17-åring har dömts till skyddstillsyn jämte dagsböter för grov misshandel och misshandel, vilka brott begåtts när han var 16 år.

Allmän åklagare yrkade vid Luleå TR ansvar å Mats R, född d 19 april 1966, enligt följande:

1. Misshandel. Mats R har d 11 aug 1982 på Storgatan i Luleå medelst knytnävsslag och ett flertal sparkar i huvudet tillfogat Mikael O frakturer i nässkelettet, tandskador, svullnad i käken och blödning i ögonvitan samt smärta.

2. Grov misshandel. Mats R har d 13 aug 1982 på Storgatan i Luleå medelst kraftiga knytnävsslag och sparkar i huvudet samt genom att dunka hans huvud i gatan tillfogat Rickard B livshotande hjärnskada, sår- och skrapskador samt tandskador.

TR:n (ordf rådmannen Bergh) anförde i dom d 16 dec 1982:

Domskäl.

Åtalspunkt 1. Mats har uppgett: Han hade tidigare under kvällen ej varit i bråk med någon och stod och pratade med en göteborgare, då han hörde någon säga: "Nu har jag fått nog". Därefter fick han ett slag och hamnade i ett skyltfönster. Mats vände sig om och såg Micke O komma emot sig. Mats slog då till Micke i ansiktet. Sedan brottades de en stund. Micke sökte skalla Mats men lyckades ej. Mats däremot skallade Micke i dennes näsa så att han föll ned och sparkade därefter den liggande Micke 3-4 gånger. Sparkarna träffade i överkroppen. Micke höll armarna för ansiktet. Mats hävdar att han ägt rätt till nödvärn men vidgår att han överskridit denna rätt.

Genom åberopat läkarintyg är utrett att Mikael O efter sammanträffandet med Mats företett följande skador: "Höger käke: Kraftig svullnad och smärta. Höger öga: Blödning i ögonvita. Näsa: Svullnad och smärta. Röntgen ansiktsskelett och näsa 82-08-12 visar fraktur i nässkelettet och näsan devierar aningen åt höger. I övrigt inga färska skelettskador påvisade. Tänder: Två framtänder i överkäken avbrutna. Höger knäskål: Obetydligt skrapsår. Höger knoge: Obetydligt skrapsår."

På begäran av åklagaren har vittnesförhör hållits med Tina K och Jonas K.

Tina har berättat: Mats stod och "jävlades" med en göteborgare. Då kom Micke och klappade till Mats på kinden med flat hand. Det blev bråk och Micke hamnade på marken. Då sparkade Mats Micke två gånger i ansiktet. Sedan tog han Mickes träsko och kastade den så att den tog i Mickes öga. En ambulans hämtade Micke. Mats är större än Micke.

Jonas har uppgivit: Han var tillsammans med Mats och såg händelsen. Micke slog först Mats med knuten hand på kinden. Det blev slagväxling. Sedan hamnade Micke på marken. Mats sparkade då Micke hårt några gånger. Sparkarna träffade i magen, på sidan och i huvudet. Mats hade kunnat sticka iväg efter första slaget.

TR:n gör följande bedömning.

Genom Mats' egna uppgifter och avgivna vittnesberättelser är utrett att Mats genom slag och sparkar tillfogat Micke de skador som framgår av läkarintyget. Åtalade gärningen är därför styrkt. Omständigheterna har ingalunda varit sådana att Mats ägt rätt till nödvärn. Gärningen bedöms som misshandel.

Åtalspunkt 2. Mats har härom berättat: Han träffade Rickard B, som är två år äldre än Mats men ungefär lika stor. Mats har sett Rickard i slagsmål och vet att han brukar sparka. Rickard sökte provocera Mats. Han gav intryck av att vilja hämnas på Mats för att denne hade slagit Micke. Rickard slog ett löst slag mot Mats och sade att de kunde ju gå bakom Forum för att göra upp. Mats ville dra sig ur och började gå från platsen. Då fick han ett kraftigt slag i ansiktet av Rickard. Mats slog nu Rickard två gånger i ansiktet. Det var kraftiga knytnävsslag. Mats sparkade också Rickard i magen. De greppade tag i varandra och hamnade på marken; Rickard under och Mats ovanpå. Mats satt på Rickard, som hade bakhuvudet mot ett trappsteg, och gav honom nu tre raka slag i ansiktet. Mats dunkade ej Rickards huvud mot trappan. Inte heller använde han sitt knogjärn. Rickard kastade undan Mats och kom upp. Mats steg också upp. Han var rädd för att Rickard skulle sparka honom och därför måttade han själv en spark mot Rickard. Sparken tog i ansiktet. Rickard raglade iväg och föll sedan raklång i backen. - Mats gör gällande att han handlat i nödvärn. Därest han skulle anses ha överskridit sin rätt har förhållandena varit sådana att han svårligen kunnat besinna sig. Han har icke uppsåtligen tillfogat Rickard livshotande skador.

