En yngling, som med knivhugg orsakat en annan mans död, har ansetts ha vid huggen i vart fall varit helt likgiltig för om denne skulle dö eller ej, och han har därför fällts till ansvar för uppsåtligt dödande samt dömts för dråp. Påföljden för ynglingen, som dömdes även för grov misshandel vid ett annat tillfälle och vid brottens begående var 17 år men vid tiden för HD:s dom fyllt 18 år, har med hänsyn till omständigheterna bestämts så, att det enligt 31 kap 1 § 1 st BrB överlämnats åt socialnämnd att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Allmän åklagare yrkade vid Sollentuna TR ansvar å filippinske medborgaren Joseph A-T, född d 10 nov 1967, för dråp (åtalspunkt 1) och grov misshandel (åtalspunkt 2) enligt följande:

Åtalspunkt 1. Joseph A-T har d 15 mars 1985 utanför fastigheten Dragonvägen 64 i Upplands Väsby uppsåtligen berövat Christer G livet genom att stöta en kniv tre gånger mot nacken och en gång mot vänster sida på denne. Kniven har orsakat två sårskador och en stickskada i nacken och en sårskada i bröstet. En av skadorna i nacken har förorsakat Christer G:s död.

Åtalspunkt 2. Joseph A-T har d 22 dec 1984 utanför en korvkiosk i Väsby Centrum inom Upplands Väsby kommun misshandlat Peter B genom att sticka en kniv dels i halsen dels i nacken på denne, varav smärta och blodvite uppkommit. Brottet är att anse som grovt då Joseph A-T genom användandet av kniv visat synnerlig hänsynslöshet och råhet samt gärningen varit livsfarlig.

Åklagaren framställde bl a det särskilda yrkandet att Joseph A-T måtte utvisas ur riket.

TR:n (ordf rådmannen Holmgren) anförde i dom d 4 juli 1985:Ansvarsfrågan.

Åtalspunkt 1

Joseph A-T har erkänt att han med en 25 cm lång fiskkniv tillfogat Christer G de i gärningsbeskrivningen angivna skadorna i nacken och sidan vilket ledde till att Christer G avled några dagar senare, närmare bestämt d 18 mars 1985. Joseph A-T har invänt mot åtalet att våldet tillgreps i nödvärn för att avvärja våld, bl a ett strupgrepp, mot honom från Christer G:s sida. Han har dock medgett att det våld han själv utövade var större än nödvändigt men har förnekat uppsåt att beröva Christer G livet samt har underkastat sig ansvar för grovt vållande till annans död.

Som skriftlig bevisning har åberopats dödsbevis och utlåtande över rättsmedicinsk obduktion av Christer G:s kropp, protokoll över rättsmedicinsk undersökning av Joseph A-T samt skiss, bilaga 4, (här utesluten; red:s anm) och fotografier. I utlåtandet över den rättsmedicinska obduktionen uttalas bl a

att den döda kroppen efter Christer G företett

dels en sårskada å nacken, någon cm till höger om medellinjen, med en fortsättning i form av en kanal riktad framåt och till höger, med avslutning på ett djup av ca 5-6 cm i nackmuskulaturen,

dels en sårskada på vänstra sidan av nacken med en fortsättning i form av en kanal riktad framåt mot halsryggradens vänstra sidoparti, med skadegörelse på vänstra ryggradspulsådern, på ett djup på ca 8 cm, med förekomst av blodpropp i samma pulsåder,

dels en stickskada på vänstra sidan av nacken med en fortsättning i form av en kanal genom nackmuskulaturen framåt genom nackmuskulaturen där den slutat på ett djup av ca 4-5 cm,

dels en sårskada å vänstra sidan av bröstkorgen med en fortsättning i form av en kanal riktad framåt och uppåt i en längd på ca 6-7 cm som nått 8:e revbenets nedre kant men inte gått genom hela bröstkorgsväggen,

att Christer G avlidit till följd av skadegörelsen å halsryggradens vänstra sidoparti som innesluter vänstra ryggradspulsådern, med blodproppsbildning i samma kärl och påföljande rubbning av blod tillförsel till vänstra lillhjärnshalvan med vävnadssönderfall, s k infarkt som följd och åtföljande hjärnsvullnad samt blödningar i hjärnstammen,

att denna skada liksom de övriga två skadorna i nacken samt skadan å vänstra sidan av bröstkorgsväggen orsakats av ett långt vasst och spetsigt föremål närmast kniv,

samt att döden uppkommit som följd av annans handaverkan.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med den avlidnes fästmö och sammanboende Katarina B samt vittnesförhör med Joseph A-T:s kamrater Jari K och Markus K.

