En åkare som har utfört transporter åt ett transportföretag har från företagets kunder mottagit lastpallar som han sedan underlåtit att redovisa till företaget. Fråga har uppkommit om han fått hand om pallarna under sådana omständigheter att förutsättningarna för förskingringsbrott enligt 10 kap 1 § BrB är uppfyllda.

Allmän åklagare yrkade vid Eskilstuna TR ansvar å åkeriägaren Jan K för grov förskingring enligt följande gärningsbeskrivning: Jan K har sedan 1976 drivit egen åkerirörelse med ASG Aktiebolag som uppdragsgivare. Jan K har sålunda för detta bolags räkning med egen lastbil utfört transporter av gods till olika firmor och butiker. För en lätt och säker hantering av godset har detta legat på så kallade lastpallar, märkta SJ - EUR och SiS, jämte ett visst nummer. Jan K har under tiden jan 1980-sept 1981 vid skilda tillfällen i Eskilstuna för ASG:s räkning emottagit tillhopa 4 527 lastpallar till ett sammanlagt värde av 303 309 kr. Jan K, som mottagit dessa pallar med redovisningsskyldighet, har därefter tillägnat sig lastpallarna, vilket inneburit vinning för honom och skada för ASG. Gärningen är att bedöma som grov med hänsyn till värdet på godset.

ASG yrkade ersättning av Jan K för 4 160 lastpallar, vilka Jan K sålt till ett företag i Malmö för 130 662 kr, med ett till 200 000 kr avrundat belopp.

TR:n (ordf f d chefsrådmannen Garenberg) anförde i dom d 19 okt 1983:

Domskäl. Ansvarsfrågan. Mellan ASG och Jan K träffades d 2 jan 1976 avtal varigenom ASG uppdrog åt Jan K att med bil tillsammans med övriga engagerade transportörer forsla och hämta gods inom Eskilstuna kommun. ASG skulle betala ersättning till Jan K enligt särskild överenskommelse. Jan K skulle svara för att åtagna transportuppdrag utfördes på ett för ASG och dess uppdragsgivare tillfredsställande sätt. Han skulle tillhandahålla för trafiken ändamålsenliga och i gott skick varande fordon. Fordonet skulle vara målat i ASG:s färger enligt gällande målningsinspektion samt vara försett med av ASG tillhandahållna skyltar och emblem. Jan K skulle omgående redovisa inkasserade fraktbelopp och varuefterkrav samt kvitterade fraktsedlar. Han skulle inte direkt eller indirekt utföra transportuppdrag som konkurrerade med ASG:s verksamhet. Avtalet som gällde fr o m d 1 jan 1976 förlängdes därefter 1 år i sänder såvida icke uppsägning skedde.

Det är ostridigt att ovan angivna avtal gällt under den i målet aktuella tiden.

Jan K har bekräftat, att han under den av åklagaren angivna tiden i samband med utförande av transportuppdrag för ASG omhändertagit det av åklagaren uppgivna antalet lastpallar samt att dessas sammanlagda  värde uppgått till av åklagaren påstått belopp. Han har vidare vitsordat att han sålt 4 160 av lastpallarna och förbrukat för dessa erhållen köpeskilling, 130 662 kr, för egen räkning. Han har vidare vitsordat att han fört resterande lastpallar till ett av honom disponerat förråd i Barva i avsikt att senare sälja även dessa. Jan K har emellertid förnekat, att hans åtgärder inneburit brottsligt förfarande, samt gjort gällande att han mottagit pallarna för egen räkning och således icke varit redovisningsskyldig till ASG för dessa. Han har vidare uppgivit: Han transporterade gods från ASG:s terminal i Eskilstuna till ett stort antal kunder inom kommunen. Godset eller delar därav var placerat på lastpallar. Då han lämnade terminalen med gods, räknades antalet lastpallar. Motsvarande antal pallar hade han att redovisa till ASG vid körningens slut. Denna redovisningsskyldighet fullgjorde han också. Under besöken hos olika kunder hände det då och då att han ombads att taga med lastpallar som fanns hos kunden och som denne ej ville ha kvar. Det hände därför att han vid körningens slut hade ett större antal lastpallar än det antal han haft vid körningens början. Dessa "överskottspallar" omhändertog han för egen räkning och körde till ett av honom disponerat förråd i Barva. I början av år 1980 svarade han på en annons från en firma i Malmö som önskade köpa lastpallar. Han sålde därefter under den nu aktuella tiden 4 160 lastpallar till detta företag. Före år 1980 lämnade han alla pallar som han omhändertog till ASG, men vid årsskiftet infördes ett nytt redovisningssystem för lastpallarna. I samband därmed erbjöds åkarna en ersättning om 5 kr för varje överskottspall. Eftersom företaget i Malmö betalade ett betydligt högre pris ansåg han sig sakna anledning att i fortsättningen lämna några överskottspallar till ASG.

