Fråga om förutsättningarna för ersättning enligt rättshjälpslagen rör arbete som sk tekniskt biträde.


Lagrum:
40 kap. 19 § rättegångsbalken (1942:740); 23 § 3 st. rättshjälpsförordningen (1979:938)

Byggnadsaktiebolaget Petersson & Norrliden (byggnads bolaget) uppförde år 1974 två villabyggnader på fastigheterna Övraby 1:11 och 1:118 i Söderåkra socken, Torsås kommun. Lars-Peter J förvärvade 1:117 och Bo N den andra fastigheten. De flyttade in i villorna i okt samma år. Problem uppstod med bl a fukt och åtföljande mögellukt i byggnaderna. Bolaget försökte att avhjälpa problemen men dessa kvarstod. Lars-Peter J och Bo N tog d 2 april 1979 kontakt med jur kand Kaare E och begärde juridisk hjälp i ärendet. Rättshjälpsnämnden i Jönköping beviljade dem d 6 juni 1979 rättshjälp i angelägenhet rörande skadestånd p g a fel i fastighet och förordnade Kaare E till biträde åt dem bägge. I ansökningarna om rättshjälp angavs att ansvarigheten syntes åvila Torsås kommun, Hjältevads Industri AB eller byggnads bolaget och att utredningar måste göras till klarläggande av vad som låg bakom skadorna för att man skulle kunna fastställa den juridiska ansvarigheten. Under utredningen anlitade Kaare E sedan d 19 sept 1979 byggnadsingenjören Alve A, BYFA Konsult AB.

I stämningsansökningar som inkom till Kalmar TR d 27 juni 1980 yrkade Lars-Peter J och Bo N att TR:n skulle fastställa att byggnadsbolaget var ansvarigt för att byggnaderna var behäftade med fukt och på grund härav var skadeståndsskyldigt. TR:n förordnade om gemensam handläggning av målen. Sedan muntlig förberedelse hållits inkom Lars-Peter J och Bo N d 4 dec 1980 med tillägg till stämningsansökningarna, vari de yrkade bl a att byggnadsbolaget skulle förpliktas att till dem vardera utgiva 117 kr avseende kostnader för att iordningställa fastigheten. Vid muntlig förberedelse d 12 jan 1981 avgav Kaare E bevisuppgift, varvid han åberopade bl a vittnesförhör med A. Samtidigt ingav han utlåtande över en av A d 17 jan 1980 företagen undersökning av fastigheterna. Sedan byggnadsbolaget anlitat en egen sakkunnig för erforderliga undersökningar, begärde och tillerkändes Kaare E för tiden tom d 30 juni 1981 förskott av allmänna medel med 35 871 kr, därav 34 200 kr för arbete samt 1 000 kr för tidsspillan och 671 kr för utlägg i samband med 8 besök i Söderåkra. Hälften angavs belöpa på vardera Lars-Peter J:s och Bo N:s rättshjälp. Byggnadsbolaget avgav d 25 sept 1981 bevisuppgift, varvid åberopades bl a vittnesförhör med den sakkunnige och ett av denne i aug 1981 avgivet utlåtande till styrkande av att stor osäkerhet rådde om orsakerna till fuktskadorna. Sedan TR:n förordnat medlare, begärde parterna i skrift, som inkom till TR:n d 19 april 1982, att målen såsom förlikta skulle avskrivas från vidare handläggning och angav att vardera parten skulle stå sina rättegångskostnader. Kaare E begärde ersättning av allmänna medel med ytterligare 30 970 kr, därav 30 000 kr för arbete samt 270 kr för utlägg och 700 kr för tidsspillan i samband med ytterligare 3 besök i Söderåkra. I särskild kostnadsräkning begärde han för sina huvudmäns räkning ersättning för deras egna kostnader. Lars-Peter J fordrade 18 188 kr, därav 18 021 kr för ersättning till BYFA och 167 kr till Svensk Grundundersökning AB. Bo N begärde 18 021 kr för ersättning till BYFA.