Av åberopat läkarutlåtande framgår att Rickard under slagsmålet med Mats åsamkats bl a livshotande hjärnskada samt skador på läppar, tänder och käkar.

Vittnesförhör har på åklagarens begäran ägt rum med Tina K, Jonas K, Anna F, Ann-Kristin L och Ronny O.

Tina har berättat: Rickard och Mats träffades utanför Duka. Rickard frågade Mats om han var ute och sökte rykte. Rickard ville ha Mats bakom knuten men Mats var ovillig. Hon avlägsnade sig en stund men återvände. Då såg hon Rickard slå Mats i ansiktet så att huvudet for bakåt. Mats slog  tillbaka. Rickard föll, slog huvudet i backen och blev liggande. Han verkade avsvimmad. Någon ropade: "Sluta Mats". Hon såg tandflisor flyga från Rickards mun, när han låg på marken.

Jonas har berättat: Rickard gick fram till Mats och började tala om Micke O. Rickard menade att om Mats levde på ryktet att ha spöat Micke, kunde Mats ju spöa Rickard också. Mats var ointresserad. Rickard slog mot Mats. Sedan växlades slag. Sparkar utdelades på båda sidor. De hamnade på marken med Mats ovanpå Rickard. Mats gav då Rickard 3-4 kraftiga knytnävsslag i ansiktet. Rickard tog sig upp. Då fick han en spark i huvudet av Mats. Rickard vinglade 7-8 m, föll och blev liggande.

Anna har berättat: Rickard och Mats började slåss med handflatorna. Sedan sparkade de varandra. Hon trodde inte att det skulle bli något av bråket. Emellertid hamnade Mats ovanpå Rickard, som låg på marken. Mats satt på Rickard och slog honom. Hon tror att Mats också dunkade Rickards huvud i gatan. Rickard var försvarslös och såg medvetslös ut. Mats reste sig och sprang. Därvid tappade han något på marken men tog upp det och lämnade platsen.

Ann-Kristin har berättat: Rickard ville "testa" Mats som sade att han inte hade lust. Rickard ville ha Mats bakom knuten. Sedan gav Rickard Mats ett slag som ej var hårt. Bråket utvecklades och det blev ett snabbt förlopp. Rickard kom i underläge och låg på marken. Då fick han slag i huvudet av Mats. Mats sparkade också när Rickard rest sig. Sparken tog i ansiktet.

Ronny har berättat: Rickard ville göra upp med Mats, som inte ville. Rickard bultade Mats och sedan blev det slagväxling. Rickard föll och Mats kom ovanpå. Mats slog då 2-3 slag. Ronny bad Mats sluta. Rickard gjorde ej motstånd. Därefter reste han sig, gick ett stycke och föll.

TR:n gör följande bedömning.

Av utredningen framgår att Rickard till en början uppträtt provokativt mot Mats. Rickard har också varit den som slog först. De slag och sparkar som i detta skede må ha utdelats av Mats och som icke synes ha varit särskilt våldsamma bör därför inte läggas honom till last. Sedan Rickard hamnat på marken har emellertid - såvitt framgår av vittnesmålen - Mats kunnat avbryta sitt handlande. Detta har han icke gjort utan i stället opåkallat tilldelat Rickard kraftiga slag i ansiktet och därefter sparkat honom i huvudet så att han fallit till marken. Anledning saknas till annat antagande än att Rickard erhöll sina skador under detta skede. Rickards hjärnskada var livshotande. På grund härav och då Mats genom sin gärning visat avsevärd hänsynslöshet, bör denna bedömas som grov misshandel.

