Domvillobesvär. Tingsrätt har avgjort brottmål efter att i den tilltalades utevaro ha hållit huvudförhandling, till vilken den tilltalade ej delgivits kallelse. Tillräckliga skäl att antaga att den tilltalade avvikit har inte förelegat. Rättegångsfelet har bedömts som grovt och kunnat antagas ha inverkat på utgången av målet.

Allmän åklagare väckte vid Malmö TR åtal mot ingenjören John E med påstående att John E d 22 Jan 1980 gjort sig skyldig till snatteri genom att han från ett varuhus med tillägnelseuppsåt tagit två böcker värda 113 kr. Som bevisning åberopades vittnesförhör med en butikskontrollant. TR:n förordnade offentlig försvarare för John E och kallade till huvudförhandling d 13 maj 1980. Två dagar före förhandlingen inkom hindersbevis, vari utsädes att John E sökts under adressen Lönngatan 56 C i Malmö utan att anträffas och att meddelande lämnats i bostaden om att han sökts för delgivning. John E meddelade vid telefonsamtal med TR:n dels d 12 maj att han skulle inställa sig till förhandlingen och dels d 13 maj att han på grund av sjukdom var förhindrad att komma. När målet påropades å utsatt tid var John E inte tillstädes, varför förhandlingen inställdes. Ny huvudförhandling utsattes till d 5 juni 1980. John E delgavs d 20 maj stämning och kallelse. John E meddelade d 4 juni per telefon att han befann sig i Tyskland och inte tänkte infinna sig till förhandlingen. John E kom inte tillstädes. TR:n inställde därför förhandlingen och förordnade i samband härmed att John E skulle hämtas till ny huvudförhandling.

TR:n utsatte huvudförhandling att äga rum d 26 aug 1980. Sedan det vid förhandlingen inhämtats från polismyndigheten att det inte lyckats att verkställa hämtningsbeslutet, yrkade åklagaren att TR:n skulle företaga målet till huvudförhandling i John E:s utevaro trots att han inte delgivits kallelse. Försvararen motsatte sig bifall till yrkandet. TR:n meddelade följande beslut: Som det med hänsyn till vad i målet förekommit måste antagas, att John E avvikit efter det att stämningen delgivits honom och saken synes kunna nöjaktigt utredas, beslutar TR:n jämlikt 46 kap 15 § 3 st RB att företaga målet till huvudförhandling.

Vid huvudförhandlingen förklarade försvararen att John E vid samtal med honom uppgivit sig vidgå de faktiska omständigheterna men bestrida ansvar på grund av bristande tillägnelseuppsåt. John E:s uppgifter under förundersökningen föredrogs i tillämpliga delar, och det av åklagaren åberopade vittnet hördes. Beträffande John E:s personliga förhållanden föredrogs handlingar utvisande bl a att han var ogift samt hade en årsinkomst av 72 000 kr och en taxerad inkomst av 36 870 kr. I dom d 26 aug 1980 dömde TR:n John E för snatteri till 30 dagsböter å 50 kr.

John E fullföljde talan mot domen med yrkande att bli befriad från "all ekonomisk ersättning" och anförde som skäl att domen var grundad på en felaktig bild av hans ekonomiska situation, varjämte han anmärkte att han inte hade möjlighet att försvara sig eftersom han befann sig utomlands vid tiden för rättegången. John E:s talan avvisades, enär den ej fullföljts inom rätt tid.

John E anförde härefter i HovR:n över Skåne och Blekinge domvillobesvär mot TR:ns dom d 26 aug 1980 med yrkande om ny rättegång.

Till stöd för sitt yrkande åberopade John E: Han blev inte delgiven kallelse till förhandlingen. Polisen sökte honom på adressen Lönngatan 56 C, men han hade då bytt adress. Ej heller erhöll han på annat sätt kännedom om förhandlingen. Han fick alltså inte möjlighet att inställa sig och försvara sig.

