Återställande av försutten tid. När en domstol ändrar en från början bestämd tidpunkt för meddelande av dom, åligger det domstolen att underrätta parterna härom. Underrättelsen bör lämpligen ske genom att ett skriftligt meddelande sänds till parterna.


Lagrum:
58 kap. 11 § rättegångsbalken (1942:740); 50 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740); 50 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)

Stockholms TR meddelade d 22 mars 1984 dom i mål mellan Per Roland L och Ribert B angående fordran. Sedan Ribert B anmält vad mot domen avvisade TR:n i beslut d 4 april 1984 vadeanmälan, enär den ej skett inom föreskriven tid. Härefter inkom Ribert B d 11 april 1984 till TR:n med vadeinlaga. TR:n avvisade i beslut d 12 april 1984 vadetalan, enär Ribert B inte rätteligen anmält vad. Svea HovR lämnade i beslut d 5 juni 1984 av Ribert B anförda besvär över avvisningsbesluten utan bifall. Sedan Ribert B anfört besvär över HovR:ns beslut fann HD i beslut d 21 sept 1984 ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns beslut skulle stå fast.

Ribert B ansökte hos HD om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot domen.

Per Roland L avgav förklaring.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Ribert B har som grund för ansökningen åberopat att hans ombud, advokaten Hans Wikmark, felaktigt underrättats om att dom skulle meddelas d 2 april 1984, då tiden för vadeanmälan redan gått ut, samt att domen skickats till Wikmark under dennes gamla adress, varför Wikmark fått del av domen först d 3 april 1984.

Av utredningen framgår följande. Målet avgjordes vid huvudförhandling, till vilken Ribert B inställde sig genom Wikmark. Förhandlingen avslutades med beskedet att dom skulle meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli d 21 febr 1984. Den dagen beslöt TR:n att domen skulle meddelas d 13 mars 1984. TR:n beslöt d 12 mars att domen skulle meddelas d 22 mars 1984. Vid båda de tillfällen då tidpunkten för meddelande av dom ändrades underrättades Wikmarks sekreterare härom per telefon. Samma dag som domen meddelades, d 22 mars 1984, expedierades den till Wikmark. Domen upptar en annan adress för Wikmark än den som han hade anmält under målets handläggning. Wikmark har till HD ingivit fotokopia av ett kuvert från Stockholms TR, av vilket framgår att det sänts till tre olika adresser. Den senaste poststämpeln på kuvertet är från d 30 mars 1984. Kuvertet får antas ha innehållit domen.

Såsom HD i ett annat mål (NJA 1979 s 416) uttalat kan en part i tvistemål inte förlita sig på att underrättelse om domen skall komma parten till handa i så god tid att han hinner anmäla vad inom stadgad tidsfrist av en vecka från den dag då domen gavs. Det får i tvistemål anses åligga en part, som inställt sig till förhandling och underrättats om att dom skall ges en viss dag, att själv hos rätten efterhöra målets utgång och vad han har att iaktta för att fullfölja talan (jfr HD:s beslut d 18 april 1984, SÖ 212).

Om rätten, såsom i förevarande fall, ändrar den från början bestämda tidpunkten för domens meddelande, får det anses åligga rätten att underrätta parterna härom (jfr Gärdes m fl kommentar till RB, s 190). En sådan underrättelse bör lämpligen ske genom att ett skriftligt meddelande sänds till parterna, i likhet med vad som har föreskrivits för det fall att ett avgörande meddelas utan föregående förhandling (17 kap 9 § 4 st RB). I varje fall bör det inte gå ut över vederbörande part, om rätten har lämnat ett muntligt besked och detta av någon anledning har missuppfattats, så att en tidsfrist därigenom inte har iakttagits. Från brister i fråga om underrättelse om meddelande av dom kan emellertid bortses, om parten erhåller själva domen i så god tid att han hinner anmäla vad inom föreskriven tid.

Som framgår av utredningen har någon skriftlig underrättelse om tiden för domens meddelande inte skickats till Wikmark. Hans uppgift att han genom sin sekreterare fått besked att domen skulle meddelas först d 2 april 1984 får godtas. Det får vidare anses utrett att han till följd av felaktig adressering fick del av domen först d 3 april 1984. Han har således inte fått kännedom om domen förrän tiden för vadeanmälan har gått ut.

Vid de nu angivna förhållandena får Ribert B anses ha haft laga förfall, som han ej i rätt tid kunnat anmäla, för sin underlåtelse att anmäla vad inom laga tid.

På grund av det anförda föreskriver HD enligt 58 kap 11 § RB att TR:n skall, utan hinder av att vadeanmälan ej har gjorts i rätt tid, ta upp Ribert B:s vadetalan till behandling enligt 50 kap 5 § RB. Den 2 § samma kapitel angivna tiden av en vecka skall räknas från den dag då underrättelse om HD:s beslut genom TR:ns försorg tillställts Per Roland L. Vadeinlagan jämte ett exemplar av HD:s beslut skall översändas till TR:n.

HD (JustR:n Holmberg, Vängby, Ehrner, Magnusson, referent, och Bergqvist) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1984-12-11

Målnummer:
Ö657-84