TR:n (råd mannen (Mejàre) meddelade d 5 maj 1982 slutligt beslut varigenom TR:n avskrev målen från vidare handläggning, tillerkände Lars-Peter J och Bo N ersättning enligt rättshjälpslagen med fordrade belopp avseende kostnader för teknisk utredning som erfordrats för medlingen samt fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen till Kaare E för biträde åt Lars-Peter J och Bo N likaledes med fordrade belopp, för dem vardera 33 420 kr 50 öre, därav 32 100 kr för arbete, 850 kr för tidsspillan och 470 kr 50 öre för utlägg.

Domstolsverket anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte nedsätta ersättningen för Lars-Peter J:s och Bo N:s kostnader för utredning till vardera 2 643 kr samt Kaare E:s ersättning till 16 200 kr, därav 15 000 kr för arbete, 775 kr för tidsspillan och 425 kr för utlägg, för vardera Lars-Peter J och Bo N.

I kompletterande besvärsinlaga, som inkom till HovR:n efter fullföljdstidens utgång, yrkade verket ytterligare nedsättning av ersättningen, nämligen för tidsspillan till 600 kr och för utlägg till 302 kr 75 öre.

Kaare E och medparter bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Maiander, referent, hovrättsassessorn Klagsmark och adj led Jörneklint) anförde i slutligt beslut d 28 dec 1982:

Skäl. Domstolsverkethar till utveckling av sin talan såvitt avser utredningskostnaderna anfört bl a: Av det sätt på vilket Kaare E framställt yrkandet om ersättning för A:s medverkan i målet får man dra slutsatsen att A inte kan betraktas såsom sk tekniskt biträde utan att han i målet intagit ställningen av sk privat sakkunnig, även om huvuddelen av det arbete han utfört knappast kan betraktas som sakkunnigutredning i egentlig mening utan mer som rådgivning i tekniska frågor åt Kaare E. - Ersättning till privat sakkunnig i ett mål vid domstol kan inte utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen (NJA 1976 s 256 och 1981 s 546). I detta fall har A emellertid utfört arbete såväl innan talan väcktes som därefter. - I angelägenhet som inte är anhängig vid allmän domstol får enligt 25 § rättshjälpslagen biträde besluta om utredning av mindre omfattning. Vad som avses härmed framgår av 23 § rättshjälpsförordningen. Ersättning av allmänna medel kan därför utgå för kostnaden för A:s anlitande i den mån den uppkommit före ta lans väckande vid TR:n. Kostnad för sakkunnigutredning anses ha uppkommit samtidigt med att de olika utredningsåtgärderna vidtas (jfr Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl, s 121-122 och Svea HovR:s beslut d 27 maj 1981, nr 7:Sö 41). Om en utomprocessuell angelägenhet leder till rättegång och den sakkunnige som anlitats i angelägenheten fortsätter sitt arbete som privat sakkunnig, kan - med detta betraktelsesätt - ersättning för det arbete den sakkunnige utfört efter målets anhängiggörande vid domstol inte ersättas av allmänna medel. I detta fall kan, då närmare uppgifter saknas, skälig ersättning för A:s arbete före talans väckande uppskattas till högst 4 000 kr. Ersättning bör dessutom utgå för besöket d 17 jan 1980 i Söderåkra med 328 kr (2 x 1/3 av 492 kr). Slutligen torde även kostnaden å 958 kr för laboratorieundersökning böra utgå av allmänna medel. - Ersättning bör således inte utgå med högre belopp än sammanlagt 5 286 kr eller med 2 643 kr i ettvart av rättshjälpsärendena.

I frågan om ersättningen till Kaare E har domstolsverket anfört bl a: Det ifrågasättes inte att målet kan ha varit arbetskrävande. Varken vad Kaare E uppgivit i sin arbetsredogörelse eller vad handlingarna eljest utvisar om målets omfattning och svårighetsgrad motiverar dock så hög biträdesersättning som den fastställda. - Kaare E har överarbetat målet. Han borde ha kunnat klara av uppdraget på kortare tid, särskilt med hänsyn till att teknisk sakkunskap anlitats. Kaare E:s ersättning för arbete bör nedsättas till 30 000 kr. - När det gäller ersättningen för utlägg och tidsspillan är det något anmärkningsvärt att hela 11 resor till Söderåkra skulle ha varit nödvändiga. Eftersom behovet av resorna inte motiverats närmare får man göra en skälighetsbedömning. Därvid kan högst 7 resor anses ha varit behövliga. Skälig ersättning för den reskostnad och den tidsspillan som kan antas ha uppkommit vid dessa resor understiger avsevärt den av TR:n fastställda. Ersättning bör skäligen utgå för 4 av de i den första kostnadsräkningen upptagna resorna och för samtliga resor i den sista räkningen. Skälig ersättning för utlägg bör därför bestämmas till 1/2 av 671 kr + 270 kr = 605 kr 50 öre och skälig ersättning för tidsspillan till 1/2 av 1 000 kr + 700 kr= 1 200 kr.

