HD påföljden för Ari H till skyddstillsyn och 100 dagsböter å 10 kr.

Till övervakare för Ari H utses inspektören Karin Eklund, Södertälje. Skyddskonsulenten i Södertälje skall ansvara för övervakningen.

Referenten, JustR Lars Å Beckman, var av skiljaktig mening beträffande påföljden för Ari H och anförde: Ari H har nyligen fyllt 17 år. I fråga om ungdomar under 18 år är den grundläggande kriminalpolitiska principen att de bör ges vård och behandling inom socialtjänsten och att användningen av fängelsestraff och andra kriminalvårdspåföljder bör ske med stor restriktivitet. Såvitt avser fängelsestraff har detta synsätt kommit till uttryck i 26 kap 4 § 1 st BrB vari föreskrivs att den som är under 18 år inte får dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl är därtill. Kravet på synnerliga skäl för att få ådöma fängelse har lett till att ungdomar under 18 år endast undantagsvis döms till sådan påföljd. Om det visat sig nödvändigt med en frihetsberövande påföljd har den i första hand åstadkommits enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Av yttrandet från sociala distriktsnämnden framgår att Ari H inte kan bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller enligt LVU. Påföljden måste därför sökas inom kriminalvårdens ram. Som domstolarna funnit bör av hänsyn till allmän laglydnad villkorlig dom inte komma i fråga. Inom kriminalvårdens ram återstår därför fängelse eller skyddstillsyn vid valet av påföljd.

Den beträffande Ari H verkställda personutredningen ger vid handen att Ari H lever under ordnade sociala förhållanden. Han går f n sista året på tvåårig målarlinje i gymnasieskolan med goda resultat. I läkarintyget har undersökande läkaren, överläkaren Lennart Å vid statens rättspsykiatriska klinik i Stockholm, konstaterat att den företagna undersökningen inte påvisat relevanta psykiska särdrag eller åtgärdskrävande missbruksproblem.

Utredningen om Ari H:s personliga förhållanden ger föga stöd för antagandet att en skyddstillsyn kan bidra till att Ari H avhåller sig från fortsatt brottslighet. Skyddstillsyn framstår därför inte som en motiverad påföljd för Ari H. Med denna bedömning skulle ingen annan påföljd återstå för Ari H än fängelse. För att fängelse skall kunna ådömas måste emellertid synnerliga skäl föreligga. I detta hänseende bör beaktas att de misshandelsbrott som Ari H gjort sig skyldig till är om än inte att anse som grova likväl av allvarlig beskaffenhet. I ett fall har det rört sig om oprovocerad misshandel av okänd person på allmän plats. Vidare kan inte bortses från att Ari H vid bägge misshandelstillfällena varit initiativtagare till misshandeln. Som tidigare framhållits vid bestämmandet av påföljd för Timo V gör sig hänsyn till allmän laglydnad starkt gällande vid brottslighet av det slag som Ari H gjort sig skyldig till. Under senare år har ungdomars andel av misshandel och utomhusrån ökat (se prop 1987/88:100, bil 11, s 104). Det är därför angeläget att för unga lagöverträdare görs klart att samhället inte tolererar brottsligt handlande och särskilt inte våld av överfallskaraktär på allmän plats.

Vid övervägande av det anförda finner jag synnerliga skäl föreligga att döma Ari H till fängelse. Jag fastställer HovR:ns domslut också såvitt avser Ari H.

NJA 1982 s. 675; NJA 1983 s. 500

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1988-02-15

Målnummer:
B979-87