I mål angående omprövning av tomträttsavgäld har det ansetts åligga rätten att enligt 34 kap 1 § RB självmant beakta, huruvida talan väckts inom den i 13 kap 11 § 2 st JB angivna tiden.


Lagrum:
34 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740); 13 kap. 11 § 2 st. jordabalken (1970:994); NJA 1978 s. 132

Enligt tomträttskontrakt d 16 juni 1964 mellan dåvarande Norrköpings stad och Norrköpings Stads Stiftelse Hyresbostäder, upplät Norrköpings stad tomträtt till fastigheten stadsägan nr 6 046 B i Norrköping. I kontraktet angavs att den årliga avgälden utgick oförändrat med 800 kr under perioder om 20 år, den första räknad från d 1 jan 1964, med rätt för såväl fastighetsägare som tomträttshavare att under näst sista året av varje period väcka talan angående omprövning av avgäldens belopp för nästföljande period. På grund av överlåtelse av tomträtten inskrevs Bengt H d 23 sept 1970 såsom tomträttsinnehavare.

I ansökan om stämning å Bengt H, som inkom till Linköpings TR, fastighetsdomstolen, d 3 jan 1983, yrkade Norrköpings kommun att den årliga avgälden skulle bestämmas till 4 892 kr.

Bengt H hemställde att kommunens talan skulle avvisas, enär stämningsansökan inkommit för sent till TR:n.

TR:n (rådmannen Rosén) antecknade i protokoll d 17 okt 1983 följande: Enligt 13 kap 11 § JB skall talan om prövning av avgälden väckas under näst sista året av den löpande perioden, i det föreliggande fallet således senast d 31 dec 1982. Kommunens stämningsansökan inkom till TR:n d 3 jan 1983. Med tillämpning av den s k söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid finner TR:n, att stämningsansökan inkommit i rätt tid, eftersom d 31 dec 1982 var nyårsafton samt de efterföljande dagarna lördag och söndag.

TR:n meddelade följande beslut: Bengt H:s begäran att talan skall avvisas lämnas utan bifall.

Bengt H anförde besvär i Göta HovR och yrkade att kommunens talan måtte avvisas.

HovR:n (hovrättsråden Lindstam, Paulsson-Nordling, referent, och Sundström samt adj led Forsblad) anförde i beslut d 6 febr 1984: Den i målet uppkomna frågan är inte ett spörsmål om rättegångshinder utan en fråga rörande själva saken till vilken TR:n har att ta ställning i samband med slutlig prövning av målet.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Bengt H anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Kommunen bestred bifall till besvären.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ulla Roos, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Sedan stämning utfärdats och TR:n förordnat om skriftlig förberedelse meddelade TR:n överklagade beslutet utan att dessförinnan ha hållit någon förhandling.

Såsom HovR:n funnit är frågan huruvida talan om omprövning av tomträttsavgälden väckts i rätt tid att anse som en fråga rörande själva saken. Avgörandet borde därför ha skett efter huvudförhandling genom dom, eventuellt genom särskild dom enligt 17 kap 5 § 2 st RB.

Vid TR:n har sålunda förekommit rättegångsfel som bort föranleda HovR:n att undanröja TR:ns beslut.

Slut. HD undanröjer domstolarnas beslut och visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Erik Nyman, Palm, Broomé, referent, Gad och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. I 13 kap 11 § 2 st JB föreskrivs - i saklig överensstämmelse med vad som förut gällde enligt 4 kap lagen (1907 nr 36 s 1) om nyttjanderätt till fast egendom - att, om fastighetsägaren eller tomträttshavaren under näst sista året av den period för vilken tomträttsavgäld löper väcker talan om omprövning av avgälden, rätten skall bestämma avgälden för den kommande perioden på grundval av det värde marken ägde vid tiden för omprövningen. Tvekan kan föreligga om den rätta processuella behandlingen av en uppkommen fråga, huruvida talan har väckts inom den föreskrivna tiden. Valet står närmast mellan att bedöma den som ett spörsmål om rättegångshinder, vilket domstolen enligt 34 kap 1 § 2 st RB har att beakta självmant, och att uppfatta den som en fråga rörande själva saken, vilken enligt 17 kap 3 § RB beaktas endast efter invändning (jfr NJA 1978 s 132 och 1981 s 330). Avgörande för valet torde vara just vilket intresse som finns av att domstolen ex officio bevakar att talefristen iakttas; att invändning i detta mål faktiskt har gjorts om att stämningsansökan kom in för sent påverkar inte bedömningen av principfrågan.

En grundläggande regel i det sedan år 1954 gällande systemet för uttag av tomträttsavgäld är att avgälden skall utgå med oförändrat belopp under en och samma längre period. Endast om vissa ändrade förhållanden skulle uppkomma får beloppet justeras, "jämkas", under en löpande period. (Se 13 kap 10 och 12 §§ JB.) Härtill ansluter ganska fixa regler i den redan berörda 13 kap 11 § JB om ordningen för omprövning av avgälden för kommande tidsperiod. Lagstiftaren har här gått så långt att en överenskommelse mellan markägaren och tomträttshavaren om annan ändring av avgälden än genom jämkning inte får träffas senare än ett år före utgången av den löpande perioden; en därefter tillkommen överenskommelse är inte bindande (prop 1953:177 s 39 f). Har avgälden för den kommande tidsperioden inte bestämts genom överenskommelse eller dom enligt föreskrifterna i lagrummet, skall den utgå med samma belopp som förut.

Föreskrifterna om hur avgälden får omprövas har till främsta syfte att för tomträttshavaren skapa trygghet angående den framtida innebörden av tomträttsavtalets ekonomiska förpliktelser. Stabiliteten i avgäldsregleringen är emellertid av intresse även för den som har panträtt eller annan rättighet i tomträtten, låt vara att i första hand andra bestämmelser griper in till skydd för rättighetshavarens säkerhet (se 13 kap 21 och 24 §§ samt 21 kap 5 § JB).

Det synes inte stämma väl överens med bestämmelserna i 13 kap 10 och 11 §§ JB och ändamålet bakom dem att - ens i frånvaron av invändning från svaranden - till saklig behandling ta upp en talan angående omprövning av tomträttsavgälden vilken har väckts senare än under näst sista året av den löpande perioden. Det får i stället anses ankomma på rätten att självmant beakta, om talan har väckts i rätt tid. Har så inte skett, bör, enligt vad som inledningsvis angavs, rättens avgörande komma till uttryck i ett beslut om avvisning.

Det anförda innebär att, som TR:n funnit, Bengt H:s påstående om att stämningsansökan inkommit för sent rätteligen framställts som en invändning om rättegångshinder. Av skäl som TR:n har angett har emellertid Bengt H saknat fog för sin invändning.

Bengt H:s besvär skall alltså lämnas utan bifall.

Slut. HD lämnar besvären utan bifall.

Samtidigt med det refererade målet och på samma sätt som detta avgjordes ett likartat mål mellan Björn W o a och Norrköpings kommun (nr SÖ 572).

NJA 1978 s. 132; NJA 1981 s. 330

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1984-11-19

Målnummer:
Ö384-84