Kaare E har för sin egen och huvudmännens del anfört i huvudsak: Det gällde att först avgöra, vem som var juridiskt ansvarig för förekomsten av fukt och mögel i husen. Då Lars-Peter J och Bo N köpte sina tomter av Torsås kommun, var grunderna redan uppförda och den yttre dräneringen lagd. Stommen till husen hade levererats av Hjältevads-Hus AB. Grunden hade uppförts av byggnadsbolaget, som sedan byggde husen färdiga. Lars-Peter J och Bo N hade själva inte anlitat byggnadsbolaget. Det visade sig att platsrepresentanten för Hjältevads-Hus hade lämnat entreprenaduppdraget till byggnadsbolaget. Något skriffligt entreprenadavtal fanns inte. Representanten för Hjältevads-Hus gick inte att anträffa. Vid undersökningar visade det sig att den mark, varpå husen var uppförda, tidigare varit sankmark och följaktligen kunde misstänkas fortfarande vara olämplig eller mindre lämplig för bebyggande med villor med källare. Frågan uppkom således om kommunen som lämnat byggnadslov hade ansvar i denna del. Kaare E kom - med viss tvekan - fram till att byggnadsbolaget var närmast juridiskt ansvarigt. I rättegången bestred byggnadsbolaget till en början att byggnadsbolaget var rätt part i målet. Det tekniska läget var komplicerat, något som visas av att A och byggnadsbolagets sakkunnige hade olika uppfattning om de bakomliggande orsakerna och om lämpliga åtgärder. Förlikningen innebar att Lars-Peter J och Bo N snabbt erhöll pengar för restaurering av husen. Under rättegången kom Lars-Peter J och Bo N att under den pågående medlingen intaga olika ståndpunkter. Det oklara rättsläget rörande ansvarigheten för skadorna innebar merarbete. Uppdraget har pågått under 3 år. Det är ej anmärkningsvärt att han gjort i 11 besök i Söderåkra. - Uppdraget krävde anlitande av teknisk expert. A har ej varit privat sakkunnig. Möjligen kan han anses ha intagit ställning av sådan såvitt gäller utlåtandet över undersökningen. Han har fungerat som tekniskt biträde. Kaare E bedömde det som nödvändigt att hela tiden hålla A informerad för att kunna giva råd och upplysningar i tekniska frågor. Tekniskt biträde anlitas i allmänhet i expropriationsmål och fastighetsmål.

A har anlitats av Kaare E innan talan anhängiggjorts. Med hänsyn till målets natur får detta anses ha varit motiverat. För A:s arbete under denna tid kan därför utgå ersättning av allmänna medel avseende sk utomprocessuell utredningskostnad. Sedan talan väckts har Kaare E ingivit och åberopat ett av A avfattat utlåtande, grundat på den tidigare verkställda undersökningen. Kaare E har även åberopat vittnesförhör med A. Denne har därigenom kommit att i rättegången intaga ställning ej som tekniskt biträde utan som parts sakkunnig. Ersättning av allmänna medel kan ej utgå till parts sakkunnig annat än såsom vittnesersättning, varom nu ej är fråga.

För A:s arbete före målets anhängiggörande får, då Kaare E ej angivit andra grunder för beräkningen än dem domstolsverket anfört, ersättningen skäligen bestämmas till 4 000 kr, vatjämte kostnaden för grundundersökningen skall ersättas.

