Sedan allmän åklagare ansökt om stämning på aktiebolag och yrkat utdömande av bolaget förelagt vite, har TR:n utfärdat stämning icke på bolaget utan på bolagets verkställande direktör att svara på åtalet. Delgivning av stämningen med denne har ej medfört att bolaget ansetts ha fått del av åtalet med preskriptionsavbrytande verkan enligt 35 kap 1 § BrB.

Allmän åklagare ansökte hos Stockholms TR d 24 april 1981 om stämning å "Vingresor/Club 33 AB, Sveavägen 25, Stockholm, med firmatecknare verkställande direktören Lars Christer Julius M ... Ekbacksvägen ..., Täby" med yrkande, att TR:n måtte utdöma ett bolaget av marknadsdomstolen förelagt vite om 100 000 kr.

Som grund för sitt yrkande anförde åklagaren i stämningsansökningen - som bifogades TR:ns dom i målet - att marknadsdomstolen genom beslut d 15 okt 1975 med stöd av 1 § lagen om otillbörlig marknadsföring förbjudit Vingresor vid vite av 100 000 kr att vid marknadsföring av sällskapsresor utan att klar grund förelåg för påståendena använda vissa angivna formuleringar, att bolaget i en katalog "Semester för hösten, vintern och våren 1979/80" och i en folder som delats ut hösten 1979 använt vissa formuleringar, utan att bolaget haft klar grund för påståenden däri, samt att vad som förekommit innebar överträdelse av marknadsdomstolens beslut.

TR:n utfärdade stämning på Christer M.

TR:n (tingsfiskalen Wallin) anförde i dom d 16 dec 1982:

Domskäl. Bolaget har bestritt åklagarens talan.

Som grund för bestridandet har bolaget i första hand gjort gällande att preskription inträtt och i den delen anfört: Av TR:n d 14 maj 1981 utfärdad stämning har varit utställd på och delgivits Christer M, verkställande direktör i bolaget och firmatecknare, såsom fysisk person. Bolaget, som ålagts vitesförbudet och mot vilken åklagarens talan riktas, har delgivits stämning först i sept 1982, dvs mer än två år efter det att den påstådda överträdelsen av vitesförbudet ägt rum. - Bolaget har i övrigt till grund för bestridandet anfört: - - -.

Åklagaren har gjort gällande att preskription inte inträtt och därvid anfört: I den av TR:n d 14 maj 1981 utfärdade stämningen hänvisas i texten till stämningsansökan av vars rubrik framgår att talan riktas mot bolaget. Dessa handlingar hör ihop. Christer M har underskrivit delgivningsbeviset i egenskap av firmatecknare för bolaget och måste ha varit medveten om att han handlat för det bolag som angivits i stämningsansökan. Det sätt på vilket handlingarna kommit Christer M tillhanda innebär i realiteten att han mottagit dem i egenskap av firmatecknare för bolaget vilket skall anses delgivet stämning i rätt tid.

TR:n gör följande bedömning. Sedan åklagaren ansökt om stämning å bolaget har TR:n d 14 maj 1981 utfärdat stämning ställd till Lars Christer Julius M på hans hemadress. Delgivningsbevis om mottagande av stämningen jämte stämningsansökan har d 20 maj 1981 undertecknats av Christer M utan angivande av bolagets firma. Vid angivna förhållanden finner TR:n att stämningen inte utställts på eller delgivits den person - bolaget - mot vilken åklagarens talan riktats. Att Christer M i och för sig haft behörighet att å bolagets vägnar ta emot stämning å detta kan enligt TR:ns mening inte föranleda till annan bedömning. På grund därav och då av TR:n därefter å bolaget utfärdad stämning delgivits Christer M för Vingresor AB först d 29 sept 1982 är åklagarens talan preskriberad. Åklagarens talan skall på denna grund ogillas.

Domslut. Åtalet ogillas.