HovR:n (hovrättslagmannen Cosmo, hovrättsrådet Lundstedt, referent, assessorn Bergholtz och adj led Cavallin) anförde i beslut d 24 april 1981: HovR:n finner visserligen att TR:n inte haft tillräckliga skäl för sitt vid huvudförhandlingen d 26 aug 1980 gjorda antagande att John E avvikit. Emellertid kan varken sakens beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt anses ha varit sådana att TR:n genom att hålla förhandlingen utan John E:s personliga närvaro begått grovt rättegångsfel som kan antagas ha inverkat på målets utgång.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

John E anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Riksåklagaren bestred bifall. I förklaring d 26 nov 1981 anförde riksåklagaren bl a:

Ett avgörande av själva saken i brottmål kan i den tilltalades utevaro träffas i två fall. Enligt 46 kap 15 § 2 st RB kan - under förutsättning att den tilltalade vederbörligen kallats till förhandlingen - så ske om anledning ej förekommer att ådöma annan påföljd än böter och saken finnes kunna nöjaktigt utredas. Den begränsning som uttalas beträffande påföljden gör förfarandet tillämpligt i en stor mängd bagatellmål (se JO:s ämbetsberättelse 1950 s 221 f, 1965 s 70 och 1967 s 133). I praktiken torde resultatet av förundersökningen anses betryggande endast om den innefattar ett erkännande från den misstänkte, en oförmåga att minnas eller i vart fall en berättelse som inte motsäger det i målet påstådda händelseförloppet.

Enligt samma bestämmelse 3 st kan, oberoende av brottets art och omfattning, saken avgöras och dom meddelas i den tilltalades utevaro, om han avvikit efter att stämning men ej kallelse i målet delgivits honom och saken kan nöjaktigt utredas.

Väl kan man av TR:ns delgivningssvårigheter i målet och John E:s egna kontakter med TR:n få det intrycket att John E velat förhindra att en huvudförhandling kommit till stånd. Omständigheterna sedda var för sig - såsom bytet av bostad och den utrikes resan - framstår emellertid inte som onormala eller oförklarliga. Enligt min mening torde tillräckliga skäl inte ha förelegat till ett antagande att John E avvikit.

- - -

John E har under förundersökningen förnekat brott. Han har påstått sig ha av tankspriddhet stoppat två böcker i sin väska och sedan glömt bort dem till dess att han av andra människors beteende gentemot honom erinrat sig böckerna. Då han anmodats uppge namn och adress har han lämnat felaktiga uppgifter. John E har vidare sagt sig ej kunna minnas sitt förfarande i detalj. Mot John E:s berättelse talar en utförlig beskrivning av hans tillvägagångssätt som lämnats av vittnet. Försvararen i målet har upplyst att John E i och för sig vitsordat de faktiska omständigheterna. De uppgifter John E nu vill ha prövade i målet är helt nya. Mot bakgrund av vad jag nyss anfört om utredningen i skuldfrågan anser jag att saken även i John E:s utevaro kunnat nöjaktigt utredas.

Även om TR:n - såsom HovR:n även funnit - ej haft tillräckliga skäl att antaga att John E avvikit vill jag med hänsyn till vad i övrigt förekommit i målet inta den ståndpunkten, att det härigenom begångna rättegångsfelet ej kan anses som grovt och, i vart fall, att det ej påverkat målets utgång. Jag bestrider därför bifall till John E:s besvär över domvilla.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Brusewitz, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: I likhet med HovR:n finner HD att TR:n ej haft tillräckliga skäl för sitt vid huvudförhandlingen gjorda antagande att John E avvikit. Då John E ej delgivits kallelse till huvudförhandlingen har TR:n följaktligen ej ägt avgöra målet i John E:s utevaro. Det rättegångsfel som sålunda förekommit måste bedömas som grovt och kan antagas ha inverkat på utgången i målet.

På grund av det anförda undanröjer HD, med ändring av HovR:ns beslut, TR:ns dom d 26 aug 1980 samt förordnar att ny handläggning av målet skall äga rum vid TR:n.

HD (JustR:n Westerlind, Holmberg, referent, Welamson, Knutsson och Jermsten) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1983-02-11

Målnummer:
Ö643-81