Förare av en personbil har tankat bensin på en bemannad bensinstation och avvikit utan att betala. Gärningen har bedömts som snatteri.


Lagrum:
8 kap. 2 § brottsbalken (1962:700); 4 § 2 mom. trafikbrottslagen (1951:649)

Allmän åklagare väckte vid Huddinge TR åtal mot Peter S för stöld enligt följande: Peter S har d 29 juli 1982 olovligen och med tillägnelseuppsåt tillgripit bensin för 122 kr 30 öre ur en bensinpump på Esso bensinstation vid Kungens kurva i Huddinge kommun.

Peter S åtalades också för rattonykterhet vid samma tillfälle.

Peter S erkände de åtalade gärningarna men hävdade att bensin tillgreppet borde bedömas som snatteri. Han påstod att värdet av bensinen utgjort 101 kr 5 öre.

TR:n (ordf tingsfiskalen Stawström) anförde i dom d 10 mars 1983:

Domskäl. Närmare hörd över åtalet har Peter S bl a uppgett. Han hade varit i Stockholm och "gått på krogen". Han hade druckit några öl. Han tog bilen hem. Han stannade vid Essos bensinstation i Kungens kurva för att tanka. Medan han tankade tänkte han på annat och upptäckte därför plötsligt att mätaren visade 90 kr. Han hade bara 30-40 kr på sig. Han drabbades av panik och körde från platsen. Några dagar senare besökte han bensinstationen för att göra rätt för sig. Föreståndaren slog i en särskild liggare upp beloppet. Han betalade 101 kr 5 öre och fick kvitto på beloppet.

Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat analysbevis av vilket framgår att alkoholhalten i Peter S:s blod d 29 juli 1982 kl 5.10 med tillräcklig grad av säkerhet uppgick till minst 0,65 promille.

Peter S har företett kvitto av Esso på 101 kr 5 öre.

Med hänsyn till vad sålunda framkommit finner TR:n utrett att Peter S begått de åtalade gärningarna. Fråga uppkommer då hur tillgreppet av bensin skall bedömas. En jämförelse kan göras med tillgrepp till motsvarande värde på ett varuhus utan centrala utgångskassor där varorna på sedvanligt sätt exponeras i montrar och det förutsätts att man efter att ur montrarna ha hämtat sina varor beger sig till en kassa för betalning. Ett sådant tillgrepp skulle regelmässigt bedömas som snatteri. Personalen på bensinstationen torde inte ha mindre möjlighet att övervaka kunderna än personalen i varuhuset. Med hänsyn till vad som sålunda anförts och med beaktande av det stulnas värde anser TR:n att tillgreppet bör bedömas som snatteri. För brotten skall Peter S dömas till böter. Det är inte utrett att värdet av bensinen varit högre än det som Peter S medgett.

Domslut. TR:n dömde Peter S jämlikt 8 kap 2 § BrB och 4 § 2 mom trafikbrottslagen för snatteri och rattonykterhet till 70 dagsböter om 25 kr.

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR med yrkande att tillgreppsbrottet skulle bedömas som stöld och påföljden för Peter S bestämmas till skyddstillsyn eller villkorlig dom i förening med böter.

Peter S bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Ihrfelt, hovrättsrådet Bolte, referent, adj led Lundin samt nämndernännen Neckman och Schylander) anförde i dom d 10 nov 1983:

Domskäl I HovR:n har Peter S hörts ånyo och därvid berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförs i TR:ns dom. Vidare har i HovR:n på åklagarens begäran vittnesförhör hållits med polisassistenten Esko U, vilken berättat bl a följande. Han tjänstgjorde tillsammans med en kollega i en polisbil, vilken via radio uppmanades hålla uppsikt efter en Mercedesbil, som smitit från betalningen vid en Essomack. Bilen påträffades t o m men föraren greps strax efter av en polisman med hund. Den främre registreringsskylten var övermålad med något som liknade sprayfärg och man måste komma ganska nära för att se vad det stod på den. Han vet ej om också den bakre registreringsskylten var övermålad.

Såsom TR:n runnit är Peter S övertygad om att ha förövat tillgreppsbrottet i fråga.