Av Joseph A-T:s egna uppgifter och de berättelser som lämnats av målsäganden och vittnena, vilka i sina huvuddrag stämmer överens i fråga om händelseförloppet vid dödsmisshandeln, framgår bl a följande. Joseph A-T hade under den aktuella kvällen druckit ett antal folköl och begav sig därefter till Centrumgården i Upplands Väsby centrum, se skissen bilaga 4, varvid han medförde kniven. Utanför Centrumgården träffade han två kamrater, vittnena Jari K och Markus K. De beslöt sig för att tillsammans uppsöka en kamrat som bor på Dragonvägen 56. De promenerade sedan gångvägen från Centrumgården söderut och mötte då Christer G i sällskap med Katarina B, som var på väg i motsatt riktning. Vid mötet stötte Joseph A-T och Christer G ihop något men fortsatte var och en åt sitt håll varunder dock viss ordväxling uppstod dem emellan. Härvid fälldes upprepade gånger, för en utomstående helt harmlösa yttranden, nämligen "hej" respektive "hej då", men enligt Joseph A-T, vars påstående bekräftats av vittnet Jari K, skall i varje fall målsäganden då även ha ropat "svartskalle" åt Joseph A-T. Denne blev då enligt vittnet aggressiv och gjorde en obscen gest med ena fingret samt yttrade sig nedsättande på engelska. I detta skede stannade Christer G, ställde från sig den kasse med vinflaskor han bar på, vände om samt följde, till en början lugnt gående, efter Joseph A-T och vittnena. De senare, som kände till att Christer G var en bråkmakare, blev rädda och började springa i riktning mot Dragonvägen 56. Joseph A-T hamnade därvid på efterkälken då samtidigt Christer G hade börjat springa i riktning mot dem. Sedan Joseph A-T hunnit runt hörnet till fastigheten Dragonvägen 56-64 stannade han, vände sig om samt inväntade Christer G varvid han tog fram kniven och höll den i ena handen, enligt egen uppgift endast för att skrämma Christer G. När Christer G kom fram till honom gjorde Joseph A-T, med svepande rörelser i sidled, upprepade utfall mot Christer G varvid knivspetsen hölls riktad mot denne. Då Christer G varseblev kniven utdelade han en eller flera sparkar för att söka avväpna Joseph A-T samt gick själv till angrepp mot honom. Enligt Joseph A-T skall Christer G då ha tagit ett strupgrepp på honom så att han fick andningssvårigheter. Joseph A-T:s vänstra arm var i detta skede låst och den högra hölls vilande utmed sidan. För att komma loss från Christer G:s strupgrepp gav Joseph A-T sedan honom ett antal slag med den hand som han höll kniven i. Han förde därmed handen över huvudet och tänkte inte på att träffa på något särskilt ställe. När han utdelade slagen märkte han på grund av "black-out" inte om kniven träffade. Sedan han därefter lyckats komma loss förföljde han Christer G, ovetande om att denne skadats, ett stycke när Christer G springande avlägsnade sig i riktning mot Centrumgården. - Enligt Joseph A-T:s kamrater, som åsåg händelsen från en plats omkring 10 resp 20 m därifrån, råkade Joseph A-T och Christer G först i handgemäng med varandra, varunder Joseph A-T dock lyckades slita sig loss ur Christer G:s grepp. Joseph A-T hoppade därefter upp mot Christer G, som var betydligt längre till kroppslängden, och kopplade med vänsterarmen ett grepp bakom dennes nacke samt högg två gånger med kniven mot vänstra sidan av hans hals eller nacke. Sedan Christer G därefter börjat springa från platsen i riktning mot Centrumgården förföljde Joseph A-T honom varvid han gjorde flera utfall med kniven, synbarligen för att åter försöka hugga Christer G med kniven. Sistnämnda uppgift har även bekräftats av Katarina B.