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedström, hovrättsråden Gyllenswärd, referent, och Linder samt adj led Kjellström) anförde i dom d 22 juni 1983:

Domskäl. I den i TR:ns dom omförmälda, d 14 maj 1981 utfärdade stämningen upptages Christer M som mottagare utan angivande av att han därvid skulle företräda bolaget samt anföres vidare bl a: "Ni stäms till rätten för att svara på åtalet i bifogade ansökan och i samband därmed framställt yrkande." Den bifogade ansökan var den som återfinnes som bilaga till TR:ns dom.

Åklagaren gör gällande att bolaget blivit rätteligen stämt på den grund att nämnda bilaga bifogats stämningen. Denna lider emellertid av så allvarliga felaktigheter i förhållande till stämningsansökan - Christer M stämmes personligen och talan anges som åtal - att den ej kan anses vara riktad till bolaget.

På grund härav har på de skäl TR:n i övrigt anfört preskription inträtt.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade, att HD måtte, med undanröjande av HovR:ns dom, återförvisa målet till TR:n för erforderlig behandling av själva saken.

Riksåklagaren anförde bl a: Åklagaren har i målet väckt talan mot bolaget med yrkande att bolaget måtte förpliktas utge det av marknadsdomstolen förelagda vitet om 100 000 kr. Denna stämningsansökan har därefter före preskriptionstidens utgång delgivits Christer M, som ostridigt var verkställande direktör och firmatecknare i bolaget. Stämningsansökningen har således utställts på rätt adressat och även kommit behörig företrädare för parten tillhanda på det sätt som anges i 9 § delgivningslagen. - Självfallet är det av grundläggande betydelse att stämning utfärdas gentemot rätt svarande i målet. Det får inte råda någon som helst tvekan om vem som är part. I detta fall är emellertid omständigheterna speciella. Trots den felaktighet som vidlätt stämningen kan det inte för någondera parten ha rått någon som helst tvekan om att stämningen avsåg bolaget i fråga. För Christer M måste det ha framstått som ställt utom varje tvivel om att det var bolaget och icke han själv som åsyftades. Ett underkännande av stämningen bör enligt min mening inte grundas på en formell felaktighet som ej haft någon betydelse i sak. Den omständigheten att själva stämningen kommit att utfärdas på Christer M utan angivande av hans egenskap av ställföreträdare för bolaget bör därför inte få medföra att bolaget icke anses rätteligen stämt. Inte heller i övrigt föreligger sådana felaktigheter i stämningen att en sådan rättsverkan skall inträda. - I sammanhanget bör också beaktas att i fråga om talan, som förs särskilt angående utdömande av vite, vad i nya RB är föreskrivet angående åtal för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, äger motsvarande tillämpning (18 § RP). Denna regel torde ge visst utrymme för skilda bedömningar om hur handläggningen av aktuella mål skall ske.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Riksåklagaren har gjort gällande att, trots den felaktighet som vidlått den först utfärdade stämningen genom att denna kommit att utfärdas på Christer M utan angivande av hans egenskap av ställföreträdare för bolaget, det för Christer M måste ha framstått som ställt utom varje tvivel att det var bolaget och inte han själv som åsyftades med stämningen samt att det inte heller i övrigt föreligger sådana felaktigheter i denna att bolaget inte härigenom bör anses rätteligen stämt.

Såsom HovR:n funnit kan den nämnda stämningen ej anses vara riktad till bolaget och har den inte delgivits bolaget. På grund härav har - oavsett frågan hur Christer M trots det anförda kan ha uppfattat stämningen - på de skäl underdomstolarna i övrigt anfört preskription inträtt.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Hesser, Holmberg, Erik Nyman, referent, och Gregow) beslöt följande dom:

Domskäl. Vid prövningen av om den i målet förda talan om utdömande av vite preskriberats är att analogt tillämpa vad som enligt 35 kap 1 § BrB gäller om preskription av bötesstraff (jfr NJA 1974 s 243). Enligt stadgandet krävs för preskriptionsavbrott att den misstänkte inom preskriptionstiden häktats eller erhållit del av åtal för brottet. I sistnämnda hänseende är att beakta att i fråga om talan som förs särskilt angående utdömande av förelagt vite vad i RB är föreskrivet angående åtal för bötesbrott skall äga motsvarande tillämpning (18 § RP). Enligt bestämmelserna om åtal skall rätten, när stämningsansökan inkommit, utfärda stämning på den tilltalade att svara på åtalet. Stämningen skall jämte stämningsansökningen och därvid fogade handlingar delges den tilltalade. Denne blir därigenom i en bestämd ordning underrättad om den talan som väckts mot honom.