I HovR:n har utredning förebragts i frågan om Peter S vid tillgreppet var medveten om att bilens registreringsnummer till följd av egen eller annans åtgärd var svårläsbart och att risken för upptäckt därigenom blivit mindre. Oavsett hur därmed förhåller sig finner HovR:n att tillgreppsbrottet trots det tillgripnas förhållandevis ringa värde med hänsyn till övriga omständigheter, särskilt svårigheten att förebygga tillgrepp av detta slag, är att bedöma som stöld.

Peter S är dessutom, såsom TR:n funnit, övertygad om rattonykterhet.

Peter S är såvitt känt inte tidigare lagförd för brott. Med hänsyn till vad som framkommit om hans personliga förhållanden saknas grundad anledning befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. HovR:n finner därför den lämpligaste påföljden för Peter S vara villkorlig dom vilken dock av hänsyn till allmän laglydnad bör förenas med ett bötesstraff.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n Peter S jämlikt 8 kap 1 § BrB och 4 § 2 mom trafikbrottslagen för stöld och rattonykterhet till villkorlig dom och 60 dagsböter å 20 kr.

Peter S (offentlig försvarare advokaten Tino Goetze) sökte revision och yrkade att HD måtte bedöma tillgreppsbrottet som snatteri samt bestämma påföljden till böter.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande om följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Holmberg, Knutsson, Persson, Freyschuss och Lind, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. I målet är utrett att Peter S gjort sig skyldig till ett olovligt tillgrepp av bensin värd drygt 100 kr. Frågan är om tillgreppet innefattar stöld eller snatteri.

Den gränsdragning mellan stöld och snatteri som gjordes genom lagstiftning år 1942 och som numera återfinns i 8 kap 1 och 2 §§ BrB innebär bl a att, när övriga omständigheter inte är särskilt mildrande, ansvar för allenast snatteri inte kan komma i fråga, om tillgreppet avsett någonting vars värde ej är obetydligt (NJA 111 942 s 344). Som också följer av lagtexten i 8 kap 2 § BrB har alltså det tillgripnas värde stor betydelse för gränsdragningen. Den fortgående förändringen av penningvärdet har medfört att belopp, som tidigare tedde sig betydande, idag inte alls utesluter en tillämpning av snatteribestämmelsen. Den välståndsutveckling som har skett sedan bestämmelsernas tillkomst har också medfört, att en del tillgrepp, som tidigare inte kunde anses ringa, numera framstår som inte särskilt allvarliga. Hit hör exempelvis olika former av butikssnatterier där det tillgripnas värde inte överstiger 600-700 kr.

Mot bakgrund av det anförda är det tydligt att värdet av den bensin Peter S tillgripit ligger långt under det belopp som i sig skulle kunna utesluta snatteriansvar i ett fall där övriga omständigheter inte är särskilt mildrande.

I rättstillämpningen har i olika sammanhang vid bedömningen av ett brotts svårhetsgrad hänsyn tagits till om brottet avsett egendom, som ibland måste lämnas obevakad. Någon därmed jämförlig situation har inte förelegat i detta fall. Personalen på bensinstationen har haft möjlighet att hålla uppsikt över bensinpumparna och att ingripa vid tillgrepp, bl a genom att anteckna registreringsnumret om en bil körs från stationen utan att betalning erläggs för tankad bensin.

I enlighet med det anförda anser HD att ett tillgrepp under sådana förhållanden som i detta mål av bensin motsvarande vad som går åt för att fylla en personbilstank bör bedömas som snatteri, såvida inte särskilda försvårande omständigheter föreligger (jfr NJA 1984 s 889). Det är i detta fall fråga om ett enstaka tillgrepp och såvitt visats har inte Peter S i förväg planerat och förberett tillgreppet genom att måla över registreringsskyltarna i syfte att försvåra upptäckt. Peter S bör därför dömas för snatteri.

Såsom domstolarna funnit har Peter S också gjort sig skyldig till rattonykterhet.

Påföljden för brotten bör bestämmas till böter.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut dömer HD Peter S jämlikt 8 kap 2 § BrB och 4 § 2 mom trafikbrottslagen för snatteri och rattonykterhet till 90 dagsböter om 20 kr.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1985-05-29

Målnummer:
B1150-83