TR:n gör följande bedömning. TR:n finner genom obduktionsutlåtandet och de berättelser som lämnats av målsäganden och vittnena tillförlitligen utrett att Joseph A-T med den aktuella kniven - en 25 cm lång fiskkniv - tillfogat Christer G de i utlåtandet redovisade skadorna som senare ledde till hans död av orsak som anges i utlåtandet. Huruvida alla fyra skadorna tillfogats honom i samband med handgemänget eller i ett senare skede, då Joseph A-T förföljde Christer G och gjorde utfall med kniven, har dock inte varit möjligt att fastställa. De omständigheter varunder knivhuggen utdelades, då Joseph A-T enligt uppgift av vittnena tagit sig loss ur Christer G:s grepp och i och för sig hade möjlighet att fly från platsen, vederlägger hans invändning om att våldet utövades i nödvärn för att avvärja våld från Christer G:s sida. Omständigheterna vid misshandeln är enligt TR:ns mening sådana att Joseph A-T måste anses haft åtminstone s k eventuellt  uppsåt att beröva Christer G livet. Joseph A-T skall därför fällas till ansvar i enlighet med ansvarsyrkandet för dråp.

Åtalspunkt 2

Joseph A-T har förnekat gärningen.

Som skriftlig bevisning har åberopats rättsintyg, fotografi över Peter B:s skador samt konfrontationspromemoria. I rättsintyget uttalas bl a följande.

Rubricerade patient söker kl 03.00 d 22 dec 1984 akutmottagningen kirurgkliniken Löwenströmska sjukhuset. Han uppger att han blivit knivskuren i höger nackregion av invandrare. Patienten har ej varit avsvimmad och inte blött några större mängder. Subjektivt spänningskänsla i sårområdet.

Lokalstatus: 1 1/2 cm långt något stjärnformigt sår, beläget höger sida baktill i nacken.

Någon skada på nervfunktionen i nack-skuldermuskulaturen finnes ej. Inga tecken på större blödning.

Såret renspolas och undersökes, befinnes vara 3 cm djupt. Lämnas öppet och patienten insättes på antibiotika.

Patienten återkommer påföljande dag för kontroll och såret är fortfarande retningsfritt, det finns inga tecken på allmänpåverkan i övrigt.

Kontrolleras slutligen d 23 dec, fortfarande utan tecken på infektion. Fortsatta omläggningar hos distriktssköterskan. Patienten har ej avhörts mera på kirurgmottagningen.

Med ledning av ovanstående journalutdrag konstateras:

att patienten på natten mellan d 21 och d 22 dec varit utsatt för ett skärande våld mot höger nackregion,

att det uppgivna våldet kan stämma med det iakttagna,

att sårskadan ej medfört några allvarliga men,

att skadan dock har en sådan lokalisation att den mycket väl kunde givit upphov till allvarliga, för att inte säga livshotande komplikationer,

samt att vi ej avhört patienten mer på mottagningen, varför vi ej kan bedöma några ev kvarvarande men.

Joseph A-T har uppgett att han inte med säkerhet kan uttala sig om händelsen men har sagt sig minnas ett tillfälle, som han inte kunnat precisera närmare i tiden, då han försökt komma in på restaurang Zamora men blivit avvisad på grund av att han var berusad. Han hade därefter lagt sig på en bänk och senare fått hjälp av kamrater att ta sig hem. När han vaknade på morgonen följande dag hade han en fällkniv på sig. Kamraterna berättade då för honom att han natten innan hade använt kniven under bråk och skadat en person i halsen. Joseph A-T ville för sin del inte sätta tilltro till uppgifterna.

På åklagarens begäran har Peter B hörts som målsägande. Peter B har därvid bekräftat åklagarens påståenden i gärningsbeskrivningen samt utpekat Joseph A-T som gärningsman. Enligt Peter B hade Joseph A-T blivit förargad då Peter B inte förstod vad han sa. Peter B försökte då avlägsna sig från platsen men hindrades genom att tva kamrater till den tilltalade ställde sig framför honom. Joseph A-T, som föreföll vilja "mucka gräl", skar honom sedan med kniv under hakan samt stack honom bakifrån i nacken när han hade vänt ryggen till. Skadan på hakspetsen var inte så allvarlig men enligt undersökningsläkaren  hade Peter B en oerhörd tur att sticket i nacken inte medförde allvarlig skada eller rent av dödlig utgång.

Genom vad sålunda förekommit finner TR:n utrett att Joseph A-T utfört gärningen som är att bedöma i enlighet med ansvarsyrkandet.

Påföljdsfrågan m m

Joseph A-T, som är medborgare i Filippinerna, är 17 år och vistas tillsammans med sin mor och en bror här i riket sedan drygt ett år.

I avgivet yttrande d 3 april 1985 enligt 31 kap 1 § BrB anför socialnämnden i Upplands Väsby kommun att nämnden saknar möjligheter att lämna ytterligare stöd utöver de insatser som ges Joseph A-T:s familj med stöd av socialtjänstlagen. Omhändertagande med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har övervägts, men enligt nämnden saknas adekvata placeringsformer inte minst med hänsyn till språkliga och kulturella problem.