Påföljdsfrågan. Gatuslagsmål med skador till följd förekommer i Luleå i en omfattning som är oroande. TR:n ser därför allvarligt på de brott Mats nu gjort sig skyldig till. Han har tidigare visat benägenhet att bruka våld och dömdes d 15 april 1982 för misshandel bestående i bl a slag på en liggande antagonist.

Mats fyller 17 år i april 1983. Av yttrande från socialnämnden i Luleå framgår att Mats erbjudits PBU-behandling som bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Verkställd personundersökning ger icke klart belägg för behov av övervakning. Personundersökaren har emellertid föreslagit skyddstillsyn.

De brott varom Mats övertygats är av så allvarlig beskaffenhet att de måste följas av mera ingripande åtgärder än övervakning och erbjudande om PBU-behandling. Av hänsyn till allmän laglydnad är därför de föreslagna påföljderna otillräckliga. Vid sådant förhållande föreligger synnerliga skäl att - oaktat Mats' ålder - döma till fängelse. Med hänsyn till hans ungdom skall straffminimum för grov misshandel avsevärt underskridas.

Domslut. TR:n dömde Mats R jämlikt 3 kap 5 och 6 §§ BrB för misshandel och grov misshandel till fängelse 3 mån.

Två nämndemän var skiljaktiga i påföljdsdelen och anförde: Enär synnerliga skäl inte föreligger att döma Mats R till fängelse skall han dömas till villkorlig dom jämte dagsböter 100 å 10 kr.

Mats R fullföljde talan i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet för grov misshandel samt i allt fall ådöma honom en påföljd som inte innebar frihetsberövande.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Meurling och Fallenius, adj led Celander, referent, samt nämndemännen Westmark och Norström) anförde i dom d 24 febr 1983:

Domskäl.

Åtalspunkten 1. HovR:n finner lika med TR:n åtalet för misshandel styrkt. Av vad Mikael O, som hörts i HovR:n, uppgivit framgår dock att endast en tand skadats på honom.

Åtalspunkten 2. I HovR:n har Rickard B hörts såsom målsägande. Han har därvid berättat att han saknar minne för ungefär ett år tillbaka i tiden, att han inte brukar söka bråk och inte tidigare varit med i slagsmål samt att han har ett lugnt humör. Rickard har vidare uppgett att han har en slang inopererad som leder vätska från hjärnan till buken, att han kommer att få behålla den anordningen resten av sitt liv, att den ger honom vissa smärtförnimmelser i buken, att han har svårt att kontrollera sina kroppsrörelser så som han önskar och att han har stora svårigheter att minnas näraliggande händelser, exempelvis vad han gjort föregående dag.

Vidare har i HovR:n Mats R, Tina K, Jonas K, Anna F, Ann-Kristin L och Ronny O hörts på nytt. De har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med sina vid TR:n lämnade uppgifter, dock med följande tillägg.

Mats: Rickard slog i huvudet hårt när denne första gången föll till marken. De slag Mats gav Rickard då han satt på denne träffade från sidan. Rickard blödde då från näsan men verkade fortfarande vital och var inte groggy. Den spark som Mats gav Rickard när de rest sig var det kraftigaste våldet; av den vändes Rickards ögonvitor utåt. Mats hade före händelsen druckit 6 å 7 flaskor starköl.

Jonas: I det inledande skedet sade Rickard, att han ville "gå bakom hörnet och skojbråka". När Rickard föll första gången, slog denne huvudet i en trappa. Sparken i slutet av slagsmålet var hård. Jonas ville bryta, när Mats slog den liggande Rickard. Då var dock Rickard ej avsvimmad utan försökte komma upp. Mats gick undan frivilligt innan Rickard reste sig.

Anna: När Rickard föll, gled han mot marken längs ett skyltfönster. Hon tror inte Rickard slog sig då.

Ronny: När Mats reste sig från att ha suttit på Rickard, låg denne kvar en stund men reste sig sedan. Rickard var då blodig i ansiktet.