På begäran av åklagaren har såsom vittnen hörts lagerchefen Benny N, lagerchefen Elis J, lagerarbetaren Lennart A, lagerchefen Bernt M och trafikchefen Torbjörn L.

TR:n gör följande bedömning.

Det är ostridigt att Jan K fått pallarna i sin besittning i samband med att han enligt träffat avtal utfört transporter åt ASG. Vidare måste genom vittnesmålen och vad övrigt i målet förekommit anses utrett, att Jan K mottagit pallarna i sin egenskap av transportör åt ASG eller sålunda för ASG:s räkning samt att Jan K haft skyldighet att redovisa pallarna för ASG. Jan K:s påstående att han trott sig ha erhållit pallarna för egen räkning förtjänar med hänsyn till omständigheterna ej tilltro. Tvärtemot finner TR:n det kunna hållas för visst, att Jan K vid mottagandet av pallarna insett att han emottagit dem för ASG:s räkning och med redovisningsskyldighet. Det är ostridigt, att Jan K underlåtit att redovisa för de mottagna pallarna och sålt 4 160 av dessa samt för egen räkning förbrukat den uppburna köpeskillingen. Resterande pallar har han placerat i ett särskilt förråd i avsikt att senare sälja dessa. Jan K:s förfarande med pallarna har inneburit vinning för Jan K och skada för ASG. Jan K har således gjort sig skyldig till förskingring. Denna har avsett betydande värde och är att anse som grov.

Påföljdsfrågan. Jan K:s brottsliga verksamhet har satts i system och pågått under lång tid. Brottsligheten har avbrutits först genom polisens ingripande. Brotten har varit riktad emot Jan K:s uppdragsgivare och inneburit missbruk av förtroendeställning. Även om det kan sägas att kontrollen beträffande lastpallarna varit bristfällig och förskingringen därigenom underlättats, måste brottsligheten anses vara av allvarlig art.

Jan K, som såvitt känt inte är straffad tidigare, lever under goda sociala förhållanden och har inga missbruksproblem. Utsikterna att han i framtiden skall avhålla sig från att begå brott är gynnsamma och något behov av övervakning föreligger in te. Brottslighetens allvarliga karaktär föranleder emellertid att av hänsyn till allmän laglydnad villkorlig dom ej kan komma i fråga som påföljd.

Med hänsyn till det nu anförda skall påföljden bestämmas till fängelse.

Skadeståndsfrågan. Jan K har, för den händelse han befinnes redovisningsskyldig, medgivit ASG:s ersättningstalan. Med hänsyn till utgången i ansvarsfrågan skall därför ASG:s talan bifallas.

Domslut. TR:n dömde Jan K jämlikt 10 kap 3 § BrB för grov förskingring till fängelse 1 år.

Jan K förpliktades utge skadestånd till ASG med 200 000 kr.

Jan K fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att åtalet och skadeståndstalan måtte ogillas. I andra hand yrkade han att gärningen skulle bedömas som olovligt förfogande och att straffet i allt fall måtte lindras.

Åklagaren och ASG bestred ändring.

HovR:n (tf hovrättslagmannen Sidenbladh, hovrättsrådet Å Holmberg, adj led Tell, referent, samt nämndemännen Hedman och Brattström) anförde i dom d 29 mars 1984:

Domskäl. Som grund för vadetalan har Jan K anfört, att han mottagit lastpallarna för egen räkning eller trott att så var fallet. Han har vidare invänt, att äganderätten till ett okänt antal pallar tillkommit andra än ASG och att omfattningen av hans påstådda redovisnings- och ersättningsskyldighet därför inte går att fastställa.