Enligt rättspsykiatriskt utlåtande d 29 maj 1985 har Joseph A-T vid gärningarnas begående inte varit behäftad med psykisk abnormitet och är inte heller i behov av psykiatrisk vård.

Med hänsyn till utredningen om Joseph A-T:s personliga förhållanden och gärningarnas mycket allvarliga beskaffenhet anser TR:n att det, trots hans ungdom, föreligger synnerliga skäl att döma honom till fängelse. Vid straffmätningen skall 33 kap 4 § 1 st BrB tillämpas. Därvid skall även beaktas att Christer G enligt utredningen själv i viss mån provocerat Joseph A-T till den misshandel som ledde till hans död.

Gärningarnas beskaffenhet och den korta tid han uppehållit sig här i riket medför att Joseph A-T bör utvisas.

Domslut. TR:n dömde Joseph A-T jämlikt 3 kap 2 och 6 §§ BrB för dråp och grov misshandel under åberopande även av 33 kap 4 § 1 st 1 BrB till fängelse 4 år 6 mån och förordnade bl a att Joseph A-T skulle utvisas ur riket med förbud för honom att återvända hit. Det angavs att fängelsestraffet skulle till en tid av 110 dagar, som Joseph A-T varit berövad friheten såsom anhållen och häktad, anses verkställt i anstalt. Slutligen förordnades att Joseph A-T skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Joseph A-T fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i skuldfrågan att åtalet för grov misshandel av Peter B skulle ogillas och att åtalet för dråp av Christer G skulle ogillas och gärningen i stället bedömas som vållande till annans död. Beträffande påföljden yrkade han i första hand att vård skulle beredas honom enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och i andra hand att fängelsestraffet skulle lindras. Joseph A-T yrkade också att beslutet om utvisning skulle upphävas.

Åklagaren och Peter B bestred ändring.

I HovR:n framställde Joseph A-T samma invändningar mot åtalen som vid TR:n.

I HovR:n lades fram i allt väsentligt samma utredning som vid TR:n. Peter B, Markus K och Jari K hördes på nytt. Katarina B:s utsaga vid TR:n lades fram genom uppläsning från fonogramutskrift.

HovR:n (hovrättsråden Beck-Friis och Linder, referent, hovrättsassessorn Nyberg samt nämndemännen Litton och Sundberg utom beträffande skuld frågan under åtalspunkt 1, där domen avfattades rörande brottsrubriceringen i enlighet med den mening som omfattades av ledamöterna Linder, Nyberg och Sundberg och i fråga om domskälen i enlighet med vad ledamöterna Nyberg och Sundberg uttalade) anförde i dom d 5 sept 1985:

Domskäl. 1. Åtalet för grov misshandel av Peter B (åtalspunkt 2)

HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning.

2. Åtalet för dråp av Christer G (åtalspunkt 1)

Utredningen

Genom förhören med Joseph A-T, Markus K, Jari K och Katarina B har framkommit att händelseförloppet i dess huvuddrag var sådant som det beskrives i TR:ns dom.

I fråga om detaljerna i händelseförloppet bör följande redovisas.

Joseph A-T har uppgivit: Han befarade att han skulle bli angripen av Christer G. För att värja sig förde han sin kniv, som han höll i höger hand framför sig, i svepande horisontella rörelser. När han i ett skede hade kniven längst åt höger, lyckades Christer G komma åt honom från vänster. Christer G tog ett grepp med sin arm runt Joseph A-T:s hals, och greppet låste även Joseph A-T:s vänstra arm. Greppet runt halsen var så hårt att det svartnade för Joseph A-T:s ögon. Han fick en black-out och visste inte längre vad han gjorde. När han nu slog mot Christer G:s hals för att komma fri, var han alltså inte medveten om att han hade kniv i handen. När han sedan kom fri från Christer G:s grepp slog han mot dennes bröst. Inte heller nu var han medveten om att han hade kniven i handen. Det var enligt hans uppfattning i detta skede som Christer G fick skadan i bröstet. Joseph A-T följde sedan efter Christer G. Men det gjorde han inte för att angripa Christer G utan för att fråga hur han mådde.