Vidkommande frågan om ersättningen till Kaare E för tidsspillan och utlägg finner HovR:n att domstolsverket ej till nackdel för denne ägt ändra det yrkande som framställts i besvärsinlagan. Yrkandet om nedsättning av ersättningen till lägre belopp än 775 kr för tidsspillan och 425 kr för utlägg skall således avvisas. Tillräckliga skäl till ändring av de av TR:n bestämda beloppen för tidsspillan och utlägg föreligger ej.

Vad slutligen angår ersättningen till Kaare E för arbete skall beaktas att målet delvis varit av komplicerad art. Kaare E:s redogörelse för arbetet ger emellertid vid handen att han nedlagt överdrivet eget arbete på frågor som närmast ankommit på A och att han även i övrigt lagt ner mera arbete på målet än som varit motiverat för tillvaratagande av huvudmännens rätt. Han får därför anses skäligen tillgodosedd med det lägre belopp för arbete som domstolsverket angivit. Besvären skall således i denna del bifallas.

HovR:ns beslut.

HovR:n avvisar domstolsverkets i kompletterande besvärsinlaga framställda yrkande.

Med ändring av TR:ns beslut fastställer HovR:n ersättning för arbete vid TR:n enligt rättshjälpslagen åt Kaare E för biträde åt vardera Lars-Peter J och Bo N till 15 000 kr och tillerkänner vardera Lars-Peter J och Bo N ersättning av allmänna medel enligt rättshjälpslagen för utredningskostnader med 2 643 kr.

Kaare E, Lars-Peter J och Bo N anförde besvär och yrkade att TR:ns beslut måtte fastställas.

Domstolsverket bestred ändring

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boqvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. I enlighet med de skäl som närmare utvecklats i rättsfallet NJA 1984 s 688 bör en sakkunnig, som före talans väckande erhållit utredningsuppdrag med stöd av 25 § 1 st rättshjälpslagen, erhålla ersättning för det arbete som faller inom ramen för uppdraget oavsett om arbetet faktiskt utförts före eller efter talans väckande. Har biträdet varit försumligt genom att förordna om alltför stor eller dyrbar utredning kan detta beaktas då biträdesersättningen bestämmes. Samtliga de utredningsåtgärder som företagits faller inom ramen för det uppdrag som lämnats från början. Ersättning för de begärda utredningskostnaderna skall därför utgå.

Med hänsyn till målets omfattning och tvistefrågornas art finns ej anledning att anse att Kaare E överarbetat målet. Han skall därför tillerkännas ersättning med yrkat belopp.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänner HD Lars-Peter J och Bo N ersättning enligt rättshjälpslagen, Lars-Peter J med 18 188 kr varav 18 021 avser ersättning till BYFA och 167 kr ersättning till Svensk Grundundersökning AB och Bo N med 18 021 kr avseende ersättning till BYFA.

HD fastställer vidare med ändring även i denna del av HovR:ns beslut ersättning enligt rättshjälpslagen till Kaare E för biträde åt envar av Lars-Peter J och Bo N till 33 420 kr 50 öre, varav 32 100 kr för arbete, 850 kr för tidsspillan och 470 kr 50 öre för utlägg.

HD (JustR:n Erik Nyman, Vängby, referent, Palm, Ehrner och Beckman) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 9 § 2 st 2 rättshjälpslagen anses som kostnad för rättshjälpen den rättssökandes kostnad för nödvändig utredning i rättslig angelägenhet, som kan komma under bl a allmän domstols prövning. Sådan sk utomprocessuell utredning kunde vid den tidpunkt då Kaare E anlitade BYFA Konsult Aktiebolag, i det följande benämnt BYFA, beslutas av rättshjälpsbiträde utan begränsning i fråga om utredningens omfattning (25 § 1 st rättshjälpslagen i dess lydelse närmast före utgången av år 1979). Enligt 25 § 2 st rättshjälpslagen och 23 § 3 st rättshjälpsförordningen (1979:938) skall ersättning till den som medverkat vid utomprocessuell utredning bestämmas till skäligt belopp.