Lika med TR:n finner HovR:n - främst genom de avgivna vittnesutsagorna - utrett, att samtliga pallar utlämnats till Jan K för ASG:s räkning och att Jan K måste ha insett detta.

Vad som i målet upplysts om lastpallssystemet ger vid handen, att ASG kunde fritt förfoga över de lastpallar bolaget vid varje tillfälle hade i sin besittning. Genom att Jan K mottagit pallarna för bolagets räkning har de kommit i bolagets besittning. Jan K:s redovisningsskyldighet gentemot bolaget har därför avsett samtliga de pallar åtalet gäller.

På grund av det anförda och på de skäl TR:n anfört skall såväl åtalet som skadeståndstalan bifallas. HovR:n finner ej heller skäl frångå TR:ns bedömning i påföljdsfrågan.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Jan K sökte revision och yrkade att åtalet och det enskilda anspråket måtte ogillas.

Riksåklagaren och ASG bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (ombud för Jan K advokaten Leif Silbersky; riksåklagaren genom byråchefen Inger Nyström).

HD (JustR:n Erik Nyman, Vängby, Gregow, Magnusson, referent, och Lind) beslöt följande dom:

Domskäl. HD har hållit huvudförhandling i målet, varvid Jan K och vittnet Torbjörn L har hörts på nytt.

Jan K har i HD vidhållit att han tagit emot de i målet aktuella lastpallarna för egen räkning och således inte varit redovisningsskyldig för dem till ASG. När det gäller de närmare omständigheterna kring hans transportuppdrag för ASG och hans befattning med olika lastpallar har han i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som finns antecknade i TR:ns dom. Han har anfört bl a: När han återkom till ASG:s terminal i Eskilstuna efter en körning, var han skyldig att redovisa samma antal pallar som han före körningen hade tagit ut från terminalen. Denna redovisningsskyldighet fullgjorde han också. De pallar som är aktuella i målet utgjorde överskottspallar, som han fått vid besök hos olika kunder, bl a på byggarbetsplatser. Det hade inte träffats något skriftligt eller muntligt avtal mellan honom och ASG om hur han skulle förfara med sådana pallar.

Riksåklagaren har inte gjort gällande annat än att Jan K uppfyllt sin skyldighet att efter varje körning för ASG:s räkning lämna in lika många lastpallar till företaget som han hämtat ut därifrån före körningen. De lastpallar som avses med åtalet har utgjort överskottspallar, dvs de skulle, om Jan K hade lämnat in dem till ASG, ha tillkommit utöver det antal pallar som Jan K kvitterat ut från företaget.

Ett förskingringsbrott kan föreligga även om den ifrågavarande egendomen har överlämnats inte av den berättigade utan av någon annan. Enligt 10 kap 1 § BrB krävs emellertid att gärningsmannen har fått egendomen i besittning med redovisningsskyldighet på grund av "avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning". Frågan är då om denna förutsättning är uppfylld såvitt gäller de aktuella lastpallarna.

Enligt vad som har framkommit i målet tillämpades under den med åtalet avsedda tiden en ordning som innebar att ASG:s kunder i princip skulle lämna tillbaka lika många pallar till företaget som de hade tagit emot vid en transport. Om det fattades pallar för en kund, hade ASG rätt att debitera en ersättning för bristen. På motsvarande sätt skulle kunden få ett tillgodohavande hos ASG, om det lämnades ett överskjutande antal pallar dit. Den beskrivna ordningen kallas i det följande för pallbytessystemet.

Jan K hade knutits till ASG som transportör enligt ett mellan honom och ASG träffat avtal, som dagtecknats d 2 jan 1976. Enligt avtalet uppdrog ASG åt Jan K att under normal arbetsvecka tillsammans med andra transportörer forsla och hämta gods inom Eskilstuna kommun, varvid Jan K bl a skulle tillhandahålla ett fordon målat i ASG:s färger och försett med ASG:s skyltar och emblem.