Markus K har berättat: När Christer G kom efter Markus K och hans två kamrater, hukade sig Joseph A-T liksom för att knyta ett skosnöre. Sedan "backadc"Joseph A-T. Markus K såg att Christer G sparkade mot Joseph A-T, men Markus K såg inte om Joseph A-T då hade kniv framme. Markus K såg sedan att Joseph A-T "fanns uppe vid Christer G:s huvud". Markus K vet inte om Joseph A-T hoppat upp eller blivit lyft av Christer G. Joseph A-T höll vänster arm om Christer G:s hals och hade kniven i höger hand. Joseph A-T högg med kniven "högst två-tre gånger". Christer G sprang från platsen i det han ropade till Katarina B "Stick, han har kniv". När Christer G sprungit fem-sex meter, kom Joseph A-T efter honom med kniven i handen.

Jari K har berättat: Joseph A-T vände sig och väntade in Christer G. Jari K hörde att Christer G sade "Jaså, du har kniv". Jari K såg att Christer G sparkade mot Joseph A-T. Denne höll kniven framför sig och "stack vilt", "som en galning". Kniven var framme innan Christer G sparkade. Christer G försökte ta ett grepp om Joseph A-T:s armar, men denne tog sig ur greppet. Härefter såg Jari K att Joseph A-T hoppade upp på Christer G: "min uppgift att Joseph A-T hoppade upp är ganska säker". Jari K såg att Joseph A-T hade vänster arm om Christer G:s hals och att Joseph A-T:s högra hand rörde sig horisontellt mot Christer G:s hals, men Jari K såg inte om Joseph A-T hade kniv i handen. När Christer G sedan sprang från platsen, följde Joseph A-T efter. Joseph A-T höll kniven i höger hand och rörde den "iåttor". Jari K tyckte att Joseph A-T verkade aggressiv.

Bedömning

Utredningen visar att Joseph A-T med kniv i höger hand rörde handen med sådan kraft och i sådan riktning att kniven träffade Christer G:s nacke och åsamkade denne de skador som, enligt vad den rättsmedicinska utredningen visar, ledde till Christer G:s död.

Av Markus K:s och Jari K:s berättelser och av Joseph A-T:s egen utsaga framgår att de två förstnämnda drog sig undan för att undvika bråk med Christer G men att Joseph A-T uraktlät detta försiktighetsmått och i stället sökte kontakt med Christer G. Av utredningen kan annan slutsats inte dragas än att Joseph A-T sökte bråk med Christer G. En ytterligare slutsats som måste dragas av utredningen är att Joseph A-T drog kniven utan att Christer G ådagalagt någon aggressivitet som ens tillnärmelsevis rättfärdigat en sådan åtgärd.

Av Jari K:s berättelse framgår att Christer G försökt koppla ett grepp runt Joseph A-T:s armar, men att denne lyckades taga sig ur greppet. Med hänsyn härtill och till vad Markus K och Jari K i övrigt berättat kan annan bedömning inte göras än att Joseph A-T med egen kraft och av egen vilja tog sig upp till en position i jämnhöjd med Christer G:s huvud för att därifrån utdela knivhugg mot Christer G:s nacke.

Redan vad ovan sagts motsäger Joseph A-T:s uppgifter att han skulle ha drabbats av en black-out som lett till att han mist medvetandet om vad han företog sig. Uppgifterna motsäges ytterligare av vad Jari K berättat därom att Joseph A-T, efter det att de två blivit fria från varandra, följde efter Christer G med rest kniv. Joseph A-T:s uppgifter i sagda del måste lämnas utan avseende.

Utredningen visar sålunda att Joseph A-T avsiktligen tilldelat Christer G de tre knivhuggen i halsen. Härutöver fick Christer G ett knivhugg i bröstet. Klart är att även denna skada uppkommit genom Joseph A-T:s handaverkan, men det går ej att med full visshet utsäga i vilket skede av händelseförloppet detta skett. Utrymme finns dock ej för antagande att skadan uppkommit av våda, utan det måste hållas för visst att kniven även i detta sammanhang varit styrd av Joseph A-T:s vilja.

Det står klart att Christer G ådagalagt aggressivitet och att Joseph A-T och hans kamrater löpt risk att bli misshandlade. Joseph A-T har dock med öppna ögon uraktlåtit att följa sina kamraters exempel att bege sig från platsen. Han har i stället dragit kniv och gått till anfall mot Christer G. Denna Joseph A-T:s aggressivitet har varit helt oförsvarlig och det framstår som uppenbart att han inte kan åberopa reglerna om nödvärn till sitt fredande.