I det av åklagaren vid TR:n åberopade läkarutlåtandet, vilket är dagtecknat d 25 okt 1982, uttalar avdelningsläkaren vid statens rättsläkarstation i Umeå Gunilla Bring bl a att Rickard, på vilken hon d 16 aug 1982 utfört rättsmedicinsk undersökning, företett tecken till svår hjärnskada till följd av blödning i hjärnstammen, att hjärnskadan väl kan ha uppkommit vid fall i planet och varit livshotande samt att skador Rickard haft på läppar, tänder och käkar väl kan ha uppkommit genom spark och ej varit livshotande men ej heller lindriga.

Åklagaren har som ny bevisning i HovR:n åberopat läkarintyg d 31 jan 1983, utfärdat av överläkaren och klinikchefen vid rehabiliteringskliniken vid regionsjukhuset i Umeå Axel Fugl-Meyer och t f underläkaren Martin Fahlström vid samma klinik.

HovR:n finner genom Mats' egna uppgifter, som bestyrks av vittnenas utsagor, utrett att det varit Rickard som inlett diskussion med Mats och också slagit de första slagen samt att Mats försökt dra sig undan. De slag och sparkar som Mats i detta läge utdelat får därför anses ha utgjort handlande i nödvärn och skall således inte medföra ansvar för Mats.

Sedan Rickard under det inledande slagsmålet hamnat på marken har han emellertid, enligt vad som klart framgått av utredningen, upphört att utöva våld mot Mats. Rätt till nödvärn har därför inte längre förelegat för denne. För vad Mats i detta läge företagit mot Rickard kan han således ej undgå ansvar. I detta hänseende är styrkt att Mats sittande på Rickard tilldelat denne åtminstone tre kraftiga knytnävsslag i ansiktet, att såväl Mats som Rickard härefter rest sig upp och att Mats omedelbart därefter tilldelat Rickard en mycket kraftig spark i ansiktet. I likhet med TR:n finner HovR:n att anledning saknas till annat antagande än att Rickard erhållit sina skador under detta skede. Denna bedömning gäller alltså även den livshotande hjärnskada som tillfogats Rickard. Visserligen kan detta antagande synas strida mot Gunilla Brings utlåtande "att hjärnskadan väl kan ha uppkommit vid fall i planet". Denna formulering, jämförd med utlåtandets innehåll i övrigt, torde dock alls icke utesluta att skadan uppkommit på sätt som nyss angetts.

Det är utan vidare klart att Rickard genom den hänsynslösa misshandel han utsatts för tillfogats svår kroppsskada. Huruvida Rickard också av misshandeln får annat kvarstående men än det som följer av den inopererade slangen har ännu inte med säkerhet kunnat bedömas. Av Fahlströms och Fugl-Meyers intyg framgår dock bl a att Rickard fått tillbringa snart ett halvt år på sjukhus, att han fått genomgå ett flertal operationer, att han haft infektioner, att han har kvarstående minnesstörningar, lätt nivåsänkning samt motoriska planeringssvårigheter i armar och ben som medför klumpighet i händerna och svårighet vid gången. Under alla förhållanden skall enligt HovR:ns mening den misshandel som Mats gjort sig skyldig till bedömas som grov.

Påföljdsfrågan. För den brottslighet som Mats gjort sig skyldig till mot Rickard är villkorlig dom helt utesluten av allmänpreventiva skäl. Frågan är i stället om Mats, som nu är 16 år, kan ådömas någon annan påföljd som inte innebär frihetsberövande eller om fängelsestraff måste tillgripas.

Av personutredningen framgår att Mats under åren 1980-1982 varit föremål för ingripande från de sociala myndigheternas sida på grund av upprepade stölder. I samtliga fall fann åklagarmyndigheten skäl att underlåta åtal. De sociala myndigheterna inledde en intensiv kontakt med hela familjen R varvid bl a ungdomspsykiatriker deltog. Härefter inträffade tre fall av misshandel under 1982. Även därefter har den nära kontakten med de sociala myndigheterna fortsatt. Samarbetet har varit positivt, och Mats och hans familj genomgår nu PBU-behandling. I sitt yttrande till TR:n förklarade sociala centralnämnden att Mats var i behov av stöd och att PBU-behandling bedömdes vara den mest lämpliga åtgärden för Mats och hans familj; I övrigt överlämnade nämnden till domstolen att besluta i påföljdsfrågan.