I avtalet sägs ingenting om hur Jan K skulle förfara med de olika lastpallar som han fick hand om. Klart är emellertid att avtalet har kompletterats med vissa instruktioner från ASG:s sida på den punkten. Som framgått av det föregående har Jan K själv vitsordat att han efter varje körning varit skyldig att till ASG redovisa för lika många pallar som han hämtat ut från företaget före körningen. Det måste ha stått klart för Jan K att han även därutöver varit redovisningsskyldig gentemot ASG för sådana pallar som han mottagit från företagets kunder och som ingått i pallbytessystemet. I enlighet med vad som nyss sagts bör till denna grupp hänföras alla lastpallar som ASG:s kunder överlämnade till Jan K under den uttryckliga eller tysta förutsättningen att pallarna skulle vidarebefordras till ASG för att gottskrivas kunden. Dessa pallar får anses ha utlämnats till Jan K under sådana omständigheter att det tidigare berörda rekvisitet i 10 kap 1 § BrB är uppfyllt.

Jan K:s inställning får tolkas så, att de i målet aktuella pallarna har utgjort sådana överskottspallar som inte har ingått i pallbytessystemet. Det har alltså varit fråga om pallar som de olika företagen velat bli av med, utan att någon gottskrivning skulle ske hos ASG.

Mot Jan K:s bestridande kan det inte anses visat att han till följd av något avtal med ASG eller något annat förhållande skulle ha blivit redovisningsskyldig gentemot företaget för denna typ av pallar. Av vittnet L:s uppgifter framgår visserligen att ASG:s chaufförer uppmanades att ta med sig så många pallar som möjligt till företaget för att täcka den brist som hade uppstått. Vad som förekommit har emellertid inte varit tillräckligt för att det ifrågavarande rekvisitet i 10 kap 1 § BrB skulle vara uppfyllt.

Slutsatsen blir alltså att Jan K inte kan fällas till ansvar för förskingringsbrott gentemot ASG för sådana lastpallar som har legat utanför pallbytessystemet.

Den för målet avgörande frågan blir därmed om det kan anses ställt utom varje rimligt tvivel att Jan K under den med åtalet avsedda tiden har av ASG:s kunder tagit emot överskottspallar som ingick i pallbytessystemet och att han sedan underlåtit att redovisa dem för ASG.

Det kan ifrågasättas om inte det antal pallar som det är fråga om i målet, drygt 4 500, är så stort att det åtminstone till någon del måste innefatta pallar av den angivna typen. Det har emellertid inte förebringats någon utredning om hur många pallar som Jan K totalt hade hand om under den aktuella tiden. Det har inte genom utredningen framkommit att något kundföretag skulle ha anmält till ASG att man inte blivit gottskriven för överskottspallar som lämnats till Jan K i syfte att gottskrivning skulle ske. Inte heller i övrigt möjliggör utredningen några säkra slutsatser om till vilken grupp de ifrågavarande pallarna bör hänföras.

Av L:s vittnesmål framgår emellertid att det under den aktuella tidsperioden fanns ett mycket stort antal lastpallar hos olika företag i Eskilstunatrakten. De som var kunder hos ASG fick pallar inte bara därifrån utan också från andra transportföretag. Pallar kom in både genom den lokal trafik där Jan K sysselsattes och genom fjärrtrafiken. En del företag köpte lastpallar för egen räkning, inte sällan i stor omfattning. Det fanns sålunda ett företag som hade köpt tusentals lastpallar. Det uppstod överskott på pallar hos kunderna och pallbytessystemet fungerade så dåligt att det enligt L till sist blev ohållbart.

L:s vittnesmål tyder på att många kundföretag hade pallar som de ville bli av med och att företagen i ej obetydlig omfattning var ointresserade av vad som hände med de pallar som lämnades bort. Även om det kvarstår som anmärkningsvärt att Jan K skulle ha tagit emot så många pallar som drygt 4 500 vid sidan av pallbytessystemet, kan hans uppgifter härvidlag inte - med de krav som måste ställas på bevisningeni brottmål - anses ha blivit vederlagda genom utredningen i målet. Åtalet mot Jan K skall således ogillas.

Vid denna utgång i ansvarsdelen skall även ASG:s skadeståndstalan lämnas utan bifall.

Domslut. HD ändrade HovR:ns dom så att åtalet mot Jan K ogillades och att Jan K befriades från honom ålagd skadeståndsskyldighet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1985-12-02

Målnummer:
B450-84