Genom knivskadornas belägenhet och art finner HovR:n att Joseph A-T i vart fall haft eventuellt uppsåt att beröva Christer G livet. TR:ns dom skall därför stå fast jämväl i denna del.

3. Påföljd m m

HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning i fråga om påföljdsval, utvisning och straffmätning.

Eftersom det inte framstår som uppenbart att skäl till häktning saknas, skall Joseph A-T stanna kvar i häkte.

Domslut. 1. a) HovR:n fastställer TR:ns dom.

b) Straffet skall till en tid av 173 dagar anses verkställt i anstalt.

2. Joseph A-T skall bli kvar i häkte till dess HovR:ns dom i ansvarsdelen vinner laga kraft.

Referenten, hovrättsrådet Linder, var i skuldfrågan under åtalspunkt 1 skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Utredningen kan ej anses styrka att Joseph A-T, när han utdelade knivhuggen mot Christer G:s hals, hade för avsikt att döda. Emellertid måste det, i betraktande av Joseph A-T:s beteende under såväl förspelet som efterspelet till gärningen och av att han inte inskränkte sig till att utdela endast ett hugg, hållas för visst att han skulle ha handlat som han gjorde även om han föreställt sig att knivhuggen skulle leda till Christer G:s död. Han är alltså övertygad om dråp.

Hovrättsrådet Beck-Friis var skiljaktig i fråga om bedömningen av brottet enligt åtalspunkt 1. Han anförde med instämmande av nämndemannen Litton: Det är utrett att Joseph A-T har berövat Christer G livet på det sätt som åklagaren har påstått i sin gärningsbeskrivning. Det är emellertid enligt min mening inte visat att Joseph A-T:s avsikt varit att döda Christer G.

När det gäller frågan om Joseph A-T likväl skall anses ha haft uppsåt att döda gör jag följande bedömning. Joseph A-T måste visserligen ha begripit att det fanns en mycket stor risk för dödlig utgång. Jag är emellertid inte helt övertygad om att han skulle ha handlat som han gjorde, om han hade haft klart för sig att hans handlande skulle leda till Christer G:s död. Jag vill därför inte beteckna gärningen som dråp. Enligt min mening är det i stället fråga om grov misshandel och vållande till annans död.

Det finns visserligen omständigheter som tyder på att Joseph A-T tog till kniven för att avvärja ett angrepp från Christer G:s sida. Denne var emellertid obeväpnad, och det har inte kommit fram någonting som pekar på att han tänkte tillfoga Joseph A-T någon svår kroppsskada eller att han på annat sätt skulle visa synnerlig hänsynslöshet eller råhet. Joseph A-T:s agerande med kniven måste därför betecknas som uppenbart oförsvarligt. Han har med andra ord gjort större våld och skada än vad som är medgivet i ett nödvärnsläge. Hans situation var enligt min mening inte allvarligare än att han utan någon större svårighet hade kunnat besinna sig.

Med hänvisning till det anförda finner jag att Joseph A-T i denna del skall dömas för grov misshandel och vållande till annans död. - Överröstad på den punkten är jag i övrigt ense med flertalet av HovR:ns ledamöter.

Joseph A-T sökte revision (offentlig försvarare och ombud advokaten Bengt Söderström) och yrkade att åtalet för grov misshandel måtte ogillas, att åtalet för dråp måtte bedömas som grov misshandel och grovt vållande till annans död, att han måtte överlämnas till vård inom socialtjänsten, alternativt att fängelsestraffet skulle nedsättas, samt att beslutet om utvisning måtte upphävas.

Riksåklagaren bestred ändring utom såvitt avsåg påföljden, där han uttalade att fängelsestraffet torde kunna sättas något lägre än vad domstolarna gjort, och beträffande frågan om utvisning, där han medgav att Joseph A-T fick stanna i Sverige.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom tf byråchefen Jörgen Almblad).

HD (JustR:n Welamson, Persson, Bengtsson, Ehrner, referent, och Bergqvist) beslöt följande dom:

Domskäl. I HD har Joseph A-T och Peter B hörts på nytt samt i övrigt i allt väsentligt samma utredning förebragts som i HovR:n, varvid Katarina B:s utsaga i TR:n och Markus K:s och Jari K:s vittnesutsagor i HovR:n förebragts genom uppläsning av fonogramutskrifter.

HD finner i likhet med HovR:n och TR:n att Joseph A-T gjort sig skyldig till grov misshandel av Peter B i enlighet med åtalet.