I HovR:n är upplyst att familjen R bl a på grund av trakasserier från vissa personer sett sig nödsakad att vidtaga det arrangemanget, att Mats satts i gymnasieskola på annan ort, där nu också fadern har sitt arbete. Familjen är emellertid sammanhållen och alla i familjen hjälper till för att förhållandena på sikt skall bli normala. Enligt Mats' fader går skolarbetet bra för Mats, och även i övrigt tycks Mats vara problemfri.

Såsom TR:n funnit ger utredningen inte något belägg för att behov av övervakning skulle föreligga. Med hänsyn härtill och då sociala centralnämnden inte funnit anledning till något kraftfullare ingripande mot Mats kan skyddstillsyn inte vara en motiverad påföljd för honom. Vid denna bedömning skulle annan påföljd än fängelse inte återstå för Mats' del. För att döma honom till fängelse krävs dock enligt 26 kap 4 § 1 st BrB att synnerliga skäl föreligger. I detta hänseende är - utöver den svåra beskaffenheten av misshandeln mot Rickard - följande att beakta. Mats har, som förut antytts, visat en med hänsyn till sin ålder anmärkningsvärd våldsbenägenhet. Domen d 15 april 1982 avsåg också gatumisshandel, vilken som TR:n antecknat bl a bestått i slag på en liggande antagonist. Det brottet, begånget d 5 febr 1982, skulle i och för sig tveklöst ha förskyllt fängelse. Detsamma är förhållandet beträffande misshandeln mot Mikael O. Mats har följaktligen under en tid av ett halvt år begått tre misshandelsbrott av fängelsekaraktär - varav ett av mycket allvarlig beskaffenhet.

På grund av det anförda anser HovR:n i likhet med TR:n att synnerliga skäl föreligger att av hänsyn till allmän laglydnad döma Mats till fängelse. TR:ns straffmätning godtages.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Mats R sökte revision med samma yrkanden som i HovR:n.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Hesser, Welamson, Sven Nyman, referent, Jermsten och Gregow) beslöt följande dom:

Domskäl. Inför HD har Mats beträffande omständigheterna vid misshandelstillfällena lämnat en redogörelse som i allt väsentligt stämmer överens med de berättelser av honom som upptagits i domstolarnas domar.

På grund av Mats' yrkande i påföljdsfrågan skall åtalet för misshandel av Mikael O prövas i sin helhet oaktat Mats förklarat sig god taga att han av HovR:n fällts till ansvar härför. Såsom domstolarna funnit har Mats i denna del gjort sig skyldig till misshandel.

Vad angår åtalet för grov misshandel av Rickard B finner HD lika med domstolarna utrett att Rickard inlett slagväxlingen med Mats, att Mats därefter till en början handlat i nödvärn, att nödvärnsrätten upphört sedan Rickard hamnat på marken med Mats över sig samt att Mats under det fortsatta händelseförloppet genom kraftiga knytnävsslag och en hård spark mot ansiktet tillfogat Rickard sådan svår kroppsskada att misshandeln är att bedöma som grov.

Mats har om sina personliga förhållanden uppgivit bl a följande. På grund av trakasserier mot honom och hans familj med anledning av misshandelsbrotten har han flyttat till sin farmor, som bor i en by omkring 4 mil från Pajala. Han går i gymnasiet i Pajala och är snart färdig med första årskursen. Skolarbetet går bra. Han vill emellertid flytta tillbaka till familjen i Luleå och fortsätta gymnasieutbildningen där. Den i HovR:ns dom nämnda PBU-behandlingen avbröts när han tvangs flytta från Luleå. Han har aldrig använt narkotika och har inga alkoholproblem.

