Resning. En företagare har försatts i konkurs på ansökan av staten, som till stöd för ansökningen hade åberopat skattefordringar enligt av LSt:n meddelade, icke lagakraftvunna beslut. Sedan länsrätten undanröjt Lst:ns beslut genom dom som vunnit laga kraft och därigenom blivit utrett att staten ej ägde den fordran som låg till grund för konkursansökningen, har resning beviljats i konkursmålet och konkursbeslutet upphävts.


Lagrum:
58 kap. 1 § 1 st. 3 rättegångsbalken (1942:740); 58 kap. 10 § rättegångsbalken (1942:740); NJA 1956 s. 417

(Jfr 1956 s 417, 1981 s 395 och 1981 C 51)

I en d 13 dec 1979 till konkursdomaren vid Karlstads TR inkommen ansökan yrkade staten att Leif B måtte försättas i konkurs. Till stöd för konkursansökningen åberopade staten fordringar om 30 596 kr. Dessa grundade sig på fyra särskilda beslut d 29 juni 1979 av LSt:n i Värmlands län, enligt vilka Leif B påförts mervärdeskatt m m för vissa angivna redovisningsperioder under åren 1973-1976.

Leif B bestred konkursansökningen och målet hänsköts till TR:n. Leif B upplyste att han anfört besvär mot LSt:ns nämnda beslut och gjorde gällande bl a att, då klar och förfallen fordran ej förelåg, grund saknades för statens konkursansökan.

TR:n fann i slutligt beslut d 3 juni 1980 bl a att staten inte fick anses ha tillfredsställande styrkt att klar och förfallen fordran förelåg till stöd för statens konkursansökan och lämnade i beslutet densamma utan bifall.

Staten anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige, som genom slutlig beslut d 14 okt 1980 försatte Leif B i konkurs.

I beslutet anförde HovR:n bl a: Den av staten åberopade fordringen på Leif B om 30 596 kr grundar sig på LSt:ns i Värmlands län beslut d 29 juni 1979 om mervärdeskatt för åren 1973-1976. Leif B är skyldig att erlägga den påförda skatten även om skattebeslutet inte vunnit laga kraft.

Vid utmätningsförrättning d 21 nov 1979 för uttagande av skatten har Leif B befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Vid detta förhållande har staten, i egenskap av borgenär, ägt ansöka om Leif B:s försättande i konkurs.

Vad i målet förekommit föranleder ej till annat bedömande än att Leif B skall anses vara på obestånd. Konkursansökan skall därför bifallas.

Sedan Leif B fullföljt talan mot HovR:ns beslut fann HD enligt beslut d 29 juni 1981 ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns beslut skulle stå fast.

Leif B ansökte i HD om resning.

Staten förklarade genom riksskatteverket att staten inte hade någon anledning att motsätta sig resning.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hållstrand, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande slutliga beslut: Av handlingarna i ärendet framgår följande. Den av staten till stöd för konkursansökningen åberopade fordringen grundade sig på fyra särskilda beslut d 29 juni 1979 av LSt:n i Värmlands län, enligt vilka Leif B påförts mervärdeskatt m m för vissa angivna redovisningsperioder under åren 1973-1976. Fordringen uppgick till 30 596 kr. Sedan Leif B besvärat sig över besluten, har länsrätten i länet genom dom d 14 okt 1981 undanröjt desamma. Domen har vunnit laga kraft.

Genom vad sålunda förekommit är numera utrett att staten ej ägde den fordran på Leif B som låg till grund för konkursansökningen. Det är uppenbart att denna omständighet om den varit känd för HovR:n i konkursmålet skulle ha lett till annan utgång.

På grund av det anförda beviljar HD enligt 58 kap 1 § 1 st 3 och 10 § RB resning i det av HovR:n avgjorda målet.

Med stöd av 58 kap 7 § 1 st RB upptar HD målet till omedelbart avgörande.

HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att konkursansökningen lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Westerlind, Höglund, Erik Nyman, Vängby, referent, och Ehrner) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

NJA 1956 s. 417; NJA 1981 s. 395; NJA 1981 C 51

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1982-06-04

Målnummer:
Ö1245-81