I praxis har med hänvisning till 40 kap 19 § 2 st RB antagits att i övrigt ersättning för utredning genom privat sakkunnig ej kan utgå inom ramen för den parten beviljade rättshjälpen i vidare mån än enligt de grunder som gäller för vittne (NJA 1981 s 546). När det gäller komplicerade tekniska bedömningar i bl a expropriationsmål och andra fastighetsmål saknar emellertid ett rättshjälpsbiträde ofta erforderlig kompetens och behöver då anlita en tekniker. Ett sådant förfarande kan leda till lägre kostnader än om rättshjälpsbiträdet själv skulle försöka sätta sig in i de tekniska frågorna. Frågan om ersättning av allmänna medel till tekniskt biträde är inte lagreglerad. Arbete som utförts av sådant biträde bör dock kunna beaktas när det gäller att bestämma ersättningen till rättshjälpsbiträdet.

Vad angår de tjänster som utförts i målet av BYFA får det anses framgå av den specifikation som ingetts till TR:n att endast det arbete som lett till A:s utlåtande d 26 febr 1980 kan betecknas som utomprocessuell utredning enligt 9 § 2 st 2 rättshjälpslagen. Uppdraget till BYFA har lämnats efter det att rättshjälp beviljats Lars-Peter J och Bo N och utlåtandet har avgetts innan talan väckts i målet. Utlåtandet avser komplicerade frågor och är underbyggt med omfattande dokumentation. Ersättningen för utlåtandet bör skäligen beräknas till högre belopp än HovR:n bestämt eller till 10 000 kr jämte kostnaderna för grundundersökning enligt HovR:ns bedömning.

Det arbete i övrigt som BYFA genom A och hans medarbetare nedlagt på målet kan ej särskilt hänföras till den medling som ägt rum enligt 42 kap 17 § RB utan måste anses vara utfört av BYFA genom A respektive hans medarbetare i egenskap av tekniskt biträde till Kaare E. Det förhållandet att A tillika åberopats som vittne i målet av Lars-Peter J och Bo N utesluter inte en sådan bedömning. Som nämnts kan ersättning emellertid ej enligt rättshjälpslagen utgå för arbete som tekniskt biträde.

Kaare E har i målet såsom ombud för Lars-Peter J och Bo N yrkat ersättning för BYFA:s tjänster såsom en kostnad för huvudmännen. Yrkandet får emellertid rimligen tolkas så att det i andra hand avser att kostnaden för anlitandet av BYFA skall ersättas av allmänna medel inom ramen för Kaare E:s biträdesersättning. Målet har rört sådana frågor att det får anses befogat att Kaare E anlitat tekniskt biträde. Vid bestämmande av Kaare E:s ersättning skall därför hänsyn tas till det biträde som BYFA lämnat Kaare E i målet.

När ersättning skall bestämmas till Kaare E för det biträde han i målet lämnat Lars-Peter J och Bo N skall beaktas att målet varit av avsevärd omfattning och svårhetsgrad. Med hänsyn till bl a det biträde han fått av BYFA får han dock anses ha lagt ned mer arbete på målet än som varit erforderligt. Ersättningen till Kaare E för arbete, innefattande också ersättning för BYFA:s tjänster som biträde åt Kaare E, bör därför skäligen bestämmas till 60 000 kr sammanlagt för båda huvudmännen, vartill kommer ersättning för tidsspillan och utlägg enligt vad TR:n bestämt.

En Lars-Peter J:s kostnad om 167 kr för kapillaritetsbestämning utförd av Svensk Grund undersökning AB bör betraktas som sådan kostnad för enklare in tyg som kan ersättas enligt reglerna om ersättning för bevisning.

HD:s avgörande. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att dels Lars-Peter J tillerkänns ersättning av allmänna medel enligt rättshjälpslagen med 5 810 kr, varav 5 643 kr för utredningskostnader och 167 kr för bevisning dels Bo N tillerkänns ersättning av allmänna medel enligt rättshjälpslagen för utredningskostnader med 5 643 kr dels ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde Kaare E lämnat Lars-Peter J och Bo N i TR:n fastställs beträffande vardera huvud mannen till 31 320 kr 50 öre, varav 30 000 kr för arbete, 850 kr för tidsspillan och 470 kr 50 öre för utlägg; från ersättningen skall avräknas vad Kaare E uppburit i förskott.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1985-07-24

Målnummer:
Ö202-83