HD har inhämtat läkarintyg beträffande Mats enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål. I intyget, som avgetts av överläkaren Eva Johansson vid rättspsykiatriska stationen vid regionsjukhuset i Umeå, uttalas bl a: Mats vidgår att han kände sig rädd i samband med slagsmålen. Han kommer ur goda förhållanden och ter sig välutrustad både känslomässigt och intellektuellt. Han förefaller normalt mogen för sin ålder, målmedveten och med betydligt större förmåga att planera på sikt och uthärda obehag än man är van att finna hos betydligt äldre s k ungdomskriminella. Jag får inga hållpunkter för att han skulle vara psykiskt sjuk eller störd. Det finns sålunda ingen anledning till kriminalpolitisk särbedömning på grund av abnormitet hos honom men det ter sig ändå mycket olyckligt, om en så ung person så som omständigheterna varit måste gå i fängelse. Den familj han kommer ifrån är stabil och välfungerande, men enligt min uppfattning föreligger ändå ett övervakarbehov: hela familjens situation har varit svår efter vad som hänt, problemen är långt ifrån lösta, och både Mats och övriga familjemedlemmar måste anses vara i uppenbart behov av en stödjande kontakt med utanför familjen stående person.

De brott Mats begått är av sådan typ att de vanligen föranleder fängelsestraff. För grov misshandel är straffminimum också så högt som fängelse ett år. Mats var emellertid vid brottstillfällena i aug 1982 endast något över 16 år. Enligt 26 kap 4 § 1 st BrB får den som är under 18 år ej dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl är därtill. Bestämmelsen är oförändrad sedan BrB:s tillkomst. Av lagtexten och dess förarbeten framgår att avsikten är att fängelse får ådömas endast i sällsynta undantagsfall. Ungdomsfängelseutredningen, vars betänkande låg till grund för avskaffandet av ungdomsfängelsepåföljden, konstaterade också (SOU 1977:83 s 83) att ungdomar under 18 år endast undantagsvis döms till fängelse, sällan i fler fall än tio om året.

Av de två misshandelsbrott som är under bedömning är i vart fall misshandeln av Rickard av allvarlig karaktär. Det bör dock beaktas att Mats vid vartdera brottstillfället blev angripen av den sedermera misshandlade och att händelseförloppet vid misshandeln av Rickard utspelades förhållandevis snabbt.

Vid valet av påföljd är vidare följande att beakta. Utformningen av BrB:s bestämmelser om åtgärder mot lagöverträdare under 18 år innebär att vård inom socialtjänsten främst kommer i fråga. Vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga synes emellertid med hänsyn till Mats' goda hemförhållanden och personliga omständigheter i övrigt inte vara påkallad. Och det bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen i form av PBU-behandling som socialnämnden i Luleå erbjudit Mats tillgodoser inte i tillräcklig grad kravet på hänsyn till allmän laglydnad. Inom kriminalvårdens ram står valet i fråga om påföljd - om fängelse inte skall ådömas - mellan villkorlig dom och skyddstillsyn. Av läkarintyget framgår att Mats är i visst behov av övervakning. Detta behov kommer utan tvivel att öka om han återvänder till Luleå. Skyddstillsyn framstår med hänsyn till det sagda som den från individualpreventiv synpunkt lämpligaste påföljden. Eftersom minimistraffet för grov misshandel är fängelse ett år krävs emellertid enligt 28 kap 1 § 3 st BrB särskilda skäl för att döma till skyddstillsyn. Kravet är uppställt av hänsyn till allmän laglydnad. Skyddstillsyn skall sålunda endast i undantagsfall få följa på allvarligare brottslighet. Om skyddstillsyn förenas med mera ingripande föreskrifter eller med böter minskar dock betänkligheterna mot att låta en tilltalad undgå frihetsberövande. Den omständigheten att den tilltalade är ung verkar också starkt i samma riktning; kravet på särskilda skäl för skyddstillsyn bör inte ställas högt med hänsyn till det krav på synnerliga skäl som gäller för ådömande av fängelse. Anmärkas kan också att skyddstillsyn genom lagändring som träder i kraft d 1 juli 1983 (SFS 1983:240) skall effektiviseras - främst genom intensivare övervakning - med den uttalade avsikten att påföljden skall kunna få ett större användningsområde på bekostnad av fängelsestraffet (prop 1982/83:85 s 741).

Vid övervägande av det anförda finner HD att påföljden för Mats bör bestämmas till skyddstillsyn i förening med ett högt bötesstraff.

Domslut. HD ändrar på det sättet HovR:ns dom att påföljden för Mats R bestäms till skyddstillsyn och 100 dagsböter å 10 kr.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1983-06-23

Målnummer:
B283-83