Åklagarens talan enligt stämningsansökningen var riktad mot bolaget. Stämningen d 14 maj 1981 utfärdades emellertid inte på bolaget utan på Christer M. Delgivningen av stämningen och tillhörande handlingar med Christer M har därför inte medfört att bolaget i behörig ordning erhållit del av åklagarens talan enligt stämningsansökningen. På grund härav och då bolaget först d 29 sept 1982 erhållit del av stämning att svara på åklagarens talan är denna såsom domstolarna funnit preskriberad.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR Ulveson var skiljaktig och anförde: Påföljd för brott som inte kan föranleda svårare straff än böter får enligt 35 kap 1 § BrB inte ådömas, med mindre den misstänkte har fått del av åtal för brottet inom två år från den dag det begicks. Genom rättsfallet NJA 1974 s 243 har fastslagits att denna regel om tvåårspreskription skall tillämpas analogivis, när fråga uppkommer om utdömande av ett vite. Vid åtal för brott är den misstänkte alltid en fysisk person. När det gäller talan om utdömande av vite, kan den misstänkte däremot ibland vara en juridisk person, vanligen då ett aktiebolag. I RB finns inte några särskilda bestämmelser om det fallet att åtal - eller annan talan i brottmål - riktas mot en juridisk person. Man är hänvisad att tillämpa de allmänna bestämmelserna om åtal, i detta fall reglerna om åtal för bötesbrott (se RP 18 §). Åklagaren skall alltså hos rätten göra skriftlig ansökan om stämning, riktad mot den juridiska person som förelagts vitet och enligt åklagarens mening är skyldig att utge det (jfr RB 45:1). Om stämningsansökningen inte avvisas, skall rätten utfärda stämning på den tilltalade, dvs den juridiska personen; stämningen skall sedan jämte stämningsansökningen och därvid fogade handlingar delges denne (jfr RB 45:9). Och delgivningen skall i detta fall enligt 9 § 1 st delgivningslagen ske genom att handlingarna överlämnas till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem.

I förevarande fall var stämningsansökningen som framgår av bilaga till TR:ns dom riktad mot Vingresor/Club 33 AB med angivande att verkställande direktören Christer M var firmatecknare. I ansökningen yrkades att rätten skulle utdöma det bolaget av marknadsdomstolen förelagda vitet om 100 000 kr samt angavs vidare grunder, lagrum och bevisning. Som bevisning upptogs bl a Christer M:s uppgifter. Det kan anmärkas att Christer M hade fått ta del av den förundersökning som ägt rum angående överträdelse av vitesförbudet och därvid inte haft något att erinra mot utredningen.

Vid stämningens utfärdande använde TR:n en vanlig blankett för åtal i brottmål med den förtryckta texten: "Ni stäms till rätten för att svara på åtalet i bifogade ansökan och i samband därmed framställt yrkande". På blanketten angavs felaktigt Christer M:s namn och adress i stället för bolagets, och blanketten fästes sedan vid stämningsansökningen. När dessa handlingar d 20 maj 1981 delgavs Christer M, kunde de emellertid av honom, med hänsyn till ansökningens innehåll och hans kännedom om sakförhållandena, inte rimligtvis uppfattas på annat sätt än som gällande en mot bolaget riktad talan om utdömande av vitet och som avseende honom själv enbart i hans egenskap av ställföreträdare för bolaget. Det fel som förelupit vid stämningens utfärdande har visserligen åberopats av bolaget, men bolaget har inte ens påstått att Christer M genom felet skulle ha missletts att tro att det var fråga om en mot honom själv riktad talan.

Jag finner på dessa skäl att bolaget genom delgivningen av ifrågavarande handlingar med Christer M d 20 maj 1981 har fått del av åklagarens talan om vitets utdömande och att preskription alltså inte har inträtt.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1983-11-18

Målnummer:
B722-83