Makar har gemensam lagfart på fastighet. Hustrun säljer till mannen sin hälft av fastigheten med undantag av en därå uppförd byggnad. Mannen påstår i lagfartsärende rörande detta fång att byggnaden tillförts fastigheten av honom ensam. Hinder för lagfart?

Makarna Christina och Lars L erhöll d 25 april 1979 lagfart å hälften vardera av fastigheten Strömsfors 1:116 i Krokeks socken, Norrköpings kommun. Lars L lät därefter uppföra en enfamiljsvilla å fastigheten enligt entreprenadavtal d 24 april 1979.

Genom köpebrev d 27 dec 1979 sålde Christina L sin hälft av fastigheten "med undantag av därpå uppförd byggnad" till Lars L.

Lars L ansökte hos inskrivningsmyndigheten i Norrköpings domsaga om lagfart på grund av köpebrevet.

I beslut d 12 mars 1980 avslog inskrivningsmyndigheten (tingsnotarien Davidsson) lagfartsansökningen enligt 20 kap 6 § 9 JB och anförde som skäl härför: Då Lars L tillfört byggnad till fastigheten har denna införlivats med den fasta egendomen. Äganderätten till byggnaden kan därför - såsom skett i köpebrevet - icke undantagas vid försäljning av fastigheten.

Lars L anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte återförvisa ärendet till inskrivningsmyndigheten för förnyad handläggning.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Ström samt adj led Grönwall och Günther) lämnade i slutligt beslut d 6 april 1981 besvären utan bifall.

Lars L anförde besvär och yrkade att HD måtte återförvisa ärendet till inskrivningsmyndigheten för förnyad handläggning.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lawass, hemställde i betänkande att HD måtte meddela slutligt beslut enligt följande: Skäl. Enligt 20 kap 6 § 9 JB skall lagfartsansökan avslås, om det är uppenbart att förvärvet av annan grund än som angivits i de föregående punkterna i paragrafen är ogiltigt eller ej kan göras gällande. Detta lagrum är tillämpligt, om det i ett lagfartsärende framkommer att vid förvärvet undantagits något som enligt lag hör till fastigheten och som ej avses bli avskilt från denna (jfr NJA 1971 s 332).

Ett sådant föremål, som en nyttjanderättshavare eller eljest en annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten, hör enligt 2 kap 4 § 1 st JB ej till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit i samma ägares hand. En delägare i en fastighet är inte densamme som fastighetsägaren. Tillför delägaren ensam fastigheten något, blir det därför inte tillbehör till fastigheten.

Lars L har i HovR:n och HD hävdat att han ensam tillfört byggnaden till den av honom och hans hustru gemensamt ägda fastigheten. Det kan ej anses uppenbart, att detta påstående är oriktigt och att förvärvet ej kan göras gällande till följd av att byggnaden utgjort fastighetstillbehör. Det av inskrivningsmyndigheten angivna skälet mot att bevilja Lars L:s ansökan om lagfart föreligger alltså inte.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut återförvisar HD ärendet till inskrivningsmyndigheten för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Hesser, Ulveson, Welamson, Ehrner och Heuman, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Vid prövning av ansökan om lagfart grundas avgörandet på en i huvudsak formell granskning av fångeshandlingen och övriga ingivna handlingar. Härav följer att inskrivningsmyndigheten som regel får utgå från de förhållanden i sak som framgår av handlingarna. En mer ingående prövning är med hänsyn till den begränsade rättsverkan av inskrivningsmyndighetens beslut inte påkallad. Lagfart har främst betydelse genom att den legitimerar den som fått sitt fång inskrivet så att han anses som ägare till fastigheten i vissa, i och för sig viktiga, hänseenden. Lagfarten har emellertid ingen konstitutiv verkan beträffande fastighetens tillbehörskrets.

Som fångeshandling vid ansökan om lagfart ingav Lars L köpebrev, enligt vilket hans hustru till honom sålde sin hälft av fastigheten Strömsfors 1:116 med undantag av därå uppförd byggnad. I besvärsinlaga till HovR:n anförde Lars L, att makarna gemensamt förvärvat fastigheten, som då var obebyggd, att han ensam kort tid därefter inköpt ett hus och slutit ett entreprenadavtal om uppförande av huset samt att byggnaden tillförts fastigheten endast av honom och därför ej är tillbehör till fastigheten.

Lars L:s ansökan om lagfart avslogs av inskrivningsmyndigheten enligt 20 kap 6 § 9 JB, enär byggnaden, då den tillförts fastigheten av Lars L, införlivats med den fasta egendomen och därför inte kunde undantas vid försäljning av fastigheten.

Enligt det åberopade stadgandet skall ansökan om lagfart avslås om det är uppenbart, att ett förvärv av annan grund än som angivits i de föregående punkterna i paragrafen är ogiltigt eller ej kan göras gällande. I ärendet har Lars L uppgivit att byggnaden tillförts fastigheten endast av honom. Anledning saknas att ifrågasätta riktigheten av detta påstående. I detta läge kan det ej anses uppenbart att byggnaden utgör tillbehör till fastigheten. Det av inskrivningsmyndigheten angivna skälet mot att bevilja Lars L:s ansökan om lagfart föreligger alltså inte.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut återförvisar HD ärendet till inskrivningsmyndigheten för erforderlig behandling.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1982-11-17

Målnummer:
Ö572-81