Vad beträffar åtalet för dråp av Christer G har Joseph A-T i HD berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad han uppgivit enligt HovR:ns dom med bl a följande tillägg: Kniven, som han tagit hemma i köket, hade han nedstoppad i fickan. När han hade passerat Christer G och Katarina B ropade de "svartskalle" flera gånger. Själv svarade han inte på till ropen annat än med "hej då" för att göra slut på mötet. Han såg Christer G komma efter honom. När han kommit runt gathörnet och var utanför huset Dragonvägen 64 stannade han för att invänta Christer G, därför att han inte trodde att han skulle kunna springa ifrån denne och inte ville hamna i underläge. Först sedan Christer G kommit runt gathörnet drog han fram kniven för att skrämma Christer G. Denne intog boxarställning, sparkade Joseph A-T på låret och slog honom i ansiktet. Joseph A-T hoppade inte upp på Christer G. Denne var för lång för att Joseph A-T skulle ha kunnat göra det. Det var i stället Christer G som lyfte upp Joseph A-T och tog struptag på honom. Joseph A-T blev förvirrad av strupgreppet och allting gick sedan så fort.

Av utredningen framgår att Christer G vände och följde efter Joseph A-T och hans kamrater och att Joseph A-T i motsats till Markus K och Jari K stannade för att invänta Christer G. Hur det fortsatta händelseförloppet i detalj gestaltade sig kan inte anses utrett. Det synes dock klart att Joseph A-T dragit fram sin kniv utan att Christer G gått till ett angrepp som motiverat en sådan åtgärd i självförsvar. Det får genom Markus K:s och Jari K:s vittnesmål anses utrett att Joseph A-T hoppade upp mot Christer G och utdelade de tre knivhuggen mot hans nackregion.

Vidare har Joseph A-T tillfogat Christer G ett knivhugg i bröstet. Utredningen tillåter dock inte några närmare slutsatser om i vilket skede Christer G fick detta knivhugg.

Joseph A-T:s handlande framstår, även med beaktande av Christer G:s eget beteende, såsom uppenbart oförsvarligt.

Av det i TR:ns dom återgivna utlåtandet över den rättsmedicinska obduktionen av Christer G:s kropp framgår, att tre sårskador med ett djup mellan 4 och 8 cm återfunnits i nackregionen och en fjärde sårskada på vänstra sidan av bröstkorgen. Det är vidare utrett att huggen trängt igenom Christer G:s skinnjacka. Av det nu anförda framgår att huggen utdelats med stor kraft.

Skadornas art och det sätt på vilket de tillfogats Christer G visar att Joseph A-T vid huggen i vart fall varit helt likgiltig för om Christer G skulle dö eller ej. Joseph A-T kan därför inte undgå ansvar för uppsåtligt dödande. Gärningen är att bedöma som dråp.

Vad härefter angår påföljdsvalet är till en början att märka att Joseph A-T numera har fyllt 18 år. Jämlikt 26 kap 4 § 2 st BrB kan därför fängelse ådömas Joseph A-T om det av hänsyn till allmän laglydnad anses föreligga särskilda skäl för frihetsberövande.

Rörande Joseph A-T:s personliga förhållanden är i målet upplyst bl a följande. Han är född och uppvuxen i Filippinerna. Fadern, som var polis, blev skjuten till döds när Joseph A-T var endast tre år gammal. Joseph A-T har vuxit upp i fattigkvarteren i Manila under tidvis mycket svåra förhållanden. En svensk man lockade under falska förespeglingarjoseph A-T:s mor, honom själv och en bror till honom till Sverige. De kom till Sverige i maj 1984 och har varit här sedan dess. Mannen som lockade familjen till Sverige och en kamrat till honom utnyttjade Joseph A-T och hans bror sexuellt och har dömts för brotten. Familjen har sedan okt 1984 levt under hot om utvisning, sedan invandrarverket beslutat härom. Den 10 okt 1985 har regeringen emellertid meddelat beslut, varigenom invandrarverkets utvisningsbeslut för samtliga tre upphävts med hänsyn till de humanitära skäl som anförts i ärendet. - Enligt rättspsykiatriskt utlåtande d 29 maj 1985 har Joseph A-T vid gärningarnas begående inte varit behäftad med psykisk abnormitet och är han inte i behov av psykiatrisk vård. I viss komplettering till utlåtandet i skrivelse till TR:n d 11 juni 1985 har överläkaren Ants Anderson förklarat att trots visst patologiskt resultat av verkställd EEG-undersökning skäl inte förelåg att ändra slutsatserna i det tidigare utlåtandet.

Sedan HD i anledning av regeringens beslut att upphäva invandrarverkets utvisningsbeslut anmodat socialnämnden i Upplands Väsby kommun att inkomma med förnyat yttrande enligt 31 kap 1 § BrB avgav kommundelsnämnden Centrum-Apoteksskogen yttrande d 30 okt 1985. Nämnden uttalade däri att Joseph A-T borde överlämnas för vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Nämnden framhöll emellertid att en förutsättning för meningsfull vård är att Joseph A-T får kvarstanna i riket. Nämnden uttalade också sin avsikt att snarast ansöka om vård med stöd av LVU, då denna åtgärd fick anses som den bästa för Joseph A-T:s tillrättaförande.

Vice ordföranden i kommundelsnämnden Centrum-Apoteksskogen i Upplands Väsby kommun beslöt d 1 nov 1985 med stöd av 6 § LVU att Joseph A-T på grund av allvarlig brottslig verksamhet omedelbart skulle omhändertas och jämlikt 11 § LVU placeras på Bärby ungdomshem, Uppsala. I anledning härav förklarade HD i beslut samma dag att Joseph A-T skulle friges från häktet så snart han blev omhändertagen enligt LVU. Han överfördes till Bärby ungdomshem d 2 nov 1985, och är nu placerad där. Länsrätten i Stockholms län har d 14 nov 1985 fastställt beslutet om omedelbart omhändertagande.

Med hänsyn till den synnerligen allvarliga brottslighet som Joseph A-T gjort sig skyldig till bör annan påföljd för honom inte ifrågakomma än fängelsestraff eller vård inom socialtjänsten, det senare under förutsättning att vården sker vid sådant hem som åsyftas i 12 § LVU. Bärby ungdomshem, där Joseph A-T nu är intagen, är ett sådant hem.

Det är upplyst att man för att underlätta Joseph A-T:s anpassning till svenska förhållanden har till Bärby ungdomshem knutit en tolk som talar kreolspråket tagalog, det enda språk som Joseph A-T behärskar. I det rättspsykiatriska utlåtandet har uttalats bl a att Joseph A-T under vistelsen på rättspsykiatriska kliniken visat självdisciplin och starkt studieintresse. De mycket positiva omdömen som lämnats om Joseph A-T vinner stöd av vad som inför HD av föreståndaren för utredningsavdelningen på Bärby ungdomshem upplysts om erfarenheterna av Joseph A-T där.

Mot bakgrund av vad som anförts om Joseph A-T:s tidigare och nuvarande förhållanden framstår det som från individualpreventiv synpunkt utomordentligt angeläget att den avsedda behandlingen på Bärby ungdomshem får genomföras.

Grova våldsbrott av den art som Joseph A-T vid två tillfällen med bara ett fåtal månaders mellanrum gjort sig skyldig till är av så samhällsfarlig art att hänsyn till den allmänna laglydnaden med stor styrka gör sig gällande vid valet av påföljd. Sådana hänsyn har emellertid redan i betydande omfattning blivit tillgodosedda genom att Joseph A-T varit berövad friheten såsom anhållen och häktad i 231 dagar. Vidare innebär vistelsen på Bärby ungdomshem åtminstone till en början ett långtgående frihetsberövande. Vården kan enligt lag fortgå till dess den omhändertagne fyller 21 år, om socialnämnden finner behov av vård alltjämt föreligga. Även vårdpåföljden kan därför antas i avsevärd grad tillgodose hänsynen till allmän laglydnad. Det bör slutligen beaktas att Joseph A-T vid brottens begående endast var 17 år.

På grund av det sagda bör Joseph A-T inte dömas till fängelse. Det bör i stället enligt 31 kap 1 § 1 st BrB överlämnas åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Med hänsyn till Joseph A-T:s personliga förhållanden och till regeringens beslut att av humanitära skäl upphäva invandrarverkets utvisningsbeslut för Joseph A-T, hans mor och hans bror samt till angelägenheten av att skapa förutsättningar för en meningsfull vård enligt LVU bör i målet meddelat utvisningsförordnande upphävas.

Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut på det sätt att HovR:ns förordnande om utvisning av Joseph A-T upphävs och det jämlikt 31 kap 1 § BrB överlämnas åt kommundelsnämnden Centrum-Apoteksskogen i Upplands Väsby kommun att föranstalta om erforderlig vård av Joseph A-T inom socialtjänsten.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1985-12-05

Målnummer:
B910-85